Header
View tracker

Idag är det 23 dagar sedan jag plussade. Det har varit en resa utan dess like på bara 23 dagar. Besök hos olika läkare, barnmorskan och lite annat.

Glömmer aldrig när jag tog testet. Jag kände på mig att jag var gravid redan några dagar innan, men tänkte iallafall vänta tills min mens var en vecka sen. När den dagen kom gick jag och A till Täby centrum och köpte ett graviditetstest som jag tog när vi kom hem. Jag köpte ett test med veckoindiktator. När jag tagit testet tog det bara en halv minut och sen stod det Gravid. Några minuter senare stod det 2-3 veckor, alltså att det var 2-3 veckor sedan befruktningen skedde. Jag tittade på A och började nästan gråta av lycka. Aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Vi ska bli föräldrar. Och i hans fall för andra gången. När jag sen ringde barnmorskemottagningen dagen därpå fick jag veta att jag var i vecka 6 (5+2), då graviditetsveckorna tydligen räknas från första dagen av sista mensen. Så nu är jag i vecka 9 (8+3). Kläderna har blivit lite tightare och ingen av mina behåar passar längre, så imorgon ska jag och A till centrum och köpa en behå som passar.

Det var allt för mig idag!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Nu tänkte jag skriva av mig lite igen. 

Jag såg precis filmen The Fault in Our Stars. Den får mig alltid att tänka lite extra och gråta alldeles för mycket. Vissa gråter för att den är så sorglig, jag gråter för att jag ​vet ​att någon dag kommer det vara min verklighet. Jag ligger i riskzonen för tre olika cancertyper - tjocktarmscancer, hudcancer och lungcancer. Alla tre med 90% säkerhet. Nu tror ni säkert att jag säger så för att ni ska tycka synd om mig eller för att jag vill ha uppmärksamhet etc, men så är det inte. Det är fakta. Jag skiter i om ni tycker synd om mig, för jag tycker inte synd om mig. Jag har helt enkelt bara insett att så är det och det finns inte så mycket jag kan göra åt saken - iallafall inte tarmcancern. Visst, man kan förhindra den men det är ändå ett faktum att den tillslut kommer uppstå. Och det är därför jag vill tex ha barn rätt tidigt och sånt, för jag vill kunna vara med ett bra tag i deras liv. Jag kommer inte leva tills jag är 90. Det är bara så. Men jag är inte ledsen för det. Jag lever hellre ett händelserikt liv och dör när jag är 50, än att leva ett tråkigt liv och dö när jag är 90. 

Detta är något jag har vetat ett bra tag och jag har gått runt och varit rädd för det. Men för ca ett halvår sedan insåg jag att det egentligen inte är något att vara rädd för. Det är livets gång, alla ska vi den vägen vandra. Eller aa, alla ska vi dö förr eller senare. Tidigare har jag gått runt och velat dö för att slippa den smärtan cancern kommer ge, om/när jag väl blir diagnostiserad med cancer. Men nu har jag insett att jag är fan inte redo att dö än. Jag vill leva. Jag är inte självmordsbenägen längre och det är jag jävligt glad för. För tänk vad jag hade missat om jag tagit livet av mig? Det är så mycket i mitt liv jag är så glad över att jag fått vara med om, även de gånger jag har blivit sårad. Det har lärt mig så mycket och jag har blivit så mycket starkare. Den personen jag är idag var jag inte för ett halvår sedan. 
Visst, jag har mina ups and downs, det har ju alla. Men idag skulle jag aldrig komma på tanken att t.ex. skada mig själv eller något sådant. Det känns så onödigt. Varför ska jag skada mig själv när jag ändå inte kommer må bättre av det? Det känns ju bra för stunden, men sen efteråt skäms man ju så in i norden. I'm done with that shit. Från och med nu kan saker bara bli bättre. 
 

Likes

Comments

View tracker

​Mitt liv bara rasar. Så fort jag tror att det börjar bli bättre så säger det PANG och något händer som drar ned mig i skiten igen. 
Idag fick jag reda på att jag kanske kommer förlora lägenheten.. Och då vet jag inte vart jag ska ta vägen. Min lägenhet är mitt allt. Jag älskar den här lägenheten mer än något annat. Och nu kanske jag inte får bo kvar. Jag orkar inte. Jag har inga pengar, jag har ingen mat, jag har typ inga vänner jag kan lita på. Det enda som är bra just nu är min pojkvän, katterna och Jossan. Allt annat är skit. 

Likes

Comments

​Hejsan! Jag har inte haft tid/lust/ork att blogga på ett tag. Men nu har jag besämt mig för att börja om på nytt, igen, och börja blogga lite oftare. Tänkte mest skriva om hur jag handskas med min psykiska ohälsa etc. 

Fick ett ryck tillbaka till 2009/2010 idag och fick för mig att ''nä nu jävlar ska vi se vad som händer om jag klär mig som jag brukad göra när jag var fjortis och går till täby centrum''. Kan säga att jag fick rätt mycket blickar. Jag tyckte det var rätt kul så tänker fortsätta vara klädd såhär resten av kvällen, fast jag egentligen inte ska ut. Men på något sätt så trivs jag i den stilen? Konstigt pga hatar verkligen fjortisar mer än något annat. Tur att jag inte ska gå ut något mer idag då hahah. 

Nu ska jag göra lite saft och äta thaimat. So long suckerzzzzz.

Likes

Comments

​Jag är rädd. Jag är uppriktigt livrädd. Vad jag är rädd för? Jag är rädd för att vara ensam. Jag vet inte ens varför jag är rädd för det. Men jag hatar verkligen att vara ensam.

Jag insåg det nu för någon dag sen. Det är för att jag bor ensam som jag kommit på det. I början var det ju jävligt skönt att bo själv, men när man är ensam för länge blir det jobbigt. Jag skulle göra vad som helst för att ha någon som ''bor'' här några dagar i veckan så jag slipper känna mig ensam. För det är när jag är ensam som alla mörka tankar kommer. 
När jag säger att jag är rädd för att vara ensam betyder inte det bara att jag är rädd för att vara singel. Jag är rädd för ensamhet i alla dess former. Det kan vara en anledning till att jag ''byter kille'' hela tiden, just för att jag är så rädd för att vara ensam. Jag klarar inte av att inte ''ha någon''. Det är något jag måste lära mig att klara av. 

Mer än så orkar jag inte skriva tyvärr. 

Likes

Comments

Hej och förlåt för att jag inte varit så aktiv på bloggen. Jag har inte glömt den jag har bara inte orkat eller haft något att skriva om.

Jag har egentligen inget att skriva om nu heller men tänkte iallafall skriva lite grann.
Idag sökte jag till Paradise Hotel. Det har varit en liten dröm för mig rätt länge att vara med i PH och nu har jag chansen att uppfylla den drömmen. Jag hoppas verkligen att jag kommer med och jag vill att alla ni ska hålla både tummar och tår för att jag ska komma med!

Igår vann jag en tävling på instagram. Jag vann ett presentkort på 3000kr till en tatuering. Jag blev så glad att jag började gråta! Det är också en dröm som kommer i uppfyllelse. Jag tänker tatuera in mina syskons namn och födelsedatum på ena skulderbladet. Så denna vecka eller nästa ska jag tatuera mig!! ÄNTLIGEN.

Och så är jag rätt lack på alla frågor jag får på min ask angående att jag tydligen byter kille varje vecka. Det gör jag inte. Och om jag nu gjorde det, varför ska nu bry er?? Det är mitt liv och jag bestämmer vad jag gör/inte gör. Det är mina val och det är ju liksom inte så att det påverkar er på något sätt. Jag byter SEXPARTNER väldigt ofta, men jag byter inte kille (kille som i pojkvän) varje vecka. Det vore bara sjukt. Jag gillar att ha sex och jag gillar att byta upp mig på den fronten. Det är liksom väldigt långtråkigt att ha sex med en och samma person när man är singel. Ni får kalla mig för slampa om ni vill, jag bryr mig inte. Men att ni ska hålla på att hata på min ask pga det är _inte_ okej. Sen att jag gör dåliga val av partners ibland är inte ert problem, det är mitt problem och jag vill jättegärna kunna göra dom misstagen utan att få massa hat. ALLA GÖR MISSTAG GET OVER IT. Förstår verkligen inte hur ni kan tycka att mitt sexliv/kärleksliv är så intressant. Jag är inte den enda personen i hela världen som gillar att ha sex. Bara för att jag är så öppen med mitt sexliv betyder inte det att jag vill att ni lägger er i. Jävla nötter.

Likes

Comments

Idag är det fars dag. En dag, som för många andra betyder att man ska visa hur mycket man älskar sin far, men för mig bara betyder svek och olycka. Min far är nämligen inte en far. Visst, jag älskar honom. Men jag ser inte honom som min far efter allt han har gjort. Jag tänker inte skriva ut exakt vad han gjort, men jag tror att ni förstår när ni ser videon. Jag är så fruktansvärt arg på min far och så besviken på hur en vuxen människa kan bete sig så omoget. Så idag har varit en förjävlig dag för min del. Tur att jag har katterna här som håller mig från att bryta ihop.

Likes

Comments

Jag vet att det var ett tag sedan jag skrev, men jag har helt enkelt inte orkat. Det har hänt sjukt mycket sen senast jag skrev. Jag har varit i Örebro hos min babe @Josephinebjorklund, jag har fyllt år och så har jag träffat någon.

Förra veckan var jag i Örebro och det var sjukt mysigt! Det var en utav de bästa veckorna i mitt liv. Vi hade så kul! Första kvällen satt vi och spelade ett skittöntigt spel och medan vi spelade så frös Jossan med blicken ned mot golvet. Det visade sig att vi hade en SJUKT STOR spindel i rummet. Vi ropade på hennes mamma som kom och skulle hjälpa oss att få fast den under en burk, men hon var inte inte beredd på att spindeln skulle vara så stor. Så tillslut stod vi allihopa vid Jossans dörr och skrek typ. Efter typ en halvtimme hade vi fått fast spindeln under en burk. Sedan lade vi massor av böcker och shit på burken så spindeln inte skulle kunna rymma. På morgonen fick hennes pappa ta bort den. På dagen åkte vi in till Örebro och gick runt på stan. Jag köpte en ny jacka! Den är sjukt snygg. Köpte dessutom ombré-hårfärg så nu har jag ombré. På onsdagen var vi ute på krogen. Det var sjukt kul! Sen så låg vi bara hemma och degade på torsdagen och på fredagen åkte jag hem.

Två veckor innan dess träffade jag en kille vid namn Adde. Det var en helt oplanerad kärlek vid första ögonkastet. Han är så jävla fin.

I förrgår fyllde jag 19 också! Och igår kom det två katter hem till mig. Jag blev med katt. Ägaren till dom har en liten livskris så jag får ta hand om dom ett tag.

Likes

Comments