Hej! Idag är alvin på förskolan och är sedan ledsen tisdag och onsdag så idag passar jag på att njuta hehe.

Imorgon är det kursavslut på sbk och jag är måttligt nervös.. går det som sist så går det åt helvete helt enkelt och då kommer inte jag att deltaga. Då tänker jag kolla på inifrån, inte värt att utsätta henne för detta. Vi har miljötränat och kört stanna mycket bland andra hundar och jag har tom släppt kopplet och det har jag inte gjort på kursen så jag vet att hon kan. Hon har bara dålig erfarenhet efter att ha fått agera slagpåse/lekrobot åt ett par hundar när hon skulle köra stanna.. men det kan gå bra. Vi får se.

En god nyhet är att på söndag ska jag till kungälv för att träffa en instruktör som ska kika lite på oss och se om han kan hjälpa oss lite i vår utveckling  (tequila tenderar att vara väldigt rädd och osäker mot det mesta och är då utåtagerande) och gillar jag honom så är tanken att börja på den kursen. Det är då en kurs för enbart schäferhundar! Låter så jäkla kul. Enda problemet är ekonomin dessvärre. Har gått 2 kurser i rad nu, vart till veterinären med både Evert och Tequila och vinterkläder plus höstkläder har inhandlats åt alvin och vi lever på en inkomst so far. Har aldrig haft problem innan, vi har haft pengar över varje månad och jag har shoppat massor och vi har ätit gott hela tiden men nu har Elias vart ledig mycket pga jakt och sommaren där. Så vi får se hur det blir med det. :)
Dessutom får vi träffa Tequilas kullbror Gizmo med ägare som går den kursen så det här ser jag verkligen fram emot :D

Sitter just nu och dricker kaffe, precis varit ute med tequila i skogen i hopp om att hitta hennes julius k9 koppel jag tappat.. -.- men utan resultat. däremot fick lydnaden sättas på prov, och det gick bra. Hon blir lite osäker bara och det krävs inte mycket för att göra henne osäker faktiskt. Jag ropade alltså nej argt och berömde när hon lyssna. Också något vi ska jobba på! 😂

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Så mycket som hänt sen sist. Jag slutade med utmaningen och allt som hade med träning att göra. En morgon för ett halvår sedan nu så fick Ronja somna in helt oförberett. Jag har tills vidare tryckt ner alla känslor i en låda och den lättar jag på lite då och då när jag känner att jag kan. Är inte redo än. Frågan är väl om jag någonsin blir det. Den första veckan så grät jag oavbrutet om dagarna och när jag inte grät så sov jag för att slippa tänka. Mitt ansikte var helt igensvullet och rött av allt gråt. Vaknade med panikångest när jag insåg att det inte var någon dröm. Så mycket som jag grät då har jag aldrig gjort. Efter en vecka så åkte vi och kollade på en schäfervalp, jag behövde något annat att tänka på. Helt förstörd var jag, aldrig mått så dåligt någonsin. Läste någonstans att sorgen efter ett djur är jämförbart med att förlora en människa i familjen. Jag har aldrig, thank god, förlorat någon människa nära, men jag kan definitivt hålla med om att det kan stämma. Jag visste att jag skulle bli ledsen, men trodde aldrig jag skulle reagera så som jag gjorde. Vi tingade iaf valpen och hon är nu 7 månader och heter Tequila. Det är tack vare henne jag är på spåren idag, inte många som förstår hur mycket en liten hund kan göra för en människa.

Jag har försökt samla ihop mig nu efter ett halvår, försöker äta bättre, röra mig mer, åker på kurser och träningar med Tequila. Det är jävligt tufft att komma tillbaka på rätt spår igen. Jag försöker vara glad, tänka på annat men hela tiden kommer jag på bra och mindre bra minnen med Ronja. Jag är glad att jag kan prata om henne med folk utan att bryta ihop iallafall. Ibland händer det att jag råkar prata Ronjas röst åt tequila och då... Ja herregud. och ja, jag har olika röster åt mina hundar och alltid haft. Ronja hade en mycket speciell röst som gjorde hela hennes personlighet haha.

Cleo bor hos mina föräldrar tills vidare för att Tequila inte trivs med fler hundar i hemmet. Hon blir stressad och vaktar mig och allt annat massor. Cleo trivdes inte heller för att jag åkte mer o mer iväg på träningar och träffar vilket hon blir för stressad av, både att vara med och även att vara hemma. Hos mina föräldrar är hon i princip uppvuxen och där trivs hon bra.

Vem Tequila är kommer ni få veta med tiden, det lär bli en del inlägg om henne gissar jag eftersom hon är min vardag kan man säga. Ska försöka skriva om kost med, bara för att hålla igång detta nu och även några rader om alvin ibland. Han är 1.5 år nu och har precis börjat på förskolan. Han går, pratar, springer, pratar och pratar lite mer.

Likes

Comments