Header

Lite allt lite inget

Hittade en hög med gamla skolfoton en dag och tänkte att det kunde vara kul att göra ett inlägg av dem.

Dessa två bilder är från dagis på ena bilden borde jag vara 5 år gammal och på andra 6 år är dock väldigt osäker på vilken bild jag är yngre på.

Bilden till vänster är skolfotot från årskurs 1, där är jag 7 år gammal. Bilden till höger är tvåans skolfoto där är jag 8 år.

Vänstra bilden är treans foto och visar alltså Erica 9 år, högra bilden är femmans foto, där är jag 11 år.

Här är sexans foto, där är jag 12 år. Högstadie fotona är spårlöst försvunna så här blir ett stort hopp...

...till trean i yrkes och här är jag 17/18.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

A 6-12 månader, Vardagligt

Fredagsförmiddagen spenderade jag och Smulan med att skruva ihop en gåvagn. De som klagar på att IKEA möbler (vilket jag inte förstår, jag älskar att bygga IKEA möbler) är svårbyggda har uppenbarligen aldrig försökt skruva ihop en sån här.

På fredagen fick jag mig ÄNTLIGEN klippt också, det är ett halvår sen jag klippte mig gången före så det var på tiden.

På lördag kväll parkerade vi Smulan hos sina farföräldrar och spenderade några timmar på Bocks med mat och härligt sällskap. Halv tio var vi dock hemma igen, pensionärer som vi är.

Idag har vi bara tagit det lugnt. Just nu är sambon på träning och Smulan sover så jag passar på att skriva ihop en hög med blogginlägg.

Hoppas ni alla haft en lika härlig helg som jag!

Likes

Comments

A 6-12 månader, Bebiskläder

Smula har rätt nyligen bytt klädstorlek så det har fått titta in en hel del nyheter.

Jag tycker det är så roligt nu när man börjar hitta kläder i andra färger än blått, vitt och rosa också. Massor av härliga våriga kläder finns överallt nu!

Jag har börjat satsa på att köpa tröjor istället för bodyn nu på sista tiden. Dels för att det här med påklädning inte är ett tidsfördriv som uppskattas av lill-chefen och sen så har vi börjat försöka göra tyngre behov på pottan och då underlättar det verkligen att inte ha någon body att krångla med.

En del av detta är nytt men det mesta är faktiskt loppisfynd. Skalhalaren till höger här är verkligen som ny i skicket och jag köpte den för en tredjedel av nypriset.

Likes

Comments

Bebisrelaterat, Tankar och funderingar

Om föräldraskapet lärt mig någonting så är det att aldrig säga aldrig.

Så många saker man aldrig någonsin skulle göra sen när man fick barn.... Aldrig visa youtube klipp när de skriker, aldrig låta ungen sova i sängen med en... Tillåt mig småle åt mitt naiva jag...

Ofta när jag hör någon berätta om ett eller annat tänker jag att så kommer jag nog aldrig göra. Ex. leka vid matbordet, i nuläget är jag hård med att det inte får finnas leksaker vid bordet när det skall ätas, vi leker inte flygplan eller liknande utan vi äter när vi äter. Då blir det lätt att man tänker att så skall det alltid vara.

Men vad vet jag? Om ett år kanske vi har en matvägrande unge och då kanske man måste ta till knep för att få i henne någon mat.

Det är så lätt att säga aldrig när man inte stått där själv.

Det spelar ingen roll om du har sju vuxna barn det är ändå ingen idé att säga att så skulle man aldrig ha gjort, för du vet inte, du står inte där i situationen. Desperate times...


Slutsats never say never i 9/10 fall får du äta upp det i ett senare skede ändå.

Likes

Comments

Bebisrelaterat

Förlossningen var det jo, den har jag tydligen glömt att skriva om. Men bättre sent än aldrig!

Vill börja hela inlägget med att säga att jag har väldigt positiva minnen av förlossningen, även om det kanske inte låter så i texten. Känslan jag hade där är väldigt svår att beskriva.

Jag vaknade natten mellan onsdagen den tredje och torsdagen den fjärde klockan 23.50 med lätta värkar. I all min iver kunde jag absolut inte somna om, utan steg upp och satt och stickade hela natten lång. (Minns att jag tänkte att värkarna kändes som mensvärk, sen tänkte jag för mig själv också att "äh de här är ju inte så farligt, har nog haft mensvärk som varit värre än såhär"... OM jag fick äta upp den tanken sedan....) När sambon vaknade på morgonen meddelade jag glatt att det var ingen idé för honom att åka till jobbet. Vi kommer snart att få åka in till BB. Värkarna blev mer och mer regelbundna, men inte sådär täta och sjuka att det var dags att åka in...

Sen helt plötsligt slutade de.

Jag ringde in till förlossningen för att fråga vad jag riktigt skulle tro, de sa att de kan göra sådär ibland. Bebis kommer när bebis kommer, kan ta flera dagar ännu. Jag blev jättebesviken, hade ju varit helt säker på att det var på gång. Jag gick och vilade en stund hade ju trots allt varit vaken ganska länge redan vid det laget. En halvtimme sov jag sen gick vi ut på en promenad i hopp om att värkarna skulle sätta igång tillbaka. Det gjorde de!

Sex tiden på kvällen ringde jag till förlossningen igen, denna gång fick vi rådet att komma in. Halv sju var vi framme vid sjukhuset. Det var verkligen i rättan tid också, under tiden vi åkte till sjukhuset blev värkarna betydligt mycket värre och jag hade inte velat vara hemma med den smärta jag hade då. Väl där fick vi vänta en stund, sen mättes kurvor och centimetrar. Jag var väldigt lite öppen så jag fick gå och ligga i badet, vilket jag verkligen gillade. I badet gick dock värkarna från sjuka, till "oj-snälla-söta-jag-kommer-dö".... Efter en timme i badet meddelade jag sambon att nu får han nog ringa på klockan så jag slipper härifrån.

Jag kom ur badet och de kollade igen hur öppen jag var, lite mera denna gång men ännu en bit kvar på vägen. Vi fick komma in i en förlossningssal och jag fick epiduralbedövning så livet kändes genast lite lättare. Jag sov en stund och fick efter ett tag påfyllning på epiduralen. De tog hål på hinnorna så vattnet skulle gå, jag fick krystvärkar och lustgas. Lustgasen gjorde absolut inget för krystvärkarna, men hög som ett hus blev jag och skrattade och blev arg på sambon som försökte ta gasen av mig.... Andas dock bara den några krystvärkar eftersom den inte gjorde något för smärtan.

Efter att vattnet gått gick det fort och 02.25 på fredag morgon (natt) var vår lilla Smula här.

Jag fick upp henne på bröstet och den första känslan jag hade var en otrolig lättnad över att hon var ute, att hon var frisk, att allt var bra! Hon var utan tvivel den allra finaste lilla människan jag någonsin sett.

Här kommer dock det som jag egentligen vill skriva om, som jag tycker att det pratas onödigt lite om. Många beskriver känslan när det får upp sitt barn på bröstet som omedelbar kärlek. Allt känns perfekt, livet blir helt. Många känner inte den känslan, något som jag lyckligtvis var väl medveten om och hade förberett mig på.

Jag kände inte den känslan, jag tyckte absolut att hon var underbart fin, att jag tyckte om henne. Men jag kände inte att hon var VÅR och den där gränslösa kärleken för henne fören egentligen kvällen när vi kommit hem från BB. När alla gått, vi hade lägenheten och henne för oss själva, då kom de på riktigt.

Det här är ju verkligen väldigt vanligt, för många tar det mycket längre tid än så och jag tycker det är viktigt att man vet det. Att man vet att det är okej, normalt till och med, hade jag inte vetat det så hade jag antagligen börjat hacka på mig själv, jag hade tänkt att jag var en dålig människa för att jag inte kände allt det där på en gång.

Under hela tiden på BB kände jag aldrig att det var jag som bestämde över mitt barn, eller mig själv heller för den delen.

Jag tror utan tvekan att jag kommer hantera BB-vistelsen bättre sen när vi förhoppningsvis får ett syskon någon gång, då kommer inte allt att vara nytt.

Likes

Comments

A 6-12 månader, Bebisrelaterat

Smulan hon växer så det knakar och utvecklas så snabbt så vi hinner inte ens i närheten av med. Hon är nu 69,7 cm lång och väger 8120 gram. vi använder storlek 74 på kläder, enstaka plagg i 68.

På en veckas tid lärde hon sig att krypa, att sätta sig upp och att dra sig upp till stående. Behöver jag ens nämna hur otroligt mycket på helspänn vi är hela tiden här hemma nu?

Hon babblar ofta på om både mamma och pappa, tror dock nog det är babbel mera än att hon faktiskt menar mamma och pappa men jag tar vad jag får. Överlag har hon börjat prata otroligt mycket och med väldigt varierande ljud och läten, favoritljudet för tillfället är utan tvivel pruttljud, helst så dreglet sprutar åt alla håll och kanter. Senaste hon har kommit på är att sträcka ut tungan, så det gör hon med glädje nu åt allt och alla.

Hon har så smått börjat sträcka upp armarna mot en när hon vill upp i famnen, vilket jag tycker är så mysigt. Om man sitter i soffan och hon vill upp så kommer hon krypande mot en istället för att bara skrika.

Hennes favoritsaker att göra är att leka tittut, titta i (=äta) böcker, slänga saker i golvet från matbordet och sitta på pottan.

Saker som är mindre roliga är att sova på dagen, klä av och på kläder (speciellt om man måste göra det liggande) och att bli torkad med handduk efter badet.

Likes

Comments

Vardagligt

Jag hör absolut inte till en av dem som ropar vår så fort mars månad uppenbarar sig, speciellt inte i år när det blev vinter först i mars. MEN de senaste dagarna tycker jag nog man får börja påstå att det börjar likna något som kan kallas vår.

Faktiskt hade jag så mycket vårkänslor häromveckan att jag drog till med en riktig storstädning hemma. Nu är det mycket trevligare att hänga hemma.

Detta blev ett av mina favorithörn, önskar att vi hade mera plats att ställa blommor på, får nog ta och fixa det någon gång. Sen tycker jag att Smulans hand och fotavtryck gjör sig bra där med love skylten.

Likes

Comments

A 6-12 månader, Vardagligt

Igår lyckades jag faktiskt ta en bild i timmen så nu får ni hänga med mig och Smulan på gårdagens äventyr.

*Varning! Inlägget innehåller kassa mobilbilder med extrem vardagsrealism!*

Vi startade dagen strax före sju och började morgonen med grötfrukost i vanlig ordning. Smulan har börjat äta frukost denna vecka och är fortfarande aningen skeptisk till hela projektet..

Sen mjukstartade vi dagen, Smulan roade sig själv med sina leksaker en stund och jag såg senaste avsnittet av Scorpion.

Vid nio tyckte jag vi skulle ta tag i att vika tvätten, Smulan tyckte hon skulle ta tag i att vika upp den tvätt mamma redan vikt.... Att vika tvätt med en sjumånaders är inget snabbgjort projekt kan jag meddela.

Morgonvila för Smulan och jag passade på att läsa några sidor i en bok.

Vid elva lekte vi en stund och sen åt vi lite lunch innan vi drog iväg hemifrån.

Runt tolv tiden befann vi oss i GW gallerian var vi shoppade nya gardiner till sovrummet, glas och efterrätts skålar som skall bli början på vår "fin-porslins" samling. När vi var där passade vi självklart på att leta kläder åt Smulan också men denna gång hittade vi inget i vår smak.

Efter GW begav vi oss till loppis och hittade faktiskt två tröjor åt lilldamen, sen hämtade vi upp en kasse kläder jag köpt via ett fb-loppis.

Väl hemma delade vi på lite mellanmål bestående av banan och äpple. Vi har äntligen kommit oss igång lite bättre med plockmat åt Smulan nu och hon älskar verkligen det. Hon får nog fortfarande mosad mat också men omväxling förnöjer.

Sen traskade vi iväg på en liten promenad. Den blev dock väldigt kort, Smulan hade inte tid att promenera hon skulle hem och leka sa hon bestämt.

Vid fyra kom sambon hem och vi åt middag bestående av broilersås med ris.

Mera lek, jag försökte bygga torn av Smulans klossar men hon rev bara ner dem hela tiden...

Runt sex vankades det kvällsgröt för den lilla damen.

Vid sju kollade jag house medan Smulan berättade alla sina nyheter åt sambon.

Läggdags för lill-chefen.

Vid nio åt jag kvällsmat och drack en kopp te medan vi såg ett avsnitt Vikings. Sen vid tio var det läggdags för resten av familjen också.

Likes

Comments

A 6-12 månader, Vardagligt

Böcker ligger, som ni kanske märkt vid det här laget, mig väldigt varmt om hjärtat.

Så länge jag kan minnas har jag älskat att läsa.

Älskat att fly denna världen, om så bara för en stund, och stiga in i en annan värld.

Otaliga gånger har jag öppnat en bok när denna världen bjudit på mer än jag orkat ta.

Otaliga nätter har jag valt ett kapitel till istället för sömn.


Föga förvånande hoppas jag innerligt att Smulan kommer dela detta intresse med mig, så vi läser mycket hemma. Vi har kommit in i en fin tradition att gå till biblioteket varje måndag och låna böcker åt oss båda.

Nu har det inte blivit av på två veckor eftersom vi varit sjuka och sedan varit borta hemifrån. Men idag kom vi oss iväg och här ser ni dagens skörd. Nu ska vi sätta tänderna i en bok, den ena av oss mera bokstavligt än den andra, så önskar jag er alla en fantastiskt skön måndag!

Likes

Comments