Header

MeToo kampanjen fick mig att fundera på många saker, en av dem var hur dåligt självförtroende och hur lite respekt jag hade för mig själv när jag var yngre.


När #metoo började dyka upp i mitt flöde började jag självklart fundera på mitt eget liv, det tog en stund, längre än jag vill erkänna faktiskt., innan jag såg exemplen ur mitt eget liv. För vist har jag mött dem jag också,, pojkar som inte velat ta ett nej, män som borde vetat bättre, krogbesökare som inte förstått att hålla sina händer för sig själva...

Men varför tog det då så länge innan jag såg dem?

Svaret är enkelt.

Jag såg dem inte, för att där och då var de normen, de var så jag tänkte att pojkar och män uppför sig, så jag tänkte att de beter sig. Jag hade för dåligt självförtroende och för lite respekt för mig själv för inse att det här är inte rätt. Inte okej. För att jag var inte ensam, de flesta av mina vänner mötte samma pojkar, samma män och samma krogbesökare. Vuxna sa att "boys will be boys", vi växte upp med "han river dig i håret för att han gillar dig".

Idag är jag förhoppningsvis äldre och klokare, jag säger inte att det faktum att jag hade dåligt självförtroende och dålig respekt för mig själv rättfärdigar deras beteende gentemot mig, det är bara en analys av varför jag inte såg det redan då.


Idag jobbar jag med barn och unga och hoppas innerligt att jag kan vara en del av de flickornas resa till ett gott självförtroende och framför allt respekt för sig själva. En dela v pojkarnas resa till att förstå att vi behandlar alla med respekt och vägen till någons hjärta går inte genom att bete sig som ett svin.

Sist och slutligen, NEJ, det är inte ALLA MÄN. Men om du vet att du inte är den mannen så behöver du inte ta åt dig, det är inte borta från någon man att detta budskap lyfts och sprids.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vardagligt
Barn är ju väldigt olika, A råkar vara den pratglada sorten och hon har hunnit lära sig massor av ord som hon använder lite som hon tycker det passar henne. Vissa dagar använder hon bara ett ord och allmänt joller, andra dagar stoltserar hon med hela ordförådet. Tyst är hon sällan.


Men jag vill prata lite om hennes resonemang i vilka ord som är nödvändiga att kunna....

Ord hon använder; pappa, kakka (här får man var uppmärksam det kan betyda både nr 1 och nr 2 i blöjan, de kan även betyda; backa, knacka och jacka), tutten, faffa, illie (=vår katt millie, används dock för alla katter), katten (=vatten), gotti (=mjölk) osv. osv. osv.....

Vet ni ett ord hon inte ansett nödvändigt att bemöda sig om att uttala????

Just det... MAMMA....

Att pappa och faffa kom före kan jag leva med.. Men KATTEN???? Jag känner mig aningen dissad.


När man frågar om hon kan säga mamma får man antingen "näää"  eller "pappa" och ett stort flin som svar...

Likes

Comments

Tankar och funderingar, Vardagligt
1. Släpp alla måsten

Nej, du måste inte ha skinande rent hus, 3 rätters middag varje kväll, det spelar ingen roll om du glömt att tvätta håret eller om du råkade åka till butiken fast både du och barnet hade frukostgröt kvar i håret.... Släpp det, prioritera, gör det som är viktigast och strunta i resten, det fina med disken är ju det att den står nog kvar och väntar på dig fast du prioriterade att bygga lego med barnen den där stunden efter maten.

2. Screena dina sociala medier

Vet du med dig att du påverkas negativt av inlägg med rubriken varför du är en dålig förälder om ditt barn smakar ett enda korn vitt socker före de är 35, läs det inte. Strunta i att läsa artiklar som dyker upp på facebook med rubriker som 10 vanliga föräldramisstag, all the ways you can mess up your kid. Gå ur alla de där föräldragrupperna som lämnar dig med en "dålig-förälder-klimp" i magen. Vi gör alla (de allra flesta åtminstone) det bästa vi kan och sen hoppas vi att våra ungar inte sitter i en terapisoffa och berättar om hur deras liv blev förstört för att de råkade få tag i den där muffinsbiten när de var 11 månader (true story, (de där om muffinsen alltså, till terapisoffan har hon inte hunnit ännu) snabb som tusan är hon Smulan...)

3. Sluta följa

Du vet det där instagramkontot med perfekta ungar, perfekta föräldrar, perfekta middagar, det perfekta livet...? Blir du provocerad? Känner du dig sämre efter att ha sett på dessa bilder? Det finns en knapp man kan trycka på "sluta följa", klicka där, sen går du och följer t.ex Elin Möllers instagram istället och ser en normal människa som lever ett normalt liv, med normala barn...

4. Cut yourself some slack

Det är okej att tappa humöret ibland, man måste inte vara pedagogisk varje sekund av varje dag 365 dagar i året. Ingen är perfekt så det är liksom ingen ide att ens försöka.

Det var mina enklaste tips, vilka är dina?

Likes

Comments

Tankar och funderingar

"Man skall inte tänka så mycket" ....var ett välmenande råd jag fick angående mina åsikter om sagor som törnrosa (om du missat det kan du catcha up här). Personen i fråga är ingen jag känner speciellt väl så jag valde att ignorera kommentaren helt. Men jag har, ironiskt nog, tänkt mycket på den efteråt...

Jag förstår att många tycker att jag funderar för mycket på saker, att jag tror att barndomen påverkar den vuxna personen mera än den gör och sen har ju olika människor helt klart olika åsikter om hur de vill uppfostra sina barn. Men jag kan inte låta bli att tro att världen vore en bättre plats om vi alla tänkte lite mera.

Om vi tänkte efter före vi skrattar åt sexistiska skämt, eller rasistiska skämt eller helt enkelt skämt som inte är roliga. Alls. För de är de inte.

Om vi tänkte efter vilka signaler vi sänder till våra barn när vi läser sagor som antyder att det är okej för en rad med män att kyssa en medvetslös flicka.

Om vi tänkte efter hur männen i vårt liv känner sig när deras förmågor att ta hand om sina barn ständigt förminskas med kommentarer som "är du barnvakt idag?" eller "klarar du faktiskt att vara hemma med sådär litet barn?".

Om vi tänkte efter hur de val vi gör påverkar våra barns sätt att se värden.

Om vi tänkte lite på hur våra barn påverkas när våra döttrar ständigt får höra hur söta och duktiga de är, medan våra söner får höra att de är starka och busiga.

Om vi alla tänkte lite mera, om vi alla tänkte efter före kanske, bara kanske kunde denna värden då vara en lite snällare mera jämställd plats?

Älskade, underbara unge må du få växa upp i en värld som är lite snällare, lite mera jämställd.

Men för att den drömmen, och i dag är den just en dröm, någonsin skall uppfyllas måste vi vuxna människor faktiskt ta vårt ansvar och tänka efter lite.

Likes

Comments

Bebisrelaterat, Tankar och funderingar

Om amning, dess för och nackdel och random tankar kring ämnet inte är ett saker som intreserar dig kan du scrolla förbi detta amningsinlägg (pun very much intended) för du lär inte finna det intressant.

Smulan har ju gått och fyllt ett, vilket således betyder att vi ammat (över) ett år jag tänkte skriva ner lite tankar om vår amningsresa, våra fortsatta amningsplaner och lite allmänna tankar kring ämnet.

Vi börjar före början tycker jag och funderar lite på mina förväntningar före Smulan föddes. Jag tänkte nog ganska långt att funkar det så funkar det, det är okej hur som, självklart önskade jag att amningen skulle funka men jag tog det inte som någon jättestor grej så vitt jag kan minnas. Jag hade verkligen ingen susning om hur länge jag ville amma, men hade väl nog rätt svårt att föreställa mig att jag skulle amma ett år ändå...

Amningen funkade ju rätt smidigt för oss från starten, lite uppskrämd blev jag allt på BB av deras viktminskningstjafs men ett besök till amningspolikliniken (bästa, rekommenderas starkt till alla som har ens lite strul med amningen) redde snabbt upp det hela.

Smulan tog bröstet bra från början, de första dagarna (veckorna?, minns inte exakt) använde vi oss av amningsgummi iom att hon sög väldigt mycket för att få igång produktionen ordentligt, dessutom har hon alltid haft ett väldigt stort närhetsbehov, men efterhand började vi klara oss utan det också. De första fyra månaderna ungefär använde ja också mjölkuppsamlare och pumpade och frös mjölk. Jag hade väldigt hög mjölkproduktion och funderade även på att donera mjölk, men de hade fulla frysar och kunde inte ta emot. Hur fantastiskt är inte det? Älskar att det är så många som donerar mjölk att frysarna faktiskt blir fulla där, helt underbart verkligen! Men jag sparade alltså mjölk hemma.

Runt tre månader hade vi en fas när amningen var superjobbig, hon ville inte ha bröstet och hade ingen tid att äta. I efterhand har jag förstått att detta är väldigt vanligt. Som tur är gick det om med tiden.

De första fyra-fem månaderna tog Smulan också flaska utan problem, så pappan i huset matade med pumpad mjölk ibland. Efter att vi försökt ge henne vatten i flaskan började hon dock vägra den och dricker fortfarande inte mjölk någon annanstans än direkt från källan. Detta tyckte jag var lite jobbigt, det gör det aningen omöjligt för mig att vara borta kvällstid när hon vill amma mera...

Vid fem månader började vi ge kvällsgröt och vid sexmånader vanlig mat, men det tog nog länge innan det började märkas att hon ammade mindre även om hon åt riktig mat också.

Vi har haft några perioder när bröstet varit totalt ointressant men för det mesta har hon nog varit rätt tuttgalen.

Tillfällen när hon varit sjuk och ätit dåligt har jag verkligen varit extra glad för att vi haft amningen kvar, då har man inte behövt oroa sig för att hon skulle få för lite näring eller vätska trots att hon ätit och druckit sämre.

För mig har det verkligen varit upp och ner med amningen, jag har haft många perioder när det känts väldigt tufft, jag har varit när att ge upp och verkligen känt att jag inte orkat. Jag har blivit ledsen vid amningstillfällen och allmänt känt mig som en mjölkko. Sen har det funnits stunder när det varit det finaste som finns, den bästa känslan man kan tänka sig. Det som alltid fått mig att fortsätta efter 6-månaders dagen har varit det enkla faktum att hon vägrat flaska och det har känts så onödigt att tvinga den på henne, bara för att sedan vänja bort den.

Vi ammade fritt fram till 11 månaders ålder och nattammar ännu, mera nu än när hon var pytte-bebis. Vid 11 månader började jag erbjuda bröstet som sista alternativet istället för som första, ger vatten eller nappen istället. Med det fick vi halverat amningsgångerna på ett dygn.

Vid 12 månader började problemen hopas och nu känner jag mig rätt redo för amningsslut, hon började bitas helt sjukligt mycket och sliter och river i mina kläder om hon inte får mjölk eller vatten tillräckligt fort. Nattamningsgångerna sköt i höjden och hon skriker och kastar nappen och vattenflaskan. En del av detta beteende får väl skrivas på att det är tänder på gång och en del på dagvårdsstarten, men nätterna börjar bli ohållbara när jag ändå måste orka jobba på dagen och det gör dessutom ont hela tiden nu när hon bits så mycket. Försöker orka lite ännu så att hon hinner anpassa sig helt till den nya tillvaron med dagvård innan vi gör fler förändringar men småningom får vi väl nog ta tjuren vid hornen även om jag hoppats på ett barnstyrt avslut. Tiden får visa var vi landar.

Jag har överlag tyckt att jag fått ett bra stöd kring amningen från personer runt omkring, har aldrig upplevt att någon kollat snett när jag ammat på offentliga platser så det känns jätteskönt. Nu de senaste månaderna har jag börjat få flera och flera pikar om att det kanske börjar vara dags att sluta amma, men det bryr jag mig inte så mycket i, vi ammar så länge vi vill helt enkelt.

Dock önskar jag verkligen att långtidsamning vore mera allmänt vanligt och accepterat i Finland än vad jag fått uppfattningen av att det är. Amning är enbart positivt för barnet och i många länder ammar de upp 5-6 års ålder. WHO rekommenderar delamning upp till 2 års ålder.

Som avslutning kommer mina tankar kring amning med ett eventuellt syskon, jag är inte alls säker på att jag kommer vilja amma lika länge nästa gång, jag hoppas verkligen att ett eventuellt framtida syskon inte kommer rata flaskan så att det är lättare att ha någon som sköter och så båda föräldrarna kan ge mjölk. Jag tror att övergången till att sluta amma är betydligt smidigare om barnet tar både flaska och bröstet. Men men vi får helt enkelt se hur det blir, det är ju omöjligt att säga fören efteråt.

Vad har ni för tankar kring amning? Tycker ni att ni blivit positivt bemötta kring amningsfrågor?

Likes

Comments

Vardagligt, A 1-2år

Hej och hå, med augusti månad kom också dagvårds och jobbstart vilket är orsaken till att bloggen ekat tom. Har velat skriva så många gånger men det har inte funnits tid helt enkelt.

Jag tycker vi tittar lite på vad som hänt under månaden så skall jag knåpa ihop några av de inlägg som ligger som utkast i huvudet sedan!

Vi har busat ute och njutit av grönsaker direkt ur trädgårdslandet.

Självklart har vi också firat Smulans ettårsdag, mera om det i ett annat inlägg sedan! (Tårtan är helt fri från vitt socker)

Vi (=läs jag) har byggt med duplo och så hade vi en orolig vecka när Millie (katten på bild) var borta en hel vecka, hann verkligen börja tro det värsta där.

Smulan har skött blommorna när mamma glömt, är dock tveksam till om det faktiskt är nödvändigt att gräva i blomjorden en gång om dagen för blommans bästa men jag får väl lita på Smulan i det fallet. Smulan har också provat sin nya superhjältehanduk och åkt cykel för första gånge (med kissen med...för vi går ingenstans och gör inget alls utan den kissen längre).

Inser när jag ser på dessa bilder att det verkligen gått från sommar till höst den senaste månaden. Hittade orangea bad i trädgården (älskar när hela värden får massor av färg för en stund), Smulan har kört runt med min gamla dockvagn och så har vi ätit massor av bär.


Annat nytt är ju då mitt jobb, men det skall jag inte orda om, familjedagvårds-starten däremot skall få ett eget inlägg!


Kan inte lova er regelbunden uppdatering men skall nog försöka få in lite flera inlägg än ett i månaden.

Likes

Comments

Tankar och funderingar, Lite allt lite inget

Förra gången klagade jag på ordspråket "lika som bär" denna gång tänker jag trakassera två andra uttryck/ordspråk, nämligen...

"Sova som ett barn"

Om du menar korta stunder, på oregelbundna tider, med 3 miljoner matpauser och lite skrik med jämna och ojämna mellanrum så är jag helt med. MEN uttrycket används ju för att beskriva någon som sover bra... Personen som myntade detta uttryck hade helt uppenbarligen inte barn...

"Som att stjäla godis från ett barn"

Används för att beskriva något som är enkelt... Har du försökt ta godis, eller något annat för den delen, av ett barn någon gång?????? När Smulan bestämt sig för att äta en majsbåge som råkar ha ungefär 3 kg sand på sig (orsaken till att jag tyckte det var en halvdålig idé att äta just den majsbågen) så finns det inget som stoppar henne, hon håller i den så hårt så jag undrar om hon möjligtvis är Pippi Långstrump reinkarnerad.

Hade du vågat försöka ta majsbågen av denna Smulan? I så fall är du betydligt mera modig än mig...

Likes

Comments

Bebisrelaterat, Tankar och funderingar, Vardagligt

Fyra veckor har vi fått ha sambon hemma på semester, men imorgon är det tillbaka till verkligheten. En sak jag verkligen kommer sakna är att ha fått vakna varje morgon av bebisgos och inte ett skrikande alarm.

Våra morgnar har varit så underbart mysiga, Smulan vaknar på ett strålande humör (nästan varje dag) och börjar babbla. Får hon inga större medhåll av oss sätter hon sig prompt upp och börjar klättra på en, krama en och busa. När vi sedan båda är ordentligt vakna så vill hon ligga och gosa en stund före vi stiger upp. Kan man få en bättre start på morgonen?

En vecka ledigt har jag Smulan kvar sen börjar jag jobba och hon börjar familjedagvård, så nästa vecka går åt till att komma in i rutiner igen, införskaffa de sista sakerna inför jobb och dagvårdsstart och mysa så mycket vi bara hinner.

Det är väldigt blandade känslor inför att börja jobba igen, jag ser så mycket framemot själva jobbet, nya utmaningar, lite mera hjärngympa. Något jag inte ser framemot alla är däremot alla timmar utan Smulan. Lyckligtvis jobbar jag bara fyra dagar i veckan så vi får ha en vardag helt för oss själva och oj vad vi skall ta vara på den dagen!

En sak som jag finner rätt intressant angående dagvårdsstarten är det faktum att jag inte oroade mig alls för den tidigare, jag tänkte bara att det kommer gå bra, även om hon är väldigt mammig och ammar massor (nu senaste veckorna har hon faktiskt trappat ner amningen rejält men..) Sen när andra runt om fick höra talas om att hon skulle börja så började skräckhistorierna ramla in, jag fick höra hur jobbigt det är när de inte kan sova i dagvård om de är vana att sova inne och somna till bröstet, hur hemskt det är när man MÅSTE lämna sitt skrikande barn och bara stänga dörren i deras ansikte, att jag nog måste sluta amma då osv. osv. osv..

I början skakade jag bara det av mig men allt eftersom blev jag bara mera och mera orolig för hela alltihopa och nu är jag ett enda nervöst vrak... Tänk vad folk har makt att påverka en ändå. Tragiskt.

Egentligen vet jag ju att det kommer gå bra, det får ta den tid det tar, jag har turen att ha väldigt flexibelt jobb så inskolningen får gå helt i Smulans takt om det så skall ta en månad att få henne inskolad. Sen lämna henne skrikande och stänga dörren lär nog inte hända faktiskt, kan inte komma på en enda sak som skulle vara så viktig att jag skulle gå från mitt barn när hon känner sig otrygg. Amma har vi inga planer på att sluta med ännu på ett bra tag.

Likes

Comments

Tankar och funderingar

En mamma går in på barnklädesavdelningen, spelar nästan ingen roll i vilken butik, på ena sidan hänger rosa, lila, pastelliga kläder, klänningar, tyll och spets, på andra sidan är det blått, grönt, färgglatt, bilar och traktorer pryder plaggen. När hon går ut ur affären läser hon på kvittot var det står "pojkars trikå" om de orangea byxorna hon köpt.

Samma mamma går in i en butik som säljer bl.a. födelsedagskort, hon skall köpa ett kort till en ettåring. Att välja på finns rosa kort med älvor och prinsessor, blåa kort med brandmän, poliser och superhjältar. Korten får vara kvar i butiken.

När hon pratar med folk får hon höra att "flickor tycker om att läsa böcker, bygga pussel och leka med dockor, de gillar inte bilar och att bygga och skruva med saker" och "pojkar kan inte ha rosa, de leker inte med dockor, de vill busa och bygga".


Året är 2017. Har vi inte kommit längre än såhär? Det gör mig så otroligt ledsen att stora kedjor inte bara kan hänga alla kläder bredvid varandra, varför måste det delas upp i "pojk" och "flick" avdelningar. Varför kan det inte finnas ett födelsedagskort som föreställer en flicka som är superhjälte eller brandman, ett som föreställer en pojke med en nalle eller som plockar blommor på en äng.

Detta är inte den värld jag vill att min dotter skall växa upp i, jag vill att hon alltid skall känna sig trygg i att vara precis vem hon vill, utan att begränsas av vad som är flickigt och pojkigt. Vill hon köra cross och skruva med motorer är det okej, vill hon dansa balett i rosa tyll är det okej och allt däremellan är lika okej.

Sen kan vi väl ta och prata lite om gamla sagor som t.ex. Snövit, Askungen och Törnrosa. Oj vad jag älskade dessa sagor som liten, jag ville vara dessa personer.

Oj vad jag äcklas av dessa sagor idag.... Varför? Undrar kanske någon, tillåt mig förklara.... Dessa sagor handlar om hjälplösa stackars flickor som behöver en man som kommer och räddar dem.. Är det såna värderingar vi vill lära våra barn? De handlar om sovande prinsessor som blir kyssta av drömprinsen.... SOVANDE PRINSESSOR SOM BLIR KYSSTA!!! I det ena fallet dessutom av en rad män.... Förstår ni hur vansinnigt äckligt det är????

Om någon kan tipsa mig om böcker var Amanda är bilmekaniker och Christoffer är florist får ni jättegärna göra det. Under tiden kommer jag gör allt i min makt för att bannlysa dessa sagor ur vårt hus. Då ser vi hellre Brave (Modig) eller liknande filmer, för jag vill verkligen att min dotter skall växa upp säker på att hon inte behöver en man för att hennes liv skall vara helt.

Vad anser ni om dessa saker? Överreagerar jag? Har ni någon gång reflekterat över dessa gamla sagor?

Likes

Comments