Header

Det har varit dåligt med både tid och motivation för bloggen på sistone så den har snällt fått vänta längst ner på prioritetslistan och lär tyvärr ligga kvar där ett tag men några snabba bilder tänkte jag slänga upp här.

Idag när vädret visade sig från sin bästa sida passade vi på att busa utomhus. Älskade underbara sol, hoppas det håller i sig!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Vardagligt

Här i stugan blev det en väldigt lugn påsk, vi har spenderat de senaste tre veckorna med att turas om att vara sjuka... Därav den fantastiska uppdateringen.

Gårdagen bjöd på middag hos svärföräldrarna, till kaffe mumsade vi på dessa sockerbomber som jag bakat.

På kvällen tog vi en snabb sväng via påskbrasan medan Smulan underhöll sin farmor och farfar.

Likes

Comments

Böcker

1. Sister, Rosamund Lupton

Rekommenderar denna, den var både spännande och annorlunda. Boken handlar om Beatrice vars syster är försvunnen, hon beskriver letande efter systern och hela boken utspelar sig egentligen i Beatrice huvud. Den är med andra ord lite galen.. Just the way I like it.

2. Nyårskyssen, Nora Roberts


Denna är tredje och sista delen i en serie. Serien handlar om tre bröder som en efter en hittar kärleken. (Börjar ni ana ett tema i Nora Roberts bokserier???) Jag gillade i det stora hela serien, dock läste jag hela serien på svenska och översättningen lämnade väl en del att önska. Föredrar att läsa på originalspråk.

Likes

Comments

A 6-12 månader, Bebisrelaterat

Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om andras barns matvanor så jag tänkte knåpa ihop ett litet inlägg om vår frökens ätande.

Vill dock börja med att poängtera att alla barn är olika och har olika behov!

4 månader

Vi började med smakportioner vid fyra månader. Dessa var verkligen miniportioner hela första månaden, max en matsked i gången fick hon då. Vi började med saker som har naturligt söt smak, bröstmjölken är ju väldigt söt i smaken så det kändes som en smidig övergång. Från första början gillade hon smakportionerna och tyckte om i princip allt hon fick smaka på, potatis är det enda som inte gick hem.

5 månader

Vid fem månader ökade vi mängden hon fick vid smakproverna och började blanda lite olika sorter. Vi introducerade också kvällsgröt. Jag köpt helt vanliga fyrkornsgryn som jag körde genom mixern för att få en slätare konsistens på gröten. De första veckorna blandade jag gröten med både fruktpuré och bröstmjölk men efter ett tag började jag ge gröten utan mjölk.

6 månader

Vid sex månader började vi ge en hel måltid som lunch, alltså olika rotsaker/grönsaker blandat med kött eller fisk. Kvällsgröten hade hon vid det här laget börjat äta väldigt bra.

7 månader

Nu vid sju månader äter hon frukostgröt, med varierande framgång. Nu har jag börjat ge morgongröten ca en timme efter vi stigit upp istället för direkt hon vaknat så nu går den ner mycket bättre.

Sen till lunch får hon puré med rotfrukter/grönsaker och kött/fisk/kyckling.

Till mellanmål blir det antingen klämmis eller någon frukt som hon får plocka i sig själv.

När vi äter middag får hon något att plocka i sig, t.ex välkokta grönsaker eller råg/majssnacks, detta räknar jag inte som en måltid. //Nu (vid nästan 8 månader) har vi börjat ge ett helt mål mat vid middagen också, till middag får hon plockmat som hon äter med god aptit.

Sen till kvällen äter hon gröt med god aptit.


Amning

Jag ammar tillsvidare och det känns bra ännu, mycket lättare nu när det inte blir lika ofta. Mängden mjölk hon vill ha varierar väldigt mycket från dag till dag vilket gör att mjölkproduktionen blir lite bananas ibland, men som det känns nu vill jag nog fortsätta amma så länge som möjligt.

Likes

Comments

Lite allt lite inget

Hittade en hög med gamla skolfoton en dag och tänkte att det kunde vara kul att göra ett inlägg av dem.

Dessa två bilder är från dagis på ena bilden borde jag vara 5 år gammal och på andra 6 år är dock väldigt osäker på vilken bild jag är yngre på.

Bilden till vänster är skolfotot från årskurs 1, där är jag 7 år gammal. Bilden till höger är tvåans skolfoto där är jag 8 år.

Vänstra bilden är treans foto och visar alltså Erica 9 år, högra bilden är femmans foto, där är jag 11 år.

Här är sexans foto, där är jag 12 år. Högstadie fotona är spårlöst försvunna så här blir ett stort hopp...

...till trean i yrkes och här är jag 17/18.

Likes

Comments

A 6-12 månader, Vardagligt

Fredagsförmiddagen spenderade jag och Smulan med att skruva ihop en gåvagn. De som klagar på att IKEA möbler (vilket jag inte förstår, jag älskar att bygga IKEA möbler) är svårbyggda har uppenbarligen aldrig försökt skruva ihop en sån här.

På fredagen fick jag mig ÄNTLIGEN klippt också, det är ett halvår sen jag klippte mig gången före så det var på tiden.

På lördag kväll parkerade vi Smulan hos sina farföräldrar och spenderade några timmar på Bocks med mat och härligt sällskap. Halv tio var vi dock hemma igen, pensionärer som vi är.

Idag har vi bara tagit det lugnt. Just nu är sambon på träning och Smulan sover så jag passar på att skriva ihop en hög med blogginlägg.

Hoppas ni alla haft en lika härlig helg som jag!

Likes

Comments

A 6-12 månader, Bebiskläder

Smula har rätt nyligen bytt klädstorlek så det har fått titta in en hel del nyheter.

Jag tycker det är så roligt nu när man börjar hitta kläder i andra färger än blått, vitt och rosa också. Massor av härliga våriga kläder finns överallt nu!

Jag har börjat satsa på att köpa tröjor istället för bodyn nu på sista tiden. Dels för att det här med påklädning inte är ett tidsfördriv som uppskattas av lill-chefen och sen så har vi börjat försöka göra tyngre behov på pottan och då underlättar det verkligen att inte ha någon body att krångla med.

En del av detta är nytt men det mesta är faktiskt loppisfynd. Skalhalaren till höger här är verkligen som ny i skicket och jag köpte den för en tredjedel av nypriset.

Likes

Comments

Bebisrelaterat, Tankar och funderingar

Om föräldraskapet lärt mig någonting så är det att aldrig säga aldrig.

Så många saker man aldrig någonsin skulle göra sen när man fick barn.... Aldrig visa youtube klipp när de skriker, aldrig låta ungen sova i sängen med en... Tillåt mig småle åt mitt naiva jag...

Ofta när jag hör någon berätta om ett eller annat tänker jag att så kommer jag nog aldrig göra. Ex. leka vid matbordet, i nuläget är jag hård med att det inte får finnas leksaker vid bordet när det skall ätas, vi leker inte flygplan eller liknande utan vi äter när vi äter. Då blir det lätt att man tänker att så skall det alltid vara.

Men vad vet jag? Om ett år kanske vi har en matvägrande unge och då kanske man måste ta till knep för att få i henne någon mat.

Det är så lätt att säga aldrig när man inte stått där själv.

Det spelar ingen roll om du har sju vuxna barn det är ändå ingen idé att säga att så skulle man aldrig ha gjort, för du vet inte, du står inte där i situationen. Desperate times...


Slutsats never say never i 9/10 fall får du äta upp det i ett senare skede ändå.

Likes

Comments

Bebisrelaterat

Förlossningen var det jo, den har jag tydligen glömt att skriva om. Men bättre sent än aldrig!

Vill börja hela inlägget med att säga att jag har väldigt positiva minnen av förlossningen, även om det kanske inte låter så i texten. Känslan jag hade där är väldigt svår att beskriva.

Jag vaknade natten mellan onsdagen den tredje och torsdagen den fjärde klockan 23.50 med lätta värkar. I all min iver kunde jag absolut inte somna om, utan steg upp och satt och stickade hela natten lång. (Minns att jag tänkte att värkarna kändes som mensvärk, sen tänkte jag för mig själv också att "äh de här är ju inte så farligt, har nog haft mensvärk som varit värre än såhär"... OM jag fick äta upp den tanken sedan....) När sambon vaknade på morgonen meddelade jag glatt att det var ingen idé för honom att åka till jobbet. Vi kommer snart att få åka in till BB. Värkarna blev mer och mer regelbundna, men inte sådär täta och sjuka att det var dags att åka in...

Sen helt plötsligt slutade de.

Jag ringde in till förlossningen för att fråga vad jag riktigt skulle tro, de sa att de kan göra sådär ibland. Bebis kommer när bebis kommer, kan ta flera dagar ännu. Jag blev jättebesviken, hade ju varit helt säker på att det var på gång. Jag gick och vilade en stund hade ju trots allt varit vaken ganska länge redan vid det laget. En halvtimme sov jag sen gick vi ut på en promenad i hopp om att värkarna skulle sätta igång tillbaka. Det gjorde de!

Sex tiden på kvällen ringde jag till förlossningen igen, denna gång fick vi rådet att komma in. Halv sju var vi framme vid sjukhuset. Det var verkligen i rättan tid också, under tiden vi åkte till sjukhuset blev värkarna betydligt mycket värre och jag hade inte velat vara hemma med den smärta jag hade då. Väl där fick vi vänta en stund, sen mättes kurvor och centimetrar. Jag var väldigt lite öppen så jag fick gå och ligga i badet, vilket jag verkligen gillade. I badet gick dock värkarna från sjuka, till "oj-snälla-söta-jag-kommer-dö".... Efter en timme i badet meddelade jag sambon att nu får han nog ringa på klockan så jag slipper härifrån.

Jag kom ur badet och de kollade igen hur öppen jag var, lite mera denna gång men ännu en bit kvar på vägen. Vi fick komma in i en förlossningssal och jag fick epiduralbedövning så livet kändes genast lite lättare. Jag sov en stund och fick efter ett tag påfyllning på epiduralen. De tog hål på hinnorna så vattnet skulle gå, jag fick krystvärkar och lustgas. Lustgasen gjorde absolut inget för krystvärkarna, men hög som ett hus blev jag och skrattade och blev arg på sambon som försökte ta gasen av mig.... Andas dock bara den några krystvärkar eftersom den inte gjorde något för smärtan.

Efter att vattnet gått gick det fort och 02.25 på fredag morgon (natt) var vår lilla Smula här.

Jag fick upp henne på bröstet och den första känslan jag hade var en otrolig lättnad över att hon var ute, att hon var frisk, att allt var bra! Hon var utan tvivel den allra finaste lilla människan jag någonsin sett.

Här kommer dock det som jag egentligen vill skriva om, som jag tycker att det pratas onödigt lite om. Många beskriver känslan när det får upp sitt barn på bröstet som omedelbar kärlek. Allt känns perfekt, livet blir helt. Många känner inte den känslan, något som jag lyckligtvis var väl medveten om och hade förberett mig på.

Jag kände inte den känslan, jag tyckte absolut att hon var underbart fin, att jag tyckte om henne. Men jag kände inte att hon var VÅR och den där gränslösa kärleken för henne fören egentligen kvällen när vi kommit hem från BB. När alla gått, vi hade lägenheten och henne för oss själva, då kom de på riktigt.

Det här är ju verkligen väldigt vanligt, för många tar det mycket längre tid än så och jag tycker det är viktigt att man vet det. Att man vet att det är okej, normalt till och med, hade jag inte vetat det så hade jag antagligen börjat hacka på mig själv, jag hade tänkt att jag var en dålig människa för att jag inte kände allt det där på en gång.

Under hela tiden på BB kände jag aldrig att det var jag som bestämde över mitt barn, eller mig själv heller för den delen.

Jag tror utan tvekan att jag kommer hantera BB-vistelsen bättre sen när vi förhoppningsvis får ett syskon någon gång, då kommer inte allt att vara nytt.

Likes

Comments

A 6-12 månader, Bebisrelaterat

Smulan hon växer så det knakar och utvecklas så snabbt så vi hinner inte ens i närheten av med. Hon är nu 69,7 cm lång och väger 8120 gram. vi använder storlek 74 på kläder, enstaka plagg i 68.

På en veckas tid lärde hon sig att krypa, att sätta sig upp och att dra sig upp till stående. Behöver jag ens nämna hur otroligt mycket på helspänn vi är hela tiden här hemma nu?

Hon babblar ofta på om både mamma och pappa, tror dock nog det är babbel mera än att hon faktiskt menar mamma och pappa men jag tar vad jag får. Överlag har hon börjat prata otroligt mycket och med väldigt varierande ljud och läten, favoritljudet för tillfället är utan tvivel pruttljud, helst så dreglet sprutar åt alla håll och kanter. Senaste hon har kommit på är att sträcka ut tungan, så det gör hon med glädje nu åt allt och alla.

Hon har så smått börjat sträcka upp armarna mot en när hon vill upp i famnen, vilket jag tycker är så mysigt. Om man sitter i soffan och hon vill upp så kommer hon krypande mot en istället för att bara skrika.

Hennes favoritsaker att göra är att leka tittut, titta i (=äta) böcker, slänga saker i golvet från matbordet och sitta på pottan.

Saker som är mindre roliga är att sova på dagen, klä av och på kläder (speciellt om man måste göra det liggande) och att bli torkad med handduk efter badet.

Likes

Comments