Jag är i chock. Jag är äcklad. Jag är skärrad. Tårarna rinner längs kinderna.

Det är en sorgens dag & skickar alla mina tankar, böner & kärlek till alla inblandade.

Var på jobbet när en kund, en kvinna som pratade i telefon, gav mig en blick av skräck & sa "Åhléns är utsatt för terrordåd, har min son i örat..." innan hon letade sig ner mot parkeringshuset. Jag tittade på en kollega & vi såg frågande på varandra. Jag brukar inte ha mobilen med mig på jobbet (men av personliga skäl måste jag det) & nästan direkt efter att kvinnan sagt som hon gjort, ringde min mobil & det var min systers man som ville veta att jag var okej. Hade denna vecka haft mina första pass på city, var på plats igår.

Den iskalla känslan inombords när man försöker få tag på sina vänner/kollegor & ingen svarar. Denna gång slutade de bra, för mina vänner, men inte för alla.

Jag skickar all kärlek, böner & allt jag bara kan för dem som denna dag förlorat någon dem älskar. Jag har inga ord...

Ta hand om varandra!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag är en musikjunkie & fastnar alltid för texten först. Varje minne, varje känsla & varje ögonblick har en speciell låt kopplat till sig. Vissa låtar klarar jag inte av att lyssna på längre & vissa är för evigt inpräntade i min själ. Denna kväll, går dessa på repeat.

Likes

Comments

Ibland vill jag bara slå ner jäveln framför mig (oavsett vem det är), när man antingen får frågan "Hur är läget?", när man vet att människan i fråga egentligen inte vill veta sig om svaret. Eller när man får höra "Men åh, du som alltid är så glad!" eller favoriten "Äh, är väl bara vila lite & rycka upp sig". När jag hör detta kokar jag inombords, men jag lägger fram mitt mest perfekta leende & skrattar bort det. Medan det känns som en spark i magen.

Om jag nu bara "kunde rycka upp mig", ni som frågar den frågan - tror ni seriöst att om jag kunde det, hade jag gjort det. Tror ni att jag ligger i sängen, stirrar in i väggen en hel dag för att det är "skönt", för att jag är "lat" eller för att "nä, ligger kvar här, skiter i jobbet, hunden, att äta, familjen" för att jag tycker det är roligt?

Bara för att man har en depression betyder inte det att man inte är glad. Har oftast fler glada härliga dagar än tomma, hemska ledsna dagar. Men då frågar ingen & ingen lägger märke till hur man faktiskt mår. Kan ni, som ställer dessa frågor/har dessa åsikter, någonsin tänkt på att att vi som lever med psykisk ohälsa hellre tränar upp oss att hålla fasaden, för att slippa frågor, blickar & att behöva förklara varför man "har en dålig dag"? Vi kanske inte vill blotta det för alla, behöva förklara varför man tycker livet (just idag) känns skit - fastän man vet hur mycket vackert, fint & underbara människor man har i sitt liv.

Vi vet! Vi uppskattar & vi försöker visa, så gott vi kan att det är något fantastiskt!

Något av de värsta jag fått höra är av en chef jag hade som tog mig åt sidan & sa "du vet att dina kollegor blir oroliga när du säger att de aldrig är bra, så kanske kan säga att de är bra ändå - menar, alla ska ju må bra här". Då ville jag bara sjunka genom golvet, gömma mig under en sten & klistra på facet så ingen någonsin skulle veta. Som tur är har jag underbara kollegor som blev sjukt förbannade av vad chefen sagt & sa - "kom & var precis som du är & hur du mår, precis som alla vi andra gör varje dag".

Så ni som känner någon med tex depression - tänk efter en gång till, även om det är menat väl, att det kanske inte tas på det sättet.

Likes

Comments

What I let people see & how I feel.

Likes

Comments

Jag har ibland ett för stort hjärta & det får jag tillbaka tusenfalt. Både positivt & negativt. Jag har otroligt mycket att vara lycklig över - vänner, familj, Herkules, min lägenhet osv. Och jag får så otroligt mycket kärlek, vänskaplig & familjär.

Men jag får smaka på det onda också (känns som gång på gång, tyvärr). Jag har svårt att släppa in människor i mitt, sådär nära, att känna tillit till någon, inte på de sociala planet då jag är otroligt social, men den där sista lilla biten. Den är svår - oavsett vem det här. Och när man då vågar, när man vågat man då blir överkörd. Igen. Börjar man tappa hoppet, lusten & en viljan att försöka.

Men jag ska inte ge upp - den hopplösa romantikern lever fortfarande & jag tänker inte det onda, fula, smärtsamma att vinna. Det finns alltid kärlek.

Likes

Comments

Var ett tag sen jag skrev sist & kände att det var dags för ett nytt inlägg. Är vaken för att jag inte kan sova - men de är helt enkelt för att jag inte är tillräckligt trött än! Vilken skillnad det har varit de senaste veckorna, från att ha varit så långt ner på botten (som jag någonsin varit) till att vakna på morgonen med ett leende & känna suget att ta tag i dagen! Att få sova (nästan) en helt natt istället för att varva att sova en timma & vara vaken den andra & snitta på 3-4 timmars sömn per natt. I'm a new woman!

Sömnen gör verkligen mycket & jag känner hur energin är på väg tillbaka & jag har börjat ta tag ordentligt i mitt liv. När jag mår dåligt orkar jag ingenting & även om jag har diskmaskin orkar jag inte diska. Det är hemsk! Jag HATAR när det är stökigt, oreda & tjafs - men jag kan inte ta tag i det. Skjuter upp det & hittar andra saker som är "viktigare" för att slippa.

MEN förra veckan åkte jag & min mamma förbi Mio & några andra butiker - bara för att det är kul! Sagt de förut & säger de igen - att shoppa med mamma är livsfarligt! Men vilket lyft min lägenhet har fått! Nya lampor, sängkläder, kuddar, matta, överkast (vuxenpoäng!) & nya stora fina tekoppar för den extra lyxiga känslan vid frukostbordet! Min lägenhet har aldrig varit renare, snyggare & mer jag! Lyckorus - jag mår så mycket bättre! 

Känner hur livet börjar ta vändning! Och jag ska kämpa allt jag bara kan för att hålla kvar denna känsla! Är fortfarande ett klantarsel (men de som känner mig vet att de har jag alltid varit), men trots motgångar & så känns det ändå.. väldigt bra. Jag har fått en del läxor av min KBT & dem har jag gjort, har i åtanke & arbetar med varje dag. Medicineringen hjälper absolut till - men det är jobbet med mig själv som gett resultat. Har fortfarande sämre dagar & kan känna mig låg ibland, men jag sjunker inte lika långt ner längre - och det bästa, för mig, är att jag knappt haft onda tankar om mig själv senaste 1-2 veckorna! För mig är det... helt fucking amazing! När man levt med dem i över 10 år & sen kommer på sig själv att faktiskt tänka & tycka BRA saker om sig själv är en otrolig vinst för mig!

Än en gång - utan er mina nära & kära, skulle jag aldrig klara av denna kamp! ❤

Likes

Comments

Haft några av mina värsta dagar, de senaste dagarna. Har aldrig mått såhär dåligt innan & jag visste inte hur eller vad jag skulle göra. Att behöva springa till toaletten, i panik på jobbet, för att kräkas då ångesten tog över eller att man kom på att man inte ätit mer än ett mål mat på 1.5 dag - för att man glömde bort..

Ni, mina nära & kära, som bryr er så mycket, gör så mycket för mig & ger mig er förståelse ❤ obeskrivligt hur mycket jag älskar er!

Något av allting, med hur jag mår & så, är något av det absolut värsta är att se hur det tär, oroar & påverkar min underbara familj, mina vänner & andra nära & kära. Jag vill inte att mamma ska känna att hon ska behöva mobilen på, med ljud, varje natt för hon är orolig för mig. Vill inte att min syster är så orolig att hon är rädd för att "säga fel saker". Vill inte att mina vänner ska känna att de behöver "bete sig annorlunda" & inte veta vad de ska säga eller hur de ska bete sig.

Jag är otroligt lyckligt lottad! Jag har enormt mycket stöd, vackert stöd, fina människor i mitt liv som vill mig väl, går the extra mile för att jag ska må bättre, bra & då mig att le - TACK! Utan er är jag ingenting!

Likes

Comments

Just nu är det för mycket. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på, tankarna rusar & jag vill inget annat än att gömma mig i en grotta i havet & bara vara. Jag vill bara vara i ett vakuum. Inga tankar, inga känslor & inga måsten. Just nu.. vill jag ingenting. Jag vill bara vara ensam i min mussla, inte prata, inte tänka, inte känna.. bara vara tyst. Jag vill pausa från livet. Jag vill stänga av, som att vara på en öde ö. Jag skulle älska det. Inga måsten, ingen press, bara jag.

Jag känner mig patetisk.. är ingen bra vän, ingen bra dotter & inte bra för någon, just nu. Vill bara gömma mig & vara ensam, med min älskade Herkules. Jag vill inte försvinna, men bara vara osynlig för en stund.

Likes

Comments

Idag var jag på mitt tredje besök hos kbt & det kändes bra. Känns som jag kommit en bit på vägen, även om det inte ens innefattar 3 timmars tid med en psykolog. Har även ökat medicinen ytterligare & känner att det blivit bättre, huvudet är ovanför ytan & det känns mer som att simma lugnt än att kämpa för att få luft.

Jag har gjort läxorna som hon gett mig & jag försöker tänka på råden hon gett varje dag. Det har faktiskt underlättat & det känns som att jag är på rätt väg. Det är inte lätt, det är svårt att sitta där & behöva sätta ord på det myller av tankar som rusar i huvudet. Jättesvårt att våga säga vad man faktiskt tänker & vilka tankar som gör mig.. ja olycklig. Det är svårt att kunna koncentrera sig att få fram ord. Denna gång med kbt har jag vågat vara mer ärlig, vågat säga mer vad som pågår inom mig & vad djävulen på axeln säger. Att erkänna för sig själv att man har ett självförakt & man är så otroligt självkritisk är - förjävligt. Nu har jag lyckats sätta ord på tankarna, känslorna & vad jag vill åstadkomma med detta. Resan har bara börjat & jag har en lång väg att gå - men jag är på rätt väg. Vågar mer, öppnar mig mer & det är okej. Jag får säga det sånt här, om mig själv & vad som händer inombords. Det är tufft att sätta upp fasaden & vara glad, orka sminka sig & vara presentabel på jobbet - men jag kämpar. Fasaden krackelerar mer & mer, men det är okej. Det här är jag!

Likes

Comments

Idag var min andra tid hos både läkare & kbt. Det gick bra! Det är såklart jobbigt att behöva gräva i sig själv & berätta & prata om saker, man inte pratar om, samt man tycker är jobbigt. Känns som vi kom en bit på vägen, hur jobbigt det än var, var jag brutalt ärlig. Vill inte leva såhär längre, vill inte ha dessa tankar, inte orka gå upp, inte vilja göra någonting. Fick värdefulla råd & tips - även en läxa jag måste arbeta med tills vi ses om två veckor.

Hos läkaren bestämde vi att jag ska höja mina antidepressiva ytterligare & testa i 6 mån ungefär & sen då kanske börja trappa ner igen. Fick även sömntabletter då jag senaste 8 veckorna snittat med att sova 3-4 timmar per natt. Det tär otroligt mycket & förstår inte att jag står upp. Det sjuka är att jag är ALLTID trött! Men kan aldrig sova, spelar ingen roll vad jag gör - har testat allt! Så ikväll testar jag min tablett & hoppas på det bästa! Att jag får sova & att jag inte är "groggy" imorn. Som tur är jag ledig imorn, så jag kan känna av ordentligt.

Tar tag i det nu & ska vinna denna kamp!

Likes

Comments