Haft några av mina värsta dagar, de senaste dagarna. Har aldrig mått såhär dåligt innan & jag visste inte hur eller vad jag skulle göra. Att behöva springa till toaletten, i panik på jobbet, för att kräkas då ångesten tog över eller att man kom på att man inte ätit mer än ett mål mat på 1.5 dag - för att man glömde bort..

Ni, mina nära & kära, som bryr er så mycket, gör så mycket för mig & ger mig er förståelse ❤ obeskrivligt hur mycket jag älskar er!

Något av allting, med hur jag mår & så, är något av det absolut värsta är att se hur det tär, oroar & påverkar min underbara familj, mina vänner & andra nära & kära. Jag vill inte att mamma ska känna att hon ska behöva mobilen på, med ljud, varje natt för hon är orolig för mig. Vill inte att min syster är så orolig att hon är rädd för att "säga fel saker". Vill inte att mina vänner ska känna att de behöver "bete sig annorlunda" & inte veta vad de ska säga eller hur de ska bete sig.

Jag är otroligt lyckligt lottad! Jag har enormt mycket stöd, vackert stöd, fina människor i mitt liv som vill mig väl, går the extra mile för att jag ska må bättre, bra & då mig att le - TACK! Utan er är jag ingenting!

  • 9 readers

Likes

Comments

Just nu är det för mycket. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på, tankarna rusar & jag vill inget annat än att gömma mig i en grotta i havet & bara vara. Jag vill bara vara i ett vakuum. Inga tankar, inga känslor & inga måsten. Just nu.. vill jag ingenting. Jag vill bara vara ensam i min mussla, inte prata, inte tänka, inte känna.. bara vara tyst. Jag vill pausa från livet. Jag vill stänga av, som att vara på en öde ö. Jag skulle älska det. Inga måsten, ingen press, bara jag.

Jag känner mig patetisk.. är ingen bra vän, ingen bra dotter & inte bra för någon, just nu. Vill bara gömma mig & vara ensam, med min älskade Herkules. Jag vill inte försvinna, men bara vara osynlig för en stund.

  • 39 readers

Likes

Comments

Idag var jag på mitt tredje besök hos kbt & det kändes bra. Känns som jag kommit en bit på vägen, även om det inte ens innefattar 3 timmars tid med en psykolog. Har även ökat medicinen ytterligare & känner att det blivit bättre, huvudet är ovanför ytan & det känns mer som att simma lugnt än att kämpa för att få luft.

Jag har gjort läxorna som hon gett mig & jag försöker tänka på råden hon gett varje dag. Det har faktiskt underlättat & det känns som att jag är på rätt väg. Det är inte lätt, det är svårt att sitta där & behöva sätta ord på det myller av tankar som rusar i huvudet. Jättesvårt att våga säga vad man faktiskt tänker & vilka tankar som gör mig.. ja olycklig. Det är svårt att kunna koncentrera sig att få fram ord. Denna gång med kbt har jag vågat vara mer ärlig, vågat säga mer vad som pågår inom mig & vad djävulen på axeln säger. Att erkänna för sig själv att man har ett självförakt & man är så otroligt självkritisk är - förjävligt. Nu har jag lyckats sätta ord på tankarna, känslorna & vad jag vill åstadkomma med detta. Resan har bara börjat & jag har en lång väg att gå - men jag är på rätt väg. Vågar mer, öppnar mig mer & det är okej. Jag får säga det sånt här, om mig själv & vad som händer inombords. Det är tufft att sätta upp fasaden & vara glad, orka sminka sig & vara presentabel på jobbet - men jag kämpar. Fasaden krackelerar mer & mer, men det är okej. Det här är jag!

Likes

Comments

Idag var min andra tid hos både läkare & kbt. Det gick bra! Det är såklart jobbigt att behöva gräva i sig själv & berätta & prata om saker, man inte pratar om, samt man tycker är jobbigt. Känns som vi kom en bit på vägen, hur jobbigt det än var, var jag brutalt ärlig. Vill inte leva såhär längre, vill inte ha dessa tankar, inte orka gå upp, inte vilja göra någonting. Fick värdefulla råd & tips - även en läxa jag måste arbeta med tills vi ses om två veckor.

Hos läkaren bestämde vi att jag ska höja mina antidepressiva ytterligare & testa i 6 mån ungefär & sen då kanske börja trappa ner igen. Fick även sömntabletter då jag senaste 8 veckorna snittat med att sova 3-4 timmar per natt. Det tär otroligt mycket & förstår inte att jag står upp. Det sjuka är att jag är ALLTID trött! Men kan aldrig sova, spelar ingen roll vad jag gör - har testat allt! Så ikväll testar jag min tablett & hoppas på det bästa! Att jag får sova & att jag inte är "groggy" imorn. Som tur är jag ledig imorn, så jag kan känna av ordentligt.

Tar tag i det nu & ska vinna denna kamp!

Likes

Comments

Låten & texten. Otroligt vacker, otroligt ärlig & sorglig ändå. Detta är en låt till mig själv, att jag pratar med mig själv, den delade personen jag är - säg nånting. Gör nånting. Lyssna. Det är dags nu - say something. Börja älska mig själv, för det är jag faktiskt värd.

"Say something, I'm giving up on you
I'll be the one, if you want me to
Anywhere, I would've followed you
Say something, I'm giving up on you

And I am feeling so small
It was over my head
I know nothing at all

And I will stumble and fall
I'm still learning to love
Just starting to crawl

Say something, I'm giving up on you
I'm sorry that I couldn't get to you
Anywhere, I would've followed you
Say something, I'm giving up on you

And I will swallow my pride
You're the one that I love
And I'm saying goodbye

Say something, I'm giving up on you
And I'm sorry that I couldn't get to you
And anywhere, I would have followed you
Oh, oh, oh, oh say something, I'm giving up on you

Say something, I'm giving up on you
Say something"

Likes

Comments

Har intalat mig själv att allt varit bra - de har de inte. Mina kära har varit "på" mig i många månader att jag måste få hjälp igen. Innerst inne har jag vetat att de har rätt men inte vågat ta tag i det. Tack att ni finns & allt ni gör för mig! Även om jag inte visar det utåt - ni betyder allt & er kärlek & omtanke betyder ofantligt mycket.

Jag har i veckan varit hos läkaren igen & vi bestämde att höja min medicin. Om två veckor ses vi igen & känns de inte bättre ska vi höja ännu mer. Samma dag fick jag träffa min nya kbt & nu ska jag ta tag i livet igen.

Något som många kanske inte förstår är att för mig är de svårt att be om hjälp - jag ska ju kunna klara de här själv! Samt att jag träffar en kbt igen, betyder långsiktigt fantastisk hjälp & att jag ska må bra igen. Men för mig, samtidigt, är det ett misslyckande. Jag klarade det inte.

Nu är jag otroligt glad att jag bett om hjälp & att jag ska kunna lära mig knep & så för att förhoppningsvis klara det nu. Detta är mina tankar om mig själv - det är inte ett misslyckande att be om hjälp! Det är inte ett misslyckande att börja om.

Det är bara en del av mig & mina tankar - känslorna håller jag på insidan & jag ska klara allting själv.

Likes

Comments

Vi alla har våra dagar & idag hade jag min. Jag ska inte ljuga - helgen var min. Jag är i hjärtat en glad, livsnjutande person. Men, ibland tar något annat över. Denna helg har jag sovit, så gott som hela helgen. Dessa två dagar har jag varit, tom. Kall. Känslolös. Inte för att jag vill, men så har det varit.

Jag uppskattar allt & alla i mitt liv! Utan er är jag ingenting! Och ni gör allting värt det

När jag har mina dåliga dagar , så tro aldrig att mina känslor för er har förändrats! Jag älskar er då mer än någonsin. Även om jag inte säger de eller visar det.

En kväll som dessa, när jag inte kan hejda tårna tänker jag alltid på Moulin Rouge & låten "Come what may". Och då känns allt så mycket lättare

So my Loves - Come what may!

Likes

Comments

Mitt inlägg igår var brutalt ärligt, kanske lite för ärligt, men kände att jag behövde få det ur mig. Det är en av anledningarna till att jag skriver - få det ut ur systemet. Som att få ut de onda & med de inte ge demonerna jag har inombords mer styrka. Det är skrämmande hur de egentligen kan få sån stor påverkan på ens liv & att de kan få en att tappa allt förtroende för en själv. Inte alltid att jag visar hur de tär på mig, utan sätter upp fasaden & kör på som vanligt. Något som alltid är som ett litet slag i magen, ett tips jag vill ge alla som känner någon som är deprimerad, säg aldrig meningen - "Men va, kunde aldrig trott att du var deprimerad! Så glad som du alltid är!!". Depression har många ansikten & vi som lever med det, vi väljer vilka sidor vi visar, oftast den glada fastän vi går sönder inombords. Det bidrar till mindre frågor & man slipper berätta vad som faktiskt pågår. Mina absolut närmaste kan idag se de på min blick - även om jag skrattar, ler & verkar må hur bra som helst. Med det sagt vill jag säga..

Idag kännas allt så mycket bättre! Visst, rädslan kommer jag nog få dras med, men tänker inte tillåta den att få ta över som den gjort förr. Jag vet att den är där & kämpar med den - det blir lättare & lättare för varje gång. Jag ska övervinna den - det äckliga aset som får mig att tvivla på mig själv & vad jag är värd. Jag är värd kärlek, lycka, vänskap & familj.

Vill ge alla er guldklimpar som jag har i mitt liv ett otroligt stort tack - jag är & förundras över hur jag kan ha haft en sådan tur att jag har er. Även om det inte alltid märks eller att jag inte visar det - tack vara er blir jag lycklig! Tack vare er kärlek & allt fantastiskt ni gör för mig gör att demonerna tappar fäste. De är där, men ni gör det så mycket lättare för mig att få bort dem. De blir mindre för varje dag & jag känner hur min kämparglöd blir starkare för varje dag & att NI, mina guldklimpar, får mig att inse vilket fantastiskt liv jag har!

  • 115 readers

Likes

Comments

Nytt år - nya möjligheter! Jag är i en bra fas just nu, jag mår bra, är glad & känner att jag öppnat mina sinnen & jag vågar lite mer än tidigare. När de gäller jobb, familj & vänner har de aldrig varit ett problem, men när det kommer till att våga, känslomässigt, för en själv - då blir jag rädd. Jag hatar, verkligen hatar, att det som hänt i mitt förflutna lyckas påverka mig än idag. Enough! Jag vill inte det, kämpar för att de inte ska få gro... men till viss del lyckas ett ynka litet frö slå rot. Den där lilla känslan som gör att - varför skulle någon tycka om mig? Vad är personen ute efter? Är det ärlighet eller det jag vill höra?

Men jag vågade, jag gick på en dejt med en fantastisk man, något jag aldrig gjort. Någon som verkligen visade att jag var fokuset då, att jag var en fin tjej & att han uppskattade mitt sällskap & att lära känna mig. Samtidigt just nu vill jag bara springa - så fort jag kan. För så länge jag är "steget före" är jag ju safe. Så länge jag inte tillåter mig att känna någonting - är jag safe. Hur vet jag? Klart man aldrig kan veta & jag måste släppa mitt förflutna - men det är svårt.

Jag vill inte att de ska behöva vara så, vill inte att gamla dåliga saker ska påverka min framtid. Jag har jobbat mycket & försöker intala mig själv att alla är inte fake, alla säger inte saker för att jag vill höra dem & det finns genuina, ärliga & härliga människor. Som faktiskt tycker om den jag är & inte vill mig något illa.

Detta är något jag jobbar med varje dag. Kanske inte märks eller syns, men det är riktigt läskigt för mig. Jag är en stark person, jag kan hantera väldigt mycket - men rädslan gör att jag hellre sårar än att bli sårad & att jag springer ifrån något som skulle vara fantastiskt. För trots allt, alla underbara kärleksfulla människor i mitt liv, trots terapi, tänker jag ändå - vem kan älska mig?

  • 123 readers

Likes

Comments

Detta år har lärt mig mycket, jag har upplevt mycket & jag har hittat mig själv (det tog bara 30 år, haha).

Skämt & sido, jag hade första halvan av detta år en kamp med att hålla den positiva känslan jag haft några veckor innan. Men jag startade året med en resa jag aldrig trodde jag skulle göra eller våga - jag åkte till Erbil (i Irak) & hade en fantastisk vecka! Var där med min dåvarande kärlek & bara njöt, av hans sällskap, kulturen, se något jag aldrig upplevt & att få känna att fördomarna jag haft blev som bortblåsta!

Med ett distansförhållande är det inte en lätt vardag när den man håller av är så pass långt bort & att åka därifrån & lämna den ens hjärta slår för är något av de svåraste jag gjort.

Livet rulla på, helt plötsligt hade jag fyllt 30 år. Wow, det var stort, konstigt men samtidigt tillfredställande. Man skojar om att livet ändras efter 30 & de gjorde de för mig. Blev överraskad av mina närmsta, fick en tiara på håret & en överraskningsmiddag & otroligt vackra presenter. Jag blir rörd än idag när jag tänker på det. Blev firad väldigt fint av min underbara familj också! Jag är lyckligt lottad!

Jag kände extrem lycka, tacksamhet & kärlek, men på något vis kände jag att de var liksom inte riktigt.. ja rätt. Runt midsommar, som för övrigt var en fantastisk dag, kände jag att - om jag har så här kul, med dem jag trivs med, varför känns inte lyckan i hjärtat?

Kommer inte glömma en mysig dag ute vid havet med nära & kära, alla hade de trevligt & jag satt tyst. De som känner mig vet att jag är aldrig tyst. Och jag valde att hålla mig undan, vilket heller inte är jag. Den dagen orkade jag helt enkelt inte hålla fasaden som jag alltid gjort.

Så jag kikade på mina mediciner & kom att de var samma "preparat" som Apoteket säger, men de var inte exakt samma som jag börjat med - så jag krävde dem. Vilken skillnad! Det glada jag kom tillbaka, livsglädjen, lyckan, motivationen! Varför jag tog upp just detta är för att känn efter, lyssna & lita på DIG, inte vad preparatet säger även om de är "samma" - detta var en sådan skillnad för mig!

Sommaren var underbar, umgicks med familjen, vänner, njöt av solen, havet! Ja allt! I september begav jag mig till Erbil igen för att träffa kärleken jag inte träffat på så länge - det var fantastiskt! Jag var lycklig i hjärta & själ!

Nu bestämde ödet att vi inte var menade - men jag tackar honom för så mycket! Allt jag lärt mig om mig själv, om andra, att våga öppna hjärtat igen, att resa ensam till ett land alla avrådde mig ifrån. Tack! Jag önskar dig all lycka & kärlek i livet!

Under sommaren förlorade jag en nära angöring vilket har tagit mig & familjen hårt, men vi har kommit igen & vet att han nu mår bra, är lycklig & med den han älskar!

Under hösten har jag varit så lycklig - även om det hänt lite för mycket på samma gång för min hjärna & kropp ska hantera. Behöver inte gå in på de negativa - men jag har flyttat & trivs så bra! Jag har hittat hem!

Tack alla ni som finns där vid min sida! Tack för ett händelserikt år & tack för allt jag lärt mig! Vill inte säga att 2016 var ett dåligt år, snarare händelserik (positivt & negativt), men jag vet att jag går in i 2017 med ett öppet sinne, ett glatt humör & ett nyfiket hjärta!

  • 128 readers

Likes

Comments