View tracker

Shit, jag åker hem imorgon, hem till Sverige, hem till mamma och hem till vad jag bara längtade efter att lämna.
Denna gången blir det dock annorlunda, kanske hittar jag en liten romans denna gången, eller kanske jag ser staden på ett nytt sätt?

Göteborg som för mig varit staden där solen aldrig skiner, är nu 30 grader varmt och grönt i mina tankar.

Inte för att någon någonsin läser denna bloggen, men ses i Göteborg i sommar.
Ses där och då ska vi vara glada och känna dendär känslan, när man är ute och känner alla litegrann, man gillar alla, kan prata med alla, och någonstans i hörnet står någon man delar lite kärlek med.

Se fram mot en bra sommar, ta vara av loven och chanserna att komma bort från vardagen!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Shit asså
Har rest runt Asien i snart 5 månader nu, inte skrivit nåt.
Jag har nog förändrats mycket, blivit bestulen på alla kläder, pass, id, körkort, kamera mm...
Men ändå fortsatt
Vänner har lånat ut pengar, och jag har insett att jag inte alla behöver allt jag behövde förut, men ändå är jag här igen.
Trodde att jag inte skulle bli kär på samma sätt igen, du vet dendär känslan man hade när man va 14, och fick drömmar om personen man va kär i, men jag tror det hände igen, nära Bali, för en tjej som kommer från Göteborg. Känns konstigt men bra. Antagligen kommer inget att hända, men jag är glad ändå, jag har fått känslor på ett sätt som jag inte fått på länge. Jag känner mig som ett barn igen.
Jag tror att det kommer att finnas någon där ute, men jag är nog för bitter för att ragga, det måste nig bli en kompis, som går över till något annat.
Ett blogginlägg på 5 månader, kanske betyder att allt är bra, och jag känner nog nu att allt är som det ska.
Snart kommer jag hem, och inte många vet, det ska bli kul att överraska vännerna och fler.

Likes

Comments

View tracker

Det har varit en otrolig vecka. Sex 2 nätter i rad med olika personer. Undra vad mamma skulle tycka om det om hon visste.
Just nu sitter jag på ett fik i Vasa, påläggen hit lyssnade jag just på låten Hädanefter av Maggio. Det var något med låten som fick mig att både må bra, men också fundera på mig själv och hur jag lever just nu.

I låten beskriver hon hur hon ska bättra sig för den person hon har träffat. Inte för att jag har träffat någon jag vill bättra mig FÖR, men jag har på sistone undrat vad jag gör med mig själv. 2 nya "samlagspartners" på 2 veckor, sen samma två samma helg. Kanske inte så smart.

Fruktansvärt idiotiskt om det kommer fram, vilket har hänt innan. Borde man kanske tänka på sitt eget rykte? eller hur ska man göra i såna här lägen? 

Tankar som har snurrat i mitt huvud är typ, hur många sexpartners är för många innan man fyllt 20?
Hur många är för få?
Eller spelar det ingen roll?

Själv så slår det tvåsiffrigt för mig med nästa.

Lite roligt är dock att en semi-stammis på jobbet, (som är väldigt attraktiv), la till mig på Facebook denna morgon, självförtoendeboost utan tvekan. Frågan är bara vad som händer nu. Äre jag som måste skriva först eller?

Har tröttnat lite på allt spel...

//EnUngdomsTankar

Likes

Comments

Jag satt i kväll på balkongen med en gammal vän, lyssnade på ett nytt album utav en av våra gemensamma favoritartister, tände lite ljus och snackade. Mitt under en låt avbryter jag och bara säger: Fan vad längesen det va jag va kär.
Det är inte riktigt sant, det var nog inte så länge sedan, men antalet partners var länge sen.

Har på sistone känt mig nästan upp emot lösaktig, men det självklart utav eget initiativ. Det är bara det att ingen av de jag har varit med, har jag blivit särskilt intresserad utav, inte minst känt något för. Jag känner mig så kall och/eller likgiltig. Jag gillar inte det.

Jag vill kunna vara kär. Hur svårt ska det vara?

//EnUngdomsTankar

Likes

Comments

Det var länge sen nu, betyder väl också att det mesta varit problemfritt också.

Just nu sitter jag inne på lite olika tankar, typ hur jag ska berätta för chefen att jag inte alls kan stanna o jobba ett helt år, även om jag har sagt att jag kan det. Vet inte riktigt hur hon kommer ta det. Vi håller på att komma in på en ganska personlig relation och börjar bli vänner eller kanske ska man säga kompisar, men samtidigt märker man också tydligt utav att det är jag som är anställd och hon som är chef. Det är lite småjobbigt ibland, vet inte alltid hur jag ska hantera det.

Har ikväll suttit ute och tagit några öl, råkade träffa chefen ute och hade en väldigt trevlig kväll, satt och pratade osv. Men jag känner mig fortfarande efter ikväll lite utstängd från hennes liv på sätt och vis. Jag själv har verkligen försökt att öppna mig och dela med mig utav vem jag är. Jag vet att hon kanske är liiiite obekväm med att dea med sig utav sig själv, främst kan hon nog tycka att det är onödigt att dela massa bakrundsinformation, men jag ser det lite som en trevlighet, eller asså. Jag tänker att om jag berättar om mig vill jag ha lite tillbaks.

Jag gillar alltså chefen jättemycket, men är i vissa stunder obekväm med hur jag ska bete mig och är kanske ibland lite sparsamt tacksam till det jag får tillbaks, vilket kan bli ett problem i framtiden.

Annars har jag bondat lite mer med andra kollegor på jobbet, och börjar få favoriter och lite nya vänskapskretsar samtidigt som de andra jag känner flyttar bort och börjar resa runt i världen.

På sista tiden har jag också känt att jag kanske har legat runt lite mycket, eller hade två nya partners två lördagar i rad. Inte så mycket egentligen, men allting beror på hur man själv ser på saken, och jag tycker i detta fall att det för mig kan vara lite osmidigt då jag inte alls vet huruvida man borde satsa på någon eller så.

detta inlägget blir ganska annorlunda och kort och tänker faktiskt avsluta det nu i all hast. Orkar helt enkelt inte skriva mer.

Tänkte mer kolla på lite serier och somna gott, få se hur arbetsdagen i morgon fungerar.

Godnatt

//EnUngdomsTankar

Likes

Comments

Kanske är jag lite av en hycklare när jag skriver detta inlägg. Men jag kommer inte undan tanken om vad det är för bloggar som folk verkligen läser och följer. Det mesta är dagliga uppdateringar och enstaka plagg som visas upp. Vill kalla det skit, men vet inte riktigt hur jag ska göra det.  När jag läser på de andra bloggarna ser jag nästan bara ytlighet och ytlighet. Unga människor som vill blogga på samma vis som alla andra och bygga upp ett rykte, få följare, få läsare och kanske tillslut dra in lite pengar på reklam och sponsorer.

Min blogg är antagligen inte bättre, även om mitt mål är att dela med mig av inre tankar som jag annars inte vågar dela med mig av till mina nära. Ingen vet väl egentligen att jag har bloggen, knappt någon annan på nätet eller nattstad heller då jag inte riktigt har några direkta följare. Bloggen fungerar väl mest som en online-dagbok.

Vet inte ens hur jag ska avsluta detta, men ville väl egentligen bara få ut den känslan jag bär på på något vis.

//EnUngdomsTankar

Likes

Comments

Idag va en sån dag, vakna tidigt och gå till jobbet.
Hela arbetsdagen gick bra i sin helhet, men moralen dog hårt på slutet.
I och med att jag är relativt ny på jobbet förstår jag att de flesta andra är duktigare än jag, det är bara rimligt, de andra däremot verkar varken förstå hur bra eller dålig jag är.

Antingen förväntar de sig att jag ska kunna prestera lika bra som de gör, att en som jobbat en månad ska prestera lika bra som någon som jobbat 3 år. Eller så tror de automatiskt att jag är helt dum i huvudet när jag står och gör något de inte förstår. Typ om jag observerar något, så verkar de tro att jag är hjärndöd, eller slänger iväg sig någon småspydighet, ibland kanske väl menat, men otrevligt ändå. Det är så det känns iallafall.
Problemet är bara att jag inte vet hur jag ska säga det till dem, eller ska man bara stå ut?


För mig är teamwork viktigt, det är viktigt att alla känner att de är en del utav en större arbetande organism där de får hjälp och hjälper andra. Vad jag tror mig märka av på arbetsplatsen är att de flesta säger att teamwork är viktigt, men att de hela tiden själva tycker att de får göra allt.

Sen visst, ibland gör jag fel, men problemet är att det gör alla andra också, det känns bara som att jag blir bemött på ett mycket mer nedvärderande vis, antagligen också omedvetet.

Om något är fel, är det oftast så att jag blir tillfrågad först och blir informerad ifall att.
Och ifall det är något jag gjort fel på riktigt så är det inte bara så att det påpekas att det va fel, utan jag, till skillnad från de andra, blir tillsagd med en halvt dömande ton, så att jag inte ska glömma igen.

Ett exempel på flera av dessa känslor var när jag förra veckan började artbetspasset med chefen, bara vi två. I något som chefen speciellt påstår ska vara teamwork hade tydligen JAG glömt att fixa en grej i arbetet, chefen sa sedan, "nu har jag fixat detta som DU glömde att göra".", med en dämpad men ansträngd ton. Jag kan inte undgå att tänka att det inte bara är mitt fel.
Om teamet i ett teamwork glömmer en ensild grej kan det inte gärna vara EN individs ansvar, det måste väl vara hela teamets "fel"? Men det kanke bara är i min värld teamet delar ansvar.

Klart som fan att jag väntar på att bli runthunsad om jag ständigt är rädd för att bli kritiserad för något jag gör utan att bli tillsagd.

"Vi gillar initiativ", my ass.
Det är som alla företag, de tror att de gillar initiativ, nytänkande och dylikt, men de ogillar förändring. Att komma med initiativ är ingen bra ide, däremot att påstå att du är full av idéer/som du aldrig utför/ är mycket åtråvärt.

Med kortare ord är jag trött på att behandlas som en imbecill på jobbet bara för att jag är ny, visst jag har asså mycket att lära som jag inte kan, men jag gör saker utav anledningar, inte för att jag är dum.


De som jobbat länge är faktiskt inte bäst på allt, även om de tror det. Det verkar alla tro att de är.

//EnUngdomsTankar

Likes

Comments

Inte nämt tidigare, men fick en gratisbiljett till way out west utav en av mina bästa kompisar. Det va ju tänkt att det skulle bli sjukt kul, men ändå har artisterna idag varit till stor besvikelse.

Visserligen är jag inte särskillt sugen på alkohol, det har blivit en del nu under de två lediga dagarna från jobbet som barista, men samtidigt känner man sig nästan tvungen.

Förhoppningen är ju att outcast kommer att bli sjukt imorgon


Sover ikväll hos kompisen ovan, vi har väl suttit uppe och spelat musik/ gitarr för varandra osv, sjukt mysig kväll, men kan ju inte påstå att jag inte blir avundsjuk på talangen jag hör här haha

Imorgon hoppas jag på fler givande samtal med det andra könet, inte för att jag vill ragga, utan bara för att jag känner att könsuppdelningen är så jävla framträdande.
Det verkar som att man inte kan prata med någon av det andra könet innan man får stämpeln att man "raggar" på sig

Vi får se hur det ter sig imorgon

//EnUngdomsTankar

Likes

Comments

Idag fick jag tanken på en after-work med kollegorna, vad jag söker för sorts person att ha ett förhållande med.

Jag kom på mer eller mindre att jag söker efter en person som klyschigt nog kompletterar mig. Jag kom på att jag söker en person som har de egenskaper och attribut jag tycker att jag själv saknar. 

Jag som själv ser mig som en ganska materialistisk person vill ha någon som är mer jordnära, och inte lika fokuserad på att det är att göra karriär som är det viktiga i livet.

Just nu vet jag väl inte riktigt någon, känner inte att någon är riktigt perfekt för mig just nu, är väl för tillfället antagligen bara sugen på att ligga.

Lite intressant är det nog att det just nu finns någon där ute, som jag någon gång kommer att älska och tycka är helt perfekt för mig. Det finns alltså någon där ute som jag föreställer mig just nu, som jag kommer älska, men som antagligen inte har en tanke på att JAG ens finns över huvud taget, och antagligen praktiskt taget just nu inte ens bryr sig om min existens.

Just nu sitter jag bara med min dator och en påse chips,har faktiskt knappt någon aning om vad som borde skrivas här ändå. Det är väl ändå inte särskilt många som läser denna bloggen, men jag tycker att det är kul att ventilera sig själv. Ingen vet om att jag har denna bloggen heller, så det gör det lättare för mig att skriva precis så som jag känner. Jag är ju inte rädd att någon jag känner ska gå in och läsa något de inte får veta haha.

Med andra tankar i huvudet måste jag också påstå att det är svårt att skriva något vettigt utan att vara smådeppig, idag mår jag ganska bra.

Det är snart dags för sängen.

//EnUngdomsTankar

Likes

Comments

Skum känsla när man får reda på att ens ex ska plugga på det universitet man tänker söka, men ett år över. Kan inte undgå att tänka hur annorlunda det hade kunnat bli. I vår relation var väl allt lite av en tävling, och jag kan bara föreställa mig hur jag skulle bli bemött där som "ny" i stan medans mitt ex står där halvt mallig och nöjd över att gå i klassen över och ha mer erfarenhet utav både stad och plugg.

Efter jobbet idag tog jag en öl med en kompis, som frågade om det hade hänt nåt kul på sistone. Annorlunda nog stog det helt tomt i mitt huvud. På frågan om hur relationslivet gick så insåg jag plötsligt att det var väldigt tomt. Just nu är det ett av de tillfällen som jag känner minst koppling till raggandes över huvud taget.

Inga deppiga tankar ikväll haha, lite annorlunda bara!

//EnUngdomsTankar


Likes

Comments