Vilken typ av information ska kritikern ge till läsaren? Vilken information ska kritikern inte ge?

Kritikern kan ge ett beskrivande omdöme med värderande karaktär, “romanen var lång och handlingen spretig”. De är medvetna om att beteckningen inte enbart är en rapport om den egna känslan. Man sammanfogar omdömet till vad som är brukligt i den grupp en ingår. Samma gäller omdömen som “autentisk”, “originell”, “komplex” och “vacker”. Omdömena bottnar inte endast i egna upplevelser utan läggs mot bakgrunden av en språklig och känslomässig kontext som delas av andra. Utifrån en sådan inlevelse i kontexten kan man profilera den egna hållningen samtidigt som man lär andra känna hållningen.

Vetenskapsmän förväntas vara sakliga, opartiska och fördomsfria. Presentationen av information ska ge möjlighet till överblick innan vinkling kan ske. Samma förhållningssätt ska en kritiker ha till sina recensioner. Att vara sakliga, opartiska och fördomsfria. Men publiken vetenskapsmän och kritiker riktar sig mot är väldigt skilda individer. Vetenskapsmännen vänder sig till folk med väl inövade vokabulär med noga definierade förväntningshorisonter. Kritikern vänder sig till folk med ett mycket bredare intresseområde, De söker mer än en rekommendation. Man önskar information på en nivå som ligger nära ens egna referensram. Man vill veta hur verken ter sig i förhållande till de regler som är utbredd inom den egna kultursfären.

Botemedlet mot “tyckar-sjukan” består av en mer självkritisk hållning, noggrannare synande av objekten och större precision i beskrivningar och kriterieuppställningar. Kritikerns roll är att återge verket så att andra, som inte har direkt tillgång till verket kan bilda sig en tydlig uppfattning så att värderingar kan fastna på det.Kritikern har den viktiga uppgiften att leda läsaren vidare från intresse till fördjupning, engagemang och medagerande. Hen är också en samhällstydare som är lika viktig om inte viktigare än det konstnärskap hen bedömmer.

Behöver vi verkligen kritiker idag?

En kritiker bör fungera som en guide. Till att skärpa folks sinnen om vad som är bra eller dåligt. Filosofen Mary Mothersill menar att kritiker ska ta upp smådetaljer som folk vanligtvis missar för att få en bra och objektiv bild, om vad det nu är som blir kritiserat, dock inte för mycket då helheten kan bli suddig och folk får svårt att förstå. En bra kritiker har enligt Mary ett öga för detaljer. Kritiker behövs för att vi ska förstå vad det är vi ska /ska kanske uppleva. En kritiker behöver vara utbildad i ämnet för att inte förblinda sina lyssnare med subjektiva åsikter. En kritiker behövs för att övertyga, inte nödvändigtvis övertala, sin publik om det som är kritiserat är något att satsa på. Till exempel så behöver inte en kritiker övertala sin publik att en film är bra, men istället säga hur den är och på sås sätt så får publiken själv avgöra om filmen i fråga är värd att se.

Bör konst- och/eller musikkritikern eftersträva att vara objektiv i sina beskrivningar? Vad innebär det i så fall att en beskrivning är objektiv?

Slår man upp ordet ”objektivitet” i uppslagsverket kommer det genast upp synonymer som saklighet, opartiskhet och att det används som term inom filosofi. Men vad innebär det egentligen att en beskrivning är objektiv? Vi har valt att prata om en recension skriven 2013 av Jimmy Håkansson på Nöjesguiden där han har recenserat en TV-serie som heter Hemlock Grove.

Sjölin menar att det inte går att vara objektiv för även om man beskriver en film utan någon som helst åsikt har skribenten tagit med urval av informationen och sammanfattat filmen. En recension brukar oftast vara en kort förklaring på filmen (boken, låten, konserten m.m.) som beskriver vad den handlar om utan att nödvändigtvis avslöja slutet. En film är oftast 90 minuter av information som är omöjlig att beskriva i några korta meningar. Skribenten väljer då själv vad denne vill beskriva i sin text. Därför kan en film se helt annorlunda ut ur någon annans beskrivning pga. Att man aldrig kan vara helt objektiv.

Med detta sagt skall vi nu beskriva Hemlock Grove som recensionen i fråga handlar om. Serien utspelar sig i staden Hemlock Grove där familjen Godfrey spelar stor roll. De äger nämligen ett stort läkemedelsföretag som har sina testlokaler i staden där större delen av staden arbetar. Serien fokuserar främst på ungdomarna bl.a. barnen Godfrey där sonen, Roman, har en övernaturlig förmåga att övertala och dottern, Shelley, är ovanligt lång, kan inte tala och har ett helt runt öga samt att hennes hud blir blå vid beröring. Familjen Rumancek flyttar in i en släktings gamla stuga och samtidigt som deras familj anländer sker ett antal brutala djuröverfall i området. Peter Rumancek blir anklagad och det ryktas även att han är en varulv. Peter och Roman bestämmer sig för att tillsammans ta reda på vem eller vad som orsakat alla dödsfall.

Varför vi valt just den här recensionen är för att enkelt beskriva vad det faktiskt innebär att skriva en objektiv beskrivning. Och hur gör man det bättre än att ge en väldigt klar bild av raka motsatsen? I sin recension beskriver Håkansson tv-serien som att ”det är på sin höjd en Lidl-remake av Twilight”.

Håkansson är minst sagt subjektiv i hans recension. Han skriver egna åsikter och fördjupar sig inte mycket i historien eller hur serien är gjord. Han drar även paralleller till andra TV-serier och lämnar en antydan till avsmak för den nynämnda serien ”Precis som Netflix förra megasatsning, House of Cards, har Hemlock Grove ett såsigt tempo”. Håkansson skriver tidigt att han ogillar serien genom att antyda att uttrycket ”lyckats” ogärna skall användas i samma mening som Hemlock Grove. Vi hävdar att Håkansson inte är opartisk och har valt att analysera hans recension genom våra egna perspektiv. En av oss har sett hemlock grove tidigare och kunde tycka att recensionen var humoristisk med överdrivna skällsord och roliga liknelser. En annan som aldrig sett hemlock grove tycker mer att serien verkar väldigt dålig och skulle aldrig se den. Vi anser att en recension har rätt att vara subjektiv samt objektiv. Recensionen skrivs trots allt för observatören som själv får utnyttja informationen till antingen ett gott skratt eller som en input i beslutet om man skall se filmen eller inte.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Är det smart att bjuda in nazister på Bokmässan? Nej, det är det väl inte. En kan till och med säga att det är osmakligt/vidrigt/fruktansvärt att ha människor som stöttar högerextremism år 2017. Men utöver det moraliska, ur ett rent entreprenörskaps sammanhang är det smart att bjuda in nazister att ventilera sina åsikter i sin monter? För Nya Tider så har de ju fått mycket uppmärksamhet under mässan av press. Intervjuats av SVT Opinion och flera andra.


Nya Tider

Enligt Nya tiders hemsida hävdar de att dem riktar sig till ”fritänkande människor som genomskådat hyckleriet i den etablerade pressen”. I deras monter fanns meningen ”en ny tid kräver ny media” att läsa på flertalet skyltar. De skriver även att deras tidning “skildrar nyheter utan politiskt korrekta skygglappar”. På grund av deras smala målgrupp anser vi att deras monter inte har lyckats få fram deras budskap. Deras monter riktar sig till någon som vill ha förändring inom nyhetsrapportering. Nya Tiders hemsida menar att deras läsare är fritänkande och har sett hyckleriet i pressen, de nämner inte en målgrupp som vill ha förändring utan en målgrupp som har uppmärksammat den falska pressen. Nya Tider har inte anpassat sin monter efter sin målgrupp.

Nya Tider är nog den mest omtalade utställaren på hela Bokmässan, visste du ens att Veronica Maggio var där och snackade om sin nya bok “Allt är för bra nu”? Allt fokus under Bokmässan har hamnat på nationalsocialism och människors rätt att uttrycka sig. Nya Tider har fått enormt mycket utrymme för att ventilera sina åsikter och framför sitt märke. Nu tror jag Nya Tider är nog den största högerextrema tidningen i Sverige tack vare denna helgen och all ramaskri. Jag är väldigt säker på att NT var väl medvetna om vad deras närvaro på Bokmässan skulle få för effekt. En säkerhetsvakt på hörnet av NT:s monter för att det fanns en uppenbar hotbild mot NT.


ETC och Leopard Förlag:

I och med Nya Tiders utrymme på bokmässan valde ETC tillsammans med Leopard förlag att bojkotta sitt deltagande, och startade istället upp Bokmassan på Heden. Bokmassan var en samlingsplats för de författare och tidningar som ville visa sitt motstånd, men ändå göra det möjligt för sin publik att få ta del av den bokfest som Bokmässan tidigare varit. ETC valde att göra Bokmassan gratis och öppnade upp en tydlig marknad för alla människors lika värde och att nazism inte hör hemma på något som Bokmässan.

Trots att ETC valde att hålla sig borta från Bokmässan behöll de ändå sin monter där de visade upp ett tydligt ställningstagande och reklam för sin Bokmassa, bara 500 meter bort. I montern möts vi att en stel och kall inredning där den enda kommunikationen till oss som åskådare var en TV med ett rullande bildspel. I bildspelet visades information om varför de valt att delta på just det sättet, och vad vi kunde få ta del på Bokmassan, så som författare mm.

Vi anser att den här typen av reklam är bra och stark reklam. Människor överlag får nog en nyfikenhet och intresse för starka ställningstaganden, även om de är bra eller dåliga. Den här råa miljön gör att människor stannar upp och undrar, och det är nog just det som ETC och Leopard förlag har velat uppnå.


Montrar runtom Nya Tider

Vi gick runt och talade med människorna som hade montrar bredvid Nya Tider och frågade dom hur stämningen har varit på Bokmässan. De kommenterade att de hade känt sig otrygga, att de hade talat med säkerhetsvakter som stod bredvid och bett dom skydda dom om det skulle bli tumult. De sa även att flera människor som har en tydlig invandrarbakgrund hade gått förbi Nya tiders monter, insett var de varit någonstans och vänt på klacken och gått åt andra håll.

Avslutningsvis kan vi konstatera att Bokmässan har fått anmärkningsvärt färre besökare och att det varit en otrygg stämning där föräldrar inte vågar ta med sina barn. Målgruppen verkar ha ändrats på ett negativt sätt. Bokmässan har inte ännu kommenterat om Nya Tider ska medverka nästa år. 

Likes

Comments

Idag har vi varit och besökt WhereDoIEndAndYouBegin på Röda Stens Konsthall.

GIBCA - Göteborg International Biennal For Contemporary Art. GIBCA presenterar konstverk av runt 50 konstnärer. Därutöver finns satellitprogrammet GIBCA Extended med över 60 konsthallar, gallerier och konstnärer runtom i Västra Götaland. Sen 2001 har det ägt rum 8 stycken biennal i olika teman. Varje biennal består av flera utställningar vilka äger rum både på de olika konstinstitutionerna och i det offentliga rummet.

WhereDoIEndAndYouBegin

Detta är en utställning som sker vartannat år i Göteborg. I år var temat om sekuläritet, en idé där religiös tro skiljs ifrån staten. På senare tid har frågan om sekuläritet blivit mer och mer angelägen för politiska miljöer i Europa och över allt i världen intar mycket djupare konservativa ställningstagande, ökade nationalism och ett “vi-mot-dem”-tänk. En utställning mer aktuell än någonsin.


Riikka Kuoppala

Det här konstverket handlar om de minnen och tolkningar Riikka Kuoppala har om kolonialismen, våld och trauma i början av 1900-talet då Tyskland och Finland ägde det land hon bodde i, Namibia. Det var mycket massmord utfört av tyskarna i början av 1900-talet. De som inte blev mördade blev konverterade till kristendomen av tyska och finska missionärer. Idag så identifierar sig hälften av befolkningen till att vara en del av lutherdomen.

Konstverket heter i en svensk översättning "det jag kommer ihåg" och det går tillbaka till när hennes morföräldrar var missionärer under 1950-talet. Nästa film i den här kuben handlar om artistens mormor som var doktor och hennes plötsliga död år 1954. 3D effekten kuben gav var för att observatören av konstverket skulle se saker ur olika perspektiv.


Miljön i konsthallen

Att komma från det rena, städade galleriet på entréplan med de typiska rena vita väggar och den sterila känslan till den andra våningen var i sig en kontrast. Andra våningen hade stora fönster som speglade miljön utanför, graffiti på väggarna och den hårda betongen, samspelade med konstverken som man bemöttes av i mitten av lokalen. Nav Haq har tagit fördelar i lokalen och lyckats skildra sina verk från lokalens miljö.


“Hesteofringen” och “Sverigedemokraterna”

Två konstverk som vi reagerade på, och har valt att jämföra och diskutera är ”Sverigedemokraterna” av Joakim Forsgren och ”Hesteofringen” (Hästoffret) av Bjørn Nørgaard.

Forsgrens verk är utåt sett en propaganda-affisch från Sverigedemokraterna, valet 2002. Vi tolkar det som att hans tanke bakom är väcka tankar och reaktioner hos åskådaren, och att det är det faktiska konstverket. Nørgaards verk är en video där åskådaren får se Nørgaard, Adler Petersen och Henning Christiansen slakta en häst på ett snötäckt fält, 1970. Syftet med konstverket var att avsluta med en utställning där de skulle ställa ut 199 konservburkar innehållande hästens kroppsdelar.

Det vi reagerade på är att inget ovan är typiska konstverk. Det är inte den estetiska finkonsten som de flesta kanske tänker på när man pratar om konst. Vi tror att det som är tanken med de här verken är att skapa reaktioner och tankar. Det är djupare än bara det vi får se. Vi utmanades till att ifrågasätta våra egna åsikter.

Är det konst, eller är det politik? Kan de båda gå hand i hand?


Vi tycker att konst har en central roll i att öppna en debatt och belysa relationer mellan makt, tro och frihet som även är temat för denna utställning.


Likes

Comments

Tankar om Jenny Svenssons föreläsning:

Föreläsningen kändes flummig. Smått ogenomtänkt och oförberedd. Kunde gått in mera på djupet. Var kul att få reda på hur det går till bakom scenerna. Kunde även där gått mer in på detaljer. Bra att ta upp hur SVT fungerar t.ex. att SVT är politiskt oberoende och de har ett folkbildningssyfte. Även att SVTs uppdrag är att skildra Sverige och Sveriges kultur.
Kunde ställt en frågeställning till oss så vi kunde ha diskutera efteråt. Kändes inte så relevant för oss?

Likes

Comments

Hej hej, jag är Martin Bäckius. 23 år ung, bor i Västra Frölunda i min fristad på 18.5 kvadratmeter.

Stora intressen:
-Spela musik. Gitarrist i grunden, men kan spela andra instrument halvdant. Tycker bara musik är ballt.

-Se på filmer, har ett töntigt stort intresse för film. Och är en TV-seriemissbrukare av rang.

-Laga mat, gillar att äta.

Ciao.

P.S. här är en bild på mig och min gitarr efter jag rev upp mitt finger på första låten och tvingades spela ett fullt set,


Hallå! Sarah Björndahl heter jag och jag är en 22-årig tjej från Göteborg.

Mitt absolut största intresse är musik, i nästan alla dess former. Jag har både skapat och lyssnat på musik så länge jag kan minnas och hittar jag en mikrofon kan jag stå och sjunga i timmar. Helst soul, men väldigt gärna jazz också om det finns ett band i närheten.

Jag har tidigare pluggat musik och min dröm är att kunna fortsätta på det spåret. MEK-programmet känns intressant och bra för mig då jag hoppas kunna få en inblick i konst- och kulturvärlden från en annan vinkel och sedan ha nytta av det i yrkeslivet.

Tack för mig!

Mitt namn är Erik Ankarstav. Jag är 20 år och bor i en liten etta på 19kvm i Uddevalla för tillfället.

Mina största intressen är filosofi, poesi, konst och även matlagning. Jag älskar bilar! Framför allt italienska för deras fantastiska konstnärliga design och bra köregenskaper på vägen..

Jag är väldigt intresserad av metal-musik, men kan lyssna på allt möjligt beroende på humör. Jag är uppvuxen med jazz och blues och det lyssnar jag också på regelbundet.

I gymnasiet så studerade jag företagsekonomi på Angeredsgymnasiet. Jag brinner för entreprenörskap och förändring i
samhället. Mitt mål är att grunda mitt egna bilmärke och det första steget mot mitt mål tog jag redan 2013 genom att flytta från Stockholm till Västra Götaland. MEK-programmet känns rätt då jag är konstnärlig i mitt tänkande. Och blanda det med entreprenörskap är det ultimata för mig.

Tack för mig

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Mitt namn är Veronika Jugovic. Jag är en djurtokig, kattälskande tjej på 24år som är uppvuxen i Göteborg men har ursprung ifrån Kroatien där jag älskar att spendera mina somrar.


Under min gymnasietid läste jag företagsekonomi vilket gav mersmak och i dagsläget driver jag en organisation för djur i nöd.

Annars tycker jag om att fixa och trixa och pyssla med det mesta.


Det som lockade mig med MEK-utbildningen var dels bredden på utbildningen, men framförallt mediedelen och entreprenörskapet. Det ska bli spännande att se vad utbildningen har att erbjuda. Jag är förväntansfull!

hej hej ! Laura Durante heter jag och nyss fyllt hela 25 år och ny inflyttad till Göteborg från Stockholm.

Så länge jag kan minas har jag alltid skapat med det som finns i min omgivning, alltid varit intresserad och förtjust av färg och former i alla aspekter som i kläder, skor, byggnader, mat, naturen, på scen, instrument, filmer, ja på alla tänka bara sätt!! Jag har tidigare gått konstskolor och kommentarerna jag har fått av mina verk är -"så färgstark och barnsligt"

En av mina största källor som jag får min inspiration till skapande är musik, och ni undra ifall jag kan stå still? nej, så fort jag hör musik kan jag inte bara låta bli att dansa. Jag ser fram emot att få så många olika vinklar från MEK-utbildningen så att i framtiden kan jag fortsätta att utveckla mina drömmar genom konst och kultur.

chao pescado!


Jag är en 20-årig tjej från Västra Frölunda som heter Paula Holmquist.

Jag bor med min livskamrat, en tuff brud på 2kg vars rekord är 3 möss på en dag. När hon var yngre brottades hon mot tungviktsklassen (hanar på 5kg) ändå är det jag som får döda spindlarna i förhållandet.

Mina intressen är Netflix, Sova, Netflix, m.m.

Bye!

Likes

Comments