View tracker

Vad gör man när det är tråkigt väder utomhus? Jo man ställer sig och bakar till en studentfest till på lördag. Så nu ska jag göra lite kanelbullar och andra roliga saker. Hoppas bara på att det blir gott också.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Borde egentligen sova för länge sedan. Men ja, det är så mycket man borde i livet. Så här sitter jag. Och skriver ytterligare ett totalt meningslöst blogginlägg. Idag har jag inte gjort allt för mycket. Det har varit alldeles för varmt för att släpa med Sara ut på äventyr. Men imorgon har jag planer. Om jag nu kommer upp vill säga. Men det gör jag säkert. Ska ut på en sista runda med Sara nu och sen hade jag tänkt gå och lägga mig. Och så hoppas jag på att jag somnar. Kan bli ganska svårt med tanke på att våran lägenhet är som en bastu. Men jag får ge det ett försök. Godnatt

Likes

Comments

View tracker

Då var det morgon igen. Eller ja, jag har varit vaken en bra stund nu. Har sovit kasst inatt igen. Somnar sent och så har jag bara sovit några få timmar. Alltid lika kul. Antingen så är det bara några få timmar jag sover eller så är det hela dagar jag sover bort. Det kan aldrig vara något mellanting. Blir så trött på det. Läkarna är hopplösa. Träffade en läkare. Första gången jag träffade honom så sa han att han var fast anställd och allt och han skulle vara min fasta läkare framöver. Sedan tog han bort hälften av mina mediciner utan nedtrappning. Lyckat. Men jag överlevde det med. Andra gången så justerade han i medicinändringen. Sen gick jag hemma och väntade på att jag skulle få tid till honom igen, men nejdå då fick jag tid till en helt ny läkare. Efter två besök så hade min förra läkare sagt upp sig. Tung suck. Har fått börjat på en skitmedicin nu i alla fall. Topimax. Den om något gör mig galen. Nästan all mat smakar och luktar konstig. Men det leder ju till det positiva att jag går ner i vikt. Har gått ner 6 kg sedan jag började med den. Men biverkningarna av den är hemska. Halva min vänsterhand är helt avdomnad. Får väl försöka mejla min sjuksköterska på Capio och berätta. 

Nej, nu ska jag äta en av de få saker jag fortfarande kan äta. Nämligen en macka med ost på. Sen ska jag till arbetsförmedlingen och lämna in ett papper.

Likes

Comments

Hade varit jävligt skönt att kunna ta semester från verkligheten ett tag. Men nej. Ska baka en massa kanelbullar och 8 cheesecake till en studentfest. Det är jag i ett nötskal. Har lite ångest över hur jag ska hinna allt, men det löser sig. Sen är det ju sommarrocken. Faktiskt det som jag ser fram emot på somrarna nuförtiden.
Varför skriver jag ett inlägg nu. Ja..... sömnen är väl lite ur funktion för tillfället. Så här ligger jag pigg och klarvaken. Känner mig hopplös ibland.

Likes

Comments

Det är många gånger jag bara velat lägga mig ner och aldrig mer vakna. Men jag kämpar. Jag tar en dag i taget. Eller försöker det i alla fall. Det är inte alltid att det är så lätt. Jag har ärr på min kropp som aldrig kommer att försvinna. Jag är inte stolt över dem. Långt ifrån. Men jag tänker inte skämmas för dem heller. Jag ska till läkaren på imorgon. Står inte ut med mina ångestattacker längre. Att känna ångesten greppa tag i en. Att inte få luft. Känna hur hjärtat rusar iväg och man skakar och svettas. Efteråt känns allt tomt. Och ensamt. Precis som om all energi tar slut. På sätt och vis gör den det. För det tar på krafterna att få en panikångestattack. Det känns som om man sprungit ett helt maratonlopp. Det värsta av allt är att det begränsar en i vardagen. Eller det begränsar mig i alla fall. Jag blir reserverad. Det blir som ett handikapp. Jag vill inte gå ut. Inte träffa nya människor. Egentligen så vill jag inte träffa någon överhuvudtaget, men får jag välja på att träffa människor som jag känner eller som är nya för mig så väljer jag helt klart det första alternativet. Den som får mig till att se ljusglimtar i vardagen är lilla A. Han kan få mig till att börja skratta när jag egentligen hade velat sätta mig ner och börja gråta. Han är helt klart den bästa medicinen man någonsin kan få. Och oavsett vad som än händer så är han den som kommer att ha störst plats i mitt hjärta. 

Likes

Comments

Så har ännu en helg passerat. Bara 33 kvar detta året. Vad jag vill med detta inlägget har jag ingen aning om, men det finns säkert någon mening med detta också. 

Godnatt

Likes

Comments

Ångesten är på besök igen. Ångest för förändringar. I fredags ringde min kurator. Ska träffa honom den 16/5. Sen blir det inte så många träffar. Han jobbar bara juni ut och sen börjar han på ett annat jobb. Skit tycker jag då jag ändå har haft honom ganska länge och det är en person jag verkligen känner förtroende för. Efter att han har slutat vet jag inte vem jag ska prata med, eller om jag ens ska prata med någon mer. Han har varit den fasta punkten när läkarna har kommit och gått. Det är han som har ställt upp och följt med på möten med försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Så känner mig lite nere. 

Sen är det andra saker som har hänt runtomkring som får en till att känna sig lite nere. Men det är saker som jag inte orkar gå in på nu. 

Vet inte riktigt vad jag ska göra i veckan mer än att på måndag ska jag till arbetsförmedlingen och sedan till psyk och hämta mediciner, på onsdag ska jag och A på utflykt och på torsdag ska jag jobba. 

Likes

Comments

Ja, det var ju ett tag sedan jag skrev här. Har inte haft ork till att skriva här inne helt enkelt. Jag har haft nog med att arbeta med mig själv nu när jag tydligen inte ska ha någon psykolog att prata med. Var hos läkaren igår. Ännu en ny läkare. Det börjar bli jobbigt att ingen läkare stannar kvar utan de slutar efter 1-2 gånger. Men denna läkare som jag fick igår var i alla fall trevlig. Alltid något. Ska börja med en ny medicin. Får se om det hjälper mot min ångest. Antar att jag ska ringa tillbaka om det inte funkar. Han sa inget om det men jag får ju chansa. Han sjukskrev mig även 25%. Tyckte att det var bra om jag tog det lugnt i början. 

Vad har jag mer gjort? Ringde till Skatteverket i ren panik igår. Hade totalt glömt bort deklarationen. Men tydligen ska jag inte deklarera då jag inte tjänat tillräckligt mycket. Lite av min ångest släppte när jag fick reda på det. Imorgon ska jag gå runt halva stan typ... Men det ska säkert gå bra det med. Sara får ju följa med så et blir ju lite enklare att gå då. 

Nu ska jag ut och röka. Sen ska jag försöka sova. Hur nu det ska gå. Är inte ett dugg trött. Spännande spännande. 

Likes

Comments

Jag har varit på väg att ge upp många gånger. Har bara velat lägga mig ner och slippa morgondagen. Önskat att allt som har hänt bara varit en hemsk mardröm. Men jag har inte gett upp än. Jag har inte lagt mig ner än. Jag hoppas att jag klarar av det även denna gången. Det gör så jävla ont rent ut sagt att ha denna ångest och smärta. Varje dag är en kamp. Det syns inte utanpå, men det känns desto jävligare inuti. Att varje dag är en kamp mot ångest, tårar och smärta. Jag pratar inte om fysisk smärta. Utan om smärta som sitter inuti. Ångesten som äter upp en inifrån. Det gör ont. Det har rullat många tårar nedför mina kinder, och antagligen kommer det bli många många fler.

"If tomorrow never comes"


Likes

Comments

Har verkligen varit superdålig på att uppdatera här, men jag gör det trots allt bara för min egen skull. Jag bloggar inte för att få några läsare, jag bloggar för att det är mitt sätt att ventilera saker och ting. Sen att det hamnar på nätet. Rätt eller fel? Jag vet inte. Det är nog både och. Men jag trivs med att blogga. Och sen är det faktiskt upp till var och en att bestämma om man vill gå in och läsa vad jag skriver eller om man skiter i det. Jag bryr mig mindre. 

Pratade med vårdcentralen i förrgår. Ska till läkaren den 10 mars. Vaknade för 4 dagar sedan med en smärta som inte var av denna värld. Har en enorm smärta i alla mina leder. Det gör sjukt ont att gå och att ta sig upp och ner för de 2 trappsteg vi har upp till våran dörr är en kamp. Nu gäller det bara att försöka stå ut dessa 19 dagar det är kvar innan jag ska träffa läkaren. Ibland har jag så ont att jag helst av allt hade velat sätta mig ner och börja gråta. Jag hatar att ta smärtstillande men nu dessa dagar så är ibumetin min allra bästa vän. 

Senare idag har jag absolut ingen aning om vad jag ska göra. Vattnet kommer vara avstängt mellan 08.00-16.00. Kul...... eller inte. Så duschen får vänta till efter de har satt igång vattnet igen. Och diska går inte heller så bra. Men jag hittar säkert på med något. 

Nu ska jag ut och ta min nattacigg och sedan ska jag inta ett horisontellt läge i sängen. Låter som en väldigt god idé :) 

Likes

Comments