View tracker

Jag hade turen att bli bjuden hem till Samuel. Han bor i Hjörnered, vilken kan vara en av de mest idylliska platserna i Halland. Helt galet fint. Det var lite regnigt när jag kom, men vi bestämde oss för att ta en promenad och utforska markerna. Här visar han sjön.

Sen promenerade vi till dammfästet, och solen valde att titta fram.

Efter en stund i solen gick vi för att hitta en fridlyst ek, som stod en bit bort. Eken var fridlyst för att den hade speciella löv, och på grund av min ringa längd, klättrade Samuel upp för att hämta bevismaterial.

Därefter visade han mig en mystisk växt som växte en liten bit bort. På ett annat träd växte något som liknade lianer, och som inte alls passade in i den omgivande naturen, utan snarare i någon regnskog. Spännande.

Efter lite mat, lite mys med minihästar, en besök hos Samuels bror och häng på Samuels loft var det dags att dricka te och bada vedeldad badtunna. Det var varm i tunnan, och natten bestod av allvarliga samtal och nattligt dopp i sjön, under stjärnklar himmel. Sedan kröp jag till kojs i den här sängen och sov gott.

Dagen efter vaknade jag till där här vyn.

Snart kom även Samuel över, och efter lite frukost begav vi oss för att plocka lite hallon. Dessa förtärdes sedan direkt, med grädde och en kopp kaffe på bryggan.

Efter den lugna starten var det dags att bege sig ut på äventyr. Vi började med ett besök till stenbrottet.

Sedan begav vi oss till utsiktsplatsen, där vi hittade en söt liten fjäril, och sedan Vippentorpet.

Sen var det dags för att ge sig ut i Snapphanemarkerna på riktigt, med ett besök till Midsommargrottorna. Här ska tydligen en ko ha trillat ned (aka. blivit nedtrollad av en häxa) en gång.

Efter ett besök i grottan började vandringen tillbaka till bilen. Landskapet var kuperat, och Samuel roade sig med att skrämma livet ur hönsmamman som gick några steg bakom. Jag satt ned vid de höga stupen, medan Samuel balanserade på kanten, och såg ut lite som Tarzan.

Vid det här laget hade solen kommit fram ordentligt, och vi började bli hungriga. Tillbaka till huset! Väl där låg jag och gungade gungmatta och göttade mig, medan Samuel värmde mat och serverade syrénsaft. LYX.

​Efter att ha hittat en fin fjäril och vilat middag på bryggan var det dags för mig att köra vidare. Ett helt fantastiskt besök i Hjörnered. Tack Samuel! 

Snapphaneäventyr, sjöbad under stjärnhimmel och djupa samtal, check! 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Dagen efter Bruce-konserten spenderades i Göteborg. Vi började dagen med en sväng på stan.

Jag kunde inte låta bli att fotografera hus...

Efter promenaden på stan bestämde vi oss för att besöka Naturhistoriska muséet. Det var en tung backe upp, och väl där fann vi många uppstoppade djur...

Mamma kände sig liten bredvid den stora elefanten.

Sen blev vi hungriga, och vi påbörjade en jakt på mat. Efter lite fundering kom vi fram till att vi ville äta mexikanskt. Så vi började promenera.

Vi hittade snart stället Tacos & Tequila som låg på en mysig liten innergård.

Dags att beställa. Alla var hungriga.

Vi tog in förrätt. Guacamole såklart. Och jag drack lemonad.

Snart kom huvudrätten. Mamma beställde fish tacos, Douglas tog pulled pork. Jag åt quesedillas med svamp och ost. Allt var så gott och så fint att man inte riktigt visste vad man skulle äta/fota först.

Efter maten blev vi trötta och det var dags att börja rulla hem till Falkenberg igen. Tack Göteborg, och på återseende.

​​Turista i Göteborg, check! 

Likes

Comments

View tracker

Trots att jag tidigare inte lyssnat så mycket på Bruce Springsteen ordnade sig det sig så att jag fick tag på en biljett till hans andra konsert i Göteborg 27 Juni. Tidigare tänkte jag att hans konserter måste vara något överreklamerade - de KAN ju inte rimligtvis vara så bra som alla säger. Men tji fick jag. Det finns konserter, och så finns det konserter, och det här var helt klart en helt makalös sådan.

Dagen började med att jag och mamma körde från Falkenberg till Göteborg. Vi mötte upp vänner och åt lunch.

Efter lunchen och en sväng på stan var det dags att möta upp mina vänner från Norrland. Efter en burgare begav vi oss mot ett blött Ullevi.

Men vi var förberedda med regnponchos och regnjackor, och var rysligt peppade på kvällen!

Så drog det igång!

Och vi var inte ensamma...

Jag lyckades inte filma under konserten (jag var väl alldeles för förtrollad av Brucan.) Men andra i publiken lyckades. Så jag länkar några favvo-tillfällen från konserten som andra postat på YouTube här nedanför.

Helt magiskt. Trots sina 66 år höll han igång showen i nära fyra timmar. Han sprang, hoppade, sjöng, drog upp folk på scen, och skakade hand med alla fans han kunde. Han kallas inte bossen för intet. Minne för livet!

Bruce Springsteen Live, check!

Likes

Comments

Jag inledde midsommarhelgen på en brygga i Vemmentorp, med min låtsasmamma Marie och tre hundar.

Den här lilla hunden hoppade i plurret utan att riktigt förstå vad det innebar, och efter en svängom i sanden tyckte hon att det var en bra idé att rulla sig i mitt knä.

Det var himla varmt. Så efter brygghänget sökte jag skydd i skuggan, med en bok.

Sen var det dags för grill vid en sjö. Vi alla njöt av sjöbrisen, och lillebror Noah njöt av pill i håret.

Grillmästarna fäktades.

Efter grillen blev det vila, och på kvällen blev det midsommarmat med allt vad det innebär. Mitt bidrag till bordet var en härlig quinoa-broccoli-fetaoströra. Den blev poppis! Kvällen avslutades i badtunnan.

​Midsommarfir i Skåne, check!

Likes

Comments

Dagen efter konserten på Sofiero bestämde vi oss för att gå på upptäktsfärd i Helsingborg. Jag, mormor och Bitta körde ner till staden för att vandra. Vi startade vid Essenska villan, som byggdes åt Greve Gustav von Essen, men som är mest känd för att Konsul Persson en gång bott där. Just nu används den som kårhus för Campus Helsingborg. Den såg himla mäktig ut.

Och precis invid Konsul Perssons hus ligger en stor, gammal kyrkogård. Morbid som jag är har jag alltid tyckt om att gå på kyrkogårdar. Det är ett speciellt lugn där, och det är så spännande att läsa på gravstenarna, alla fina titlar och beskrivningar. Så vi började vandra upp för trapporna på bergsväggen. För kyrkogården ligger i etage, nämligen. De gamle fick ta täten.

Väl uppe på toppen såg man vidder av gravstenar och kryptor. Tidens klasskillnader blev så tydliga när man såg de olika gravarna. Vissa hade råd med en liten sten och en singlad gravplats, medan andra hade råd att begrava sina familjemedlemmar i stora hus.

(Ja, den där stora aprikosfärgade byggnaden med gröna glasfönster, som syns resa sig över kyrkogårdens träd och buskar, är också en krypta. Där är en enda person begravd.)

När vi började gå nedåt fann vi gravplatser på varje platå. Den söta graven som syns nedan, under det rosa blommande trädet, var täckt av rosa blommor, vilket var fint på ett lite sorgligt sätt. Dessutom hette hon som vilade där Emelie.

På vissa platåer var de gamla gravarna uppstöttade av trappor och murar, som alla var krackelerade.

Trädens kronor fungerade nästan som ett tak över hela platåerna, vilket gav stället en ganska mystisk stämning.

Väl nere igen bestämde vi oss för att gå vidare in mot stan och äta lite lunch. På vägen hittade vi en mysig skivaffär.

Därefter gick vi förbi S:ta Maria Kyrka...

... och vi kunde inte låta bli att gå in.

Vi gick förbi gamla hus och fina butiker.

Efter all vandring blev vi snart hungriga och bestämde oss för att äta pizza. Bra dag i Helsingborg! 


Upptäcktsfärd i Helsingborg, check! 

Likes

Comments

Den 21 Juni begav sig jag, mamma, mormor, Ludvig och Alice till min gammelmoster Bitta i Helsingborg. Förutom att hälsa på henne, så skulle jag och mamma gå på konsert på kvällen. Och inte vilken liten konsert som helst, utan en konsert i Sofiero Slottsträdgård, med inga mindre än Ane Brun, José Gonzaléz och Damien Rice. Tre helt fabulösa musiker på en och samma gång.

Vi vaknade i ett regnigt Falkenberg.

Väl i Helsingborg möttes vi av god mat. Dessutom sprack det snart upp, och solen började titta fram.

Efter maten hann vi bara fika lite, innan det var dags för mig och mamma att bege oss till Sofiero. Vi kom precis när insläppet började, och insåg snabbt att vi borde varit där lååångt innan. Köerna ringlade sig långa. Men just när vi skulle vandra och ställa oss sist i kön såg jag ett välbekant ansikte, nästan allra längst fram i kön - där stod Samuel. Efter en kram och ett hej fick vi ett erbjudande vi inte kunde tacka nej till (trots skam) - och så plötsligt stod vi nästan allra längst fram. Solen sken på oss när vi äntrade Sofiero!

Vi började kvällen på en filt, med Larsson-snacks och dryck, till ljudet av Ane Brun. BRA start.

Vi fick träffa Samuels härliga kompisar, och här njuter de av musiken.

Det var en härlig stämning. Vissa pratade.

Vissa gosade.

Och vissa hånglade.

Sen spelade José, och då ville vi inte längre sitta på så långt avstånd. Så vi bestämde oss för att överge filten och gå fram till scenen. José spelade innerligt och fantastiskt. Ibland kändes det som att man satt ensam med honom i hans vardagsrum.

Efter José var det dags för Damien. Damien, Damien, Damien. Vilken kille. Jag och mamma ställde oss så långt fram vi kunde.

På grund av det tekniska strulet han led under kvällen fick vi möjlighet att verkligen se hans musikaliska nivå. Han fick improvisera en hel del, vilket gjorde konserten levande. Efter att det tekniska strulet var fixat rockade han sockarna (och tårarna ur) de allra flesta i publiken. Kunde nog inte blivit en bättre kväll!

Konsert i slottsträdgård, check!

Likes

Comments

Igår landade jag i söderland och blev mottagen av något varmare vindar än jag är van vid. Inte tropiska, precis, men något varmare än i Umeå. Första dagen spenderades i Falkenberg. Efter lunch gav jag, mamma och Alice oss av till mormor, som skulle bjuda på eftermiddagsfika. Midsommarstången stod på bordet, och flaggan var i topp.

Hon hade bakat kärleksmums - hennes specialitet, och min favorit. Så lämpligt.

Hos mormor finns massor av prylar och penaler, så efter fikat ville vi titta närmre på dem. Vi började med de ryska dockorna, och försökte gissa hur många som gömde sig där inuti. Konstigt nog vann inte mormor själv.

Sen åkte lådan med mormors alla gamla glasögon fram. Kan ni tänka er - hon har sparat varenda par, ända sedan femte klass.

Och mycket kan man säga om min mormor, men att hon tagit ut svängarna i glasögonmodet är en sak som är säker. Här ser vi mamma i ett av de mer dramatiska bågarna.

Efter att varje par var prövat (och efter att varje par hade fastnat på en selfie) var vi sugna på lite frisk luft.

Så vi gav oss ut på en promenad runt den lilla dammen som ligger just där mormor bor. Mamma och Alice var glada.

Jag ville fotografera allt, så jag hamnade sist såklart. Det här trädet hade de största löv jag någonsin sett.

Sen kom Ludvig. Vi konstaterade att han växt om mig rejält.

... och Viggo kom också. Men han gick snart igen, efter en kopp kaffe och lite jordgubbar. Hej hej.

Sen var det dags att bege sig hemåt. Bra första dag i södern. 

Kärleksmums på Anders Anderssons väg, check! 

Likes

Comments

Det börjar bli lite av en grej för oss, det där att gå på upptäcktsfärd. En kväll för inte så längesedan så tog jag och David bilen och begav oss ut. Vi körde någon mil från stan och svängde av mot en okänd grusväg. Sen följde vi den, genom små byar med lekande barn och lösspringande hundar, blommande äppelträd och sneda stallbyggnader. Vi följde den förbi hästhagar, bergtäkt och ängar. Den här gången hade vi verkligen hittat en riktigt guldgrusväg, för den ledde oss rakt till en liten sjö som hette Brunnsjön. Där fanns en liten brygga, en stuga, grillplats och en helt obegriplig tystnad. Det enda som hördes var fåglar som kvittrade och en och en annan fisk som plaskade.

​Det är helt galet vilka skatter som finns gömda ute i våra bygder. Vi fortsatte följa den där grusvägen, tills att den för varje sväng blev smalare och smalare, och gräset blev högre och tätare. Till slut förvandlades bilvägen till en liten stig, som ringlade vidare in i skogen. Då fick vi snällt vända om. 

Själbalsamering, check!

Likes

Comments

Ikväll flyger jag söderut, till västkusten. Det är alltid lite vemodigt att resa bort, tycker jag, men det är lite extra vemodigt den här gången för jag ska vara borta så länge. Det är mer än tre veckor tills jag får träffa David igen. Dock vägs detta upp en aning av det faktum att nästa gång jag träffar honom, så är vi båda på västkusten och har semester tillsammans.

Men nu går vi händelserna i förväg. För under den gångna veckan har jag hunnit fira en massa saker. Första firandet gick av stapeln under förra helgen, då vi firade att Malin skulle fylla 31. Detta gjordes med mat på nyöppnade Pinchos, under en stor gyllene lampskärm, med presenter och kramkalas. Jag skyller helt och fullt på Pinchos dunkla ljus, alterantivt att mitt alkoholfria vin gjorde mig på pickalurven, att varenda bild är suddig.

Kvällens fotoobjekt var Malin, såklart.

Men även maten blev fotad en och en annan gång. Den serverades ju på plankor. Vi är inte svåra att underhålla.

Det andra firandet var min och Davids meetaversary. I onsdags var det 9 år sedan vi träffades. Jag vet, det är helt galet - n i o år. Men det är inte bara helt galet, det är himla fint också, och helt klart värt att firas. Så jag bestämde mig för att jag skulle ta med David till Pinchos. Jag ville ju att han skulle uppleva den goda maten, och den häftiga stämningen, men utöver det så tycker jag ju också att det är rätt roligt att få vara den som visar någon något de inte sett förut. Sagt och gjort. Vi inmundigade allt från svamprisotto till vitlöksbröd.

Efter maten gick vi på bio, och avslutade därefter kvällen med att se på solnedgången över stan. Helt magisk var den, och gjorde att Umeå såg ut som en liten sagostad, där på andra sidan älven.

​Massor av pinchos. Massa av fir. Och lite magi på det. 

Pinchosfir x 2, check!

Likes

Comments

En av mina absoluta favoritsaker att göra är att gå på upptäcktsfärd. Jag behöver inga glamourösa miljöer, dyra aktiviteter eller extravaganta grejer - bara lite stigar jag inte gått på förut. Därför bestämde jag och Dave oss för att promenera i Umeå utan mål.


Det roligaste av allt är att se alla gränder och gator som man aldrig sett förut. Alla fina hus där människor bor, de fina innergårdarna som alldeles för få njuter av, och alla gator som tycks ha stannat i tiden.

Att varenda träd och buske i hela staden dessutom står i fullblom gör ju upptäcktsfärden ännu mysigare.


David fångade mig på bild under ett blommande träd, på riktigt kungsträdgården-vis, fast i Umeå.


Så jag fångade honom tillbaka.


Sen fångade jag honom igen. Den här gången var det hans tur att stå under blommande träd.


Upptäcktsfärd i Umeå, check.

Likes

Comments