View tracker

Grov kvinnofridskränkning....

Om en karl träffar en tjej och blir kär men tjejen är i sånt jäkla stort behov av bekräftelse så hon måste provocera karln för att se så han verkligen bryr sig så kommer det med all sannolikhet gå fel.... Tjejen kan i stort sett bete sig hursomhelst för hon kommer alltid vinna i en rättegång. Även om hon står o skriker åt han, anklagar han för än det ena än det andra så att han till slut känner - efter år av bråk- att nu är det nog. Så han svarar emot. Han skriker tillbaka! Han kanske kastar en tallrik in i väggen. Tjejen blir rädd o ringer polisen som kommer och spärrar in mannen.

Pang bom

Han är den som får stämpeln på sig som en kvinnomisshandlare.. hans liv är de närmaste åren förstörda. Pga att kvinnor idag är så jävla labil och i sånt stort behov av bekräftelse.

Det är tragiskt... för dom som verkligen råkar illa ut är oftast dom inte är i stort behov av den där jävla bekräftelsen, dom som faktiskt inte provocerar karln i förhållandet. Dom som aldrig anmäler.....


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hur fan gör man? Ska det kännas rätt direkt? Ska man prova några gånger för o se om det tar sig​? Jag dejtar en nu som jag gillar med tror inte det kommer kunna bli nåt mer med... Och det har jag lärt mig att man måste lita på sin känsla.. det.är bara det att han verkar mer på och vill mer medans jag bara blir skraj...  jag haaataaar att såra människor....

Likes

Comments

View tracker

semester med mitt barn 😍 Kan det bli bättre? Han är så jäkla rolig att hänga med. Han går i sin värld o skiter i alla. Vill han hoppa så gör han det. Vill han panga med svärdet så gör han det. Fan, jag har så mycket att lära av han. Törsten på livet. Viljan att vilja veta. Att leva. Att ha roligt. Att ta tillvara på dagen. Det lär min 3 åring mig.

Likes

Comments

Jag är inte så duktig på att snacka skit om folk. Där kommer min ärlighet in. Har jag ngt o säga om ngn så tar jag oftast det med personen det gäller. Sen kan det visst hända att man måste få prata av sig till tredje part men då gör jag det med gott samvete eftersom jag redan sagt till personen ifråga vad för problem jag har med denne. Nu är harangen igång igen med skitprat. Tydligen så hälsar jag inte på folk... jag har en arrogant attityd... jag går runt o tror jag är nåt.... jag har pissat på mina vänner....

Och här sitter jag o fattar ingenting? Människan som berättar allt det här för mig tycker han hjälper mig när han berättar allt ont han hör om mig. Det resulterar i att jag måste rannsaka mig själv och i slutändan blir jag bara ledsen eftersom jag försöker visa hänsyn o omtanke till min omgivning men vissa orkar jag bara inte med då dom är negativa energitjuvar så jag håller mig ifrån dom... I om att jag gör det så anser de att jag är arrogant. Och visst det är jag många gånger men mestadels är jag bara så trött... så jäkla trött bara... varför livnär sig folk på andras olycka? Varför måste man sprida lögner istället för att berätta nåt positivt? Varför vill vi alla så ont mot varandra?

Likes

Comments

jag är ändå 38 år och har liksom inte tid med massa skit egentligen.. Nu har det landat i mig allt som sagts under 5 veckor och allt som gjorts... Och jag köper inte riktigt skälet. Men jag bör ändå vara glad över att det blev gjort nu. Det jag mest är förbannad över är att under två veckor kastade jag bort min tid på honom. På lördag natt kl 24 pratade jag med honom och frågade om vi skulle ses, såsom jag gjort de senaste 2 veckorna. Han sa att viljan fanns att han ville träffas men inte tiden. I söndags kl 10 sa att det inte stämde mellan oss och senare att känslan inte fanns där. Det är väl lite det jag känt eftersom vi inte gjort tid till att träffas. I min värld tar känslor slut när man inte underhåller dom eller träffas. Men jag tror att jag är för stark med egen vilja och det faller jag ofta på. Vill jag nåt gör jag det. Därför var det omöjligt för mig att förstå varför han inte hade tiden att träffas. Sista gången vi träffades så ville han berätta saker för mig där han var säker på att jag skulle lämna honom. Jag är övertygad att jag pressade honom för hårt helt enkelt.

Jag vet att det endast handlade om 5 veckor, men allt jag gör och känner är alltid direkt. Jag känner saker direkt och går på magkänslan. Försöker iaf alltid göra det. Så jag vet att det hade kunnat blivit hur bra som helst, men han har för mycket tvivel på sig själv, kass självkänsla och väldigt stort egoistiskt tänkande. För mycket i sitt bagage som han inte vill släppa ut pga för mycket sårande i tidigare relationer. Och just känslan när man bara vet att någon ljuger för en... Det enda jag bad om var att han skulle vara ärlig. Det enda... och med tanke på vad som sagt under 5 veckor och det han sa sista dagen... Det var inte ärlighet eller uppriktighet...

Men jag kan inte påverka och det stör mig något fruktansvärt... Känslan av maktlöshet... Jag känner mig sårad på ett vis jag aldrig känt förut, kanske för att jag körde på min känsla och öppnade upp alldeles för mycket. Jag lämnade dörren på vid gavel och fick en springa tillbaka..

Nu har jag skrivit av mig och jag kan inte göra mer än att lämna och gå framåt... Men jag går framåt med tvivel och känslan att aldrig släppa in någon igen. Ensam är stark, eller hur var det?

Likes

Comments

Äntligen blev jag fri... energin är åter min. Tron på människor är slut.. man blir alltid rövknullad i slutändan. ​

Likes

Comments

Ibland tar folk energi av en... den här killen som jag började dejta har tagit väldigt mycket energi av mig... Jag bad han igen o släppa mig för jag går sönder... Jag sover inte för jag väntar på att han ska ringa.. jag kollar telefon varje jävla sekund ifall han skickat nåt meddelande.. jag har sagt att jag behöver bekräftelse.. Nåt sorts hopp... Han stängde dörren och jag tror den är stängd så länge vi inte träffas fysiskt. Jag är helt hjälplös och det spelar ingen roll vad jag säger. Jag är låst och har tömt mina depåer. Det jag lovade mig själv att aldrig låta hända igen. Dessa jäkla kärleksproblem. Varför kan inte folk va som mig? Säga vad dom tycker, mena vad dom säger och visar att det dom säger stämmer?

Likes

Comments

så sitter jag här mitt i natten med mina funderingar... jag träffade en karl för 5 veckor sedan. Vi träffades när tillfälle gavs och vi fjortispratade på nätterna. Han gav mig bekräftelse och ville jag inte skulle ta på mig så mycket jobb så han o jag kunde träffas. Han träffade mitt barn en kväll och sov senare över. Jag träffade hans barn för att lättare kunna sova över. Allt gick rätt fort och va väldigt intensivt. Nu sitter jag här och undrar vafan som händer... när han fick sina barn på sina två veckor så blev han en annan. Samtalen slutade komma. När jag ringde tryckte han upptaget. När han väl ringde va kl 23-24 och jag lät honom prata om sig själv. Från att tidigare varit rätt intresserad av mitt liv. Dock ej mitt jobb som han tyckte jag borde få något stöd att prata med... Han stack ut på fjällvandring och säger att han ska höra av sig när han kommer hem. Det slutade med att jag kontaktade honom på messenger. Han va trött. Hade funderat mycket på fjället. Dock inte på oss som jag fattade det utan mycket annat som han lagt ut på fb. För det ansåg han vara viktigare än att lägga en minut på att säga hej till mig. Jag känner mig inte prioriterad för fem öre. Sen trodde jag att i början när man träffas och är pirrig och småkär så gör man väl plats för att träffas? Varför ville han att jag skulle tänka på att han kunde följa med när jag ska upp till Norrbotten när jag inte ens får åka till han en kväll då han har barnen? Varför vill han att jag ska tänka på att inte ta på mig så mycket jobb när han ändå inte gör ngn uppoffring för att planera in mig i sitt liv? Varför ska vi prata i telefon vid midnatt när han vet jag måste upp 06? Varför säger han en sak men backar inte upp det? Jag får känslan att allt går bra när det är på hans villkor och hans barnlediga veckor. Men inga krav får ställas på honom för man kan inte äga en annan människa. Jag har redan varit rätt jobbig mot honom och förklarat allt. Men för döva öron. Han tycker att hans sommar redan är planerad och att vi träffades va oplanerat och därför är det som det är. Så jag bad honom släppa mig under sommaren så hörs vi till hösten istället... det tyckte han va en dålig idé och förstod inte varför vi inte kunde höras på telefon fram tills dess. Så vad gäller för regler då? Vill han både äta kakan och ha den kvar?

Så nu är jag en förvirrad själ som varken har tid, ork, energi eller lust till att 5 veckor in i ett förhållande sitta och må dåligt över en karl som säger han vill men inte gör något. Det värsta är ändå.. att jag tror jag vill ge det en chans. Men jag är för gammal för allt jävla bullshit emellan. Det ska fan inte va så här jävla komplicerat redan nu.

Likes

Comments

ifall nån säger till mig; Jag ringer dig ikväll. Då förutsätter jag att dom just gör det. Säger nån; vi hörs sen. Då tror jag att sen är om nån/några timmar. När då dom inte gör det så blir jag fan förbannad. Löften är löften ord är ord hur små dom än är. Säger man att man ska göra nåt så får man stå sitt kast och göra det. Det handlar alltså om ord folk säger men inte menar. Hur många gånger har man inte hört sina pojkvänner säga att dom älskar en? Hur kan dom då såra en så pass mycket? Varför är det okej att pissa på andras liv? Är det jag som är en idiot som litar på människor och går på samma förbannade nit gång på gång? Jag vare sig lovar eller säger nåt jag inte kan stå för. Sen händer alltid saker o ting i ens liv men jag är noga med att förklara varför jag kanske inte kan genomföra något jag åtagit mig. Jag hatar besvikelse, både att ge och få. Jag vill inte förlora hoppet om att människor ska vara ärlig med mig...

jag hade en vän som skulle komma o hälsa på. Hon skulle ta bussen till mig o den skulle komma en viss tid. Jag gjorde lunch åt oss o väntade in henne. När klockan blev 14.30 skickade jag ett mess o frågade vart hon va? Får till svar att bussen inte kom o hon tänkte komma på kvällen. Idag har vi ingen kontakt. Jag tycker hon borde hört av sig innan o förklarat det istället för att jag fick sitta o vänta. Hennes förklaring va att hon kunde väl inte rå för att bussen inte kom... jag kände bara ett denna gången va en gång för mycket... Hon är välkommen och vet det men jag anpassar mig inte mer efter henne utan vill hon reparera skadan är det upp till henne. 

Min tid här i livet är för dyrbar för mig för att andra människor ska få lov att kasta bort den.

Likes

Comments

Jag har aldrig riktigt tänkt på om jag har en bucketlist. Jag va ju gift i...30 månader...exakt..på dagen. Visst hade jag drömmar och mål då. Jag ville ju gifta mig en gång i mitt liv iaf. Jag ville ha djur, många. Jag ville bo på gård. Allt det åstadkom vi tillsammans. Vi hade det bra. Fanns inget att klaga på egentligen. Men jag tror vi va så fokuserad på att bygga upp våra drömliv att kärleken försvann. Vi blev mer vänner som alltid gjorde allt tillsammans. Och det va rätt påfrestande för en ensam själ som ville få tid för sig själv. Så vi skilde oss... det som fattades vid det tillfället va barn. Vi försökte i tre år utan resultat. Vi va in och gjorde undersökningar och skulle bli skickad till Umeå där man tar ut ägg och sätter in en spermie. Vid det laget så kände jag att det inte skulle hålla mellan oss och eftersom jag är väldigt dålig på att spela ett spel så bröt vi behandlingen. Jag ville leva med någon om jag skulle få barn. Skilsmässan gick igenom i jan eller februari. I december det året blev jag gravid...med en annan man... (det är en annan historia) jag behöll han, barnet alltså. Men mitt barns far och jag har aldrig levt ihop. 

Idag lever jag min dröm. Jag har kvar mina djur, tre har tyvärr gått bort av ålderdom. En ny hund har jag. Hästarna är kvar och en katt. Jag bor på min egna gård med mig lille pojk. Jag har ett jobb och världens bästa föräldrar. Jag har inget egentligen att klaga på. Jag har det så jävulskt bra att det skrämmer mig ibland. Men min bucketlist.... vad vill jag mer? Vad har jag kvar? Jag har drömmar, önskningar och mål fortfarande, men är det detsamma som bucketlist? Jag vill mer än vad jag ibland har tid och ork till... 

jag skulle vilja träffa min själsfrände. Jag skulle vilja skaffa en 2-årig häst o forma själv. Jag skulle vilja resa till Island bara för att bada i varma källor. Jag skulle vilja se en rauk. Jag vill gå på madame taussauds museum. Jag vill bli en grym fotograf. Jag vill skjuta en stor älg. Men det känns som saker jag vill. Jag tror att ifall inget av det här sker så kommer jag ändå känna att det är okej. Ska man göra upp mål o drömmar o go for it eller ska man skaffa önskedrömmar? Vad har jag för bucketlist?

Likes

Comments