Titeln är som tagen ur ett Björn Rosenström album, vilket i mitt fall är rätt passande då flertalet av Björns låtar beskriver delar av mitt liv. Låt mig dock börja från början; landade i Thailand för drygt 2,5 dagar sedan och kommer vara kvar i någon/några månader för att träna BJJ.

Första dagen användes till att packa upp, registrera mig på gymmet och lite poolhäng, i Lördags så kom det ett skyfall och enda som har förändrats på den fronten är nederbördets vinkel.

Då gymmet är typ ”stängt” på lördagar och söndagar så har jag passat på att gå vilse i de två största shoppingcentra på ön. Att gå vilse i thailändska shoppingcentra ensam och med en viss främlings-aversion kommer nog bli ett helt eget blogginlägg.

Idag åkte jag till öns största shoppingcenter som ligger på andra sidan ön från mig sett, Jungceylon ett stenkast från Patong beach. Väl där och 4 timmar senare så tänkte jag att jag får ta en sväng till stranden och gå förbi det berömda Bangla Road. Klockan var inte mer än 14 så jag tänkte att det skulle vara rätt lugnt där….

Två meter in på Bangla Road som är en gata känd för sin dekadens så blir jag först erbjuden gräs av en yngling och när jag skakar på huvudet så tar hans affärspartner fram en liten påse vitt pulver, tittar på mig och frågar ”Drugs?”. Varför ynglingen försöker sälja mig vad som verkar vara tvättmedel i miniförpackning vette katten men jag säger artigt ”No thank you” och promenerar vidare nedför gatan. Låt mig redan här poängtera att jag ser ovanligt ohäftig ut, gröna shorts från H&M, ett svart linne och två påsar med grejer jag har köpt.

Det rycks och dras i mig emellanåt om jag vill köpa kostymer och daytrips men aldrig överdrivet pushigt eller otrevliga. Flera bargirls vinkar och ler, jag vinkar, ler och fortsätter min resa mot stranden.

Det intressanta börjar när de olika Massagebutikerna poppar upp och massörerna står på utsidan och försöker få in kunder. De talföra kallar mig ”Big Boy”, visslar efter mig och mer än en gång så får jag ett ”Hejsan” från massörerna som försöker fånga min uppmärksamhet. Är fortfarande konfunderad hur de ser att jag är svensk...

De riktigt modiga kommer fram till mig, går jämsides med mig och lägger varsamt sin hand på min underarm och försöker valla in mig till deras ställe. Medans vallningsförsöken fortgår får jag komplimangen ”You are very soft” mer än en gång vilket kan vara ett snällt sätt att bli kallad tjockis på eller att jag är disciplinerad med mitt underarmssmörjande. Jag ler och tackar artigt nej tack till alla inviter.

Halvvägs genom Bangla Road vid ett stycke trottoar som var exceptionellt fullt med folk så står en ensam rätt lång kvinna med en sådan typisk massage ”meny”. Jag hinner precis registrera i periferin att den långa svartklädda kvinnan är en ladyboy varpå hon i samma ögonblick sträcker ut sin hand mellan alla människor på trottoaren säger något jag inte förstår och tar mig på bröstet…

Allt gick så snabbt att jag inte hann registrera vad som hänt förens jag var långt förbi henne. Det jag hade blivit utsatt för var inget vanligt amatörmässigt bröst-taffsande, ingen fem fingrars ”Honk honk” eller tråkigt grabbig ”Titty twister” utan snarare en två fingrars från 9 till 6 moturs på vårtgården och det var över lika snabbt som det hände. När jag insåg vad hon hade gjort och hur otroligt många timmar av övning det måste tagit henne att få sådan precision och öga-hand koordination, ja jag kan inte annat än att bli imponerad… Jag menar måste jag sätta betyg på själva smekningen så får hon A1 på tekniken, en stark 8 på känslan och ett VG på kreativiteten.

När det gick upp för mig vad som hade hänt ett 10 tal meter längre ned mot gatan så kunde jag inte annat än att garva åt det absurda i situationen och hur jag valt att bryta ner det som hänt till en teknisk nivå. Det känns som att det kommer bli en bra tid här i Thailand!

Likes

Comments