Svårigheten med att motivera sig att skriva.

Jag har många ord i mig och massor att delge men trögheten att skriva ställer till problem. Men lite sol ute, lite ljusare kvällar och ett större sug att göra annat ställer till med lite problem. Ska försöka göra ett ryck nu men.

Träningen funkar lite sisådär. Kul att vara dör men att ta sig till gymmet, jisses vad olika anledningar man kan hitta på.

MC'n är framplockad och jag kollar golfklubbor på nätet så det finns hopp att jag ska kunna plocka fram lite info om hur jag ska ta tillvara mitt vuxna liv. Men först en utlandsresa med familjen. Kan bli den sista på ett tag med alla ungarna (Jepp de vill med och pappa betalar) då de börjar skaffa "familjer" och de tycker att det är roligare att åka en sväng med polare/respektive istället.

Men en kortare paus med utlandet och sedan kör vi igen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Man får egentligen säga vad man vill men en riktig förkylning för en "kille" som mig är ingen lek...

Nu har jag hopp om liv igen och har faktiskt hunnit träna ett par pass i veckan. Däremot var jag med om en nära döden upplevelse på träningsanläggningen som jag besöker.

Bokade ett spinningpass (som jag gjort flera gånger tidigare i min spinningkarriär) problemet var att jag inte så att det var ett "pulspass 90min". Det skulle visa sig att just den lilla textraden var ganska så väsentlig. Fy h-vete så jobbigt det var. För första gången så var jag tvungen att ge upp. Jag klev aldrig av cykeln, men ALLT motstånd togs bort sista 10 min. Jag var så fruktansvärt när att kräkas på kvinnan framför mig pga utmattning. För om jag har någon styrka/svaghet är det att när jag väl är där så kör jag för fullt. Kanske dumt då jag inte kört på ett par år...

För det som irriterar mig är de som går på spinning (eller annan träning) och samtidigt lägger den största energin på att blogga, insta, snapchat eller vad det nu är gör mig tokig. I veckan var det en hen som om det varit möjligt tagit med sig cykelkorgen och haft någon latte och bullar i den för att hon var INTE svettig och satt med telefonen 85% av tiden.
Själv ser man ut som ett urtidsdjur som rökt Marlboro utan filter de senaste 30 åren pga andnöd och svettas som jom jag aldrig hade svettats förr, men va f-n, jag är inte på spinningen för att vara snygg. Jag är där för att BLI snygg :)

HaDe

Likes

Comments

Jag har upptäckt en sak med helgerna att man kan faktiskt göra absolut ingenting, men...

Det är förvånansvärt svårt att göra just det. Jag har svårt att bara vara, jag försöker verkligen men att njuta av det är konstigt nog ganska svårt.
Som idag, strålande vårdag, solen skiner, vindstilla och en kopp kaffe på altanen.
Satt mig ner, slog efter ett tag på en podd (Adam & Co) men tankarna for istället iväg på olika projekt.

Att det ska vara så f-b svårt att bara vara, alltså sitta ner lyssna på någon fågel som jag inte vet namnet på trots man har hört på den (inte just den individen) i snart 50 år.
Tillslut lessnade jag och plockade fram mobilen, kollade på lite sportnyheter och tog sedan en sväng med hunden.
Men varför inte bara ta det lugnt, nä istället gick jag in och började rensa i garaget.

Duktigt, ska göra ett nytt försök nästa helg, då skippar jag kaffet och tar ett glas vin istället.

Likes

Comments

Om man tänker tillbaka ett antal år (ganska många faktiskt).

För att vara exakt, om man tänker tillbaka 32 år, då var jag alltså 18 och oövervinnelig.
(32 år är egentligen helt galet, jag har kollegor som föddes för 32 år sedan och som alltså har barn i den ålder där jag började hänga på "diskotek")
Men i alla fall, 18 år gammal alltså och om jag då försöker komma ihåg hur man såg på gubbar som var 50 år.... Alltså som jag är nu, man förstod ju inte vad de hade för livskraft och anledning att finnas. De var ju JÄTTE gamla och rökte pipa, hade fastsydda skinnlappar på armbågarna och hade short på sommaren som var uppdragna till bröstvårtorna.

Men jag då, känner mig som 30, klär mig som jag vore 30 (tycker jag, andra kanske har en annan åsikt) och njuter till fullo av min situation. Jag kan inte kolla med barnen hur gubbig jag är då de är partiska och ser mig som pappa. Skulle jag stanna en tjej på stan och fråga vad hon tyckte skulle hon nog anmäla mig för olämpligt uppträdande..

Enda gången jag kan fundera lite extra är när jag ser allt som hänt sedan jag var 18. Kommer t ex fortfarande ihåg när vi fick kabeltv och man kunde sitta hela nätter och kolla MTV, Till och med reklamen var bra. Nintendo och Zelda hela nätter och sedan kom det en fluga som kallades internet. Första mobilen, jisses så stor och helt värdelös maskin som kostade en förmögenhet och ännu mer att ringa med.

Har förresten snöat in på en hobby, men den räknas inte. Serier på Netflix. Jisses vad jag ser serier, kan man inte sätta en tidsgräns på Netflix. Går ju aldrig och lägger mig.


Likes

Comments

Nu inser jag att det har blivit en hel del fokus på min enorma träningsmängd... Jag vill förtydliga att detta
är INTE någon träningsblogg, kommer inte att bli det någonsin.
Så till de som letar sig till denna blogg och får intrycket att här blir det träningstips, då ber jag om ursäkt. Här kommer ni inte hitta något matnyttigt. Det blir mest om mitt liv, mina tankar och funderingar. Kanske något mattips, förslag på någon god dryck men träning NEJ!

Men om man ska spåna vidare där jag började om hur man ska göra då barnen inte behöver den hjälp dom behövde när de var små. Kan man skapa ett intresse som aldrig funnits och hur gör man?
Jag har t ex alltid varit intresserad av fiske, golf, slalom, köra mc och bara vara ute. Men jag har aldrig "nördat" in totalt.

Om vi tar fiske som exempel, har hållit på med spinnfiske, pimplat på vinter och provat flugfiske. Allt är kul men jag har aldrig suttit vid en å hela natten för att se vilka larver eller insekter som kläcks just nu för att sedan sitta i ett tält och bundit flugan som ska passa. Min grej är mer: gå till fiskeaffären, inhandla en näve olika flugor som jag köper på känsla. (försvinner en del i träd, buskar osv osv pga min avsaknad av teknik)
Men är det bara intresset som styr hur insnöad man blir, eller kan man träna upp intresset? Vill gärna göra det då ovanstående intressen är rätt så roliga.


Eller man kanske är helt fel ute, det kanske är dans, virkning, schack eller att måla som är min grej men jag har aldrig provat. Virkning känns som att den har en rimlig uppstartskostnad. Eller finns det märkes virknålar för flera tusen?
Jag återkommer...

Likes

Comments

Är det så att man med stigande ålder blir mer hypokondrisk? När man är yngre (liten) ser man sällan eller aldrig problem som rör kroppen som ett stort problem. Cyklade man omkull så hade man aldrig tid att kolla om det blev hål på byxorna för fokus låg på att man inte skulle bli sen till polarna. Man ville ju inte missa något kul. Hålet på byxorna, den smällen fick man ta när man kom hem helt ovetande att de var trasiga.

Med stigande ålder flyttas folks fokus från att totalt ignorera allt som har med kroppen att göra till att fokusera på kroppen och kroppsideal, lukter, storleken på snoppar och bröst hur snabbt hen sprang och jisses så lång hen är.

Men man hör mer och mer (bland folk i min ålder) att nu snackas det istället vikt, maträtter, krämpor och då sjukdomar. Hur ska det då bli när man blir gammal på riktigt???
Själv kan man efter lite gymmande ha träningsvärk i armar/bröstmuskler. Träningsvärken kan nu helt plötsligt förvandlas från vanlig träningsvärk till att man funderar på om smärtan kan bero på helt andra saker. Hjärtat, visst slår det lite kraftigare Det gör ont i bröstkorgen, det kan väl inte vara en infarkt?

Nä sluta att fundera nu så förbannat mycket och njut för det är så fruktansvärt roligt att leva. Jag ska bara komma över smärtan i överarmarna efter träningspasset så jag kan dricka kaffet utan att det smärtar av den där förbannade träningsvärken...

Likes

Comments

Det blev en konstig vecka i men min nya iver att träna så har jag träningsvärk som jag inte trodde var möjlig.

Körde inte med så tunga vikter, men att det skulle kunna vara så stor mängd smärta i så små muskler trodde jag inte. Okej om musklerna hade varit jättestora, men detta är ju löjligt. Har tränat idag igen, men bara löpband och stretchövningar och bara det var en "pärs". Nu laddar vi för spinning imorgon :)

Det är också musklerna i magregionen samt käkarna som fått sig en rejäl omgång. Nu inte för att jag har ätit onormalt mycket eller groteskt stora tuggor som är problemet.
Jag och frun (nivetattmanskagörasakerutanbarnen) hade biljetter till Johan Glans. Killen är så galet rolig och jag tror inte jag skrattat så mycket under så kort period någon gång de senaste 10 åren. Jag var helt slut efter showen så jag ansåg att det också var ett träningspass. Belönade mig själv med en god kall dryck från butiken som säljer goda drycker till personer som fyllt 20 år.

Nu ropade soffan mitt namn, och vi har inte träffats på ett tag så nu: soffhäng

Likes

Comments

Har faktiskt aldrig funderat på detta, men med ålder och vishet verkar det falla ner poletter.

Att förklara för någon att spisen eller elden är vamr kan man aldrig direkt göra då man måste känna att oj det var varmt. Eller att snön var kall eller att hammaren kan göra obehagligt ont när den träffar tummen. Allt sådant går INTE att förklara för ett barn. Man kan säga att det gör "aj aj" när hammaren träffar tummen men för att riktig förstå så måsta man prova.

Nu till min nya insikt, att man tidigare i livet skippade de nedersta stegen på trappen, hoppade från stegen eller slängde sig ut från taket på lekstugan var inget direkt problem.
När man nu med dödsförakt ska hoppa från en stol eller från en släpvagn så hinner man tänka att, detta gör nog ont och man istället fegar och försöker ta sig ner på en lite mjukare sätt. Fyra timmar i slalombacken kan upplevas på samma sätt. Tidigare funderade man aldrig på landningen i ett hopp, man funderade bara på hur man skulle göra för att få så hög fart som möjligt. Nu gör man allt i sin makt för att undvika samma hopp. Överlevnadsinstinkt eller Rutin?

Jag funderar vidare på den medan jag packar träningskläderna för nu är träningskortet inköpt...

Likes

Comments

Som jag skrev tidigare så ska jag nu ta hand om mig själv. Problemet är at soffan leder stort!

Hur h-vete får man sig från soffan till gymmet/promenaden/Squashhallen?
Tidigare har man också haft viljan (läs har haft ambitionen) men då har det allt funnits "giltiga" orsaker varför man inte har kunnat ta hand om detta. Barnen skulle skjutsas, eller mat skulle lagas innan träning eller så hade man så fullt upp med att det var flera prov man skulle träna inför.

Men nu då...
Jag kan inte skylla på något, det finns hur mycket tid som helst. Alla har vi 24 timmar per dygn, andra hinner så naturligtvis hinner jag också, Jag kände efter lite extra igår och jag tror att jag kände av lite halsont och då ska man absolut inte träna har jag läst. Precis som att man inte ska bada direkt efter man ätit för då får man kramp.

Men i morgon SKA träningskortet inhandlas och jag ska komma igång. Jag ska inte göra som vid tidigare inköp av träningskort. Alltså träna 6 gånger i veckan, i tre veckor för att sedan bli så less att resterande 6 månaderna endast innebar några fåtal sporadiska besök, bara för att visa gymmet att man var vid liv.

Förresten så kom jag på mig själv att jag börjar bli vuxen och accepterar att barnen blir det också. Alla barnen kom hem i helgen och vi satt och spelade sällskapsspel. Otroligt roligt, men när jag var på väg att vinna så vann jag också. Jag lät inte barnen vinna som när de var små, jag hånade dem istället då jag vann :)

Likes

Comments

När man nu ska försöka "dokumentera" vad man gör/har gjort i text så famlar man lite i början, det räknar jag med.
Men jag skrev tidigare att jag skulle skriva om vad som hände sen, inte hur det var att ha barn. Eller barn har jag fortfarande men ni förstår.

Alla faserna har olika tjusningar, jag kan nästan sakna känslan av att trampa på en "fyrpluppars" legobit i mörkret när man skulle smyga sig ut ur något av barnens rum när man råkade somna under kvällssagan...

Jag saknar även att man med lätthet hjälpte barnen med läxan, inte som nu när man måste sitta och googla och kolla på videos hur man räknar ekvationer som inte har en enda siffra samt innehåller tecken som Kapten Haddock fick upp i sina pratbubblor när han var på riktigt dåligt humör.

Men nu ska jag istället ta tag i mitt eget, träningskort ska köpas, golf ska börja spelas och jag kommer att få massor med tid över. Eller? Blir det soffan som hela tiden ropar mitt namn, tvättstugan kommer att vara helig på torsdagar så att jag inte kan göra annat den dagen och söndagarna blir en lång väntan på bingolotto/Mästarnas Mästare.
De närmaste veckorna kommer att visa, just nu leder soffan...

Likes

Comments