View tracker

Under julimånad läste jag åtta böcker totalt, här finner ni ett urval av dessa med kort beskrivning och vad jag tyckte.
Böcker som ej finns med här eftersom jag glömde ta bild på dem:

The Notebook - Nicholas Spark, trots att jag sett filmen tusen gånger så var boken faktiskt rätt bra. Den skiljde sig även enormt från filmen. Så det var uppfräschade. 
​Farfar var rasbiolog - Eva Dahlgren, trodde detta skulle vara en självutlämnande biografi om hur hennes farfar var rasbiolog och vad han gjort genom sina dagar. Främst var det bara brev mellan honom och hans fru där han 99% var sexistisk eller bara påpekade fel. Nä, en ska vara glad att en inte var någons truga på 40-talet.

Jag började juli med att läsa Metro 2034 av D. Gluchovskij som är uppföljaren till den jag läste månaden före. boken utspelar sig precis som föregångaren i Moskvas metro-system efter ett kärnvapenkrig. Om man gillar dystopier ska man läsa denna serie tycker jag. Nackdelen är dock att tredje boken inte översatts från ryska ännu, och vem vet när det händer.

Nimona av Noelle Stevenson handlar om Nimona som blir sidekick till en skurk och de hittar på en massa dumma och fantastiska saker tillsammans.

Sen bläddrade jag igenom The Wicked + The Divine, vol. 3: Commercial Suicide. Vissa av avsnitten var bättre än andra, denna comicserie bygger på att varje tidning illustreras av en ny artist. Och just denna upplaga kändes rörig och inte alls så genomtänkt som tidigare två volymer.

Efter det läste jag The Ocean at the end of the lane av Neil Gaiman, denna har jag lånat av J över sommaren. Och så himla mysig denna bok var. Den handlar om en liten pojke, och magi och monster. Det är en bok riktad mot vuxna, men skriven ur ett barns perspektiv. Jag gillade verkligen det konceptet.

The Giver är en dystopisk novell som i princip handlar om att alla känslor och individuella val är styrda av en regering. Man får följa Jonas som när han är tolv år får veta vilket arbete han har blivit tilldelad, vilket visar sig vara att ta hand om alla minnen och historia från förr, innan världen blev tråkig och färglös.

The Housekeeper + The Professor handlar om en matematiker som en dag råkar ut för en olycka som påverkar hans gärna. Hans korttidsminne går i princip sönder och nu minns han enbart 80 minuter åt gången, sedan resetsar hjärnan sig och han har glömt allt som hänt innan 1970-taelet. Så får han en ny hushållerska som hjälper honom och försöker få livet lite roligare för honom, om än bara för stunden. Ens hjärta smälter när man läser den, den innehåller även så många matematiska formler som professorn förklarar. Så ett tips om man gillar matte!

Sen läste jag klart Harry Potter and the Cursed Child idag, och mer säger jag inte om det av respekt mot de som inte vill ha handlingen spolad.

Och vips, så hade jag läst 60 böcker detta år. Det var mitt första mål, men tidigare i sommar bestämde jag mig för att höja ribban lite eftersom jag redan hade läst över 45 böcker.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej! Jag tänkte att vi skulle ta oss en titt på hur julimånad såg ut genom min mobilkamera, eftersom jag återgår till att jobba kan jag inte säga att det blev jättemycket äventyr.

Jag och min bästa farbror drog iväg på en marknad i närheten, vi ville njuta av sommaren i shorts. Tyvärr ösregnade det hela tiden och vi var genomblöta när vi väl kom hem igen. Dessutom spelades det Pokémon.

En dag kunde vädret inte riktigt bestämma sig för om det skulle vara dåligt eller om vi skulle ha strålande sol, så vi fick njuta av båda två samtidigt.

En annan dag tog jag och min farbror vårt pick och pack och drog till stranden. Och i samband med ett annat äventyr fick jag en liten kompis som gärna satt och väntade bredvid mig på min skjuts.

Och såhär såg mina helger mest ut, frukost framför netflix och en bok ute på balkongen.

Det går inte allt för bra för mig att skriva kontinuerligt på min blogg just nu, men jag ska jobba för att det ändras snart!

Hoppas ni har det fint!

Likes

Comments

View tracker

I Maj tänkte jag att jag skulle börja läsa The Mortal Instruments, det var lite tråkigt att boken jag lånade på biblioteket var så sönderläst att den ramlade i bitar. Men det var en bra bok i alla fall.

Under min Skånevistelse läste jag bara två fysiska böcker. Outlander av Diana Gabaldon och Welcome to Night Vale av Joseph Fink. Den första började jag läsa efter att jag sett första säsongen av TV-serien, jag har dock läst den andra boken i serien innan. Så jag visste lite vad som skulle hända, men det gjorde inte så mycket.

Welcome to Night Vale är typ den roligaste och mest skruvade podcasten jag vet. Så det var himla kul att äntligen kunna läsa boken som skrivits.

Efter dessa två tog jag tag i Metro 2033 som jag blivit rekommenderad av en kollega. Alla som gillar dystopier borde läsa denna. Den handlar om att alla i Moskva har fått flytta ner i tunnelbanestationer och tunnlar efter ett kärnvapenkrig. Väldigt spännande koncept, och väldigt läskig.

Sedan läste jag Swing av Bengt Ohlsson, som handlar om paret Åke och Hanna som bestämmer sig för att krydda till den tråkiga vardagen med att gå på en swingersklubb. Den var sorglig, rolig och ögonöppnande. 

Alla böcker här till höger har jag lånat av J över sommaren för att läsa lite mer japanska författare. Vi får se hur många jag hinner läsa under sommaren. 

Likes

Comments

​Jag tänkte att vi skulle ta oss en titt på hur min semester har varit, nu när den är slut.

När vi kom ner till Skåne var det så himla varmt och fint väder, så de första dagarna spenderade vi utomhus. På lördagen var vi hela dagen på stranden och brände oss lite. Men det gjorde inte så mycket.
Det var också lite fint att det nästan alltid var små kaniner på J's gård så fort det hade blivit kväll, så himla gulliga. Ibland var det en hel familj där.

Och på söndagen bilade vi ner till Göteborg, men det här vet ni ju redan!

En helg senare spenderade vi en dag i Malmö och gick på köpcenter, och åt kebab. När vi inte hade saker inplanerade så såg vi mest på fotboll.

Här är en av katterna som bodde i huset, Gizmo. Han ser alltid butter ut, och när han vill leka så biter och klöser han. Men efter en vecka så tyckte han att den bästa platsen i soffan var bredvid mig. Och det är väl ett bra betyg antar jag.

Min sista helg i Skåne gick vi till en liten restaurang vid hamnen, där vår kompis är kock över sommaren och åt lunch. Och några dagar senare bilade vi till Halmstad med tre andra för att äta sushi tillsammans och kramas för att det var dags för mig att åka hem.

Och innan jag åkte hem bestämde jag mig för att tacka J's föräldrar för att jag fått bo under deras tak och för att de stått ut med mig. Så vi åkte iväg och köpte dem ett litet olivträd. Och dagen därpå åkte jag hem!

Sen blev det midsommarhelgen, så jag och min familj packade våra väskor och drog oss några mil norrut till vår stuga. Det är i princip mitt i skogen, vilket är ganska skönt ibland. Mig hittade man i valfri stol med en bok i ena handen och en öl i den andra.

Sista veckan av semestern unnade jag mig att umgås med en vän jag inte sett på nästan ett halvår. Vi åt middag och drack sedan tre flaskor bubbel tillsammans under eftermiddagen och kvällen. Resten av veckan har jag träffat andra vänner över fika eller så och läst mest.

Likes

Comments

På söndagskvällen gick vi gatorna fram i Göteborg tillsammans med en massa andra människor som hade samma slutdestination som vi. Det sjöngs i det långa tåget av människor som uppehöll trafik och annat. Vi räknade människor i skjömanskostymer när vi närmade oss Ullevi.
Och fastän våra sittplatser var i skuggan, och Håkan var lika liten som en myra på scenen därifrån jag satt, så var det en fantastiskt kväll.
Att dessutom ha befunnit sig på Ullevi när det blev publikrekord var heller inte fy skam.
Söndagen öppnade helt enkelt för en fantastisk sommar!

Likes

Comments

Sommaren är här, och jag tänker att det kanske är ett ypperligt tillfälle att återuppliva min lilla plats på internet. Speciellt nu när jag har fyra veckor ledighet inplanerad.
Just nu sitter jag i J's föräldrars vardagsrum och netflixar samt är sällskap åt deras katter medan alla jobbar. Jag har bytt Norrland mot Skåne i några veckor, och det känns faktiskt ganska bra. Jag har badat i havet och bränt mina axlar så att de kliat av beröring av tröjor eller väskor. Vi har bilat till Göteborg för att äta middag på en varm restaurang och sedan springa till Ulllevi för att se Håkan. Jag har hunnit läsa en halv bok, och nästintill blivit accepterad av J's katter. Jag har smakat på ölen hans familj brygger och druckit rosé så att det snart kommer bubblande upp ur näsan.
Och om mindre än fjorton dagar åker jag hem igen, och återgår till mitt liv. Medan J stannar till augusti.

Likes

Comments

​Just nu känner jag mig lite fast, eller det kanske är fel ord. Det är nog snarare så att jag går omkring och känner att jag inte riktigt räcker till. Att jag inte hinner med allt jag vill göra, att jag inte gör det jag borde göra tillräckligt bra och så vidare. 
Jag vet inte riktigt vad det beror på. Men jag vet att det bottnar sig lite att jag fyller 25 i år, och det känns som att man borde ha listat ut vad man ska göra med sitt liv. Jag vet att det självklart inte är så, men nästan alla i min omgivning har någon sorts framtidsvision. Och själv knegar jag bara på med mitt jobb (som vissa dagar är det bästa, men de allra flesta inte så himla kul) och är för lat för att hitta ett bättre jobb. För jag tänker att desto längre jag stannar desto bättre meriter blir det på mitt CV. 
Jag kommer hem och läser böcker eller netflixar i min säng för att jag orkar liksom inte hitta på något efter jobbet. Jag har ett gymkort som dammar i plånboken och ett körkortstillstånd som går ut om en månad, båda dessa har använts ungefär lika flitigt (typ 2 gånger). 
Jag somnar för sent, nästan alltid, och sover för lite och är alldeles för trött när jag vaknar efter 40 minuters snoozefest. Det är lite som att mitt liv är ur synk på något vis. 
Men sånt brukar ju lösa sig tillslut, jag tänkte mest bara titta in här och säga: Hejhej, jag finns fortfarande!

Likes

Comments

Jag fick jobbet i Stockholm, de ringde mig tre dagar efter överenskommen dag och berättade att de verkligen ville ha mig där.
Jag lyssnade till allt han hade att säga, och tackade sen snällt men bestämt nej till jobbet. Då det skulle innebära att jag flyttade hela vägen till huvudstaden för ungefär precis samma lön som jag har idag, och riktigt så mycket ville jag faktiskt inte flytta till att börja med. Även om ett äventyr hade varit roligt.

Så istället för det äventyret så läser jag böcker, ser på spåret och dricker vin. Och kramar om J extra hårt för att han var så fin och snäll över hela grejen.

Likes

Comments

Hej på er!

Här har det varit lite tyst. Jag tänkte att vi kunde ta oss en titt på en del av det jag läst nu under januari och början av februari.

Jag började året lite lugnt och fint med två kortisar, nämligen Fantastic Beast and where to find them, samt The tales of Beedle the Bard båda av J.K Rowling. Jag har även 2016's Reading Challenge på väggen, så jag kunde snabbt kryssa av A book that's under 150 pages.

Efter detta läste jag Blankets av Craig Thompson, som var en graphic novel på nästan 600 sidor. Den var väldigt fin och handlade om att vara ung, kristen och vara väldigt kär i någon och en massa andra saker.
Efter det läste jag även Miss Peregrine's home for peculiar children av Ransom Riggs.

Sedan läste jag Sex, Droger och en DJ av Isabel Adrian, och skickade en bild till J för att jag tyckte att det var coolt att huvudkaraktären var i Båstad, där jag var i somras.
Efter den läste jag Det är något som inte stämmer av Martina Haag, så himla fin att man får ont i hjärtat. (båda böckerna läste jag i en bokcirkel som Daniella bjöd in mig till)

Efter det läste jag A Darker Shade av Magic av V.E Schwab, som varit väldigt hype:ad på booktube. Nu väntar jag spänt på att få tag i den nysläppta uppföljaren.
Jag började sedan på The Night Circus av Erin Morgenstern, som är helt magisk efter bara hundra sidor, det är nästan så att jag inte vill att den ska ta slut.

Och i helgen unnade jag mig att läsa tre böcker med poesi, mest för att det var mysigt och för att jag velat läsa dessa väldigt länge.
Lullabies och Love & Misadventure av Lang Leav , både så himla fina om kärlek och hjärtesorg, stycket bredvid kommer från Lullabies. Och under de två ligger Dirty Pretty Things av Michael Faudet.
Gullig sidenote är att dessa två författare är ett par, och många av dikterna har de skrivit till varandra. Så himla fint!

​Och såhär ser min goodreads-profil ut just nu. Jag känner att jag har hunnit läsa ganska mycket den senaste tiden. 

Likes

Comments

För elva dagar sedan ringde min telefon, på andra änden var det en man som erbjöd mig ett jobb i Stockholm. De hade hört att jag var duktig, vad mer de visste vet jag inte. Men de sa att folk talade gott om mig på kontoret i Stockholm. Och han tyckte att jag borde jobba för dem istället, flytta 400km och vara där istället.
Jag sa att jag skulle tänka på det, men ringde upp dagen efter för en telefonintervju. De bokade ett flyg för mig till Stockholm så att jag nästa fredag skulle kunna se kontoret och känna om det skulle vara kul.

Så en vecka senare klev jag upp 05:20 för att klä mig och sminka mig noggrannare än jag gjort på flera veckor, jag reste med en lätt axelväska med en mobilladdare och en bok, gick nästan vilse på Arlanda och nojjade över att jag kanske tagit tunnelbanan åt fel håll.
Jag hittade dock rätt direkt och hamnade på det stora kontoret som kanske skulle bli min nya arbetsplats. Trappor och korridorer jag antagligen aldrig kommer kunna lära mig, och fönster från golv till tak med utsikt över halva Stockholm. Jag satt vid ett skrivbord och såg på när en man arbetade och frågade om man någonsin blev less denna utsikt, och han svarade att han hade jobbat där i ett halvår och ännu inte sett sig mätt på den. Jag noterade att det enda lediga skrivbordet var vid ett fönster, och hoppfullt men nervöst tänkte jag att det kanske blir mitt.

Chefen frågade om jag var nervös, och jag försökte mig till det självsäkraste leendet jag kunde få till och svarade "äsch, det är väl ett äventyr!". Och han log stort mig, som att han kanske var lite stolt över det svaret, vad vet jag.
Jag träffade mannen som jag får bo hos om jag flyttar ner, vi sa inte så mycket utan vinkade mest till varandra över två skrivbord innan han försvann igen för att göra sitt jobb.
Jag sprang trappor upp och ner på lunchen tillsammans med en annan kollega och han pekade och sa "där är Katarinahissen, men dit ska du nog inte gå om du är höjdrädd". Det var han som hade ringt mig för intervjun, och när vi gick längs gatorna tillbaka frågade han om det kändes bra, och jag svarade att det gjorde det. Och han såg glad ut och sa: ja, så tycker jag också att det känns.

Efter lunch hade vi ett snabbt möte då jag fick lägga ett löneanspråk, som var alldeles för högt, men man måste väl leva. Sedan sa vi hej då och att det var så himla trevligt att ses. Och alla tackade mig för att jag kommit trots att de betalt resan för mig. Och jag sa "vem vet, vi kanske ses igen", och alla log och sa "det får vi hoppas!". Sedan fick jag springa tillbaka till tunnelbanan, missade Arlanda Express med 1 minut och fick sedan åka hem.

De sa "Vi ringer dig på måndag", men de har inte ringt och innerst inne undrar jag varför. Kanske hittade de någon som gör jobbet bättre, kanske försöker de förhandla sig till lönen jag vill ha för att flytta dit.

Kanske, men bara kanske vill de inte ha en tjej som de senaste 11 dagarna legat i fosterställning och gråtit i panik över den förändring som detta innebär för henne. Kanske känner de precis som jag, att det kanske inte kommer fungera.
Och jag har mest ont i magen över att de kanske ändå vill ha mig, och det innebär att jag måste lämna min familj, mina vänner och kollegor, och framför allt J här.








Likes

Comments