Skulle kolla saldot på kontot efter helgen- för att se så alla autogiron gått iväg som de skulle.
Not.
Istället var mitt Paypalkonto hackat och tack vare det var lönen.....borta.
Inte en spänn på kontot.

Roligt nästan jämnt i det här huset!

Paypal var i alla fall ett enkelt företag att ha att göra med, full refund även om det kan ta ett tag.
Nudlar, någon?

Likes

Comments

...men ny på Nouw. Nya ord, nya tankar och alldeles, alldeles utan avsändare.

Här sitter jag i soffan i tårar över en ganska banal sak.
Jag öppnade kylen för att ta ut kotletterna vi skulle ha till kvällsmat, fick i farten med en burk marmelad som slog i golvet och spräckte katternas vattenskål i tusen små sylvassa fragment.

Varför en vattenskål av porslin? Jo, för att jag helt enkelt inte orkat diska ur deras vanliga, utan bara satt ner en djup sopptallrik med vatten till dem.

Varför orkar jag inte diska, då?
Ja, det är frågan.

Jag är en EnsamMamma.
Sedan 10 år tillbaka lever jag ensam med mina barn.
Det är inget större fel på mig, att vara ensam har bara blivit ett sätt att hantera livet, det var inget jag valde från början.

Vissa dagar är värre än andra, idag är en sådan.
Hormonerna är överallt och tonåringarna är trista mot mig.

Mina barn är mitt liv, mitt allt.
Nu när de närmar sig vuxenlivet blir det så tydligt att jag är alldeles, alldeles...ensam.

Jag är en sån som gör sig av med sina vänner när de kommer för nära. Jag klarar inte av att ha förväntningar hängandes över mig att jag ska bjuda på kaffe, sitta barnvakt, gå ut på krogen, snacka bort timmar i telefon.
Emellanåt tror jag att det är jag. Tills det blir för mycket, för nära, för dyrt för min själ.
Då slutar jag svara.

Vilken satkärring, tänker ni.
Japp.
Jag har blivit sviken som ingen annan. Jag har varit med om situationer jag kan svära på att ni inte ens kan tänka er.
Fasan och skräcken knäckte mig.
Dödade min tro på människan och framförallt lämnade den ett svart hål i min hjärna som gör att jag helt enkelt inte är kapabel.
En del orkade stanna när livet imploderade. I alla fall de första månaderna, sen tyckte de att det var dags att gå vidare.
Men hur reser man sig upp när någon kapat benen för en, hur tar man tag i att diska en kattskål när hela livet fortfarande är upp och ner?

Ibland undrar de hur jag mår.
Bra, svarar jag.
Jag är en jävlel på att maskera, att hålla fasaden uppe. Men ingen ser att jag är ensam varje helg.

Likes

Comments