Det är ju mitt första barn jag väntar nu. Jag har aldrig varit gravid innan och jag vet inte hur det är eller hur man gör om ni förstår. Men jag har ju hört att man blir väldigt känslosam när man är gravid. Jag är ju en väldigt känslosam person redan innan så jag känner väl ingen direkt skillnad. Men något jag hoppas är att allt jag känner för A just nu bara har med bäbis att göra och att det kommer att avta. Jag får ingen ordning på det jag känner.
Är det möjligt att känna så mycket kärlek till någon som hatar så mycket? Jag förstår inte. Jag vill aldrig mer se honom eller höra från honom samtidigt som jag är livrädd att han bara kommer försvinna ut mitt liv. Snälla om nån mer känner igen sig i det jag skriver (gravid eller inte) så snälla skriv till mig. Jag håller på att bli galen på riktigt... jag är så glad för det här barnet och jag längtar massor tills det kommer. Och jag försöker intala mig själv att allt kommer att bli bra och att det kommer att lösa sig. Men jag är så jävla rädd. Tänk om jag inte klarar det. Tänk om barnet kommer att hata mig. Tänk om jag kommer fucka upp allt och det inte kommer att gå...
jag har jättefina vänner som stöttar mig och som är jätteglada att jag ska ha barn. Och även dom som vet det i min familj. Så jag vet ju att jah inte kommer att vara ensam. Jag kommer ju ha det bästa stödet. Men A har lyckats bryta ner mig så mycket under den senaste tiden. Asså vem kan välja bort ett barn? Vem kan välja en tjej före sitt barn? Jag har suttit i 4 timmar vid min favoritsjö där jag bor och myst med mormors hund. Jag har tänkt och tänkt och jag kommer inte fram till nått. Är det normalt att ha så här mycket tankar och känslor eller är det det som gör en till en dålig blivande förälder?
Jag får sova på saken och hoppas att jag blir klokare imorgon. God natt alla
Kram

Likes

Comments

Igår var det en väldigt jobbig dag. En av killarna som kan vara pappa till bäbis bråkade med mig över messenger... vi kallar honom A. Han blev galen när jag sa att jag skulle behålla barnet för att jag inte skulle klara av att göra en abort. Innan har han sagt att han skulle aldrig vända ryggen till sitt eget barn men han skulle behöva tid att förbereda sig. Men igår tog det mer eller mindre hus i helvete... han sa att han inte ville veta av barnet och att han och jag inte kan träffas mer. Han kommer inte att vara en del av barnets liv om det är hans, för att han inte är redo. Han har ju ganska så nyligen träffat en tjej som han hoppas att det ska bli något med. En fin tjej som inte vet någonting om mig eller barnet... men han har ändå varit här hos mig och "lekt". Jag är så sjukt förvirrad. Ena stunden så kommer han att finnas för mig och barnet och andra så vill han inte veta av oss... som ni märker så är ju den här killen ganska så omogen och väldigt feg. Allt kommer ju upp till ytan någon gång och när hon får veta att han har träffat mig vid sidan av henne under hela tiden dom har träffats så kommer ju hennes hjärta gå i tusen bitar. Och om hon dessutom får veta att han skulle kunna vara pappa till mitt barn... stackars tjej asså. Vad ska man göra? Jag är ju inställd på att göra det här själv. Jag har väldigt bra stöd från vänner och familjen. Men ändå så känner jag mig väldigt ensam. Det skulle vara skönt att ha en man som skulle kunna hålla om en när man kommer hem från jobbet eller bara på morgonen när man vaknar.
Det värsta i det här är ju att jag öppnade upp mig för A och litade på honom. Jag tyckte att han var en jättefin kille och vi hade så kul ihop. Vi gillar samma saker och vi tänker likadant. Men så fel man kan ha. Han är värre än någon annan jag har träffat.

Oj nu blev det mycket gnäll 😅
Men idag mår jag bättre. Lite illamående och har lite svårt att äta men annars bra. Har min mormors hund här hela veckan med så jag är inte själv 😍 så skönt.
Nu ska jag förbereda mig för jobbet.
Kram

Likes

Comments

Hej. Jag är en tjej på 24 snart 25 år och jag är ensam och gravid. Det är än så länge väldigt tidigt men behöver nånstans att skriva av mig om allt som händer.
Bara lite kort om vad bloggen kommer handla om då... min vardag och hur det går med graviditeten och hur det är att vara ensam och gravid med mitt första barn. Plus att jag inte vet vem pappan är. Det finns 2 möjliga män som kan va pappa. Ingen av dom vill ha med mig eller barnet att göra. Så jag kommer att få göra det här själv 🙂 jag är livrädd och jätteglad på samma gång. Så här kommer no få följa vad som händer och vad männen har att säga och om det händer nått helt enkelt. Om det finns nån annan där ute som är i samma sits så skulle det kännas jätteskönt att veta att man inte är själv.

Jag uppdaterar mer snart. Kram

Likes

Comments