God morgon världen.
Tänk att jag aldrig lyckas komma till ro på kvällarna, ligger och vrider och vänder mig fram till småtimmarna och är alltid äckligt trött när Prinsen vaknar. Men upp kliver jag självklart, även om han alltid lyckas bajsa det första han gör. :)

Nej, nu är det dags för en stor panna kaffe och äta frukost. Sedan bär det nog av till en trevlig lekpark innan vi bakar inför 1-årskalaset som närmar sig med stormsteg.
Ha en bra dag!

Likes

Comments

Har ni någonsin känt er totalt ensamma trots att ni är omgivna av människor? Det tycks vara min nya vardag.. Att skaffa en blogg kändes som en bra idé då jag får ventilera mina känslor utan att behöva se någon i ögonen eller behöva sätta upp en fasad.

Mitt liv är en total katastrof och inom mig råder kaotiska känslostormar, men det är ingenting man kan visa utåt! Man måste vara stark, stark för sin älskade unge som behöver åtminstone en närvarande och kärleksfull förälder. Stark inför andra för att inte verka vek eller sårbar, bara fixa allt och lägga resten åt sidan. Eller? För min son gör jag precis allt i hela världen, men någonstans måste jag ta hand om mig själv också.

Det senaste halvåret har förstört mig totalt men mer om detta senare. När jag orkar skriva av mig om det.

Nu ville jag egentligen bara komma igång, starta någonstans och visa vad denna blogg kommer handla om. Mig. Min son. Mitt liv som ensamstående och hur det blev så. Min nya vardag.

Som avslut i detta inlägg vill jag bara säga enormt cred till alla ensamstående, både mammor och pappor. Det är tufft, och ni alla som klarar det är fanimej grymma!

Puss!

Likes

Comments