View tracker

Vardag

Idag gick jag med urnan till min pappas viloplats. Jag hade frusit i säkert över en halvtimme innan det var dags men när jag gick där med urnan tryckt emot min kropp så fick jag en sådan varm känsla i kroppen. Det var fruktansvärt att lämna ifrån sig honom, jag ville verkligen inte släppa och jag tror alla kan relatera till känslan att ge ifrån sig någonting man verkligen inte vill. Trycket över bröstet är enormt.

Jag och Jonas ska dit i morgon och tända fler ljus åt honom.

Vi har i alla fall kommit igång med hoppträningarna igen och jag vet och jag har fått höra hur förbannat svår han är där, men allt hänger ju på mig och att jag måste orka rida honom där. Vi kör super låga övningar just nu just för att det ska kunna bli fel. Igår prövade jag att rida på vanligt bett igen för det kan ju alltid blivit bättre men det blev ju ren kalabalik, han drog järnet när han fick chansen och det sista jag vill är att det ska bli en dragkamp som han självklart vinner.
I slutet fick jag till det i ringen, jag bara kan mig fan på perfektion och jäklar så gick det ju men så fort han fick loss mig ur sadeln och jag inte orkade hålla kvar sitsen så tog han självklart chansen att bränna på. Det gör mig så frustrerad och jag synar mig själv till lilltån, vilket är min största svaghet, för jag vet ju att allt, allt, allt hänger på mig om det här ska funka, och vi ska självklart få det att funka på ett eller annat sätt.

Nu ska jag försöka plocka det värsta hemma och komma på någon mat att laga i kväll. Försöker googla mig fram till någon form av inspiration men ajajaj det är svårt ✨

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Motivation, Tankar & Funderingar, Vardag

Det var inte igår, flera månader sen faktiskt, som jag skrev här. Här kommer en uppdatering..

1. Vi gillade inte gården vi älskade. När vi kom dit var det inte bara huset som inte skulle gå igenom en grundbesiktning, stallet var inte godkänt för stora hästar och taket hade börjat vandra ner på det lilla huset, vi valde att lägga ett bud som kändes rimligt men drog sedan tillbaka det snabbt. Vi har kollat på andra objekt men allt som allt har alltid saknat något.. Man vet när man kör upp på "sin" uppfart så att säga.

2. Pappa somnade in den 14 oktober. Mitt hjärta blöder fortfarande och jag känner mig just nu bara lidande. Detta har uppvisat sig i extrema hjärtklappningar och totalt fall av ork som bör finnas. Jag önskar man bara kunde slå av en knapp och släppa den enorma avgrunden som känns inom mig så man får vardagen att fungera, men så är det inte, det tär så extremt mycket att jag just nu inte själv fattar hur jag orkar längre. Jag var med hela tiden, synerna lämnar mig inte ifred och allt jag har att säga er är att - en människa somnar inte bara in när dom tar sitt sista andetag.

3. Jag ska sälja ett hus. Ja, huset som pappa flyttade till när han sålde gården. Jag är så kluven med hur jag ska göra och vart jag egentligen ska vända mig. Det finns intresserade redan men kan vi få mer? Är det värt att riskera mäklar kostnader? Måste något göras först? Är det för fint för den pengen? Jag vet inte..

4. Vantrivsel. Jag säger inte att jag inte gillar mitt jobb men just nu är ångesten så enorm för att ta sig dit att jag undrar om det är värt energin det kräver för att ens sätta sig i bilen. Alla hatar på varandra och snacket går varmt, det ska inte vara så, jag accepterar det inte och har väl sagt ifrån en gång för mycket när jag hört snacket om personer vilket gjort att det vänt sig emot mig istället. Jag bara tolererar inte smutskastning. Så det tär.. Det tär något enormt.

Paco trivs så enormt bra på Aspvik, han är så fin nu så jag är livrädd. Vi har även börjat hoppträna och det gick så himla bra i torsdags att det kändes riktigt bra att vakna i fredags. Tyvärr hjälpte det mig inte riktigt till någon bättre sömn i övrigt men det gjorde det lite enklare att kliva upp efter 3 timmars sömn.

Det har hänt så himla mycket på väldigt kort tid och det känns som att man hamnat i någon form av spiral jag inte riktigt kan ta mig ur. Något som håller mod och vilja uppe är självklart hur framåt det går nu med ridningen. Jag har en helt annat plan upplagd och satt väldigt mycket tid på att få små bitar falla på plats.
P har gått väldigt hårt den senaste veckan och eftersom han såg lite trött ut idag så valde vi en vilo dag med bara mys och massage istället och så kör vi på intervall träning ute i morgon.

Tänkte garanterat starta upp här igen, saknar det så, men en paus var väl behövd. ✨

Likes

Comments

View tracker

Vardag

Jag rekommenderar inte blandningen kaffe/redbull. Håll dom separerade för eran egen säkerhet, usch.

Ikväll efter stallet ska jag sitta med de sista papprena för imorgon är det sist mötet. Det känns lite turbulent och för nervöst inför den kommande månaden men så är det väl alltid när man ska köpa sig ett hem, man måste väl vilja ha det? Självklart spelar känslor in men det måste dom få göra just nu. Det ska iallafall bli väldigt spännande och roligt!

Jag började dagen med att alla dörrar var låste och mitt kort vägrade släppa in mig trots att det löst vackert grönt, en räddande ängel kom och hjälpte mig slita upp dörren som gått i baklås haha, skulle kanske stannat hemma idag eller nått.

Nu väntar ett sådant där sjukt härligt arbetspass och sen ut till kungen. Sådär som en tisdag ska avslutas.

Likes

Comments

Vardag

Det har duggat hela dagen i stortsätt. När jag kom ut till stallet var det uppehåll och jag kände att det skulle bli skönt att skritta ut en sväng. När jag precis lindande sista varvet på sista benet på Paco så började det ösa ner, verkligen tok regna delux. Väntande en stund men insåg att det var lönlöst så jag gjorde något jag inte är van vid - gick in med honom i ridhuset utan att behöva gå ut från stallet. Haha vad hände? Under hela passet öste det ner ute men där inne var vi, skyddade.
Jag anser att ridbana i såg är en form av lyx men att ha ett ridhus att tillgå är ju ren dunder lyx.
Vi slapp iallafall bli genom blöta och imorgon är det en skritt runda som gäller, helt klart!

Likes

Comments

Vardag

När jag red P idag var han helt galet framåt. Vet inte om han såg sin chans att få brumma på haha men något var det. Kändes riktigt bra i skritten och traven i början men i galoppen vet jag inte vad som hände, gav upp ganska lätt och hängde på istället. Det är ju i dom lägena jag måste lära mig bara vara still utan att bli passiv.
Försökte även ge mig på några små skutt på en sockerbit haha, den totala lyckan hos Paco kunde inte missas. Han älskar verkligen det där.
I största möjliga mån försökte jag hålla en röd tråd av lugn vilket är lättare sagt än gjort, han är en häst med väldigt mycket nerv på gott och ont som visar sig i hoppningen som i dressyren, det är en balans gång.

Nya tag i morgon, planerad skritt tur efter jobbet och håller tummarna för regn fritt!

Likes

Comments

Vardag, Motivation

Liten snutt från när Pernilla värme Paco i morse.

Den här dagen har varit tillräcklig. Får man säga så? Ni vet när man hunnit med så där bra mycket inom rätt ork bana och det bara fått flyta på.

Vi har precis kollat på Joy, en film jag starkt rekommenderar.
Jag har med hjälp av min pappa räknat på intäkter idag, mitt fokus har legat för mycket på utgifter den senaste månaden sådär mycket så att jag nu vet en tiokronas vändpunkt. Men idag såg jag intäkterna kontra utgifterna och med min marginal eller vi kan kalla det minus tänk så betalar sig allt sig självt. Lån, inköp, lön, paketet.. Det är lite läskigt ibland för är det något jag har haft svårt med så är det siffror men när det kommer till företags ekonomi så bara flyter det.

Jag har aldrig köpt ett hus eller startat ett företag.
Jag har frilansat, tagit in hästar gratis på utbildning och betalat varenda krona av det för att endast få referensen, jag har visat hästar privat samt förmedlat och hållit i träningar. Jag har gett bort mycket av min egna hälsa och slagit mig gul och blå som beridare i unghäststall. Det är någonstans värt det.

Inom häst branschen krävs det så mycket utgifter i en början att du riskerar hela din livs ekonomi i ett slag och att ens få fram pengarna till första steget är i sig en bedrift värd att buga för framförallt om du vill ge dig in i Ridsportens företagsamhet.

Jag skriver idag under papper för att vara del i en undersökning om personer med kronisk smärta, en undersökning jag mer än gärna är en del av för den smärtan är min förbannelse samtidigt som den är min största drivkraft.
Rehab. Sug på den karamellen ett tag

Likes

Comments

Vardag, Tankar & Funderingar, Motivation

Tänker inte säga äntligen fredag, men imorgon ska jag äntligen åka upp till valla igen.
Jag har tänkt mycket på gården och hur det skulle kännas att snubbla över mål linjen i en budgivning men samtidigt måste jag komma ihåg att det då bara är att leta efter något annat. Jag och min kära sambo resonerar enligt exempelvis dessa lagar - är det menat så är det menat & allting händer av en anledning.
Det är så mycket som stämt in i dom meningarna under de forna åren som gått att de inte går att förneka. Ibland får man ta saker med en klackspark, erkänna sig besegrad och börja om, men då ska man veta att man faktiskt försökt allt och gett sig allt.

För idag är det fredag, på onsdag händer det och nästa söndag smäller det. En dag närmare än vad vi var igår.
Känslan 💕
Godmorgon förresten!

Likes

Comments

Vardag

Regnet bokstavligen öser ner och mina fötter värker men ack vilken dag, vilken motion 💪🏻
Är allmänt nöjd över lag men jag kunde absolut gjort bättre ifrån mig men då jag bara varit ute på golvet en gång tidigare för typ ett halv år sedan så är det nog ändå någon form av godkänt haha.

Nu ska en natts välförtjänt vila komma till pass och det är ju inte bara en order som ska iväg till leverantör i morgon.. Hua.

Don't forget to give a smile guys 💕
Minst ett om dagen säger dom, det får själen att må bra.
Godnatt

Likes

Comments

Vardag

På bästa sätt.
Nu, back to work 💪🏻

Likes

Comments

Tankar & Funderingar

Det där med att ha huva på tävling är något man bittert får inse sig besegrad på, hur snyggt det än är att matcha ihop. Försökte sy på så de vart lite längre på en befintlig huva men icke blev inte alls lika bra haha.

Pratade länge med en fellow hästmänniska om skitsnacket som följer där till, ni vet till det där som följer att vara just hästmänniska.
Det ska finnas med i kontraktet, inget skit snack annars åker du ut. Man följer lätt strömmen, det är mänskligt men något jag börjat komma underfund med är att den mobbade ofta får ta till flykten och det vill jag ändra på.
Personen som trycker ner någon annan ska inte få vara kvar, under några som helst omständigheter. Stallet ska vara en fristad att få koppla av, slippa jobb stressen och världen där utanför. Du ska få komma dit och ha haft en urusel dag, få vara i din bubbla, livet händer liksom ändå och ibland måste man få vara ifred. Få sätta på sig hörlurarna och bara få vara, även om du står inackorderad och inte behöva dömmas för det.
Din omgivning kan inte kräva 100% Du 24 timmar om dygnet. Men Du kan kräva acceptans av din omgivning.

Jag minns när jag skrittade av Paco och i lurarna ringde det, det var min pappa som hade kommit hem från sitt sjuttioelfte läkarbesök det här året och berättade med stum och nedstämd ton att cancern ännu en gång var tillbaka. (Hela den veckan hade varit kaos för mig så när jag stått och mockat hade jag stått med hörlurar på mig, haft Jonas i lurarna eller en pod för att orka stå upp, jag orkade helt enkelt inte vara översocial och sprallig man orkar helt enkelt inte det)
När jag kliver av P och har min pappas otroligt jobbiga besked i hörlurarna och jag markerar vänligt till en person att jag pratar i telefon när det börjar samtalas med mig om då helt oväsentligt vardags bestyr.
"Som vanligt, alltid de där jäkla hörlurarna i." Blir svaret och raska steg i från mig. Men där stod jag helt tom, bredvid min häst, med min pappas ton i öronen och ett sju helvetes besked, därefter gick det utför.

Det jag försöker säga är att man vet aldrig vad en människa går igenom. Varför den tidigare spralliga personen sänker blicken kan vara en jobbig dag på jobbet, bråkat med sin familj eller helt enkelt går genom helvetet och tillbaka, din omgivning har i vilket fall inte rätt att dömma.

Glöm inte det ✨

Likes

Comments