View tracker
Postad i: Träning, Tankar & Funderingar

Gårdagens hoppträning måste jag väl ändå säga gick bra. Det är fortfarande fokus på markarbete och något jag verkligen behöver fokusera på mer är min tajming.

Paco blir ju väldigt het mot mindre hinder i övrigt och när vi höjer upp stannar han, det är helt mitt fel då det sitter i mitt huvud men till poängen, jag hänger kvar i förhållningen för länge. Så igår blev jag frustrerad och förjälvligt besviken på mig själv gånger 100.
När han ändå går så bra varför ska jag komma och störa honom?

Jag har lite små klipp för Jonas filmade lite så jag ska försöka få upp dom ikväll. Men liksom skärpning, nya tag och är med på markarbetspasset nästa vecka istället så jag får nöta på det där. Lägger eventuellt ut en bom på lördag morgon också som vi får ligga och rulla på.

Likes

Comments

Postad i: Träning, Vardag

Idag på träningen har jag bestämt mig för att skippa martingallen. Jag tror garanterat den stör mer än den hjälper men det blir samma bett kombination - hackamore och vanligt tränsbett. Jag hoppas på lite mer hoppning idag men förstår om fokuset på markarbetet hänger kvar lite mer nu innan vi lägger in 2 dagar i veckan där det är hoppning ena dagen och markarbete nästa. En smart lösning för att få mer tid och inte hamna i varannan vecka svackan.

Vid det här laget sitter jag på jobbet och förhoppningsvis slipper jag större stress idag då jag känt av hjärtat mer och mer de senaste dagarna. Man får iallafall känna att man lever då haha. Får se vad läkarna säger.. det har dykt upp blåmärken helt utan anledning vilket är pretty obehagligt.

Efter jobbet åker jag till stallet och gör iordning så äter jag lunch efteråt och smörjer av alla sakerna. Jag slutar 14.00 och träningen är kl 19 så jag har några timmar att avvara så det är chill. Jag gör allt i min makt för att undvika onödig stress just nu och bara det skapar ju stress inför att man inte får stressa. Wow liksom. Jag har försökt kolla runt om tips om någon annan gått igenom samma känslor och har samma symptom men jag har ännu inte fått napp, så det är att fortsätta testa sig fram.

Likes

Comments

Postad i: Vardag, Träning

Paco gick så himla bra idag att jag vet inte riktigt hur jag ställer mig inför morgon dagens hoppträning.
Jag kämpade på med min egen hållning som under all kritik måste bli bättre för trots att han inte blir tung eller stark så får jag så fruktansvärt ont i ländryggen, skärpning! Allt blir så enkelt när jag håller upp min kropp rätt så det övervinner den abnorma värken som infinner sig.

Blivit rekommenderad några övningar nu som jag ska börja prova med och så ska jag försöka bli bättre på att stretcha igen och tror mycket skulle släppa i samma veva.

Men vi laddar om inför i morgon och jag vet att min stora herre kommer tjuta av lycka. Målet är att sitta kvar, det känns som det logiska målet så här efter två veckor av träningsvila. Men bytena var så rena och höga idag att det var en fröjd. Hjärtat hoppade över ett slag, attans.

Likes

Comments

Postad i: Träning, Utbildade Hästar, Vardag

Imorse vaknade jag av känslan av att det fick vara nog. Det var ju ändå bara tisdag och redan helt dränerad av stressen. Vid 8 imorse löste sig de senaste veckornas största kris som small till rejält igår på dan, det saknades ett viktigt papper, ett papper jag inte kunde hitta. Just nu tackar jag Gud för hårddiskar och teknikens under.
Så idag har jag godkänt annonsen på huset, äntligen. Precis då kunde jag för första gången på väldigt länge ta ett djupt andetag. Wow, är det så det känns att andas.

Andas ut väntar jag med en stund, luften behövs sparas på rejält nu men det är dags att skaka av sig dörrmatts stämpeln och ryta ifrån. Jag har kommit på en rekommendation för sådana här situationer - släpp inte kontrollen. Visst man orkar inte men släpp den inte, sätt ner foten och vänd inte bort blicken, din underskrift har sista ordet och keep it that way.

Paco idag skötte sig exemplariskt.
Vi har ju haft 2 veckor chill och laserbehandlingar så när vi ändå hade galopp jobb på schemat så börjar jag vänja in de känsliga kommandona igen.
Han kändes faktiskt riktigt fin hela passet och tillfreds trots att det var fler hästar i ridhuset. Han hade lite svårt att sätta sig när vi gjorde galoppfattningar på mindre volt och orkade inte riktigt hålla ihop det längre stunder men idag kan jag inte begära mer. Det positiva var att det var liksidigt så jag kunde bara ge honom de bästa förutsättningarna. När vi travade av var han så sjukligt fin och kändes loss i kroppen. Blir utmärkt med lösgörande imorgon!

Fokuserar på den röda tråden nu med lite mer mod i kroppen.

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Efter några dagars halv storm kände jag mig trött på ridhusets väggar och bestämde mig för att vi allt skulle skritta ut en sväng. Den svängen blev inte lång men vi överlevde och hur jobbig dagen än varit kan inget hjärta motstå ett par spetsade öron och dunder pigg pålle.

Hela eftermiddagen förutom på hästryggen har jag haft full mail kontakt. Inte bra mail kontakt, helt enkelt urusel. Magkänslan är vidrig och hela kvällen har jag gått runt illamåendes, sen att folk i övriga sammanhang snackar goja gör mig bara mer trött på den mänsklighet man på något vis tillhör.

Imorgon blir det galopp jobb, onsdag - lösgörande, torsdag - träning, fredag - ute ritt, lördag - trimm innan hovis och söndag - skritt.

Det är lika bra att ha det enda jag på något sätt kan styra över hålla planerat och mitt, för det är precis vad det är, mitt.
Nu ska jag försöka somna och låta morgondagen få sin chans, stå i kö till Skatteverket är en av planerna förutom jobb och stallet så förhoppningsvis löser sig en del. Keeping my fingers crossed!

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Tillsammans med en Volvo som inte ville svänga i rondellen kände jag mig ännu en gång så där liten. 12 år igen satt jag bakom ratten och fick köra runt på gården, kaxigt ovetandes om att Stockholms trafiken är hänsynslös. Omkörd i dold kurva och folk som kastar sig ut i korsningar, en vanlig måndag i ett samhälle som aldrig kommer sluta stressa.

Jag måste erkänna att det var skönt att åka hemifrån imorse. Ingenting syns längre, jag ser men tar inte in vad som finns runt omkring och bokstavligen snubblar över saker som jag inte uppfattar vad det är. Det var alltså inte fantastiskt lätt att vakna imorse med gårdagens stress hängande över axlarna men det var skönt att komma iväg för att komma undan den enormt tunga luften som fyller vårt hem.

Beroende på hur det ser ut på vägarna skrittar jag och Paco eventuellt ut idag, annars får det blir imorgon. På torsdag är det träning så hela veckan basar kring den. Längtar förbannat mycket, vi båda behöver få hoppningen i kroppen och eftersom han blev helt till sig av en bom på marken i fredags garanterar jag lycka på torsdag.

Likes

Comments

Postad i: Motivation, Tankar & Funderingar, Vardag

Åter igen är man framförd i ljuset som "the bad guy", fröken utan samvete, känslor eller hut. För hon kom och hämtade transporten, en lyx som inte var din till att börja med, en lyx som inte togs om hand och en lyx som du inte har råd med.

Jag klarade mig länge utan egen transport, man fick hyra och låna, så enkelt var det. Det bästa var när man kunde pitcha in med bensin pengar, kaffe och en kaka och samåka till träningar. Det var liksom livet då och ett liv som inte är omöjligt heller, för en sprillans ny hästtransport är inget som faller från skyn ner på stallplanen, verkligheten kommer ikapp.

Den här söndagen har varit som en hel vecka emotionellt.
Var ute ap tidigt i morse i stallet. Kl 10 var vi klara och åkte till huset som skulle plockas undan i. Hemma hos oss är det ett rent h*lvete just nu av prylar, ångest, minnen och tyngd. Med stigar tar mig sig fram kring allt krimskrams som en gång vad en del av ett liv. Efteråt var vi och hämtade transporten som min syster haft uppställd i Enköping. Med mer eller mindre våld fick vi loss den då den fryst fast på grund av att den inte är kontrollerad eller omhändertagen. Sen att vi tidigare blivit uppmålade som bad guys gjorde inte hela situationen lättare, men vi fick med oss transporten hem utan att dra sönder hela underredet i alla fall tacka gud.
Hemma nu i vårar vardagsrum står en större del av min pappas saker och dimman jag stod mitt i, i huset, fick följa med hem. Så i kväll drog jag täcket över huvudet ett tag och gav upp emotionellt. Jag är så glad att jag red och tog hand om Paco i morse, jag hade inte fixat den här dagen annars och för mig finna ingen bättre känsla än att rida på morgonen. Den är speciell och har en plats i mitt hjärta efter tiden då jag arbetade som beridare.

Just nu försöker jag samla krafter inför en kommande vecka, med ett förändrat schema som förhoppningsvis hjälper en lite på traven. Only time will tell so live well.
Dags att hitta katten bland alla lådor och göra té.

Likes

Comments

Postad i: Tankar & Funderingar, Vardag

De senaste veckorna har varit hysteriska för att inte tala om denna. Som plåster på såren har P känts fantastisk och tur är väl det för annars tror jag inte jag hade lyckats hålla det lilla humör som hittills existerat uppe.

Idag har jag träffat en mäklare för att gå igenom försäljningen av huset, en helg jag annars hoppats på att få bli lugn resulterade i förberedelser inför måndagens fotografering. Men jag ville att det skulle gå fort och då får jag stå det kastet.
I morgon åker jag ut till stallet tidigt för att sedan åka till enköping och hämta dödsboets transport som jag ska ordna inför försäljning. Med transporten åker vi till huset och plockar ur det som plockas ut ska, sedan hem och försöka pressa in sakerna vi fått med oss från huset för att sedan åka och ställa transporten vid stallet.
Jag känner mig helt non existing och antar att det är så här det känns att hamna i "limbo" efter livets slut. Man vandrar, försöker få folk att se en, höras, hjälpas men alla går rakt igenom. Jag besitter idag inte en normal människas ork och mentalt väljer jag att lägga energin där jag känner att den passar för stunden.

En rekommendation för hur man hanterar något sådant här kan jag inte komma med, inte heller ett svar på om jag kunnat göra någonting annorlunda från första början. Jag säger inte att upplevelsen blir lättare men jag tror den blir lättare att hantera mentalt om du har din familj kvar, en mamma/pappa, syskon, som stöttar varandra i en tid som är lika svår för vilken människa som helst, men då jag inte kan ringa och fråga om råd i de här frågorna bland mäklare, dödsbo upptäckare, jurister och diverse försäljningsfrågor kring bohag så är det magkänsla och att lita på sitt eget tycke som gäller. För man kommer känna sig lurad, girig, sorglig, gnällig, sorgsen och hemsk.
I loose my shit en dag i veckan. Den sjunde dagen av helvete varje vecka tappar jag andan och vill lägga mig i en snödriva och tyna bort där - det mina vänner är tydligen en fullt normal känsla. Men, jag kan inte tacka gudarna nog för att jag har Paco och stallet just nu för det är nog annars vad jag hade gjort, lagt mig i en snödriva och tynat bort.. eller bara inte rest mig ur sängen, svårt att säga.

Jonas står just nu på säkert avstånd och kastar godispåsar på mig. Vet inte riktigt vad han vill säga med det, I lost my shit i onsdags liksom. Nu är det äntligen soff fredag och vi ska kolla på dåliga komedier och tydligen äta godis (?)


Likes

Comments

Postad i: Vardag

Paco fick sin andra behandling av bogen igår så idag skrittade vi bara en sväng i snön. Helt fantastiskt var det. När turen närmade sitt slut så hade solen börjat gå ned fortare och dimman började lägga sig tyngre. Vi mötte även ett vildsvin på håll och den redan pigga blåsdåren blev minst en halv meter högre. Helt fascinerande att det värsta han gör är att blåsa upp sig.

I morgon eftermiddag så är en laserbehandling till inbokad och eftersom det blivit skillnad så fruktansvärt fort så ska det bli otroligt spännande att se hur det resulterar sig i hoppningen.

Fortfarande med ridkläderna på sitter jag i soffan och kollar på film med katten. I kväll är det en riktig mys kväll. Lägenheten är full av tända ljus, massa filtar och en enorm soffa.
På onsdag träffar jag läkaren gällande hjärtat. Med mer ljus- och ljudkänslighet börjar vardagen bli ganska jobbig men förhoppningsvis ska vi hitta en lösning på problemet. Ett break från det lilla livskaoset är ganska precis vad jag skulle behöva, eller vi, jag och Jonas. Vi har 2 år i februari, ska försöka klura ut något extra tillsdess.

Likes

Comments