View tracker

Jag har nu varit hemma ett tag och landat lite, tänkte därför att det passar sig att skriva ihop en sammanfattning av min resa. Men hur sammanfattar man en resa som gjort så mycket intryck och påverkan hos mig i ord? Det är inte det enklaste men här kommer i alla fall ett försök.

Att åka till ett land som är långt i från det land man är bosatt och uppväxt i är i sig en utmaning, att sedan arbeta under omständigheter som är så långt i från vad jag är van med här hemma var en ännu större utmaning. Många gånger kände jag mig frustrerad och oftare blev det mot slutet av vistelsen. I alla fall gällande arbetet på crechet. Barnen var, som jag tidigare skrivit, väldigt respektlösa mot varandra och mig. Ofta hände det att barnen inte lyssnade på mina tillsägelser och fröken hjälpte/stöttade mig inte. Här hemma har jag ingen tolerans mot att man slår varandra, retas med mera. Där nere var det vardag och även jag råkade ut för slag från barnen. Om det så var ett slag på benen för uppmärksamhet.

Att ha högläsning för barnen är här hemma en av de enkla och mysiga delarna i mitt arbete men där nere var det problematisk. Då alla barnen brottades om platsen nära mig, om platsen där de såg bäst och om platsen närmast boken. Detta satte stopp i min förmåga att genomföra aktiviteter med barnen. Så även det blev jag frustrerad över. Frustrerad blev jag även över att jag inte kände att jag bidrog till något. Men det är svårt att bidra med något när man inte får stöd, när det ofta är kaotiskt, när respekten inte finns och när man inte kan kommunicera.

Trots det jag beskrivit ovanför var tiden med barnen på crechet värdefull. Värdefull i det perspektivet att barnen påverkade mig som människa. Värdefull i det perspektivet att barnen fick en dos av kärlek från mig varje dag och lika så jag från barnen. Även om jag känner att jag hade velat bidra med så mycket mer än jag gjort i den praktiska delen så har jag bidragit med det viktigaste en människa någonsin kan bidra med, omsorg och kärlek till medmänniskor. Att jag lyckats få några av barnen som sällan log att skratta och le, att jag fått några av barnen att känna förtroende för mig fast vi inte kunnat kommunicera och att jag fått barnen att känna sig sedda var nog det viktigaste jag kunde göra under min tid där.

Att spendera lördagarna och söndagarna med de föräldralösa barnen var underbart. Jag såg verkligen framemot dessa dagar. Tro inte fel nu, tiden på crechet var också himla bra men med de föräldralösa barnen skapades helt andra relationer. Jag fick ett helt annat band. Jag förmodar att det berodde på möjligheten att kommunicera. Det kan också bero på att det sökte en uppmärksamhet på ett helt annat sätt. Man kan inte förstå vikten av kommunikation förrän man upplevt hur svårt det är utan det. Kroppsspråk i all ära men kroppsspråk skiljer sig från person till person och från kultur till kultur.

Även familjen som jag bodde hos var toppen. I och med att jag åkte ensam var jag rädd för att det inte skulle fungera med familjen men de var väldigt omtänksamma, roliga och trevliga. All creed till familjen som öppnar upp sitt hem och tar emot oss volontärer med öppna armar. Creed ska de även ha för sitt arbete med detta projekt.

Denna resa har påverkat mig i så många olika perspektiv. Jag kan inte beskriva allt. Men kan säga att jag numera ser världen och livet ut ett annat perspektiv samt att jag inte längre känner behovet av att ha lika mycket kontroll. Dessutom känner jag mig mera modig. Jag har sedan jag kom hem känt mig fylld av kärlek och jag kan inte låta bli att känna en saknad av alla barn och vardagen där nere. De ser en annan lättsamhet i livet som vi alla borde göra samt att vi borde skratta och le lika ofta som barnen där nere gör.

Summan av kardemumman, resan var värd varenda litet öre!

Och ett sista litet tips från mig. Gå inte omkring och tänk "att det här vill jag göra" utan gör det. Tänk inte utan testa. Går det åt pipsvängen så kommer du i alla fall inte ångra dig när du är äldre.

Vet inte om detta blev någon bra sammanfattning men tror inte det kan bli bättre än så här. För nu har jag försökt formulera den i över en vecka. Detta får lov att bli sammanfattningen och även avslutningen för den här bloggen. Ja, det vill säga om jag inte åker tillbaka någon gång i livet. Vilket jag hoppas på att kunna göra om så bara för en vecka.








Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu är sista dagen med barnen över. Känns lite lagom sorgligt. Men är glad över att jag fick spendera mina två sista dagar med the orphans. Till dem har jag verkligen byggt upp en relation tillskillnad mot crechets barn. Detta beror mestadels på att the orphans är äldre, har mer respekt och kan kommunicera på engelska.

Blev ingen städning idag då svarta sopsäckar var slut och vi fick lov och stressa till kyrkan. Jag ville verkligen besöka kyrkan med the orphans innan jag åkte hem. Till min stora besvikelse var de inte med utan det var endast mama Agnes. Emmy och Matilda (tjejerna som var här när jag kom) rekommenderade mig att följa med. Tror inte det riktigt blev samma upplevelse som det hade blivit med barnen men märkte en stor skillnad på kyrkan här och hemma i Sverige. Här var det mer liv, glädje, sång och dans. Kul ändå att få uppleva för mig som inte är ett fan av kyrkan i övrigt.

Efter kyrkan åkte vi den lokala taxin med mama Agnes tillbaka till barnen. Lokala taxin= personbilar som man funderar på om de verkligen bör vara på vägarna. En utav de vi åkte var de tvungna att putta igång och det lät som om någon låg inlåst i bakluckan. Spännande färd!

Väl framme, efter denna nervösa färd, blåste vi såpbubblor med barnen. Det tyckte barnen var roligt! Sista stunden spenderade vi inomhus. Jag passade på att busa med barnen innan sista hemfärden från jobbet.

Imorgon, 12.05, på börjar jag den 24 timmar långa resan hem. Lång men antar att jag kommer sitta med ett leende på läpparna. Tänk att trygghetsjunkien och kontrollfreaket (jag) gjort denna resa! En givande resa i många olika perspektiv. Men allt det kan vi ta när jag smält alltihopa och landat hemma. See you soon Sweden! 😊












Likes

Comments

View tracker

Idag stod städning av crechets gård på schemat med the orphans. Vi fyllde snabbt den svart sopsäcken vi hade med oss. Vet inte hur vi tänkte när vi trodde att en sopsäck skulle räcka. Imorgon tar vi med oss flera innan vi roar oss med sopbubblor.

Efter städningen fick barnen en varsin apelsin. De behöver vitaminer och mindre sötheter. Tur de gillar apelsiner! 😊 efter det gick vi in i det nybyggda crechet och höll på med pärlor. Fick två superfina armband av tvillingarna. I'm going to have them on me all the time! Imorgon är sista dagen. Känslorna är blandade. Jag ser verkligen fram emot att komma hem till alla igen men att lämna barnen bakom svider i mitt hjärta. De har gjort en stor inverkan på mig på bara en månad. Men mer om morgondagen imorgon. Nu tar vi en stund att kolla på dagens bilder istället.










Likes

Comments

Efter en dag på crechet och lunch, bio med mera med de föräldralösa barnen var det fruktansvärt gott med en drink och lite vin. Välförtjänt var det definitivt också!

Okej, nej, jag ska inte få det att låta som att det var hemskt jobbigt. Barnen var superduktiga och otroligt glada men det betyder inte att jag blev trött av det ändå och behövde lite vin. I natt har vi garanterat 13 barn som kommer att somna hos Agnes (deras "fostermamma") med ett leende på läpparna efter pizza, lek, radiobilar, milkshake, popcorn, cola och bio. Vi har alla personer som medverkade i Kims och Paulins insamling att tacka för denna upplevelse. Jag vet att även jag kommer att somna med ett leende på läpparna som fått vara med om denna upplevelse! 😊











Likes

Comments

Inte hänt något särskilt att skriva om därav en bildbomb istället. Dagarna går på och idag är det bara en vecka kvar tills jag flyger hem igen. Så nästa tisdag är jag hemma igen. Nu när det närmar sig längtar jag galet mycket efter min familj och vänner. Dessutom längtar jag efter rena kläder, min dusch och att få känna mig fräsch igen. Det är egentligen rätt konstigt hur alltid blev vardag här nere fort.

Imorgon ska vi ta med oss lite mer än hälften av de the orphans på bio. När vi berätta det för dem idag hoppade de runt som galningar. Två utan frågade även om de kunde få pizza och popcorn- givetvis. So that will be so fun!!












Likes

Comments

Safarin och elefant interaktionen va såååååå himla coolt. Bilderna talar ganska mycket för sig själva men måste berätta om stackars noshörningarna som blivit av med sina horn. Det va ett par stycken som kom med helikopter och kapade hornen medans personalen, som i vanliga fall oftast är ute och åker, åt sin lunch. Så himla synd. Idioter!! 😠 Resten av upplevelsen får bilderna stå för då jag inte kan uttrycka mig i ord om det annat än att det var awesome!!

Fredagen hade jag tänkt mig spendera på stranden i väntan på bussen hem. Men varför hänga på stranden när man kan ligga i soffan och må som en påse skit? Ännu roligare va det sen att vänta på en buss som var 1 1/2 timme sen på stationen när man mådde skit. Jag överlevde iallafall och mår bättre idag men energin är ännu inte 100 % så idag på jobbet tog jag det lugnt. Borde kanske varit hemma men kan ju inte missa en dag med the orphans, det finns inte på världskartan.












Likes

Comments

Som jag skrev tidigare har en till volontär kommit hit. Hon var här förra året och har nu återvänt fylld med massa idéer så det är kul. Vi har försökt att röja lite och skapa rutiner samt idéer. Men det är svårt. Vi får inte ta över lärarnas jobb men de uppskattar ändå att vi gör något men barnen lyssnar inte på oss. Vilket i sin tur gör det svårt att genomföra något. Dessutom kan inte barnen engelska så att vi kan förstå varandra. Men de får iallafall gott om kärlek och det är det viktigaste.



Utöver det är livet här nere bra om man bortser från att min rygg pajade rätt rejält igår så idag blev det mindre kramar och lyft. Mer kärlek imorgon men fortfarande inga lyft så ska nog ryggen må bra igen. Saknar verkligen gymmet så att ryggen kan hålla sig frisk. Annat som jag saknar hemma är lösgodis, en varm lägenhet och att hänga med kompisarna. Och min dusch. En härlig lång fräsch dusch. Hygienen är ju verkligen inte densamma här som hemma. Tror jag duschat totalt 6 gånger under tiden här och 4 gånger av dem har jag tvättat håret. Och då duschar man i vatten från dammen utanför. Där vattnet typ är grått 😂 😂

Imorgon efter jobbet sätter jag mig på en buss mot Port Elizabeth. Där ska jag spendera mina dagar tills fredag. Jag ska bo på ett backpackers ställe och förhoppningsvis åka på safari. Fingers crossed att ägaren lyckas få till det. Annars får jag hitta på något annat att göra där men vill verkligen göra safarin. Så familjen, hör ni inget från mig efter fredag kan ni börja oroa er för att något djur ätit upp mig 😉

Likes

Comments

Jag kan inte annat än älska dessa barn. De skrattar, ler och leker som att allt är precis som de ska vara. Trots sin tuffa omgivning/uppväxt. Tur är det att de inte vet om en bättre verklighet så att deras glada jag inte förloras i sorg.

När man är där med barnen är ens mål att få dem att känna kärlek och uppskattning samt att de ska ha det roligt. Jag hoppas verkligen att man lyckas bidra till det. Jag hoppas även på att man på något vis förändrar deras liv. Om så i bara en lite aspekt. Men för att verkligen förändra deras liv krävs det att de får sponsorer/människor som skänker pengar för att de ska kunna gå i bättre skolor.

Dagen idag har iallafall varit fantastisk. Vi har lekt, tagit massor av kort, lyssnat på musik, spelat fotboll, lekt med mitt hår, lånat mina solglasögon och kramats massor. Kunde jag skulle jag nog stanna här och vara med dessa barn jämt! Funderar redan på om man skulle lyckas få ihop ekonomin och återkomma nästa sommar. När jag bokade 4 veckor tyckte jag att det var en lång tid men faktum är att tiden springer förbi och imorgon är det endast 2 veckor kvar till det är dags för den långa flygresan hem. Detta är verkligen det bästa jag gjort!

I fredags kom den en ny tjej som är här för sin andra gång. Kul med lite sällskap och på fredag kommer det en till!












Likes

Comments

I brist på för lite ork och för mycket som gjorts de senaste dagarna har bloggen fått lida. Tror dock mest att det är min familj som saknat min uppdatering, so here it comes for you guys!

I vanlig ordning åkte jag till förskolan på måndag morgon och arbetade mina timmar. När jag slutade plockade Bev upp mig och vi åkte så jag kunde handla lite saker som behövdes där borta enligt hälsovårdsinspektionen såsom moppar, bunkar och kvastar. Det är de lilla som göradet och deras ögon när de tackar för det får en ju att må bra med sig själv. Dessutom passa vi på och handla lite material till ett pyssel jag ville göra med barnen.

I vanlig ordning i tisdags åkte jag till förskolan och jobbade. På kvällen sedan tog Bev med mig på bio. På tisdagar och onsdagar har de ett special erbjudande där man får gå två personer på bio, äta en middag & efterrätt och spela för 100 credits på maskinerna inne på kasinot för 195 RAND d.v.s cirka 160 svenska kr. That's a good deal!! Annars hade allt det säkert gått på runt 400-500 RAND per person. Sen att vi vann tillbaka våra pengar på maskinerna gjorde ju inte saken sämre! 💪💪

Imorse när jag vaknade tillverkade jag hemmagjord färg innan det i vanlig ordning var dags att åka till jobbet. Färgen skulle komma att användas till pysslet, larver av äggkartonger, som vi gjorde idag. Att genomför något här nere är inte det lättaste då barnen är all over the place och har lite respekt för mig. Det är faktiskt en av de jobbigaste sakerna, att det inte lyssnar på mig när man säger nej, sluta upp med det o.s.v. Utan de tycker att det är roligt och skrattar åt en tillsägelse och så mycket stöd för man inte från läraren eller så är läraren upptagen med annat. Barnen gör lite som de vill för att de kan. Det går inte att genomföra så mycket som man önskar. Men idag var det iaf pysseldags. Jag satte mig ner med tre barn i taget med läraren hade resten av barngruppen. Gick bra till en början men så fort läraren behövde göra något annat blev det kaos i rummet. Men men. Hann inte med alla idag så imorgon tänker jag åka dit och göra med resten av barnen så att de också får en egen larv fast det egentligen är my day off. Barnen tyckte åtminstone att de var kul och de var så nöjda med sitt pyssel. Det finns några barn som inte ler under dagarna och inte riktigt leker. Det är hjärtskärande för mig. Som till exempel flickan i orange tröja (se bild). Men när hon gjort klart sin larv och jag visa den för henne log hon så brett! 😊 efter jobbet åkte vi och åt ute och väl hemma tog jag hand om Elisa ett tag.

Övriga hjärtskärande saker jag sett är påverkade föräldrar (av antingen alkohol eller droger) som hämtat sitt barn, barn som inte har tillräckligt med kläder på sig eller samma kläder jämt och hur mycket uppmärksamhet barnen kräver men inte får. Jag menar, jag har ex antal barn som kramar mig om benen hela dagen typ och blir avundsjuka när ett att barn är närmare mitt ben än den själv så att de slår varandra. Barnen vill ha kramar och pussar jämt och ropar efter mig för att visa sitt jämnfotahopp, sin tröja eller hur den kan brumma med läpparna och så vidare. Dessutom lider ett par stycken av skador de fått tackvare att mamman missbrukat under tiden hon var gravid. Jag har också fått berättat för mig att det var ett par volontärer som ordnade kläder till ett syskonpar för att de knappt hade några men att föräldrarna då sålde allt för att få pengar till alkohol och att dessa barn som är mellan 1-5 år inte får omsorg hemma såsom mat for one exampel. Ja, det är många gånger mitt hjärta brister och jag önskar att jag kunde förbättra deras liv till något så mycket bättre än vad jag kommer att åstadkomma under dessa 4 veckor. Vill ta med alla hem till mig även fast det är omöjligt! Alla förtjänar en möjlighet till något bättre och inte samma öde som föräldrarna. Men tyvärr är det svårt att ordna.





Likes

Comments