Kvällsarbete kan ibland innebära en ledig förmiddag med Lilleman. Äldsta barnet ska till skolan, sen hänger vi i soffan ett tag...

Vi struntar i alla ”borde” och ”måste” en stund. En tupplur och lite mellanmål. Ett mellanmål med sprakande tomtebloss. Teknisk utveckling och coola specialeffekter till trots - tomtebloss är lika fascinerande som förr :)

I november och december gick det bra med allt mörker, men nu i januari har det krupit under skinnet... Tomtebloss läggs till listan på saker som skingrar mörkret en stund.

Har du minnen av tomtebloss? Hur bekämpar man mörkret, det yttre och det inre?

Bön: Gode Gud, tack för att ljuset långsamt kommer tillbaka. Amen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hurra för er kära läsare! Jag har länge tänkt fira lite grann när något av blogginläggen fått över 500 läsare - och nu har det hänt :)

Jag förstår ju också att 500 läsare bara är småpotatis i bloggvärlden. Men för mig är det stort! Och jag blir så innerligt glad över att ni vill läsa. Jag hade skrivit om jag så hade haft 10 regelbundna läsare. Nu är ni fler - så stort tack för att ni ger mig så mycket tillbaka.

Har fortfarande inte kommit på hur man firar sådant här... men snart så :D

Likes

Comments

Jullovet är till ända. Imorgon börjar rutinerna igen. Gympapåse och frukt och vantar och mössa.

Vi hittade ”Småtrollen och den stora översvämningen”. Vi åkte inte till Thailand - och inte till svenska fjällen på jullovet. Vi var på landet och snön uteblev. Men vi läste högt vid nattis. Om Småtrollen och den stora översvämningen. Och (spoiler alert!) de hittar Muminpappan. Familjen återförenas när pappan hittas uppkrupen på en trädgren. Till och med Muminhuset har flutit iväg men hittas i en vacker dalgång.

Vi går tillbaka till rutinerna men vi vet numera detta: Det kan finnas grönt gräs som egentligen är spunnet socker och bäckar där det flyter limonad. Men där fanns inte lyckan. Den fanns där på en trädgren - när de får vara tillsammans.

Likes

Comments

Vi bröt upp från vårt smultronställe och åkte hem igår. En hyreslägenhet i stan, vad är väl det? Jo, det är hemma. Mitt vanliga ljuvliga hem i all sin enkelhet. Och när vi kom hem lyste solen in genom adventsstjärnan i fönstret.

”Stjärnan från Betlehem, leder ej bort men hem” liksom...

De vise männen kom med gåvor till den nyfödde kungen. Vad vill jag ge Jesus?

Jag tror på enkla gåvor: våra händer, våra fötter och vårt hjärta.

Händerna, för vår vilja att hjälpa en medmänniska.
Fötterna, för vår vilja att vandra med Kristus.
Hjärtat, för att det är vår mötesplats med Gud. Bönen kommer ur hjärtat. Och där får vi vila i tilliten till att stjärnan lyser för oss också.

Bön: Tack Gud för att du söker oss i mörker och ljus. Amen.

Likes

Comments

Har man tur är det någon mer där. Någon som har fått upp bastun i sin maxtemperatur. Någon att byta ett par ord med. Dambastun, en särskild plats på jorden.

Stor förvåning, idag var vi många och viss förväntan inför nyårsfirandet låg i luften. Olika mindre grupper av vänner som tagit sig tid att mötas. Samtal om hur man bäst tillreder en rödspätta, hur mycket skumpa som går åt till 7 personer vid 12-slaget - och hur mycket man som pensionär vill betala för sitt boende.

I bastun förlorar alla kroppsideal sin relevans. Inte för 20-åringarna - men för oss andra som är märkta av årsringar, gravitationen och graviditeter. Här kretsar tillvaron kring skillnaden mellan +70 grader Celcius och det 3-gradiga vintervattnet. Är det en liten motståndsrörelse mot alla ideal vi aldrig önskade oss? Kanske - jag vill tro det.

Bön: Livets Gud, förunderligt vacker skapar du varje människa. Lär oss se spåren av helighet. Välsigna 20-åringarna, pensionärerna och alla oss mittemellan. Amen.

Likes

Comments

När årets mörkaste timme inföll igår eftermiddag så befann vi oss längst in i den mörkaste vedboden. ”Ska jag gå in och hämta ficklampan?” ”Det går nog ändå, jag lyser med mobilen”. Kompakt mörker och ljuden dämpas av bråte, ved och snö.

Det blir inte mörkare än så här, mobilen slocknar hela tiden. Det blir inte tystare än så här. Du och jag i mörkrets stillhet. För att vi behöver få eld i köksspisen.

Så börjar ljuset komma tillbaka, några minuter ljusare för varje dag. I år är jag rätt så tillfreds med mörkret. Men ljus är ljus.

Bön: Herre, du som kallas ”ljus av ljus,” var du mitt ljus varje dag och varje natt. Amen.

Likes

Comments

Jag letar efter julkrubban. Var la jag den i januari? I år kanske barnen är så stora att de inte omedelbart stoppar in alla figurerna som en trave ved inne i det lilla stallet?

Julevangeliets berättelse påminner om sagans språk. Det kan vara frestande att hålla det ifrån sig. Men det är kärleken vi hör om - och ser i krubbans fromma figurer. Med oändlig kärlek griper Gud in.

Barnet i krubban är ett uttryck för kärlek utan gräns. Korset också. Allt hör ihop. Och vi hör ihop med Gud.

Bön: Livets Gud, låt julkrubban tala klart om din kärlek till oss. Amen.

Likes

Comments

Pustar ut efter luciagudstjänst med extra allt :) En kvart före start hade en gudstjänstfirare kommit - och några av barnen som skulle gå med i luciatåget. Men plötsligt fylldes kyrkan och fler lucior och tomtar än förmodat ställde upp sig i tåget. 15 ivriga barn sjöng för full hals och överträffade alla förväntningar.

Jag tänker på Jesus. Vad hörde alla de där 5000 personerna av hans predikan? Vad tänkte de om allt bröd och all fisk? Med så många kyrk-o-vana så var det mycket prat i kyrkbänkarna idag. För flera var det första gudstjänsten någonsin.

Jag tar med mig två saker: flickan som tände ett ljus för sin farmor och farfar. Och 10-åringen som viskade när vi dansade runt granen ”Fröken, jag vet inte hur man gör det här. Det är första gången för mig”. Jag viskade tillbaka ”Du gör helt rätt, det går jättebra för dig!”.

Vår kära lilla kyrka är ständigt med om överraskningar och inget blir riktigt som vi planerar. Vi fick dela lussebullarna och julklapparna som tomten hade i säcken var alltför få. Så likt ett brödunder ordnade personalen fram fler. Extra allt. Guds rike kändes ganska nära. När nu kaos är granne med Gud :)

Likes

Comments

"Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet" står det i Psaltaren. Ett bibelord som får mig på rätt spår. Vem vet hur många dagar vi får?

Jag hade en begravning - och därför gick jag hem och lagade en broccoligratäng. För om jag blev svårt sjuk så är det en sådan sak som jag skulle sakna, att laga bra mat till min familj. Lite förvånande för mig själv - läsare som hängt med ett tag vet hur ofta jag steker färdiga köttbullar :)

Vad vill jag göra med de där få dagarna? Vad vill du göra?

Bön: Livets Gud, hjälp oss att förstå vad som är viktigt och vad som inte är så viktigt. Amen.

Likes

Comments

Så låter du ditt ljus
falla in på ett nytt sätt
över åren som gick

Nu syns skuggorna
tydligare

Din närvaro lyser
inunder

Bön: Gud, välsigna den som vandrar tillbaka genom åren på steniga stigar. Ditt ljus ingjuter hopp. Amen.

"Se, jag gör allting nytt." (Uppenbarelseboken 21:5)

Likes

Comments