Titta på träd. Det gör jag gärna. Det är en lagom sysselsättning just nu. Hitta sina egna rötter och stå stadigt på lite sikt.
Lyssnar på radioprogrammet "Text och musik" med Eric Schuldt på SR:s hemsida. Det fungerar som en själavårdande predikan ungefär. En blir lugn och känner sig hoppfull.

Jag tänkte leta upp en dikt om träd. Det blev inte. Kanske känner du som läser till någon träddikt? Eller en annan dikt som du vill dela. Det skulle göra mig glad.

Bön: Livets Gud, du som vibrerar i fotosyntesen, släpp in ljuset i våra celler, låt rötterna dricka ur dina källor. Amen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Skogen talar tröst på sitt eget tysta vis. Tallens grova bark, granens lena barr om man följer dem medhårs. Grön gungande mossa och tallrötter, nötta av hundpromenader. Asparna med sitt prassel, jag förknippar dem ännu med fästingar. Stolta björkar med sina vit-grå-svarta stammar. En sjö som börjar skymta mellan träden.

Dit längtar jag. Vart längtar du?

Bön: "Livets Gud, hjälp oss finna grön gungande mossa och en stadig björk att vila oss mot. Amen."

Likes

Comments

Att dela ut nattvarden gör mig ofta rörd på djupet. Särskilt när vi är många. Gemenskapen bortom ord. Måltiden är något alldeles speciellt i gudstjänsten. Den överraskar mig fortfarande - och fördjupar tron.

Gemenskap med Gud, det är oerhört. Gemenskap med människorna i rummet. Med alla kristna jorden runt: "... så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd".

Söndag idag - gudstjänst och dop, bön, sång, kaffe... Och så det förtätade ögonblick när vi delar brödet och vinet.

Bön: Gud, berör oss med din Ande. Gör oss öppna i mötet med dig i bröd och vin. Amen.

Likes

Comments

Bråda och breddfulla dagar. Drog i handbromsen framåt kvällen och bestämde mig för att inte åka på en sak till efter barngruppens terminsavslutning med gudstjänst och grillning (där var jag "bara" mamma 🙂). Åkte hem och laddade batterierna under en filt.

"Du är dyrbar, aktad, älskad". Både du och jag. Varje dag.

Aftonbön: Gud, du som är den stora Befriaren, ge oss mod att vila i den vetskapen att vi är dyrbara, aktade och älskade. En vanlig torsdag. Amen.

Likes

Comments

"En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar". Välkommen hit gröna dräkt! Vi lever i den dräkten och av den dräkten - försöker ta in så mycket grönt som möjligt så här års!

Fåglarna spelar och sjunger i träden runt balkongen. Och vemodet finns med redan i början av den nordiska sommaren. Tanken: "Nu är sommaren här!" följs av tanken "Sommaren är kort". 100 dagar som någon skrev i en dikt - är det kort eller långt?

"Allt kött är hö och blomstren dö" det är ingen inställsam psalm vi har att göra med :) Det finaste är femte versen, det är mest på begravningar man får sjunga den.

"Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt;
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där inget vissnar mera."

Apotekspersonalen rekommenderar anti-age ansiktskräm, det är okej. Vi har en livförsäkring bortom vissnad hud och allmän förgänglighet. Den himmelska omplanteringen. I en annan slags liv och grönska. Blir det fågelkvitter där? Jag hoppas det.

Likes

Comments

Igår var det World Eating Disorders Day. Jag följer Stina Wollter på Instagram - hon skriver om sin syster Ylvas kamp mot anorexia. Ylva dog knappt 30 år gammal. Om jag har förstått Stina rätt så är det sorgen och vreden som föder lusten att dansa och att hitta hem i sin egen kropp. Hon vill hedra sin syster - och hon gör det med mycket värme.

Jag växte upp på 80-talet, alla mammor bantade. Det gör de (vi) fortfarande. Vi beundrar dem som kan tämja sig själva och tappa många kilon. Vi beundrar dem som kan träna hängivet och skapa den kropp andra bara kan drömma om. Vi är en del av vår tid. Och vi vet det redan: Det kunde lika gärna ha varit jag och du - som Ylva. Och hennes många medsystrar och medbröder.

Ytterst handlar det om liv och livsglädje. Jag tänker att få människor idag har ett enkelt förhållande till mat och träning. Vad tänker du? Hur hittar vi hem i vår egen kropp istället för att granska den kritiskt?

Bön: Gud, vi ber för varje människa som lider av anorexia, bulimi och alla andra ätstörningar. Gör oss till kloka medmänniskor. Hjälp oss att hitta ett balanserat förhållningssätt till utseende, mat och träning. Amen.

Likes

Comments

Jag tror det är potatis! Blir avbruten i vaggvisan med detta inlägg. Alltså: Vyssan lull! Det är klart de tre vandringsmännen ska bjudas på en kittel full med potatis. Själv har jag nog tänkt te - men nu tänker jag om!

En mamma berättade om sitt barns version av Tryggare kan ingen vara... "än Guds lilla galna skara". Ut med "barnaskara" (!), hädanefter vill jag alltid sjunga "galna skara". Det är en kyrka jag kan identifiera mig med, den för den galna skaran <3

Nya generationer tolkar nytt så att kyrkan kan andas - ibland skakar vi på huvudet. Men det är som de späda skotten som gror i köksfönstret. Det är de som ska bära frukt i framtiden.

Och konfirmanderna valde att framföra en dans på konfirmationen, till en låt vi ledare aldrig hade hört. Solidaritet heter den. Så fint att man dog och uppstod lite varje gång man såg och hörde <3 Mitt i krysset (eller korset) i den kristna tron.

Potatis, galna skaror och solidaritet - framtiden bär redan frukt.


Likes

Comments

Det var dags för första kommunionen, en viktig händelse för barn i katolska kyrkan. Högtidligt och så klart (!) vill man ha en fin klänning. Två kompisar pratade om den stora dagen:
Den ena: "I'm going to look like a princess at the communion!"
Den andra: "I'm going to look like a person, in a dress!".

I dessa tider med kroppsideal som försvårar ett normalt förhållningssätt till mat. I dessa tider med så mycket negativa tankar om det egna utseendet. Här har vi vår förebild!

Vi har läst det befriande rådet om hur man får en bikinikropp till Beach 2017: "Ha en kropp. Ta på dig en bikini".

Nu planerar vi looken inför sommarens alla fester och siktar lagom högt: "I'm going to look like a person in a dress!"

Bön: Gud, tack för att du älskar både prinsessor och personer i klänningar. Beskydda alla som står i spegeln och suckar över sitt utseende från sina egna höga ideal. Ge oss många glada bad i sommar, utan tanke på hur vi ser ut. Amen <3

Likes

Comments

Snart 20 år sen studenten då. Vad drömde man om? Med vilken världsbild klev man ut ur gymnasiebyggnaden? Jag minns knappt. Kanske är det en form av förträngning ;) Men en sak är klar: omkring mig fanns vuxna med stort tålamod, mycket kärlek och kanske viss oro ;) Som stod ut med både övermod och vilsenhet och galna planer.

Vi får skicka mycket kärlek till alla 18-åringar omkring oss. De vet så mycket som en annan inte hade en aning om i den åldern. Och den där frågan som vuxna så gärna vill ställa till ungdomar (och barn!).
"Vad ska du bli när du blir stor?" Är det verkligen bra? :)

Tänk om vi skulle skaka fram vårt eget forna tonårs-jag innan vi förhör den osäkre studenten om framtidsplanerna? "Kanske journalist eller fotograf" har jag för mig att jag svarade på den tiden. "Men helst vill jag bara resa i några år". Det gav inte många poäng i vuxenvärlden. Men så kändes det då.

Mycket kärlek och en viss dos tålamod! Om några få år är de sjungande studenterna värdefulla kollegor - vars ålder vi knappt minns vid fikabordet på jobbet. "Den ljusnande framtid är vår!"

Likes

Comments

Det är skönt när människor är sig själva. När de pratar som de brukar fast man står där i prästskjorta. Det kanske låter som en självklarhet, men många ursäktar sig för allt möjligt när en präst eller diakon dyker upp. Sitt språk, sina släktingar, sin sockerkaka... Det gör inget, men gör mig ofta förvånad.

Jag tackade och sa hejdå till en släkting till den personen vi just hade haft begravning för. Det var utanför kapellet efter begravningen: "Det blev skitbra!". Det kom från hjärtat :)
Så skönt! Tack!

Likes

Comments