Pustar ut efter luciagudstjänst med extra allt :) En kvart före start hade en gudstjänstfirare kommit - och några av barnen som skulle gå med i luciatåget. Men plötsligt fylldes kyrkan och fler lucior och tomtar än förmodat ställde upp sig i tåget. 15 ivriga barn sjöng för full hals och överträffade alla förväntningar.

Jag tänker på Jesus. Vad hörde alla de där 5000 personerna av hans predikan? Vad tänkte de om allt bröd och all fisk? Med så många kyrk-o-vana så var det mycket prat i kyrkbänkarna idag. För flera var det första gudstjänsten någonsin.

Jag tar med mig två saker: flickan som tände ett ljus för sin farmor och farfar. Och 10-åringen som viskade när vi dansade runt granen ”Fröken, jag vet inte hur man gör det här. Det är första gången för mig”. Jag viskade tillbaka ”Du gör helt rätt, det går jättebra för dig!”.

Vår kära lilla kyrka är ständigt med om överraskningar och inget blir riktigt som vi planerar. Vi fick dela lussebullarna och julklapparna som tomten hade i säcken var alltför få. Så likt ett brödunder ordnade personalen fram fler. Extra allt. Guds rike kändes ganska nära. När nu kaos är granne med Gud :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

"Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet" står det i Psaltaren. Ett bibelord som får mig på rätt spår. Vem vet hur många dagar vi får?

Jag hade en begravning - och därför gick jag hem och lagade en broccoligratäng. För om jag blev svårt sjuk så är det en sådan sak som jag skulle sakna, att laga bra mat till min familj. Lite förvånande för mig själv - läsare som hängt med ett tag vet hur ofta jag steker färdiga köttbullar :)

Vad vill jag göra med de där få dagarna? Vad vill du göra?

Bön: Livets Gud, hjälp oss att förstå vad som är viktigt och vad som inte är så viktigt. Amen.

Likes

Comments

Så låter du ditt ljus
falla in på ett nytt sätt
över åren som gick

Nu syns skuggorna
tydligare

Din närvaro lyser
inunder

Bön: Gud, välsigna den som vandrar tillbaka genom åren på steniga stigar. Ditt ljus ingjuter hopp. Amen.

"Se, jag gör allting nytt." (Uppenbarelseboken 21:5)

Likes

Comments

"Hur vill jag leva?" Egentligen. En sån där fråga som kan dyka upp i huvudet när man väntar på bussen en regnig eftermiddag i november. Om nu det här är en av alla dagar som jag samlar som pärlor på en tråd och som tillsammans utgör livet.

Man behöver kanske inte bli så förskräckt över sina existentiella djupdykningar. Man behöver inte sälja huset och byta jobb - eller partner. Kanske kan man lugnt koka en soppa och bjuda en vän på kvällsmat? För att vänskap är något stort. Så vill jag leva. Hur vill du leva?

Bön: Gud, håll oss upprätta när de stora frågorna sveper in. Amen.

Likes

Comments

Jag ska bara gå och hämta ett papper åt någon. En flicka börjar fråga saker i en av kyrkans korridorer. När jag har hämtat pappret och är på väg tillbaka står hon kvar och väntar. Hon vill sjunga en sång för mig på tigrinja. Den handlar om Maria, Jesus mamma.

Pappret kan vänta, mannen som ska ha det kan också vänta. Gud håller den här stunden i sin hand och just där och då finns bara flickan och sången.

Maria. Jag tänker att katoliker och ortodoxa kristna har något viktigt att berätta för oss protestanter om Maria. Vi tappade något på vägen.

Bön: Herre, berätta för oss om din mor Maria. Sänd oss till varandra med sånger och bibeltexter och tro som vi kan dela. Amen.

Likes

Comments

"Men din pappa jobbar ju på den avdelningen!" sa vi till en av tjejerna.. Ja vad skulle hon svara på det? "Tror ni de blir mycket arga?" Vi hade ingen aning. Vi bestämde oss för att chansa.

Vi var 14 år och hade fått jobb på den stora Fabriken. En veckas sommarjobb kändes fantastiskt. De anställdas barn fick en vecka var i "verkligheten". Sitta i skolbänken är inte viktigt på samma sätt, det vet vartenda barn som är uppvuxen i det avlägsna ljudet av stora fabriker.

Vi städade. Det kunde innebära att sopa en maskinhall, dammtorka kontor, moppa matsalar - och en hel del toalettstäd. Vi visste att det var en dålig idé att gå omkring ensam i fabriken. Vi passerade genom verkstäder med sina almanackor med nakna kvinnor. Vi tyckte inte att det var något konstigt med det. Så var väl nu livet i "verkligheten". Lika bra att vänja sig.

Nu stod vi alltså med porrtidningen i handen. Den som satt fastkilad bakom spegeln på en av toaletterna. "Toan på (avd) 70". Om vi kände till den så gjorde nog alla det... Vi tvekade - men så gjorde vi det. Vi slängde den och var osäkra på om vi skulle få skit för det. Ingen sa något.

Som Särimner var den givetvis på plats nästa år igen. En fluga gör ingen sommar. En slängd porrtidning flyttar inga berg. Men en dag börjar berget skaka betänkligt. Vi ser det nu när kvinnor står upp mot den del av "verkligheten" som verkar ha legat dold för många. Det blir lite bättre. För 14-åringar och oss andra.

Bön: Gud, hjälp oss riva destruktiva strukturer. Hjälp varje kvinna som sörjer och våndas och bär på mycket vrede. Amen.

Likes

Comments

Till Dig, Gud, kommer vi med en bön för alla trötta.

Giv att alla tonårsföräldrar går och lägger sig i tid och orkar ta ett morgongräl om det behövs.
Giv att bebisföräldrar får känna åtrå till varandra igen - och att de får tillfälle att göra något av den.

Giv att hockeypappor och fotbollsmammor slipper frysa och får en kompis på läktaren.
Giv att sjuksköterskor på akuten hinner ta en kopp kaffe och en macka med en kollega.

Giv att de oroliga får tröst. Kom till den som är matt av sorg.
Sänd dina änglar att gå tätt intill de ostadiga som måste på toa mitt i natten.

Må din frid sänka sig över våra fladdriga hjärtan och bevara oss i din kärlek också denna natt.
Amen.

Likes

Comments

"See, I am near, says the Lord.
See, I make all things new" (Sång från Taize)

Jag älskar att gå omkring i skogen. Och jag är inte ensam om det :) Ibland är det en ganska andlig upplevelse. Ljuset som faller in i gläntan. Fågelkvittret och den höga luften. Ibland tänker jag att det är Guds favoritsätt att kommunicera med oss svenskar; att tala genom naturupplevelsen.

Jag testar en tanke: Gud söker varje människa på ett språk som just han/hon förstår. Därför talar Gud genom naturen med den som älskar att strosa runt i blåbärsriset. Och med storstadsmänniskan talar Gud genom folkvimlet. Den som tycker om musik kan höra Guds tilltal genom sångtexter eller mellan Arvo Pärts toner.

Vilket är ditt och mitt hemspråk med Gud? Kanske är det just där vi ska lyssna efter Guds närvaro?

Bön: Gud, gör mig öppen för att du är nära. Nära i skogen, nära i folkvimlet, nära i musiken. Amen.

Likes

Comments

I vårt inre finns en kontaktpunkt, en plats där vi kan öppna oss för Gud. Låter det flummigt? Frågan är: Hur kan man beskriva upplevelsen av att befinna sig i Guds blick? Hur kan man beskriva känslan av att bönens monolog blir till dialog? Den där obeskrivliga upplevelsen av gensvar i bönen... Det funderar jag på idag.

Bön: Levande Gud, mötet med dig förvandlar och befriar. Gör oss mottagliga för att du möter oss i bönen. Amen.

Likes

Comments

Bild: Ur boken Äntligen godnatt av Camilla Lundsten

Läsa boken, be bönen, sjunga sången. Kvällen kan vara kort - men nattningen måste få utrymme. Den ger strukturen som bär - och en mysig stund som speglar dagen. Och påminner oss om att vi hör ihop. Med varandra. Med människor omkring oss. Med Gud.

Förutsägbarheten är lite tråkig, men mest bra. Det kan vara samma bok kväll efter kväll... "Nu läste du fel!" Ja det gjorde jag... jag somnade... Kaninen hängde sin klänning på kroken ikväll också.
Sen är det "Gud som haver". Vår kära lilla aftonbön som rymmer allt. För mig som har vuxit upp utan aftonbön tog det några år att få ordning på andaktslivet som kristen. "Gud som haver" är guld värd.

"Vyssan lull, koka kittelen full" nu checkar vi ut för idag. Äntligen godnatt! Godnatt!

Bön: Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går. Du förbliver fader vår. Amen.

Likes

Comments