290, 05:52. Linjenummer? Klockslag? Eller är det bara siffror? Just dessa siffror har jag levt med i snart tre år. Innan dess har jag pendlat med bil, buss och tåg i en stor del av mitt drygt 30-åriga yrkesliv. Jag har alltid fascinerats av siffror. Som barn så kunde man både den allsvenska fotbollstabellen utantill. Siffror i matte var kul i början men sedan började lärarna blanda in massa saker som jag inte kunde omsätta i praktiken. Att jag idag jobbar med en massa siffror och klockslag kanske inte är så underligt.

290 är min busslinje och 05:52 är tiden då bussen ska avgå från min hållplats. Vid tre tillfällen under dessa år så har det inte kommit nån buss utan jag har fått vänta i tio minuter på nästa. Som uppvuxen på en mindre ort är detta helt fantastiskt. Tänk att ha en buss till inom samma timme. Vid ett tillfälle har bussen havererat så vi fick byta buss. Vid några enstaka tillfällen så har man blivit mer än 10 minuter sen till slutmålet. Detta har berott på snöfall, stormar som stängt broar, etcetera. 05:52 är också den tidpunkt då jag brukar komma till hållplatsen. Några gånger har jag fått vänta på bussen och någon gång har bussen fått vänta på mig. En kollega till mig myntade uttrycket "den som kommer sist får vänta minst" vilket det ligger en hel del i. Det har även hämt vi nåt enstaka tillfälle att bussen avgått i tid men att jag i te varit på plats. Detta kan man knappast beskylla bussbolaget för.

Jag tillbringar, enligt tidtabellen, 121 minuter om dagen ombord på en buss. Ibland lite mer och ibland lite mindre. Under dessa två timmar hinner man se, tänka men framförallt reflektera över både det ena och andra. I denna blogg tänkte jag försöka skriva ner lite av mina upplevelser och tankar. Jag har aldrig gjort detta förr men det ska bli kul att prova.

Likes

Comments