View tracker

​Till mig själv:

Jag skulle må bättre nu.

Det var så det var bestämt, nu skulle jag må bra.

Jag skulle vara utan pressen av att vara tvungen.

Pressen av att kunna såra någon.

Pressen att inte ha berättat det jag behöver få ur mig.

Jag skulle vara fri nu och må bra.

Istället är jag arg och rädd, mer nu än förr.

Jag spänner min kropp för att skydda mig själv.

Spring, fly och överge allt jag kan skada.



Till dig:

Håll mig, snälla, titta på mig med lidande ögon.

Se mig när jag tar mina sista andetag,

när jag krossas av tyngden av min egna själ.

Rör mig inte, vad du än gör, var mig inte nära.

Mitt hat och min rädsla kommer förgöra oss båda.

Strunta i alla ljuva ord, fyll mig aldrig med hopp.

En skadad själ kommer aldrig att läcka.

Sätt dig på avstånd och titta,

titta när jag slåss i min sista kamp mot mig själv.

Kanske kommer du se att jag verkligen försökte,

men vem är egentligen vinnaren eller förloraren?

Han som dog eller han som levde,

trots allt är det bara en kamp mot mig själv och du är endast en åskådare.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vad var det som hände med mig?

Jag hatar dig, jag hatar dig, JAG HATAR DIG, JAG KOMMER DÖDA DIG.

Vem fan är du?

Jag vet inte vem du är men jag vill döda dig för allt du har gjort.

Jag orkar knappt hålla mig uppe, mitt blod har blivit gift, min kropp rutten och du har fått mig tappa allt.

Vem är du och vad har du gjort med mig?

Kan det var att det är det dig jag ser i spegeln, ja det måste det vara, det är dig jag ser i min egna reflektion.

Din blick är fylld av hat och ångest och du tittar på mig som om jag aldrig kommer vara tillräcklig, tillräcklig för att bli älskad, tillräcklig för att vilja vara nära, tillräcklig för att vara en människa.

Vad har jag någonsin gjort för att förtjäna ditt hat?

Var det när jag började hata mig själv och känna avsky mot min egna avbild som du kom fram?

Nej det kan inte var det, jag kan inte ha skapat något så groteskt som dig, men är det egentligen omöjligt att det var jag som skapade dig.

Det var ändå jag som började att hata mig själv, det var jag som började känna avsky till min egna spegel bild och det var jag som känner ånger för att jag finns.

Du är jag, jag är du, vi är varandra men ändå vill jag döda dig frågan är bara hur länge jag klarar av att stå emot.

Likes

Comments

View tracker


Tiden är knapp.

Ett avslut på en mardröm.

Hatet för små ting.

Lättnaden i fjärran.


Det går bra nu, jag kan se ett ljus, men det är bara ett svagt sken av en lampa i mitten av tunneln.

Jag vet, jag vet faktiskt! Att om jag håller i och försöker kommer en ny lampa att tändas och mörkret som gjort mig blind av oro och hat endast kommer kunna gömma sig i skuggan av ljuset.


Varför är jag då fortfarande rädd?

Jag tittar framåt och ser ljuset, men jag vill inte, jag vill inte gå fram.

Istället blir mitt sinne fyllt med ångest.

Jag sluter mina ögon och blundar, allt för att känna tryggheten av mörkrets konstanta oro och hat.

Varför vill jag tillbaka till mörkret?


Likes

Comments

Min ilska ligger på en säng ovanpå känslorna av meningslöshet, ensamhet, värdelöshet och ångest.

Varje gång dessa känslor gör mig påmind skakar dom sängen där ilskan ligger.

Tillslut vaknar han, med vrede samlar han kraft för ett utbrott!


Men varje gång ställer jag mig mellan han och omvärlden, jag tar emot varje slag han ger.


Tillslut blir han trött och lägger sig igen, men då kommer känslorna under sängen fram för att ge sig på mig då jag inte längre har kraft att göra motstånd.

När jag väl ligger ner, utmattad och besegrad av deras tortyr kryper dom tillbaka under sängen för att göra om samma sak igen, då dom lever på min smärta och depression.

Likes

Comments

Kan jag bara får skrika?

Utan att någon frågar varför.

Kan jag få slå i en vägg?

Utan att låtsas att jag vet varför.

Kan jag glömma bort för en sekund att jag inte kan göra något alls?

Så jag äntligen slipper känna mig värdelös.

Ett skämt, mer än ofta ser jag hur jag skratta åt mig själv som om jag vore någon annan.


Likes

Comments

En ärlig fråga till dig själv Aksel, vem är du?

Hur längesedan var det som du kunde svara på frågan?

Känner du verkligen igen dig själv när du läser dina gamla texter eller ser på gamla foton.

Jag vet, jag är faktiskt du.

Och nej, jag vet att du inte känner igen dig själv och att du inte vet vem du själv är.

Du tappade inte bort dig nyligen, du kanske tror att du gjorde det fast likväl som jag vet, vet även du.

Du hittade aldrig dig själv från första början, istället hittade du delar, ledtrådar och pusselbitar på något som tydligen ska förställa personen du ska vara.


Varför, kan inte du som alla andra sätta ihop alla delar, följa alla ledtrådar och lösa gåtan och lägga pusslet.


Jag vill inte, jag kan inte göra det, hur jag än försöker kan jag inte låta mig hitta vem jag egentligen är.

Det var en tid då jag trodde på något som var jag, mitt äkta jag, jag har dödat denna bild av mig själv.

Jag kunde inte leva upp till personen jag skapade, till personen jag lät andra tro att jag var, och tillät därför mig själv att död mig.

Del för del, tog jag bort från ytan av mig själv och när jag väl hade tagit bort denna person från ytan döda jag den inombords.

Det var sista gången jag kunde skymta en hel bild av något som liknade mitt äkta jag.


Nu är jag inte mig själv utan bara en person.

Likes

Comments

Ilska, på senaste tiden har jag varit en konstant kämpe mot denna ständiga känslan av ilska.

Jag är arg av min egna oduglighet, av att jag inte kan släppa taget, att jag inte kan erkänna eller visa vad jag tycker, att jag inte säger vad jag menar.

Mina nävar är knutna, men utan att kunna tilldela slaget av vrede och hat mot min egentliga fiende.

Min egentliga fiende är jag själv, men jag är rädd att när min strid kommer upp till ytan är det inte jag som kommer vinna och min förlust kommer vara någon jag inte kan förlora.

Istället för att släppa denna känsla låter jag bygga upp den, fast utan tanken att släppa ut den.

Detta är mitt monster, det som håller mig uppe om nätterna, det som gör mig rädd.

Likes

Comments

Självmord är en farlig tanke, inte för att det innebär döden för en själv utan för att den lätt kan förlora sin allvarliga innebörd. Semantic satiation som det heter på engelska är ett psykologiskt fenomen som menar att ett ord eller en mening förlorar sin betydelse ifall en upprepar det tillräckligt mycket. Jag menar också att det innebär tanken också, ifall du upprepar en tanke förlorar den sin innebörd och blir då också mindre allvarlig.

För den som har depression är det farligt när tanken blir betydelselös, även fast det är tanken som är farlig är det också den som hindrar en. Från början är tanken av självmord en radikal tanke, något som var långt borta. Men denna tanke försvinner inte med tiden, utan fortsätter upprepas tills att det som började med att vara en radikal tanke blev en möjlighet.

Likes

Comments

Jag är fast i ett fängelse som jag skapat själv och mitt straff är livstid.

Jag drar och skriker mot gallerna som hindrar mig att vara fri, men detta fängelse är egentligen bara i min fantasi.

Och jag vet detta innerst inne, men det som stoppar mig från att vara fri är inte gallerna och fotbojorna utan det är tanken att jag inte vet vad jag göra ifall jag tar mig ut härifrån.

Likes

Comments

(Du måste våga innan du förlorar dig själv)

Jag har börjat tänka på dig en hel du den senaste tiden, mina tankar består endast av de små tillfällen jag har set dig.

(Du kanske redan har förlorat)

Jag måst ta dom tillfällen jag har, innan det är för sent, man har bara en viss tid att gör något.

(Du vet inte ens vad du ska säga när du väl tar ett tillfälle)

Vet någon någonsin vad dem ska säga precis innan det händer, jag vet knappt varför jag vill detta längre.

(Du hade säkert inte en chans från början)

Jag vet att hon vet att jag finns, men ändå så tvivlar jag på detta, kanske är det för att det är lättare att tvivla än att tro.

(Ifall hon skulle visa att hon vill samma sak vad skulle du göra då, tvivla att hon egentligen är där eller tro på att hon verkligen vill det?)

Något som aldrig har snuddat mina tankar är att det skulle gå bra, jag har aldrig ens tänkt på att hon skulle vilja säga ja.

“Ja, jag skulle gärna vilja gå ut och gå någon gång i veckan”

(Du tror inte ens på dig själv, såklart att du tvivlar på allt)

Jag klarar knappt att göra något i verkligheten, vad skulle jag göra ifall du sa ja?

(Du måste våga, annars finns du snart inte kvar)​

Likes

Comments