View tracker

Han är mitt livskärlek. Det är en sak som aldrig kommer att förändras.

Det fanns en kille innan han, men inget vi då hade fick mig att känna som han gjorde. Min kärlek för han, är oändlig. Alla hans svek, lögner och anledningen till varför vi gjorde slut, inte ens det kan få mig att ändra sättet jag känner för honom. Djup och oändlig kärlek. Allt han fick mig känna. Jag tänkte inte på det när jag väl hade det, för då var det bara så det var. Men nu i efterhand, hur? Och varför? Trodde du att det skulle vara det bästa för han? Att gå din väg? Att inte berätta.. Du var så rädd att han skulle lämna, se mig som trasig och inte längre älska mig eller se på mig på samma sätt han alltid gjort.

Det tog allt jag hade för att lämna hans sida. Lämna min trygghet och mitt livskärlek. Jag ville bli bästa möjliga för honom. Visa att jag vill att allt ska vara perfekt, att jag ska, så att vi kan bli.

Jag knuffade han så långt, för långt. För han kunde inte längre hålla sitt löfte. Att finnas där för mig när jag väl var redo att komma tillbaka. " Du skrev inte tillbaka " - Men du slutade skriva?

Han fick mig att känna mig trygg och älskad. Han fick mig känna mig så, älskad.

Påväg hem från Jönköping någon dag efter nyår. Vi åkte ensamma hem. Vi kommer ut på denna lilla vägen, och det var fortfarande snö på vägen. Och från ingenstans så tar han min hand, och han håller den så länge. Och under tiden han kör, så bara kollar jag på han. Och han är så perfekt, allt med han. Jag bara sitter och tittar, han märker inget för att han är för upptagen med att köra. Och jag bara tänker, hur, hur kunde du lämna denna majestätiska människa ? Och sen när man kommer tillbaka till verkligheten, så ser man att det längre inte är någon snö ute.

Sen när vi kommer hem till mig, så kommer han med mig in. Vi gå in på mitt rum, och han bara lyfter upp mig i sin famn, och kyssen.. Inga ord. Kärlek, mer än någonsin troligtvis, trygghet och han. Allt var tillbaka. Men rädslan att han skulle lämna, gjorde det för svårt. Alla jag har lämnat. Varför skulle inte han?

Jag ville bara slita av hans kläder och ha han där för evigt. Jag skulle följt med han hem, då hade allt varit annorlunda. Jag drömmer tillbaka till den enkla tiden ibland. Att vara hemma hos han, i hans säng, med han. Vi har inte perfekt då. Men sättet som vi växt de senaste åren. Inget hade gjort oss bättre än idag. Perfekta. Golf, Esport, vänner, vi och vi hade gjort allt bästa. Lägenhet, resor vi kunde haft allt vi ville någonsin ha. Göra allt vi någonsin velat.


Men han valde bort mig. Det är skillnaden, jag gjorde allt för hans skull. Och han gjorde det som han ville. Jag var äntligen redo att komma tillbaka till dig, allt vi vart med om. Vi har aldrig riktigt varit ifrån varandra. Alltid av och på. Jag sårade han, men jag tror inte han inser hur mycket hans svek sårade mig.

Han valde henne. Och inget har varit som vanligt sen dess. Och det suger, för han är mitt allt. Förevigt.


Ingen kommer någonsin att slåss för oss så hårt som jag.

Jag älskar dig S, och kommer alltid att göra. Kom tillbaka, som jag gjorde. Ge inte upp. Älska mig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Han hade en viss charm och utmärkelse när han enbart var min. Han var den där killen som stack ut från alla. För han var just det, min.​ Även det faktum att han aldrig varit någon annans eller varit med någon annan. 

Men han är inte samma person längre. Han har inte längre den utstrålningen och jag har inte längre känslan att jag alltid eller älskad eller speciell. Han är inte lika speciell längre. Killar som han var är svåra att hitta.

Han var förr alltid speciell på något sätt. Sättet han enbart vart med mig och att jag var den enda han älskat. Det gjorde han speciell. Han har ett speciellt sätt att vara på, sättet man bara kunde titta på han, och bara le. Känslan av trygghet, värme och kärlek slog alltid in. Så var det förr. Det gjorde även mig speciell för det är känslan man får av att älskas och älska någon speciell. Han var underbar i mina ögon.

Jag var den enda han sett naken, jag var den enda som sett han. Hans oskyldiga och charmiga blick och de bruna ögon kan förtrolla vem som, inte konstigt hon föll för honom. Det är bara konstigt att han föll för henne. 

Likes

Comments

View tracker

Lögner, Skådespeleri och svek.

Jag berättade för dig tidigt att jag inte är som tjejer du träffat innan. Att du inte kommer kunna behandla mig på samma sätt, och tro att jag stannar. Och som sagt så var allt bra till en början. Du var perfekt till en början. Men när du förändrades och började behandla mig som henne, så var det för mig ett "enkelt" val att gå vidare i mitt liv. För jag vet vad jag förtjänar, och jag förtjänade bättre än att bli behandlad som vilken annan tjej som helst. Så när du gick från att för mig vara näst intill perfekt, till killen jag inte kände igen så visste jag att de va över.

Alla nätter vi legat vakna och pratat. Alla dagar vi gick och smsade hela tiden. Det var dumt av mig att tro att du menade något av det du sa. Att du menade något av det du gjorde. Dumt av mig att tro att du inte var som alla andra.

Jag är trött på att öppna mig och visa vem jag är och berätta om mitt förflutna när man ständigt blir nerslagen av en person som sår en så nära. Och att se att du bara går vidare med ditt liv, med henne? Tårfyllda ögon?

Jag skulle inte sagt jag älskar dig när du sa det, jag skulle sagt det när jag visste det. Men det "jag älskar dig" blev snabbt ett starkare "jag hatar dig". För sättet du fick mig att tro att jag betydde något för dig? Att du brydde dig? Det väger mer än alla fina minnen du gav mig. Minnen jag nu hatar.


Hade jag fått en chans att ta tillbaka tiden med dig, hade jag inte tvekat. Jag hade lagt min tid, kärlek och mig på någon som förtjänar det. Inte någon som inte håller sina löften och bara går.

Jag fanns där för dig genom din tuffa tid. Varje dag, varje samtal och varje sekund du mådde dåligt. Men var var du när jag behövde dig? Ingenstans. Inget svar på meddelanden. För att innerst inne, brydde du dig inte.


Du förstörde min syn på mig själv. Så nu har jag byggt upp väggen jag tidigare rivit ner.

Men det är okej..

Likes

Comments

​Allt va bättre förr. Det gäller även för min senaste förälskelse. Den var magisk. I början var allt så bra, han verkade verkligen bry sig om mig. Bad mig skriva när jag var hemma så han visste att jag var säker. Kunde gå hela dagen och bara sms om helt meningslösa grejer. Faller, mer och mer. 

Du skrev först. För du saknade mig. Du lät mig inte gå dagar utan svar, du behandlade inte mig på samma sätt längre. Du behandlade mig på samma sätt som tjejen innan mig. Illa, du behandlade henne och mig illa. Och om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte vad som gick fel. Jag gjorde allt jag kunde för att du skulle må bra och vara glad och göra det enkelt för dig. Men vad fick jag ut av det. Tårar som faller ner mina kinder, samtidigt som du ligger bredvid. Och du märker inte något.

Jag har blivit sårad förr, och kommer troligtvis bli det igen. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte lärt mig något litet av varje person som sårat mig. Behöver inte just vara killar, men i detta fallet så är det det. 

Allt var som sagt en saga i början, trodde faktiskt att det kunde funka mellan oss. Dum som jag var så trodde jag det. När vi träffades i början, det vill säga de första veckorna, då tycker jag inte om dig på det sättet. Kände inget speciellt när vi sågs, bara en schysst go kille. 

Men alla de grejerna som jag då stört mig på under de veckorna, blev sedan saker jag saknade. Du blev personen jag saknade. Och jag ville inte vara utan dig, och för ett tag så ville du inte vara utan mig. Och det fick mig att må så bra och bli så glad. Men sedan var det något som hände, för det blev lite skakigt ett tag. Men du sa att inget var fel, och det litade jag på. Då litade jag på dig. 

Men så fort jag berättade för dig att jag var redo, för att verkligen känna det jag känt. Då fick jag det här jätte långa smset. Och mitt hjärta bara krossades. Började gråta direkt. Min syster kommer in och tröstar mig coh frågar vad som har hänt. Och jag svarar bara "det är alltid samma sak, varför är aldrig något jag gör, nog".

Du visste att du hade känslor för mig i början. De såg jag på dig. Sättet du lös upp när vi sågs. Sättet du såg på mig, som om jag var speciell för dig. Lät mig träffa dina kompisar. Berättade för dem att jag var din. De tre orden slank till och med ur dig några gånger. Du tog direkt tillbaka de alla gånger för du sa att du inte var säker, och att det var ett viktigt ord för dig. Att det verkligen betydde något för dig. Och då tycker jag det var så bedårande av dig. Har ett speciellt minne jag tänker på när jag skriver detta.

 Men idag känns det som att allt var en lögn. Men det är okej.


Jag sa jag älskade dig när jag visste att jag inte gjorde det, för du sa det. Jag skulle sagt det när jag faktiskt gjorde det.

Likes

Comments

Jag har insett nu efter att det är inte just dig jag saknar. Det är det vi hade, alla underbara minnen du hann ge mig. Det är inte dig jag saknar. Dig kan jag leva utan för jag mår så mycket bättre. Bara alla minnen. Lever för romantik och sådant. Och visst, det fanns ett fåtal gånger då du fick mig att känna mig som i en film.

Men sen finns också killen du blev. Jag önskar du förblev killen jag föll för, inte killen som lovade att finnas där för mig, på samma sätt som jag fanns där för dig. Jag fanns där för dig, gjorde allt för att du skulle må bättre, inte känna sorg. Och vad fick jag tillbaka? Jag litade på dig. Jag litade på att när du sa att "jag kommer finnas där för dig" så trodde jag på dig. Meddelanden där jag verkligen blir tårögd för att tanken på det får mig att känna mig otrygg, och du sa att du skulle vara där, men det var du inte! Om du ska lova grejer kan du inte bara hålla det? Är det verkligen så svårt?

Så det är inte det att jag förlorade en "kärlek"/förälskelse/sommarflört. Utan det var det att jag förlorade även en vän. Och det är det som svider mest. För även om vi var mer än just vänner, så var vi även vänner.

Samma dag som jag berättade för dig, var samma dag jag slutade lita på dig. Så det är väl inte så konstigt att jag ber dig hålla min hemlighet för dig själv. Du säger att du bryr dig, men innerst inne vet vi båda att det bara är tomma ord, för då hade du visat det. Du hade inte bara sagt det.


Likes

Comments

​Den senaste tiden har jag stått emellan två val. Att välja det jag ​vill​ ha​ eller det jag ​behöver.​ De två sakerna är två helt skilda grejer. Valet är för svårt för att göras. Och jag vill inte ge någon mitt löfte om jag inte kan hålla det. Och nästa gång jag ger mitt hjärta och investerar mina känslor, så vill jag att det ska vara sista gången. Jag vill inte ha mitt hjärta krossat igen. Jag har lärt mig mycket av de gångerna, men jag vill bara inte gå igenom det igen. De som känner mig vet hur det varit, vad jag gett, och vad jag fått tillbaks. Jag vet min part i ett förhållande, så jag vet vad jag förtjänar att få tillbaka. Och jag tänker inte bara nöja mig med saker. Jag vill vara lycklig. Jag vill också  vara älskad. 

Om jag ska vara med någon vill jag..

Jag vill vara med någon som älskar mig dagar då jag inte har smink. Jag vill vara med en person som som säger att han kommer finnas där för mig, och bevisar det. Jag vill ha någon som inte ger upp på mig. Jag vill ha någon som vill ha mig. Inte för personen jag kan bli, utan för personen som jag är idag. Jag vill vara med en person som känner mig på djupet. Någon som vet mina hemligheter, och ändå inte ser på mig annorlunda. Någon jag kan lita på. Och någon som litar på mig.

Jag vill vara med någon som inte kommer tro jag e dum i huvudet om jag säger att jag vill ha en glass när det snöar ute. Jag vill ha en person vid min sida, som kommer tycka att det är toppen idé, så vi kan frysa ihop, och sedan när vi ätit upp glassen, så går vi in och köper mat då jag fortfarande är hungrig.

Sitt med mig på en bänk i snön, och ta en glass.

Likes

Comments

​Feels. Så det känns. Att det kvittar vad man gör så duger man aldrig till. Inte som vän, dotter eller partner i ett förhållande. Speciellt i ett förhållande. Att folk jämt och ständigt ger upp på en. Dagar man inte kunde gå utan att prata varje sekund av varje dag, blev plötsligt dagar utan ett ord. En sådan liten sak som ett godmorgon eller godnatt sms, försvann. Från ingenstans också. Du duger inte helt enkelt. Jag duger inte. Jag var inte längre värd din tid och dina sms som en gång fick mig att bli så glad. 

Du duger inte. Så det känns. När man väl öppnar sig och berätta hur man känner känslomässigt och det var svaret man fick. Nej. Inte ok. Känslor svalnar, det känns inte längre som förr. Man slutar sakna personen, man tänker inte längre på han eller hon. Livet går vidare. Men innerst inne vet man, att alla ursäkter om tid du sa du inte hade, att även det bara var en ursäkt. Ett svek. För sanning var det enda jag någonsin bett om. 

Säger att det inte är jag som person, utan att du inte har tid, eller kan offra andra saker för mig. Du kände uppenbarligen inte samma sak som jag. För båda visste att de kunde funka, för under en tid fick vi det att funka. Men du tappade hoppet, du gav upp. Slutade bry dig, och nu sitter jag här. Sämre skälvförtroende än innan. Allt du gjorde, som fick det att kännas riktigt. Du fick det att kännas som att de betydde något. Men uppenbarligen så gjorde det inte det. Men det är okej, livet går vidare men sveket består. Och sättet jag en gång litade på dig, är borta för alltid. Du svek mig. Du lovade inte göra det. Berättade hur det vart för mig innan, gällande förhållande och kärlek. Du lovade att inte göra samma sak. Dum nog som jag är, så trodde jag även dig. Svek. Jag duger inte, och du duger inte. 

Men kom ihåg att jag var inte "the one that got away" jag är tjejen "you failed to keep".

Likes

Comments

​När du träffar någon är knepet att aldrig falla mer än den andra. Aldrig få mer känslor, aldrig älska mer. För om det är du som bryr dig mest, gör mest och betyder mindre i förhållandet, är det du som blir sårad. Du ska aldrig ge någon den chansen, Så vidare du inte är helt övertygad om att ni kommer spendera resten av era liv tillsammans.

Jag hade en gång en kille som var perfekt. Gav mig det jag ville ha, överraskade mig. Han va perfekt på papper, men känslorna försvann. Och jag kunde bara inte såra honom längre. Kunde inte bara ha han vis min sida längre och inte se på han på samma sätt som han ser på mig. Hans kärlek var så djup. Enda till slutet. Han skickade blommor och köpte underbara presenter på alla hjärtans dag. Jag kommer ihåg att han en gång skickade en ros på min namnsdag, och inte ens jag vet när den är. Han älskade mig på ett sätt jag inte tror någon annan kan. Ibland känns det som om att jag inte kommer kunna vara lycklig på samma sätt igen. 

Som sagt när du faller för någon, blir kär och f känslor. Är det som om du ger dem ett vapen, och de riktar det mot ditt hjärta. Du ger dem ett vapen och hoppas att de inte trycker på avtryckaren. 

Snälla, tryck inte .

Likes

Comments

​Du fanns inte där när jag behövde dig. Jag litade på dig. Jag litade på dig när du sa att du skulle finnas där för mig. Jag brukar inte lita på personer så enkelt som jag gjorde, men en del av mig, kände att jag kunde. Då, då kände jag så. Nu är jag inte riktigt säker på att du kommer hålla min hemlighet hemlig. Hur kan jag lita på en person som de senaste enbart svikit mig och bara brytt sig om sig själv. Jag fanns där för dig. Varje gång du behövde mig. Jag ger alltid till andra. Alltid, för jag vet hur det är att inte ha någon. Många gånger ville jag verkligen enbart prata med dig, för jag behövde dig. Kanske inte vid min sida, men jag behövde dig. 

Jag håller mycket för mig själv. Jag ser hellre att min smärta äter upp mig inifrån, än att se andra vara ledsna och må dåligt över mina problem. Kall, mycket kylig person. Men när du säger att du ska vara där för mig. Då tycker jag nästan att man ska vara där, annars så kan du hålla dina falska löften för dig själv. 

Du verkade bry dig, förr. Men jag vet inte ens om det var sant. För om du verkligen hade brytt dig om mig? Då hade du inte låtit mig ligga ensam och rädd om nätterna. Du hade inte fått mig att gråta vid din sida i samma säng och somnat så enkelt som du gjorde. Du hade brytt dig på riktigt. Du hade vart mannen jag behövde, inte pojken som du blev. 

Likes

Comments

​Sätt pennan mot pappret, och skriv. Så "enkelt" är det. Att finna rätt ord och förklaring för att göra det perfekt. Allt jag känner eller tänker hamnar oftast i ett dokument på min dator. Kvittar vad det är jag känner. Glädje, sorg, frustration eller det det oftast är, smärta. Jag har blivit älskad, jag har älskat, men de flesta gångerna jag har blivit sårad, lämnad eller så har folk gett upp på mig. Hittat bättre. 

Är jag för naiv att tro att man fortfarande kan hitta en i vår generation som inte kommer ge upp på ett förhållande? Att kärlek är något alla vill hitta? Att det faktisk kan finnas ett förhållande mellan enbart EN tjej och EN kille. Kärlek. Minnen. Jag har en del minnen med personer jag älskat. Jag har även minne med personer som jag inte älskat, bara brytt mig mycket om. Men problemet är att jag vet inte om minnena är sanna, eller om det enbart för att få mig, att enbart ha mig ett tag och slänga bort mig när personen fått nog. Smärta. Sorg. 

Likes

Comments