View tracker

Postad i: Känslor, Träning

Tankar:

Jag lärde mig tidigt att jag och min kropp inte dög. Både från s.k. vänner och andra mindre "vänliga" personer. Fr

ån tidningar och tv. Det har påverkat mig sen min tonårstid och fram tills nu.

Önskar jag var en starkare person som inte tog åt mig när folk pratar vikt, kropp och träning... 32 år och fortfarande osäker.

Jag är nervös inför idrottsblocket på utbildningen för jag inte är lika "fit" som de andra.

Vill inte höra ”träna mer, ät bättre". Jag har gjort allt det där. Jag har räknat varenda kalori i maten jag stoppat i min mun, jag har tränat och jag har haft ångest för allt.

Jag orkar inte det längre, jag vill träna för att det gör mig glad, jag vill inte jaga kilon.

Jag jagar inte kilon längre, vi äger inte ens en våg för att jag inte kan hantera det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Postad i: Känslor, Studier

Tentan inlämnad och jag har ingen som helst aning om den är bra eller dålig men inne är den i alla fall. Nu ska jag försöka att bli frisk och varva ner lite innan nästa kurs.


Jag klippte och klistrade en bild i paint (som innehåller inte helt ärligt lånade bilder från Google) som beskriver processen jag går igenom varenda jäkla gång. Nu är som steg 5 passerat och jag ska ta och duscha, något jag inte hunnit med idag ännu. Ska dessutom hämta barnet på förskolan idag något jag varken orkade eller hann med igår (oroa er inte hennes farmor hämtade henne så hon har inte sovit där). Nu ska jag som tidigare nämnt försöka bli av med den här envisa förkylningen som jag börjar misstänka gått över i någon form av bihåleinflammation... Jag är så täppt att jag knappt hör och har nästan konstant värk i pannan/bakom ögonen.

Nåja, fokus på att bli frisk och kanske baka/pyssla lite och såklart mysa i lugn o ro med barnet!

Likes

Comments

View tracker

Postad i: Känslor, Studier, Träning

Är fortfarande stressad men har landat lite.

Känner att begreppen i tentan börjar falla på plats och har kommit in på analysdelen så det går sakta men säkert framåt. Däremot är jag extremt less på min förkylning! Jag saknar att kunna träna för att rensa huvudet, har inte haft ork ens för en lite snurrande på stången och ännu mindre ett ordentligt träningspass på stången eller på gymmet. Den här jäkla förkylningen byter karaktär hela tiden, just nu är jag extremt täppt i näsan, öronen och har dessutom ont i pannan, ja sen är jag väldigt svag också.

Innan förkylningen satte in var jag äntligen på väg att sätta inverten på stången och äntligen komma ikapp resten av de övriga poledancegruppen lite.. men icke då! Nu är jag efter igen. Lyckan jag känner över att äntligen ha en egen stång finns kvar men det känns som om den hånar mig när jag inte kan träna.

Nåja jag blir väl frisk så småningom!

Kan dela med mig av några mindre lyckade försök på invert här nedanför:


Syns även en del av vår där väldigt ostädade lägenhet..

Likes

Comments

Postad i: Känslor, Studier

Bloggen hamnar lite i glömska när stressen över skolan tar över.

Just nu känner jag mig extremt pressad och istället låser mig i ett inaktivt läge, därför tänkte jag att en uppdatering var på sin plats mest för att låta fingrarna vänja sig vid tangentbordet igen.

Min förra tenta i utbildningshistoria gick över förväntan och jag landade på ett helt oväntat B vilken jag är väldigt glad för!

Däremot känner jag en väldig ångest över den här kursen. Tycker ämnet i sig är intressant men en del av upplägget har varit väldigt rörigt och jag har haft svårt att ta in och landa i ämnet. Så tentaskrivandet som jag borde gör just nu går inte alls bra. Till och från har jag undrat över om det ens är värt det eller om jag bara borde ge upp... Det faktum att jag dessutom märker att jag är på väg in i en "mörk period" gör inte saken lättare heller. Har svårt att fokusera på allt det bra som händer utan känner mig dålig och korkad. Dessutom åker familjen iväg för att ge mig studiero och det ger mig dåligt samvete för att jag är borta från barnet och ändå inte får något vettigt gjort. Det blir till slut bara en ond nedåtgående spiral...

Jag jobbar bäst ensam utan störande moment men just nu vill jag bara sitta ner och gosa med mitt barn. Att istället sitta ner framför datorn med en tenta som jag kommit att hata samtidigt som tårarna bränner bakom ögonlocken blir bara fel.

Likes

Comments

Postad i: Studier, Vardagsliv

Sen förra onsdagen har jag varit ute på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) och det har varit riktigt spännande!

Kan inte berätta så mycket om var jag är eller om eleverna jag träffat då jag har tystnadsplikt men det är ett gäng härliga ungar med humor och fulla av bus men även men som även gillar att testa gränserna på de vuxna. Sen har jag fått äta fantastisk skollunch och mellis varje dag. Kökspersonalen på skolan lagar det mesta från grunden och bakar dessutom bröd! Jag som har en svaghet för bröd faller dit varje dag... kommer sakna maten när vi går tillbaka universitetet igen...Såklart kommer jag sakna barnen med. Känns konstigt att avsluta tiden på skolan lagom när när jag börjar lära mig namn och barnen börjat vänja sig vid att vi är där.

Har varit kul att få hjälpa till på olika lektioner och känna att jag bidrar med något.

En jobbig sak har varit att jag i helgen fick akut åka till närakuten för att jag ännu en gång åkt på hörselgångsinflammation. Är lite less på att få det ungefär 2 gånger per år. Nåja, det är bättre nu iaf.

I helgen står det en Halloweenfest på schemat så jag har ingen som helst lust att vara sjuk!



Likes

Comments

Postad i: Känslor, Studier, Vardagsliv, Åsikter, Föräldraskap

Egentid.

Ett känsligt ämne när man blivit förälder och då främst om du blivit mamma.

Att känna ett behov av egentid, något som ibland verkar uppfattats som en dödssynd. Jag personligen har alltid haft ett behov av att få vara ensam stundvis. Helt enkelt för att hålla mina mörker stunder borta. Som mamma finns inte riktigt den möjligheten längre. Oavsett hur jag mår mentalt och fysiskt så går mitt barns behov före mina. Det är en självklarhet och jag sätter inte mig själv främst längre.. men är det verkligen så hemskt om jag gör det?

Om jag som mamma mår bättre efter att fått en stund för mig själv, gör då inte det mig till en bättre mamma? Om jag genom min "egentid" får chansen att landa i mig själv, om jag får orken och styrkan att engagera mig mer?

Jag var hemma i 1½ år med vårt barn och sedan pluggade distans några månader(då gick hon halvtid på förskolan) för att sedan vara hemma hela sommaren igen. Det var ett val vi tog för att JAG behövde tid att läka mentalt och VI hade möjligheten att göra det.

Under den tiden har inte min man blivit speciellt ifrågasatt för att han jobbat, vi blev mer ifrågasatt när vi valde att ta föräldraledigt en tid tillsammans som familj.

Däremot har jag upplevt en viss press när jag uttalat mig om att jag behöver tid ensam (obs inte av min man!). Det trots att jag varit hemma ensam med vårt barn i 1½år och skött det mesta när han varit bortrest och jobbat veckovis.

Jag mår bra av att t ex få träna, jag får energi och ork att klara av vardagen men jag har valt bort det pga det dåliga samvetet , för att jag inte velat lämna bort vårt barn för att få den tiden men varför?

Just nu när jag pluggar heltid så längtar jag efter henne hela dagarna och vill inget hellre än gosa och umgås när jag kommer hem. Ibland känner jag tårarna vara på väg när jag sitter på tunnelbanan på väg till Universitetet bara för att jag längtar så mycket.

Men ibland är jag så slut att jag bara vill gråta.

Såhär kan en dag i mitt liv se ut just nu:

-Makens klocka ringer 06 och vi går upp.

-Han duschar och gör sig klar, jag gör frukost åt mig och barnet(ibland tvärtom).

-Han äter frukost och jag gör mig klar.

-Någon av oss ser till att barnet borstar tänderna.

-07.20 åker han till jobbet. Jag ser till att barnet får kläder på sig

-07.40 går vi till förskolan

08.00-08.10 Hon är lämnad och jag går till Tunnelbanan

09.00 min skoldag börjar

14.30-16.00 dagen slut och jag tar tunnelbanan hem

15.30-16.30 hämtar barnet och ev handlar

16.00-16.45 vi kommer hem, myser en snabbis innan jag börjar med maten

17.00-17.30 Maken kommer hem, vi äter middag

ca 18.30 Barnet äter gröt och börjas förbereda för sängen.

20.00 Någon nattar barnet och den andra jobbar,pluggar, duschar eller bara tar en break.

21-22.30 förhoppningsvis lite soffäng men annars plugg/jobb

23.00 Läggdax.

Däremellan sköts tvätt/städ/storhandling och allt annat som hör till..

Såhär ser många familjers dagar ut och ibland finns ännu mer på schemat.

Just nu sover jag väldigt lite , ofta runt ca 5h per natt, jag lever rätt mycket på automatik.

Är det verkligen så hemskt om jag en lördag vill träffa en kompis och dricka något gott ute i folkvimlet? Att bara få vara Maria en stund? Det ifrågasätts mer om jag gör det än att min make gör det. för "han jobbar så mycket." Som tur är så ser han mina behov och jag hans. Därför försöker vi iallafall ge varandra lite tid ibland. Då är den ena hemma med barnet och får "föräldratid" medan den andre får "egentid" och ibland får barnet sova hos farföräldrarna eller spendera någon timme med dom så vi får "vi-tid" också. Gör det verkligen oss till dåliga föräldrar?

Här är tre inlägg i samma ämne:

http://www.tacksomfan.se/paus-fran-barn/

http://blogg.mama.nu/cissiwallin/2016/10/12/mammor-drick-vin-och-lamna-barnen/

http://herrochfrulagergren.se/2016/10/14/vill-du-resa-ensam-skilj-dig/

Den viktigaste lilla människan i mitt liv.  

Likes

Comments

Postad i: Familjeliv, Känslor, Studier

​Lagom förvirrad, höll på att skriva 11 november. 

Livet kör på i 180 så det är bara att hålla i sig och hänga med! 

Skolan är tuff men jag går inte längre omkring med konstant ångest även just nu går vi in i en hemtenta period igen så det är lite extra mycket jobb. Dessutom går jag ut på min första VFU nästa vecka och det är lite läskigt... Däremot har jag upptäckt att för första gången i mitt liv tycker jag att det är lite kul att plugga trots allt, att få insupa kunskap och använda den där lilla klumpen i huvudet.  Har sakta men säkert börjat försöka slå ner de där tankarna i huvudet som hela tiden säger:  "du hör inte hemma här, du är för korkad och dålig". 

Sen har barnet äntligen gått tillbaka till sitt gamla jag igen, det barn som älskar att få komma till förskolan och knappt har tid att säga hejdå till sina föräldrar!

Nu ska jag dock försöka sova, känner ändå att jag totalt kört fast...


Likes

Comments

Postad i: Familjeliv, Träning, Vardagsliv

I helgen valde jag att ta det lungt. Första skrivuppgiften på den här kursen kom igår men har valt att börja med den imorgon istället för jag behövde verkligen få andas lite.
Igår var vi iväg på barnloppis och köpte lite "nya" kläder åt barnet men även lite leksaker. Lyckades få tag i ett litet  dockhus med möbler och dockor och massor med duplo, så vi har ett överlyckligt litet barn här hemma.  Dessutom lyckades vi äntligen få vår gamla soffa såld så nu har vi ett vardagsrum igen!
Idag har schemat varit tomt förutom ett poledance pass som lämnat mig blåslagen som vanligt. 
Avslutar kvällen med en skräckfilm så det har på det stora hela varit en skön helg. Imorgon börjar jag tidigt och har en fullplanerad studievecka. 

Likes

Comments

Varit tyst här ett tag.

Har verkligen haft fullt upp i skolan. Grupparbeten, redovisningar, läger och hemtenta men idag lämnade jag hemtentan. Så det får bära eller brista nu! Imorgon avslutas första kursen och nästa börjar på torsdag. Känns jättekonstigt nu, helt slut.. Fast mycket av tröttheten beror iofs på att jag varit på läger i två dagar också. Vi har varit utomhus och haft gruppaktiviteter i skogen. Dessutom har vi lagat mat på stormkök nere på en strand och lekt grupplekar inomhus. Känns som om vi är en rätt bra grupp som kommit varandra rätt nära. Vår grupp är alltså en 1/3 av hela klassen , så 2/3 har jag knappt någon koll på alls men då är vi också runt 75st i klassen...

Nej, nu får det var sovdax. Är verkligen helt slut!



Likes

Comments

Postad i: Känslor, Studier, Vardagsliv

Nu har jag gått över en vecka i skolan,hur det känns? Fortfarande läskigt och konstigt men samtidigt spännande och roligt.

Ibland kallsvettas jag och undrar; vad fan har jag gett mig in på? Ibland känner jag; det här är precis vad jag vill göra! Oftast kommer osäkerheten utav att jag tror alla andra kan och vet mycket mer. I vissa fall gör de såklart det då de redan arbetat på skola tidigare, ibland är de nog helt enkelt väldigt bra på att framhäva sig själva och ta för sig. Jag däremot har lätt att falla in i min gamla roll trots att jag inte längre är den personen. Jobbar dagligen på att ta för mig och vara så framåt jag vet att jag faktiskt kan vara.

Just nu så vacklar dock självförtroendet en hel del. Dels för att jag har gått och blivit sjuk och därför helt enkelt inte riktigt orkat ta för mig, dessutom är barnet sjuk och jag känner mig stressad. Dels så beror det på det jag skrev ovanför, andra vet en massa saker som jag inte vet. En av de känslorna jag hatar mest är känslan av att vara "dummare än alla andra" och det är den känslan jag brottas med mest just nu.

Sen som sagt så känner jag mig stressad, är inte van att plugga och jobba just nu. Har spenderat lång tid borta från sådana miljöer och ibland känner jag mig helt överväldigad av allt som måste göras. Funderar hur jag ska få ihop allt och ändå komma hel ut på andra sidan. Förskola, skola, träning, matlagning, städning , vara social och inte bryta ihop rent mentalt. pust.

Jag saknar mina vänner och delar av min familj. Saknar att få sova. Saknar att andas och saknar att känna mig lugn.

Det känns det nog bättre snart, när jag vant mig och inte känner mig lika vilsen. Hoppas jag.



Likes

Comments