View tracker

Hejsan.
Nu har sommaren gått förbi och hösten står i full blomm och jag kan klassa mig som världens lyckligaste människa.
För han jag älskar älskar mig. Vi är starka tillsammans och utan honom och han utan mig skulle våra världar falla samman.

Jag nämnde i somras att jag träffat någon som var det där lilla extra. Det gick precis som jag ville.

Tänk vad människan är beroende av kärlek och vad kärlek betyder för så många.
Jag känner mig mer levande än någonsin.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag kan ha nämt att jag hade en rätt lätt crush på en person.
Just den personen och jag har faktiskt kontakt idag och kan, om turen är på min sida, lesa till något!
Mer avslöjar jag inte.
Men Livet leker

Likes

Comments

View tracker

crush på crush, när ska jag lära mig? eller tagga ner? aldrig.

Likes

Comments

Jag gjorde det. Fick svaret jag förväntade mig och gick vidare. Har nog aldrig varit så lättad för att ha berättat något som kunde påverka mig själv negativt. Men jag gjorde det är och å nöjd.

Istället har jag kommit in i en fas där jag är rädd för verkligheten och tiden. Man har inte all den tiden man vill ha. Därför är det viktigt att inte låta timmarna och dagarna gå utan att känna att man gör något och utvecklas. Jag är rädd att jag inte kommer vara redo för alla moment en kommer möta i livet.

Att ta en natt i taget är bra. En dag i taget. Att man gör det som känns bra för dagen. Sen kan man analysera och vara en typisk upplysningsmänniska som bara ska fundera över varenda sak som händer. Lev och va, njut och var lycklig! Gör sådant som du brinner för. Sånt som gör dig till en bättre människa sånt som gör vårt samhälle bra och världen bättre. Den enda tankeställare man ska ställa sig då en är osäker är om det påverkar något negativt.

Jag vet vem jag vill vara och vem jag vill att andra ska se mig som. Gör du det? 

'

Likes

Comments

vad gör man om planerna slår om? om det man tänk göra inte går längre pga något som hänt?
jag menar mina känslor försvinner ju inte. jag kommrr ju fortfarande ha det på hjärtat. allt det där jag vill säga men som nu inte går längre.

men vad vore inte livet utan lite motgångar. inte hade det varit speciellt kul om det var en dans på rosor?
kämpa är mitt andranamn och det ska jag fortsätta med.

Likes

Comments

finns det någonsin ett bra tillfälle för att berätta något som kommer från hjärtat? något som får en att gråta om kvällarna och är det enda en tänker på om dagarna.

jag är påväg att göra något jag är rädd för. rädd för svar och ärligheten.

men jag måste göra det här, inte minst för mig själv.

Likes

Comments

Jag är helt splittrad och osäker. Vill jag detta? Är det som mamma säger? Är allt i mitt huvud? Har jag hittat på allt? Jag vill. Jag vet att jag vill. Men på samma gång är jag så otroligt rädd och feg för svaret och för hur det kommer sluta. Men jag måste göra dethär. Så är det bara.


Likes

Comments

Jag vill inte bli mamma än. Jag vill inte att min framtid ska vara planerad in i minsta detalj. Jag är inte redo och inte där än. Vi var inte där än. Långt ifrån.
Han var fin. Han var där. Han var snäll.
Men det funkar inte alltid ändå. Även fast man vill.

Sen att uttrycka sig och att få någon att förstå är också svårt. Men att bli behandlad på det sättet jag blev. Det var nog inte menat så, men det blev riktigt fel. Respektlöst.
Men i slutändan är det jag som känner mig korkad och blåst som gick på det. Som gått på hans bortförklaringar hela tiden. Jag känner honom inte längre. Jag trodde det. Men nu. Jag är tom.

Likes

Comments

Härom dagen på väg från sista lektionen ner till skolan så kör en bil förbi. Jag märker att det är någon som vinkar, sedan känner jag igen bilen och till slut kopplar det vem det var. Det var ju han. Han som jag inte riktigt fick något värdigt avslut med. På en gång började alla tankar komma tillbaka, alla blandade känslor. Jag började minnas allt som hände i vintras och allt det vi gjorde tillsammans. Från början blev jag paff av att han hejade på mig. Jag menar, vi fick ju ingen ögonkontakt och har inte pratat sedan vi sa hejdå. Sen började ju såklart hoppet om att han skulle påminnas om mig. Sen kom verkligheten tillbaka och jag la det åt sidan. Självklart hejar man på varandra. Iaf är det självklart för honom. I min värld med de i min ålder är det inte lika självklart.

Saknaden dyker upp. På samma gång besvikelsen och frågorna. Varför?

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Relationen mellan mig och S blir bara bättre. Osäkerheten börjar lägga sig. Men på samma gång kommer den lätt tillbaka. Men vi har kunnat prata om det jag tänker på och det som pågår i mitt huvud. Så han förstår att för mig är det inte lika självklart! Jag är inte något säkert kort med tanke på att det här är fösta gången i mitt liv, som jag har varit osäker på om jag vill vara med någon jag tycker om.

Vi får se hur det slutar helt enklet.


Likes

Comments

För första gången på länge dyker det upp någon som verkar tycka om mig mer än vad jag tycker om honom. Det brukar alltid vara tvärt om och att jag får kämpa är rätt vanligt.

Nu ansträngde jag mig inte, försökte inte, var inte riktigt redo på att det skulle dyka upp någon. Så hur känns det då? Nu när det är ombytta roller?

Jag tycker det funkar bra. Jag är intresserad och vill träffa honom. Men han har så bråttom. Han säger saker jag är ovan att höra, vill träffa mig hela tiden vilket gör att  jag inte hinner känna efter om vad jag vill, så istället blir jag osäker på vad jag känner och tycker om honom. Om oss. Om framtiden.

Men det är ju såhär man vill ha det eller hur? Någon som inte kan få nog av en och gör allt för en och bryr sig osv.

Självklart finns det fjärilar i magen, men det går så pass fort just nu att jag blir lite skrämd och fjärilarna med, så de flyger iväg..

Jag fortsätter att träffa honom, berättar mina framtidsplaner att jag vill bli barnmorska och att jag tänkte flytta till kanske Uppsala eller Göteborg för att plugga osv. Mest för att förklara att jag har mitt liv och mina planer, Jag är långt ifrån redo ett superseriöst förhållande där man ska anpassa hela livet efter varandra.

Ett exempel på vad jag kan tycka är en bra fråga men något som är så främmande för mig som han sa var; "vill du ha barn i framtiden?". Jag kan tycka att det är en jättebra fråga då han är så pass gammal att den är aktuell. För honom. Men jag är långt ifrån de tankarna. Verkligen. Mina stora frågor om dagarna är vad jag ska ha på mig och hur håret ska se ut. Jag planerar inte på skaffa barn på minst 10år iaf. Jag vill fokusera på mitt framtida jobb. Se till att klara skolan och må bra. Inte nå ungar. 

Så då jag märker mer och mer att han faktiskt vill något seriöst med detta blir jag jätteosäker. Vill jag det här? Om jag går med på det hur kommer min, redan så planerade framtid att se ut? Kommer jag behöva ge upp någon av mina drömmar för hans skull?


Likes

Comments