Header
View tracker

Kan inte låta bli att vara den lyckligaste i hela världen när morgonen ser ut såhär..Vi ska mysa lite till och sen försöka komma ut på en liten promenad..

Likes

Comments

Igår blev Elias 12 veckor.
Tänk att 12 veckor har gått sedan han kom till världen. Det känns som att tiden bara flugit iväg samtidigt som det är svårt, ja nästan omöjligt att tänka sig livet innan han kom till oss. Det känns som nästan som att tiden då det bara var jag och Martin var i ett parallellt universum..

Det är verkligen roligt att se hur fort Elias utvecklas nu. Det märks bland annat att hans syn förändrats avsevärt och han ser nu på betydligt längre avstånd. Han har också börjat stoppa allt han får tag i i munnen, favoriterna hittills är nallarna och alla besökares fingrar. Han har nu även blivit så pass stark i nacken att han kan sitta kortare stunder i sin bumboo stol.

Likes

Comments

Vad är det för fel på dygnsrytmen i denna familjen egentligen.. Frukosten intas i lugn & ro i alla fall!

Likes

Comments

Igår kom dagen när det hände, när jag kände mig som väärldens sämsta mamma. Dagen då jag satt i soffan och bara väntade på att Martin skulle komma hem så jag kunde räcka över Elias till honom med tårarna brännande bakom ögonlocken.
- Ta honom, jag orkar inte mer..

Aldrig har jag skämts så mycket som när orden lämnade min mun, men just i det ögonblicket var dem sanna. Det har varit en tuff period nu. Först kom förkylningen som ledde till stor sömnbrist, en ledsen Elias och två oroliga föräldrar. Sen kom gnällperioden, nät förkylningen knappt hunnit lägga sig. De senaste dagarna har Elias gnällt i princip konstant och har inte accepterat att vara någon annan stans än i mammas famn, när inte ens bärselen funkar så har det gått långt.. Så igår när jag inte ens kunde förbereda maten så tog frustrationen över. Även om jag inte är mer än människa så hatar jag när en känsla som jag inte varken vill ha eller erkänna tar över på det viset. Jag älskar Elias mest i hela världen och vill inte ens känns så för honom en sekund.
Men efter knappt en timme med armarna fira kändes allt bättre och jag hade nu energi.

Och precis som att Elias förstod så passade han på att skratta högt för första gången igår. Ni vet ett sånt där riktigt bebiskratt som gör att man blir helt varm i hela kroppen. Min älskade kille ❤

Likes

Comments

ligger just nu och väntar/ hoppas (mest hopppas) på att Elias ska somna i sin vagga. igår var Mästernattaren igång igen och lyckades få honom att somna själv i vaggan för att sedan sova där i 4 timmar. Jag tror dock inte jag har samma tur idag, bara att ha vaggnings armarna redo...

Likes

Comments

Trots sömnbristen inatt har det blivit bra mycket mer än bara en dag på soffan. Först kom Elias farmor och farfar hit för att hålla honom sällskap en timme så att jag kunde träna (nya releasen på body pump 100, kommer ej kunna gå i morgon).
När jag kom hem så var det bara att svira om för att åka hem till Elias mormor där vi myst hela dagen, både promenerat och ätit gott. Jag och Elias passar på att hänga borta när Martin ändå jobbar hela helgen.

Nu är vi precis hemkomna igen och myser i soffan.. Dock känner jag redan hur tröttheten smyger sig på, så det är nog snart dags att gå o lägga sig och hoppas att  denna natt blir bättre än de föregående.

Likes

Comments

När bebisar är förkylda blir sömnen milt sagt sådär. Detta leder ju också till två trötta föräldrar och gör vardagen lite svårare att hantera. Men det är nu, när man känner att hela kroppen bultar av sömnlösheten som man inser vilken tur vi har i normala fall. För det är väldigt sällan jag känner så, jag har känt mig utvilad nästan varje morgon sedan Elias kom och sover bättre med honom än när jag var gravid.

Så när vi nu sitter här 06:35 & Elias tror att det är morgon när han vaknat varannan timme hela natten är det bara att klappa honom på huvudet och vara glad att detta inte händer oftare.
Det är också nu jag är glad för Storytell, så att jag har någonting att lyssna på och fördriva tiden med när man vaggar en bebks som helst inte vill sova alls.

Likes

Comments

Igår hade jag och Martin bokat bord på Harrys. Vi tänkte ha lite egentid med god mat och lite musik quiz. Men det ville inte vår son.. Då han fortf igår var väldigt förkyld var han ledsen och vägrade dessutom ta flaskan. Och jag vägrar lämna bort mitt barn när jag inte vet om han får mat eller inte. Så det var bara att avboka bordet, ställa om och laga oxfilé på toast hemma istället. Det kommer fler dagar :)

Likes

Comments

Som jag skrev så kände jag att mamma samtalet behöver ett eget inlägg då det satte igång väldigt många tankar hos mig.

Mamma samtalet (för er som inte vet) hålls på bvc ca två månader efter förlossningen för att stämma av mammans psykiska hälsa. Detta då förlossningssepression hos mammor inte är helt ovanligt. De flesta nyblivna mammor kommer också in i den sk "tre dagars bluesen" tre dagar efter förlossningen till följd av hormonruset som sker när man får barn.

Jag som lidit av psykisk ohälsa större delen av mitt liv började oroa mig för detta tidigt. Redan i början av graviditeten fick Martin stränga order av barnmorskan att "hålla koll" på mig då hormonrubbningarna kan skapa obalans i mående, speciellt om man som jag har en historia av att käka antidepressiva. Men graviditen gick och mitt mående var bättre än väntat (ja, förutom det där med vikten - men det har vi ju tidigare avhandlat i ett annat inlägg). Sen kom Elias, första natten ensam med honom på bb passerade, lixom första veckan med honom hemma. Babybluesen uteblev..

Jag gick och väntade på att få panik, ligga vaken i ångest, känna mig som världens sämsta mamma och framförallt väntade jag på den oron jag alltid annars går och bär på för allt som kan gå fel. Men det kom aldrig. Istället infann sig ett lugn och en trygghet jag aldrig tidigare känt. Visst är jag orolig för  Elias när han har det ont eller jobbigt men jag känner mig så trygg i min mamma roll, det känns som att detta verkligen är mitt syfte i livet. Det känns som att den dagen elias kom till oss fyllde han ett tomrum som  alltid funnits i mig.

Så när jag satt där hos barnmorskan och skulle fylla i ett formulär, sånna formulär som jag fyllt i flera gånger tidigare och som alla visat att jag varit gravt nedstämd så fick jag mitt kvitto. För detta formuläret visade inte att jag var nedstämd, utan tvärt om - otroligt välmående. Och det är precis så jag känner. Jag har hittat min plats i livet och det har jag framför allt Elias och hans pappa Martin att tacka för!

Likes

Comments