Mina inlägg kommer väldigt sporadiskt nu känner jag. Ibland glömmer jag nästan bort att jag har en blogg. Å andra sidan händer det ju väldigt sällan något intressant i mitt liv just nu då dagarna går ut på att vara hemma med barnen. Jag längtar ut i arbetslivet och vill känna att jag tillför samhället något eller att jag gör någon nytta. Ibland saknar jag studielivet och att få utlopp för min intellektuella sida. Har börjat fundera på att studera pedagogik, nackdelen är att jag inte vet hur jag ska kunna överleva på studiestödet då jag inte kommer få bostadsbidrag och har två små barn att ta hand om. Själv kan man ju leva på billig mat men kan ju inte direkt föda upp mina barn på smörgåsar. Att ta studielån lockar inte heller. Vi får se hur det blir. Men nu till dagens rubrik:

Jo det var nämligen så att jag och neli åkte till prisma för att handla. Neli tjatar alltid om att vi ska gå till kiken (butiken) så hon blev ju glad över att få komma med. Väl framme i parkeringsgrottan i prisma (väldigt trångt att köra ner dit med bilen tycker jag) skulle hon absolut sitta i en sån där bilkärra. Den som någon gång har kört med en bilkärra inne i butiken inser snabbt att de är extremt trögstyrda. Väl inne i butiken hade hon bara tålamod en liten stund innan hon absolut inte skulle sitta i kärran längre utan hellre ville springa runt. En stressad mamma försöker hålla koll på att allt som står på handelslistan åker ner i den trögstyrda bilkärran samtidigt som hon försöker hålla koll på en sjövild 2-åring som petar på allt möjligt och antastar främlingar. 2-åringen hälsar glatt åt många, de flesta hälsar tillbaka.

Av nån anledning tycker hon särskilt mycket om att stanna och stirra på gamla tanter som glatt börjar prata med henne. När det visar sig att de gamla tanterna pratar finska står hon bara där och ler mot dem. Flera gånger gick barnet fram till folks kundvagnar och kikade vad de hade där i och flera gånger ställde hon sig framför vagnarna i vägen så att personen inte kunde köra iväg. Mamman yttrar orden: Kom nu neli ungefär sjuttioelvahundra gånger. Barnet kommer till slut med. Att betala i kassan är inte så roligt och det tar alltid så länge när mamma ska packa ner den betalda maten i kassarna. Detta var så tråkigt att barnet bestämmer sig för att stjäla en handelskasse av en finsk kvinna och sedan vägrar lämna tillbaka den. Detta slutar i skrik och att mamman får dra den ur händerna på barnet och lämna tillbaka handelskassen till ägaren. Tack och lov verkade kvinnan mer road än att hon tog illa upp av mammans lilla tjuv.

När matvarorna är packade går barnet motvilligt med på att hålla mamman i handen medan de beger sig mot bilen (hon vägrar fortfarande dock att sitta i den trögstyrda bilkärran). Mamman hotar med att nästa gång tar vi ingen bilkärra om du ändå inte ska sitta i den. Medan mamman packar in matkassarna i bilen bestämmer sig barnet för att springa ifrån mamman. Mamman får panik då det är bilar i farten. Mamman springer efter barnet. Barnet skrattar och vägrar hålla mammas hand. Mammans tålamod tar slut och mamman lyfter upp barnet och lyfter ner henne i bilkärran. Returnerar kärran till sin plats och bär barnet till bilen under vilda protester från barnet. Barnet ville inte hålla mamman i handen så då bestämmer mamman att säkraste alternativet är att bära barnet. Bilresan hem gick bra.

slut på sagan.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej,

idag har varit en riktig skitdag. Mitt humör har varit nere på botten, riktigt uselt. Neli har beslutit sig för att bli nudist på heltid och har till och med vägrat blöja (annars brukar hon aldrig vilja vara utan). Detta i kombination med att hon inte ännu behärskar att säga till då hon behöver kissa eller ens vill sitta på pottan resulterade i x-antal kisspölar på golvet. SUCK! Enda gången hon vrålar att hon ska ha på sig blöja är om hon ska göra nr 2. Dessutom en gnällig bebis på det. Han var trött redan innan vi steg upp = gnäll. Himla svårt att äta frukost själv när alla ska servas samtidigt. Bajsblöjor ska bytas. katter ska in och ut och matas, nelior ska ha både vatten, mjölk och piimä att dricka i olika glas. hysteriska utbrott över att bara få en vitamintablett. Hysteriska utbrott över att katterna äter upp pålägget på smörgåsen. Kaffe som kallnar och mikras för att värmas på nytt. En kombination av allt detta gör att det ibland känns som att man vill sälja ungarna på findit.

Funderar om andra föräldrar känner samma? Jag jämför mig ständigt med andra och det känns som att andra klarar av detta bättre än mig. Lägenheten ser ut som en svinstia, det är saker överallt. diskbänken svämmar över och likaså tvättkorgen. Så mycket måsten, så lite tid. Klena nerver.Svårt att göra alla till lags. Min ena hand är full med eksem och varje extra tvätt svider. Nej usch kan den här dagen ta slut någon gång...



Likes

Comments

Det var för ett tag sedan som grannens flicka besökte oss. Hon pekade på en stor vit hög på golvet och frågade:

-Vad är det?

-Salt, svarade jag.

-Varför har ni salt på golvet, undrade hon.

- Neli lekte med saltkaret och lyckades få av bottnen sa jag. Hon svarade då:

- det har min syster också gjort en gång.

Hennes svar kändes tröstande. Kanske är det inte bara mitt barn som klottar och leker med precis allt? Katternas torrfoder är något annat som hon leker med. Torrfoder i nelis rum. Torrfoder i mjukliften till syskonvagnen. Torrfoder i vattenkannan. Torrfoder överallt förutom i katternas matkopp. Ibland eller ganska ofta känns det som att jag ska tappa förståndet. Visst är jag inte själv den mest ordningssamma människan i universum men det känns som att vi lever i en svinstia. Jag hatar att städa, men jag städar i alla fall. När det är nystädat tar det ungefär fem minuter innan neli har råddat allt igen. Hennes rum ser ut som att det har varit ungefär 10 sockerhöga ungar och råddat. Ofta samlar vi bara ihop hennes saker som ligger utspridda runt lägenheten och kastar in dem i hennes rum. Sonja brukar hjälpa till och städa i nelis rum då hon kommer och hälsar på oss. Undrar om andra med .2-åringar har det likadant hemma? Hur ska det månne se ut här då eddan börjar hjälpa till att rådda?

Som avslutning bjuder jag på lite bilder. Neli har upptäckt att man kan titta på sig själv i telefonkameran och har även tagit typ 40 selfies haha:


Likes

Comments

Hej på er,

nu har det tydligen gått en hel vecka sedan mitt senaste inlägg. Det är flera som hört av sig angående mitt förra inlägg och uttryckt sina sympatier. Det verkade vara ett uppskattat inlägg både på den humoristiska fronten samt igenkänningsfaktor för andra föräldrar. Det kommer högst antagligen att komma flera sådana inlägg, det är ju trots alls så som mitt liv med barnen ser ut.

Den senaste tiden har det väl egentligen inte hänt så mycket komiska saker eller vi kan ju dra en liten lista här på saker som hänt den senaste veckan:

- Cornelia stod med armen inuti brödrosten (den var alltså kall och avstängd så ingen orsak att anmäla mig till soc) och pratade om momma (vilket betyder blomma). Jag undrade vad i hela friden ungen sysslade med så jag tittade ner i brödrosten och såg att den var full med kylskåpsmagneter. Lärdom av detta? För att undvika livsfara, kolla alltid i brödrosten innan du sätter igång den!

- Snöslask + barn = bråk. En promenad (alltså dessa promenader!!) på 600 m tog 40 min då Cornelia valde att kasta sig på marken med ungefär 2 meters mellanrum. Varpå mamman säger varför i hela friden fortsätter jag att gå promenader med barnen?

- Upptäcker att halva tv-rutan är nerkladdad med yoghurt. Tar ytterligare cirka fyra dagar innan detta torkas bort. Vi vande oss nästan med att titta på nerkladdad tv-ruta.

- Cornelia stod idag ute och vaggade sin docka i vagnen medan jag vaggade lillebror. Enda kruxet var att hon var utan kläder så det blev kanske lite kallt för henne. Cornelia är förresten den stolta grundaren av nudistföreningen i Kvevlax. Någon som vill gå med? (Blöja är tillåtet)

Förutom detta har vi också hunnit med ett möte på banken, vilket gick förvånansvärt bra. Efteråt var det inte lika roligt då det blev ett hysteriskt utbrott över att hon bara fick en tripp då vi gick till ett café. Jag har också köpt ny telefon eftersom min gamla beslöt sig för att sluta fungera.

Det var allt för denna gång. Nedan kommer några bilder: (bilden längst ner är Cornelias samlade skatter)


Likes

Comments

Mamman tittade i sitt träningsschema och såg att dagens träning var en powerwalk på 60 minuter. Mamman funderade hur det skulle vara möjligt att gå en SNABB promenad med en 2-åring som gärna stannar 500 ggr och plockar upp diverse småsaker som exempelvis stenar och löv. Mamman kalkylerade noggrant mannens sov- och arbetstider samt dagens måsten och kom fram till att hon var tvungen att ta med båda barnen på sin powerwalk. Hjälp! And so it begins...

Mamman börjar med att fånga in den sjövilda 2-åringen och får på henne strumpor, tröja och byxor. Succé! Mamman tittar ut genom fönstret och försöker avgöra vilken typ av ytterkläder som behövs. Hon väljer en tunnare vinterjacka åt 2-åringen och teddyhalare + åkpåse åt bebisen. Mamman klär på 2-åringen och därefter är det dags att klä på bebisen. Men var är halaren? Mamma springer runt och letar. Konstaterar att det verkligen behöver städas. Hittar sedan halaren upphängd i hallen. Varför letade hon inte där först? Skyller på amningshjärna! När alla är påklädda är det dags att släpa ut syskonvagnen som är så bred att den inte ryms genom en vanlig dörröppning. Mamman placerar barnen i vagnen och placerar sedan en filt över 2-åringen (stort misstag). Promenaden, nej ursäkta powerwalken, börjar.

Mamman konstaterar direkt att hon har tagit på sig alldeles för mycket kläder. Första 10 minuterna går bra sedan börjar 2-åringen protestera ljudligt över att sitta fastspänd i vagnen. Hon fortsätter protestera med jämna mellanrum men mamman ger sig inte. 2-åringen börjar kasta ut ninni (en mjukiskanin) från vagnen. Mamman måste stanna och plocka upp den. Detta upprepas x-antal gånger under promenaden. Bebisen stirrar på mamman och vill absolut inte sova. Bebisen spottar ut sin napp x-antal gånger, alltså måste mamman stanna lika många gånger och stoppa in den. 2-åringen får ett hysteriskt utbrott över filten. Den ska inte vara på eller av. Mamman överväger att kasta filten i diket. 2-åringen kommer på att filten ska vara på men hon rycker loss den med jämna mellanrum och skriker tills mamma bäddar in henne igen. Filten fastnar i hjulet på barnvagnen. Ninni kastas ur vagnen och plockas upp. Bebisen skriker. 2-åringen skriker. Mamman känner sig stressad och ångrar att hon någonsin begav sig ut på powerwalk med båda barnen. 15 minuter före hemkomst bestämmer sig bebisen för att sova. 10 minuter före hemkomst bestämmer 2-åringen sig för att acceptera vagnen ungefär samtidigt som mammans energi plötsligt tar slut. Mamman fortsätter knuffa vagnen framför sig och försöker gå så hårt som möjligt.

Hemma, äntligen var de hemma på gården. Hurraa bebisen sover. Mamma lämnar bebisen i vagnen och går in för att laga mellanmål åt 2-åringen. Samtidigt som hon tänker knäppa igång kaffebryggaren vaknar bebisen. Det var den lugna kaffestunden. Nåja, en powerwalk blev det i alla fall.

True story!


Likes

Comments

Hej på er

ibland känns det som att man ska bli galen. Nelia vet verkligen hur hon ska göra mig arg. Hon har börjat visa mycket svartsjuka gentemot eddan också. Hon kan slå honom om han är i min famn eller så kan hon kasta saker på honom. ibland känns det som att hon bara tycker det är roligt då jag blir arg. Ordet Nej verkar hon ju inte lyssna på heller. Typisk 2-åring eller? Hoppas det blir bättre bara eddan blir större och de kan leka tillsammans. Men då lär de väl slåss om leksakerna istället. Måste verkligen ha mera egentid så jag får vila mina stackars nerver lite.

ikväll kan jag stolt meddela att jag varit utan godis i två veckor. Det har egentligen inte varit svårt heller eftersom jag har gått med i mammafitness PT online. Kost och träningsschema. gör det lättare att lyckas. Visst det kostar en del men det är värt pengarna..

Får inte riktigt till något flow i texten idag så därför väljer jag att avsluta detta inlägg nu och fortsätta titta på idol.

Ha det bra!




Likes

Comments

Hej på er,

kvällens tema är ensamhet och längtan. Det är nämligen så att jag för det mesta känner mig otroligt ensam. Ända sedan neli föddes för lite över 2 år sedan har jag känt så här. Det går liksom inte att vara spontan längre. Allt måste planeras när man ska ha med barnen, en miljon saker ska med. Mellanmål och mat måste planeras, sömntider beaktas. Känns ofta som att ingen har tid att umgås heller. De som inte har barn har sina egna liv och studier/arbete att tänka på. Själv går man här dag ut och dag in, ensam. Visst har jag barnen men man kan ju inte ha några desto djupare konversationer med dem. Sedan har vi ju bara en bil och är A på jobb så tar jag mig ingenstans. Sedan drar jag mig ofta för att bege mig iväg själv med barnen. Nelis ständiga trotsande och raseriutbrott känns pinsamma när man är bland folk. Eddan förvandlas till en gnällig bebis som gärna vill vara i famnen. Det känns med andra ord enklast att bara vara hemma även fast det är tråkigt. Allt är lättare hemma. Bara mitt psyke som lider.

Längtan då, vad längtar jag efter? Jo just nu längtar jag ut i arbetslivet. Inte för att jag ens har ett arbete att återvända till då mammaledigheten tar slut eller att jag ens vet vad jag vill jobba med. Det enda jag vet är att jag vill arbeta och känna att jag tillför samhället något. Att tala med andra vuxna. De flesta tycker att man inte ska stressa tillbaka till arbetslivet för barnen är ju bara små en gång. Man ska minsann ta till vara småbarnstiden. NEJ säger jag. Jag vill jobba och jag längtar tills barnen blir större. Tänk att kunna föra en konversation med sitt barn, en konversation som inte slutar med att barnet kastar sig på golvet och skriker för att hen inte får sin vilja igenom. Att kunna hitta på saker tillsammans som en familj. Jag tycker att alla borde få avgöra själv när de vill återgå till arbetet. Visst vissa kanske vill vara hemma flera år, men sån är inte jag och det får folk respektera.


Det var dagens skriverier, till sist bjuder jag på en bild så ni får något fint att titta på

Ha det bra!


Likes

Comments

Hej på er!

står här i köket. Edward sover i bärsjalen och i bakgrunden hörs Cornelias nattningsmelodi. Skriver nu de första raderna i min helt nya blogg. Jag är inte på något sätt ny i bloggvärlden, har bara haft en liten paus. Den senaste tiden har jag känt en skrivlust och beslöt därför att försöka mig på bloggandet igen. Hoppas det finns någon där ute som orkar läsa mina inlägg. Det är tänkt att jag som mamma, fru och kvinna ska skriva om livet ur mitt perspektiv. Här kommer ni inte hitta något rosa fluffifluffgull utan jag skriver om verkligheten så som den är!

Med det sagt går vi vidare till den första delen av rubriken, urinkristaller. Senast idag satt jag vid hvc i smedsby och väntade på att Eddan skulle kissa i sin provpåse. Han har den senaste tiden haft orangea fläckar i vissa blöjor. Detta sökte vi vård för redan för 2 månader sedan. Blev då intagna på barnavdelningen vid VCS. Blodprover togs och såklart kissprov. Inga fel hittades. Ingen kan förklara varför mitt barn ibland har kristaller i urinen. Ska ringa labben imorgon, är inte vidare positivt inställd till att de hittar något i proverna. Får se. Hur går man egentligen vidare nu? Ultraljud på njurarna/urinblåsan? Den som lever får se.

Nu har herremannen vaknat från sin 30 min powernap i bärsjalen så nu blir det inge mera skriverier för denna gång.

Ha det bra så hörs vi nästa gång!


Likes

Comments