View tracker

En helt vanlig måndag i mångas liv. En ny dag i tankarnas helvete i mitt. Lill prinsen vaknar alltid kl:6 och vill ha välling inte konstigt med det eller jobbigt det är livet med bebis. Men att sen veta att jag kommer behöva sysselsätta järnan i minst 15h innan jag får försöka somna det är jobbigt. Att veta att nu börjar tankarna komma nu börjar huvudet jobba nu börjar dom rastlösa obehags kliningarna i kroppen. Det är jobbigt. Så därför börjar jag planera dagen. Först med det dom måste göras som att betala räkningar och fundera på hur jag får tag på dom jag inte har,hämta prinsessan och få till något att äta det är måsten sen kommer det jag borde och vill göra och det är städa,tvätta,ta en promenad och sy kläder. Den delen av planeringen brukar antingen ta över eller inte orkas med. Nu kan folk tycka att det inte är så jobbigt att betala räkningar eller laga mat det är för dom flesta vardag och så var det även för mig i 14år ja shit så länge är det jag varit vuxen nu. Men när du är med om en dramatisk upplevelse eller en allvarlig händelse eller den värsta perioden i ditt liv så ändras ditt sätt att tänka och fungera. Jag lever inte längre som paralyserad det har ändå gått över 3 månader men jag kan långt ifrån säga att jag är fullt fungerande metalt och fysiskt. Jag får kämpa för att le jag får kämpa för att orka röra på mig och jag får kämpa för att klara av att tänka på dom sakerna som borde tänkas på istället för spökena och minnena som kommer upp.

Nu vill inte Lill prinsen ligga här och glo längre så nu ska vi mysa sen ska jag ta tag i det som måste göras.

/En lycklig

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tankar en söndagkväll i ingenstans man skulle kunna kalla det hemma men det här är och kommer för mig aldrig bli hemma. Det här är en plats jag kommit till för att jag gjorde fel val eller egentligen inte ett val för man kan aldrig veta. Men här sitter jag iallafall i en soffa som flera andra personer suttit i innan. Den är täckt med ett påslakan då den är så sönder målad av små barn som inte mått bra. Bredvid mig ligger min minsta skatt och sover så tryggt förhoppningsvis omedveten av det som hänt. Men man kan aldrig veta. På tvn går en gammal svensk film jag har så många kanaler men inget att titta på. Klassiskt i-lands problem eller så beror det på rastlösheten och frustrationen eller sorgen. Den där jävla sorgen som får det att brännas bakom ögonlocken. Här sitter jag fortfarande iklädd nattlinne har inte haft anledning att klä på mig idag. Imorgon kommer prinsessan hit, hon kallar det inte heller hem och kommer troligtvis aldrig göra det. Hon är för medveten om vad ett hem är och vad detta är. Hon är även för medveten om vad som gjort att vi är här i ingenstans och jag är medveten om den smärta och sorg jag orsakat henne egentligen inte jag men är man en vuxen person och framför allt en mamma till ett barn så har man någonstans ett ansvar i det som sker så lite är det mitt fel att hon inte får må bra.

Nu vaknade den lilla prinsen och plikten kallar dags att blanda välling å bumpa rumpa.

/en lycklig

Likes

Comments

View tracker

​Välkommna!

Här tänker jag skriva ut min glädje, frustration, visa upp min kreativitet och rastlöshet samt bjuda på en inblick i mitt skapande av kläder till stora och små.

Vi börjar med en kort presentation: Jag är en 25 årig två barns mamma vars liv höll på att gå käpprätt år helvete 2015 men ja här sitter jag i den slitna soffan och andas tack och lov! Mitt minsta barn höll också på att förloras 2015 inte bara 1 gång utan flera då han föddes i v24+6 efter veckors kämpande med att behålla honom inne i den trygga magen men ja han ligger oxå här i den slitna soffan och andas. Sen har vi min lilla glädje spridare och hon som får mig att känna mig som närmare 50än 20 många ggr om men hon är den starkaste underbaraste lilla kämpen jag träffat. Så där har ni mig och mina mirakel. 

Jag är en glad sprudlande persnon mindre än en tredjedel av dygnet just nu då livet inte är som det borde. Men jag gör mitt bästa för att hålla tankar borta och tårarna inom mig själv och den bästa terapin för mig är att sy så därför började jag sy igen när jag äntligen fick tag på min maskin. Jag har sytt hela livet från slöjden i skolan men började med barn kläder för 7 år sen och skapar för det mesta mina egna mönster. Min dröm är att kunna slå upp dörrarna till min butik med mina kläder som jag designat men det är en lång väg dit och under reans gång får jag nöja mig med min lilla sida på facebook. Det är en start på målet i alla fall.

/ En lycklig


Likes

Comments