Godkväll allihopa!

Ligger i sängen och myser under täcket, vädret är inte på den bästa sidan och inte magen heller för den delen. Magen är som en ballong just nu, byxorna stramar åt fast jag har största byxorna på mig och maten ligger i halsgropen. Försöker vända tankarna och fokusera på något annat, men det är svårt. Hela känslan i kroppen blir påverkad och jag som redan har hjärnspöken och en dålig känsla i kroppen, blir allt mer påtagligt. Försöker andas, finna mig själv här och nu, inte tänka varken på kroppen eller känslan men det är svårt, väldigt svårt.

Idag har jag och Sebastian tagit en biltur till innerstan. Letade parkering i evigheter och det hoppade rätt mycket grodor ur våra munnar under tiden vill jag lova. Tillslut parkerade vi i underjorden, parkeringshuset vid Hötorget och där blev vi ruinerade. Men som sebastian brukar säga - pengar är bara papper, ha! Vi strosade runt lite och kikade, bla inne på NK. Kikade lite på Matilde och dom hade ju hur mycket rea som helst på Oddmolly, ack inget kvar i min storlek. Gick och käkade lunch och kollade lite i dom butiker som vi inte har hemma i Sundsvall, dock hittade vi bara en julklapp åt småkillarna Milian & Oliwer. Sedan pröjsade vi parkeringen och såg glad ut och återvände mot Tyresö...trodde vi! Tills vi insåg att vi rattade åt fel håll, så det va bara att bita ihop på motorvägen och svänga in på första bästa vändfart och ratta åt andra hållet, haha! Hann både med att springa in i Globen och Tyresö centrum, utan någon shopping alls. Duktiga!

Imorgon är sista dagen här nere, på onsdag åker vi hem igen. Sebastian är tvungen att träffa chefen på torsdag och sånt är viktigt. Men morgondagen ska vi spendera med Sebastians lillasyster som tagit ledigt för att vara med oss. Spännande att se vad vi hittar på då, jag skulle gärna vilja besöka Barkaby outlet eller Mal of Scandinavia. Nej, nu är det snart idol. Återkommer imorgon med mer spännande dagsuppdatering, beroende på vad vi hittar på.

Kram / V

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

HejsanSvejsan!

Veckorna bara rusar förbi och det skrämmer rättare sagt skiten ur mig. Jag vill ju göra så mycket i mitt liv och jag vill bara må sådär galet bra. Nu låter det som att jag är gammal och är vid livets slutskede, men jag har bara denhär inre stressen när jag ser hur mina vänner utvecklar sig och klättrar längre och längre upp på livets trappsteg. Nog om det, jag har det jag behöver just nu, jag måste bara förändra endel i min livssituation. Små steg med blicken framåt.

Idag har vi varit på en familjetripp, jag hjärntvättade en hel familj att åka till Lidingö och kolla in massa fina hus och kanske få en skymt av någon kändis. Ingen kändis i sikte, men några av deras hus och bilar såg vi i alla fall. Vi styrde sedan kosan tillbaka till Tyresö och köpte med oss mat och åkte ner till vattnet och deras båt. Det börjar ju bli höst och snart vinter så det är dags att ta upp den så småningom. Väl hemma i huset så grillade vi till middag, för mig blev det lax och dom andra grillade angusburgare. Nu ligger vi raklånga i soffan med tända ljus och en kopp kaffe. Jag håller på att smsa lite med S, då tanken var att vi skulle träffas innan hon åker utomlands, men nu ser det lite stressigt ut, då vi förmodlingen är kvar några dagar till här i storstaden.

Imorgon är en ny vecka, då hoppas jag att C hör av sig så vi kan planera en tid, annars tar jag luren och ringer avdelningen. Någon måtta med dagens sjukvård får det vara! Då får man ta saker med egna händer med hjälp av moderjord! Imorgon ska jag och Sebastian ha en mysdag tillsammans och åka in till innerstan och kika på lite höst/vinterkläder, mys! Dom andra jobbar och går i skolan så det passar ypperligt.

Hoppas ni mår bra och har haft en fin helg. På återseende imorgon / V

Likes

Comments

Hejsan!

Idag vaknade jag rätt tidigt somvanligt, helt dyngsvettig. Kändes lite som att vakna upp i en vattensäng men i själva verket låg jag i hästens säng, inte direkt fy skam det heller. Väckte sebastian och vi klev upp och kokade gröt tillsammans med övriga familjen. Planerna för dagen var egentligen att roadtrippa runt på Lidingö och kika i deras centrum och även kolla in alla fina villor, men vi bestämde oss ganska snabbt att vi tar det imorgon istället. Så vi gjorde oss iordning och åkte på en jätte stor loppis. Sebastian köpte en nästan helt ny kavaj för 20kr, hur bra? Sedan åkte vi och handlade lite och coop hade Celsius för 10kr/st - dags att bunkra tänkte jag, men gjorde precis tvärtom. Jag köpte bara 3st, men då har jag för tre dagar i alla fall, haha!

Nu ligger jag nedbäddad med filt på altanen medans de andra tar en öl och myser bredvid mig. Jag mår bättre med förkylningen men jag har sånna problem med magen, vill mest bara grina mig igenom vissa dagar. Jag hoppas jag får utredningen snart så jag bara kan fokusera på min behandling inom psykiatrin. Aja, mer om det när jag är på hemmaplan!

Hoppas ni har en fin dag! På återseende / V

Likes

Comments

Hej!

Idag vaknade jag upp med en betydligt bättre känsla i kroppen än de två senaste dagarna. Känner mig fortfarande matt i kroppen men ingen feber. Så idag skjutsade vi iväg Yvonne på jobbet och hämtade sedan Felicia på skolan. Vi åkte då och åt god lunch på någon fin matkrog som låg precis vid vattnet. Charmigt! Vi åkte sedan vidare till Nacka forum och kikade lite och Sebastian hittade en snygg höstväst på Zara, medans jag köpte oddmolly strumpor. Nu är energin lika med noll så nu blir det soffläge resten av dagen. Ikväll blir det tacos till middag och det var en evighet sedan vi åt. Hittade faktiskt glutenfria tacosbröd på Coop idag, så kanske att det känns lite bättre för magen, som ännu är ett stort problem för mig.

Imorgon är hela sebastians familj ledig så då var min önskan att åka runt i Lidingö/Djursholm/saltsjöbaden och titta på alla fina villor som finns och kanske se någon kändis, haha! Låter som att jag är från en annan planet, men jag vill verkligen se domhär gigantiska lyxhusen som faktiskt inte finns i Sundsvall. I Sundsvall har vi dyra villor, men inte i närheten av vad som finns här nere. Ja, det kan bli spännande om vi nu tar oss iväg, då folket här skrattade när jag la fram min önskan, haha!

På återseende / V

Likes

Comments

HejsanHoppsan!

Nu sitter jag vid köksbordet nere i Sthlm hos Sebastians familj. Vi kom ner igår kväll och just saying, det va den värsta tågresan i mitt liv. Jätte förskyld och 39graders feber låg jag och frossade och hade så ont i kroppen att jag låg i Sebastians knä och grät. Jag övervägde rätt starkt att hoppa av i Söderhamn och ta in på ett hotell, men efter lite krigaranda så klarade jag hela resan!

Idag har jag legat hela dagen och sovit i princip och man kan göra det med gott samvete då inte vädret är det bästa här nere! Imorgon beroende på hur jag mår så funderar vi på en shoppingtur, men just nu ser det mörkt ut. Vi ska nu åka med Sebastians mamma på apoteket och köpa lite Alvedon och sånt. Tänkte bara slänga in ett inlägg och säga att jag lever och återkommer snart med vanligt bloggskrivande!

Kram / V

Likes

Comments

Dagen i bilder, med andra ord, en fin men regnig dag och vad passade då inte bättre med att få hem alla kort som jag beställt hem från Grekland. Gud va jag längtar tillbaka till värmen. Korten passade perfekt i mitt album, där vi har samlat alla resor vi har gjort. Som grädde på moset så kom sebastian hem med rosor förut, till mig! Jag blev alldeles varm i hjärtat och jag kan säga att kärleken till den karln är stor, lika stor som för 9år sedan!

Nu är det dags att packa lite inför morgondagens lilla tripp till Sthlm och Sebastians familj. Ska bli skönt att komma ifrån lite igen, de är så otroligt många måsten och tvång när jag är här hemma, så skönt att bryta lite invanda beteenden och kunna skapa nya med lite harmoni nere hos familjen Stråhle. Datorn följer såklart med, så lite bloggande blir det trots allt.

Vi hörs imorgon. Natti / V

Likes

Comments

​Jag och Sebastian pratar ofta och mycket om barndomen. Vi pratar både om jobbiga saker men också om saker som får oss att le lite, Att kunna blicka tillbaka och sakna barndomen tror jag är normalt, att vara liten utan några krav och ganska oviss om vad världen har att erbjuda. Dom som är toppsatt är Mamma och Pappa, allting annat är under isen. Allt i existensen dåtid var lättare och man upplevde bara dagarna i den mån att man var här och nu, man tänkte sällan på framtid eller dåtid. 

Något jag mer och mer har börjat analyserat är hur jag var som barn, hur jag utvecklades och hur min personlighet var, då jämfört med nu och egentligen ser jag mängder av likheter, bara att dom är på olika nivåer nu. Då, en liten tjej med en liten personlighet och små problem, nu en stor tjej med något större personlighet och identitet och aningen mer avancerade problem.

Jag har alltid haft en trygghet hos mina föräldrar, dom har gjort allt för mig och min syster, dom har kanske varit lite lite överbeskyddande i vissa sammanhang men vi har haft världens bästa uppväxt och fått det vi behövt och lite därtill, kärlek med ett annat ord! Något som sätter sig lite extra på näthinnan när man funderar och analyserar dåtiden är att jag redan vid liten ålder va rätt känslig och orolig. 

Jag va en tjej som var VÄLDIGT mammig, jag blev ofta ledsen när mina föräldrar lämnade mig på dagis, jag blev ledsen när inte saker skedde enligt mina planer och funderingar. Jag hade svårt att prova nya saker, för då ville jag helst kunna det under första försöket, hatade att inte kunna allt direkt och kände ofta misslyckanden. Blev det inte som jag ville, så gav jag gärna upp, även om omgivningen peppade mig. Att gå på stan med mamma och köpa nya kläder var det absolut bästa, men även det absolut sämsta, då kläderna inte satt som jag ville och det skapade mycket diskussioner. Där stod jag 7år gammal i provhytten och drog i tröjorna för dom satt för tight runt magen samtidigt som tårarna forsade och jag tyckte att magen var alldeles för stor. När jag kom upp i skolålder började prestationsångesten framträda allt mer - jag ville kunna allt och vara bäst, jag ville vara den som va mest omtyckt och den som gjorde bäst ifrån sig. Jag prioriterade ofta fel, gjorde alltmer fel val som drabbade mig ur ett negativt avseende.

Än idag kan jag känna missnöje, prestationsångest och hatar att misslyckas, jag vet ju att jag kan, jag kan mer än vad jag själv tror och stressar lätt upp mig så fort det blir mycket runtomkring mig. (tacka gudarna för mina älskade kom ihåg lappar)! Men idag kan jag blicka tillbaka och undra till vilken nytta min prestationsångest drev mig, gjorde den verkligen något gott? Ja, jag gick ur skolan med MVG i allt utom ett ämne. Mådde jag bättre för det? Fick jag mindre oro i kroppen? Älskar jag mig själv mer? Älskar mina föräldrar mig mer? Svaret är NEJ. Dessa ständiga tankar på att inte få misslyckas och ha den gnagande ångesten att prestera i allt har inte givit mig någonting alls, mer än sjukdom och psykisk ohälsa!

MEN, slutsatsen jag vill komma fram till är att det är svårt att förändra ett invant beteende, ett beteende som varit med sen dagisåldern. Jag är ju trots allt 28år idag och har fortfarande hela livet på mig, men att levt destruktivt under så många år, gör inte att man kan förändra genom en handvändning, utan det tar tid. Många gånger har det slagit mig att det är såhär jag är som person, lite otrygg i mig själv, orolig och känner obehag över livets förändringar och prestationer, att man får hitta sätt att lära sig leva med det. Nå, att det kan gå att hitta en livsstil som endå är rimlig, men att få bort och bli mer avslappnad i allt som livet har att erbjuda kanske är svårt och för mycket begärt.

Det va dethär med personlighet och identitet, dåtid och nutid. Jag kommer alltid vara jag, Viktoria, varken mer eller mindre. Ganska komplicerad och speciell, men vad säger existensen om vad som är rätt och fel? Funderingar till er - vad anses vara normalt / onormalt? Det är garanterat det som får dig att må bra, att ha en hälsa och ett välmående! 

Likes

Comments

                                                                                              Godkväll!

Nu börjar dagen lida mot sitt slut och jag har varit i farten mycket idag, eller mycket kanske va att ta i, men så pass att dagen gått väldigt fort i alla fall. Åkte ner på stan efter lunch och strosade en liten stund innan frisörbesöket, i hopp om att hitta något fint, men icke. Gick tidigare till frisören för att se om vi kunde börja lite tidigare och det kunde vi. Måste nog säga att dom på salong belladonna är väldigt duktiga och jag blev mer än nöjd. Gav henne fria händer och det blev en hel del som klipptes av, så nu är jag korthårig och det är så skönt. Korthårig med snedlugg. Köpte även med mig lite stylingspray som även var ett torrschampo som hon rekommenderade mig, i och med mitt tunna hår som knappt har någon volym alls. Köpte sedan med mig lunch upp till S och hennes små prinsar. Där va jag och busade med dem några timmar och bara myste. Barn kan verkligen dethär med kärlek. Fick med mig en jacka hem som jag ska prova lite mer, som jag kanske ska köpa av henne - en Henri Lloyd, så snygg!

Kom hem och fixade lite middag till mig och sebbe och sen kom S förbi ett tag, bjöd på kaffe och massa surr. Hon ska opereras imorgon och jag tror nog att hon hade lite myror i kroppen och va aningen nervös.

Måendet har annars varit väldigt upp och ner. Hade väldigt mycket ångest när jag vaknade men bestämde mig för att den inte ska få ta över denna dag då jag hade mycket inbokat, så nu ikväll känns det aningen bättre efter lite pepp från Sebbe. Mitt hjärta! Ännu en positiv grej är att min samtalskontakt kontaktade mig idag, kors i taket säger jag. Litar hursomhelst inte på henne men jag måste ju ha någon kontakt tills jag har möjlighet att få en riktig psykolog. Sen kanske hon kände lite press efter mammas icke så glada mail också, haha! Nej nu kallar sängen, de blir djupare inlägg imorgon!

Sovgott hjärtisar . Kram / V

Likes

Comments

                                                                                            God morgon!

En ny vecka med nya möjligheter. Blev dåligt med bloggning igår och det va ju mindre bra, men ack så mycket vi fick gjort här hemma. Städade, fixade klart och slog in lite presenter, jag hann boka en klipptid bara helt spontant och sedan hann vi också se bajjenmatchen.

Nu har jag ätit frukost, duschat av mig och kokat kaffe. Sitter och dricker nu medans jag kollar lite på tågbiljetter ner till sthlm. Vi åker på onsdag eller torsdag och det känns bra att komma iväg lite. Man har sin trygghet här hemma men jag älskar ju att resa så inget mig emot och sedan saknar jag min andra familj, sebbes familj. Medans kaffekoppen går bananas nu samtidigt som SJ:s sida är uppe så sitter jag och funderar hur jag ska klippa mig. Jag är ju en tjej som gillar kort hår. Tycker att man ska ha kort när man har tunt spretigt hår som mig, det ser fylligare och fräschare ut. Eller så överlåter jag allt till frissan och låter hon bestämma! Kanske kommer en bild sedan ;) Efter klipptiden så ska jag ta bussen upp till S och hennes småkillar och hälsa på, ska bli spännande och se vad vi hittar på för bus denhär gången!

Hoppas ni kikar in bloggen ikväll, återkommer med fler inlägg. Vill först önska er en bra dag. Glöm inte att fånga dagen på rätt sätt och sträck på er, ni är värdefulla och duger precis som ni är!

Kram / V

Likes

Comments

​Det har redan gått 12veckor sedan jag blev utskriven, oj va tiden går fort. Ett halvår på en psykiatrisk avdelning, inget att skriva i CV:n direkt, men endå kan jag sakna några guldklimpar som jobbar där. Tiden där va nog nödvändig men det finns några saker som satt sig på näthinnan lite extra mycket, både positiva och negativa.

Som när Syster och Kusin kom och hälsade på och kröp ner och myste i min säng, socialt besök liksom haha! När jag fick besök på rummet kl 02 på natten, scary, så det slutade med att jag fick låsa mitt rum JÄMT. När man varje morgon hörde  läkaren komma i sina klackar, hördes på mils avstånd. Gångerna när mamma fick sitta med mig och massera benen för jag hade kramp, alla biverkningar som gjorde mig totalt knäpp, jag skrek av smärta. Alla sjuksköterskestudenter som fick ta alla prover och ge alla injektioner på mig, jag är inte rädd för sånt, så dom tyckte om att få träna på mig. När jag hade sån ångest så jag kastade sönder mina glasögon, alla gånger jag smugglade in tuggummi och tuggade i hemlighet. Kvällen när jag bråkade med nattsköterskan som ville TVINGA i mig nattmedicin fast jag inte ville. När jag och J kollade på fina kläder på vilan och N pratade franska med mig för att jag va så faschinerad av att han kunde det flytande. När F förklarade vid middagen vad han hade ätit dagen innan - fårtestiklar och båda skrattade så maten sprutade ur våran mun. Första gången larmet på avdelningen gick och jag trodde det va brandlarmet och började grina, haha! Alla gånger personalen fick göra inbakade flätor på mig, alla gånger jag va så förstörd att läkaren fick komma med starka ångestdämpande och jag blev en zombiedelux och allt jävla tjat om att dricka viss mycket annars satte dom dropp, när jag en dag skällde ut S och sa att dom skulle vara tyst annars kastar jag vattenglasen över er en efter en, haha!

Svåra tider men det är skönt att veta att dom finns om det skulle bli problem, även om det inte alls är en ultimat miljö, så blev det just då min räddning. Vem har sagt att livet är en dans på rosor? Inte jag i alla fall och glöm aldrig att alla ha vi våra problem, varken mer eller mindre.. ​

Likes

Comments