Header

Ni vet en sån där härligt bra dag, just en sån har jag haft idag. Dagen min har spenderats på körskolan, hemma och ute på en brygga i kvällssolen. Jag har pratat med någon jag tycker så där farligt mycket om - fnittrat och skrattat för mig själv - och även tagit en spontantripp med en gammal barndomskompis till sjön. Den här dagen har verkligen varit helt okej om ni frågar mig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Det som gör mig mest rädd är inte det faktum att jag inte kan sluta tänka på dig - trots att det är precis det som borde skrämma mig. Jag menar vi har ju aldrig träffats. Kan jag verkligen känna något för dig när jag egentligen inte vet eller känner essensen av din själ? Inte vet vad som får dig att le och skratta? Eller ens vet om du fortfarande vill träffa mig? Jag vet egentligen inte så mycket om dig alls mer än vad du jobbar med och att det är något som passar dig som handen i handsken, att du är rolig och vet hur du ska föra dig med ord. Jag känner bara en knappt bråkdel av dig, men vill verkligen lära känna dig så mycket mer.

Det som skrämmer mig handlar inte om att du har fått mig att ta ett... kanske två enorma steg ur min bubbla och mot det för mig skrämmande och okända. Det gör det hela bara mer spännande, dig mer intressant, eftersom många - däribland vänner och familj - försökt man aldrig riktigt lyckats så som du. Du är verkligen speciell, det måste jag erkänna! Du river ner mina murar en efter en och jag vet inte hur du gör. Jag känner mig både så mycket starkare och så mycket svagare sen jag började prata med dig. Jag vågar göra så mycket mer, men har också lämnat mig öppen för att bli sårad.

Det som faktiskt skrämmer mig handlar om hur allt snabbare jag ser dig försvinna. Jag kan se mig själv flyga för att sedan falla mot marken med en hastighet så förödande att jag går sönder. Jag har aldrig varit bra på det här vi kallar kärlek, aldrig ens trott tanken om att jag skulle möta någon som får mig att vilja gå framåt istället för att backa - men här är du. Du existerar och jag tycks hela tiden göra något fel - antingen är jag för på eller tagit för mycket avstånd. Varför skrev jag inte bara tillbaka när du skrev att jag var snygg, istället för att stå och dansa som ett fån i köket? Varför tackade jag inte bara ja till att träffas dem första tre gångerna du frågade mig? Det finns så mycket som jag hade kunnat göra annorlunda och som kanske hade minskat den växande känslan i magen om att du tar avstånd och försvinner bort. Men samtidigt kan jag inte heller sluta undra om det bara är jag som överreagerar. För kan man verkligen förlora något som aldrig var ditt från början?

Likes

Comments

Startade dagen med lite styrketräning nu på morgonen och ska alldeles strax sätta mig ner med en god frukost, innan det blir dags för lite körkorts plugg. Känner mig riktgt glad och pigg idag, så är SÅ pepp på den här dagen verkligen.

Ha det fint så länge. Så hörs vi kanske snart!

Likes

Comments

Jag blir så irriterad på mig själv! Innan det här året började gav jag mig själv ett löfte om att detta skulle bli ett killfritt år - det visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag skulle liksom inte falla för någon, men ändå sitter jag här nu och faller. ASSÅ VAD ÄR DETTA! Jag har för tusan inte ens träffat killen face-to-face liksom!! Vill bara skrika!

Missförstå mig inte... jag totalt älskar att han kommit in i mitt liv, eller att jag fick veta om hans existens snarare. Men den här osäkerheten om att inte veta om han gillar mig eller inte fortfarande är en riktigt pain in the as. Jag önskar nästan att jag kunde skriva till honom rent ut och fråga hur han känner, men vill inte vara för på, känns redan som att jag är lite för på nämligen.

Asså har ni seriöst några råd? Det här med känslor är på sätt och viss ganska nytt för mig.

Likes

Comments

Hej alla hur är det med er? Hoppas allt är bra!

Just nu regnar det hos mig, så jag har satt mig ute på altanen, med en dator för att bara chilla och låta lugnet ta över.

Jag har haft några extremt känslosamma dagar, det har varit lite av en berg och dalbana faktiskt - jag går från extrem lycka och fnitter, till tårar och ledsamhet rätt vad det är, men jag älskar verkligen dessa dagar som jag haft hittills, så kan egentligen inte klaga trots tårar här och var.

”Its better to have loved and lost. Than never to have loved at all.” Ett citat jag försöker ha med mig på den här resan mot förälskelse hehe - både som lugn och som stöd typ.

Men vad har jag gjort annars under denna extremt långa blogg paus? - förutom att kanske kära ner mig i en kille som verkar vara för bra för att vara sant. Jo... jag har myst och pratat med en fin vän vid en sjö...

... jag har ställt upp en utställning på Stadsmuseet, hjälpt till att träna ett fotbollslag och avklarat hela två år på universitetet - helt sjukt att jag snart är inne på mitt sista år btw. Så många äventyr har jag varit med om och på måndag börjar jag ett nytt. På måndag ska jag nämligen börja ta mitt körkort - vet inte riktigt vem som längtar efter körkortet mest, jag själv eller alla vänner som pratat håll i huvudet på mig sedan jag fyllde 18 att jag måste skaffa det där körkortet.

Ha det fint så länge! Kramar från mig!

Likes

Comments

Sååå för första gången någonsin har jag gjort något riktigt modigt - jag har liksom typ, men ändå inte riktigt - bjudit ut någon jag kanske gillar. Häromdagen satt jag på en sushi restaurang med några från klassen, samtidigt som jag satt och snappa med killen jag kanske gillar haha. Tydligen gillar han också sushi.

Så jag lite skämtsamt, men ändå inte skämtsamt skickade tillbaka till honom "Då borde vi ta en sushi dejt någon gång haha." Varav han svarade "Faktiskt."(Förstår ni nu vad jag menar med att jag har bjudit ut någon, fast att jag på samma gång inte alls har det?) Samtalet kom liksom inte längre än så.

Gillar jag honom ens? Kan man gilla någon man aldrig träffat face-to-face? Jag vet inte! Jag vet verkligen inte. Kanske gillar jag bara att prata med honom. Kanske kommer vi aldrig träffas. Kanske är han så där gullig och pratglad inte bara mot mig, utan mot andra också? Det är så mycket jag inte vet som bara tiden kan tala om I guess. Vi får se helt enkelt.

Kram på er!

Likes

Comments

Är det inte lustigt hur snabbt man kan gå från att tycka att någon är skrämmande, till att rent genuint börja tycka om denna någon? Jag kan nästan tycka det, eller iallafall när denna process sker inom loppet av en vecka. Det känns så lustigt, men samtidigt så spännande att någon som var en främling för bara en vecka sedan, nu är någon jag pratat med via meddelanden och Snapchat varje dag.

Det känns så lustigt att redan börja vänta mig, eller hoppas på att få något litet som ett meddelande eller en Snap allt eftersom dagen passerar. Det känns så lustigt att gå omkring och le och fundera på saker som vi pratat om.

Jag vet inte... det känns bara så lustigt. Väldigt roligt, men lustigt.

Likes

Comments

I torsdags fyllde mamma min hela 40 år - men ta det lugnt lilla mamma, 40 är inte alls gammalt - så vi firade lite lätt med tårta när hon kom hem från jobbet. Idag har vi firat lite till, genom att bjuda hem lite släkt på fika. Lite spontant så där bestämde jag mig för att beställa hem blombud till mamma vid tio på morgonen - gissa om hon blev överasskad! Mamma har aldrig fått blombud förut och när hon hörde en lite lätt knackning på dörren var blommor det sista hon hade väntat sig.

Tror nästan att jag gillar att ge bort mer än att få, känslan av att se mamma så chockad och uppspelt är fullkomligt priceless - blir så glad! Älskar att spridda glädje och ljus verkligen!

Nu väntar en god middag - vi ska äta planka - och en fortsatt trevlig kväll för att fira mamma min. Grattis igen fina mamma, vad skulle jag göra utan dig!

Blommorna blev verkligen jätte fina! Florister är så otroligt duktiga på det dem gör.

Likes

Comments

Godmorgon måndag!

"Be a rainbow for somebody´s cloud" - ennu ett citat från Tumblr som väcker mycket tankar. Ibland behöver man bara säga hej och ge någon ett stort brett leende så har de mörka molnen i hjärta och själ skingrats en aning. Att visa att man finns där, att man bryr sig och att man fortsätter säga hur mycket personen i ditt liv betyder för en, trots att man varit vänner i nästan 5-10 år, och tror att det är självklart, är så extremt viktigt!

Alla berättar inte hur de mår. Alla berättar inte att det känns jobbigt - så ta hand om varandra och vara uppmärksamma på om några mörka moln har samlats och gör ditt bästa för att hjälpa till att göra det bättre igen.

Kramar. Ha en fortsatt fin måndag!

Likes

Comments