Header

Som vanligt när det gäller dig vet jag inte var jag ska börja. Jag vet inte om jag ska berätta hur jag mår, om jag ska tacka dig för de fina - men just nu - svidande minnena du gav mig, eller bara helt enkelt ge upp. Jag vet varken ut eller in just nu och det känns som att jag på riktigt håller på att gå sönder. Efter alla leenden du gav mig, efter all omtanke och vad jag trodde var kärlek från din sida trodde jag aldrig att du skulle få mig att må så dåligt. Jag trodde aldrig att du kunde vara så grym att inte ens ge mig en förklaring - liten som stor - till varför du klippte kontakten. Efter allt vi sa till varandra, efter allt som hände mellan oss anser iallafall jag att vi är... var... mer än främlingar och därför tycker iallafall jag att jag förtjänar att höra varför du gav dig av - men det är bara min åsikt.

Det här som du läser just nu är mitt farväl brev till dig Marcus. Det här är mitt sätt att försöka ta hand om de bitar som finns kvar av mitt hjärta. Det här är helt enkelt mitt sätt att försöka bearbeta vad som hänt och gå vidare, trots att det är en process som kommer sträcka sig långt efter att det här brevet är färdig skrivet. Just nu i denna stund känns det här som det svåraste farväl brev jag någonsin kommer att skriva, för oavsett om du tror mig eller inte så är du min första stora kärlek.

För dig gjorde jag det där lilla extra. För dig visade jag en sida av mig själv ingen annan någonsin fått se. Jag gav dig mina dagar och trots hur mycket jag värderar min sömn fick du även mina nätter. Det spelade ingen roll om jag var vaken, eller om jag sov, för på något sätt lyckades du alltid finnas i mina tankar ändå. Bara minnet av något du sagt eller gjort kunde få min dag att bli så mycket ljusare. Saker som i vanliga fall oroar mig fick du att försvinna - trots att det aldrig var något vi berörde i våra samtal. Du fick mig att må sååå bra, fick mig att känna mig sååå in i norden lycklig, bara för att senare bryta ner mig fullständigt. Jag vet att ord inte är något annat än just ord för dem flesta, men för mig betyder dem så mycket mer än så. Så när du sa att du aldrig skulle tröttna på att prata med mig. När du sa att jag var den enda tjejen i dina ögon, och när du sa att jag vunnit dig... trodde jag dig. Självklart trodde jag dig. Jag trodde vartenda ord - förutom den gången du sa att din telefon strulade, det tror jag verkligen inte på men men. Vad jag försöker säga är att jag litade på dig. Jag gav dig mitt hjärta inte bara för att du sa att du inte skulle krossa det, utan också för att jag genuint fallit för dig och kände att du var värd risken som kärlek innebär.

Just nu känner jag mig bara tom, besviken, ledsen och väldigt naken. Jag känner mig blottad och utnyttjad på ett sätt. För kort efter att jag tog modet till mig att visa dig just det där lilla extra försvann du. Du försvann kort efter det att jag lagt alla mina kort på bordet - det är så jag ser på det, så ja... jag känner mig blottad. Det får mig att undra om något av det du sa var sant. Om något av det du kände för mig var på riktigt eller om allt bara var ett spel för dig? Jag trodde att du tog avstånd för att du inte mådde bra, och som ett försök att inte pressa dig för mycket lät jag dig göra just det - ta avstånd menar jag. Du skulle få komma till mig när du var redo, istället vaknade jag upp en morgon med att du tagit bort mig från snapchat. Mina händer började skaka när jag inte längre kunde se dina poäng och chocken över vad det betydde tog väldigt hårt på mig. Efter det stirrade jag in i väggen i jag vet inte hur länge - jag hade drabbats av chock. Kort därefter kände jag paniken växa och jag gick in på Facebook bara för att se att du fanns kvar där. Jag kände mig så förvirrad, men kände också en gnutta hopp. När jag senare upptäckte att du tagit bort mig där också bröt jag ihop... fler gånger än vad jag vill minnas. Den käftsmällen kändes enda in i benmärgen och hur mycket jag än försökte kunde jag inte sluta gråta. Jag kan fortfarande inte sluta gråta.

Efter allt... trodde jag verkligen inte att det skulle sluta så här. Jag har upprepade gånger bett dig att berätta för mig om dina känslor skulle ändras, men när stunden väll kom. När jag behövde sanningen från dig som mest för att på något sätt gå vidare... fick jag tystnad. Jag vill att du ska veta att jag inte ångrar någonting jag sagt till dig. Jag ångrar ingeting jag visat dig. Det enda jag ångrar är min egen dumhet, för visst borde jag vetat bättre än att lita på dig? Eller var säger du Marcus?

Allt jag önskar är att du gett mig en förklaring så att jag slipper gå och undra. Jag vill tro att allt var på riktigt. Att du gillade mig så mycket som du sa att du gjorde. Jag vill tro att du ville ha mig i dina armar och hålla om mig hårt, men eftersom du gav dig av utan ett ljud kan jag inte låta bli att undra. Var det något jag gjorde? Var det på grund av att du inte mådde bra? Lekte du med mina känslor? Tänkte du på mina känslor överhuvudtaget när du klippte alla band? Är jag inget annat än en dum flicka som föll mot sitt bättre vetande? Jag har så många frågor och kommer aldrig få några svar.

Allt som finns kvar att säga är att jag trodde du var bättre än så här! I really did!

Tanken på att vi aldrig någonsin kommer att säga ett ord till varandra igen känns så fruktansvärt jobbigt. Så, så fruktansvärt jobbigt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Äntligen har rekryteringen av volontärer till Norrköpings filmfestival kommit igång på riktigt - känns så skönt att jag börjar få in den ena ansökan efter den andra. Har varit lite bekymrad över att jag inte fått in så många ansökningar som jag velat, men nu börjar det likna något.

Det här är första året jag är med och hjälper till med festivalen och att då dessutom få ansvaret att rekrytera gör det hela lite extra kul och utmanande. Eftersom jag dessutom går mitt sista år på Universitetet har jag inte jätte mycket att göra - åtminstone inte i nuläget - och behöver därför något kul att distrahera tankarna med.

Hoppas ni alla får en fin dag därute! Kramar från mig!

Likes

Comments

Idag har jag distraherat tankarna så mycket det bara går - har kört ett hårt träningspass på morgonen, jobbat fem timmar, för att direkt när jag kommer hem jobba med rekryteringsarbete för Norrköpings Filmfestival. Att faktiskt komma hemifrån en stund och jobba gjorde att jag glömde bort verkligheten en stund. Känner inte att jag blev av med tankarna på allt som händer just nu, men för en liten stund hittade jag äntligen mitt fokus och glömde bort allt annat.

Det är jobbigt när saker och ting inte går som man önskat eller tänkt sig, men jag fortsätter kämpa! Som både min kära mamma och en riktigt god vän sa till mig igår - ta en dag i taget, ett steg i taget.

Hoppas ni har det bra därute och kämpar på nu när höstmörkret tränger på. Kram på er!

Likes

Comments

Kanske är det galet att jag fallit för en kille jag ennu inte träffat. Kanske är det galet att jag kommer på mig själv med att sakna honom. Kanske... är det till och med galet att han redan är det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen, och det sista jag tänker på innan jag somnar. Känslan jag känner varje gång han skriver med mig, varje gång han håller mig vaken om nätterna för att ge mig en stund där inget annat än vi existerar är obeskrivlig. Kan inte förstå hur jag både kan vara vaken och drömma samtidigt. Förstår inte hur det här kan hända på riktigt.

Allt detta är så svårt att förklara för någon utomstående, för jag förstår om det låter galet... extremt galet. Men sanningen är att jag har fått känslor för honom och längtar efter den dag vi ÄNTLIGEN ska få träffa varandra - om den dagen någonsin kommer.


Jag vill hoppas så klart. Det vill jag verkligen! Men det känns också väldigt skrämmande att hoppas just nu, då allt krasar sönder och försvinner varje gång jag ser hoppet i vitögat. Jag vill lita på honom, tro på att han kommer tillbaka när han mår bättre, men eftersom jag aldrig träffat honom face to face, finns det mycket jag inte vet. Så även om en stor del av mig litar på honom till tusen, finns också en liten del av mig som säger åt mig att vakta mitt hjärta och att inte hoppas på för mycket. Ett krossat hjärta är trots allt aldrig roligt att behöva ta hand om.

Likes

Comments

Godmorgon på er! Äntligen är det fredag!

Det har varit en fruktansvärd dålig uppdatering på bloggen på sista tiden. Mycket har hänt. MYCKET! Jag har gått omkring på små rosa moln för att en vis person bara är sooo freaking amazing och gör mig så himla lycklig hela tiden. Har på riktigt gått omkring utan att kunna sluta le. VÄRLDENS UNDERBARASTE KÄNSLA! Nu är saker och ting lite mindre bra dock, och jag vet inte riktigt vad som händer. Jag vill hoppas på att allt ska bli bra igen, men det känns samtidigt väldigt läskigt att hoppas just nu - hjärtat börjar redan bli blåslagen för att jag faktiskt gillar den här killen och inte vill att han ska försvinna. Vill verkligen få chansen att lära känna honom mer och bara ha hitta på roliga saker tillsammans. Jag vill veta vad som får honom att skratta och gosa in mig i hans famn. Livet är galet när man är kär hörni...

Ikväll kommer min fina fina vän Jennifer hem till mig. Vi båda jobbar sent och hon har dessutom världens himla jobbvecka framför sig, men tar trots detta ändå sin tid att träffa mig när jag känner mig trasig. Hon är definitionen av sann vänskap! Tanken är att vi ska tända ljus, laga mat och bara chilla, prata och antagligen gråta lite. Det ska bli kul att ses eftersom det nu var ett tag sedan vi faktiskt sågs.

Nu ska jag fortsätta min morgon med att titta på youtube innan jag måste dra iväg till jobbet. Ha det fint hörni så hörs och ses vi snart! Kram på er!

Likes

Comments

"Life is about balance. The good and the bad. The highs and the lows. The pina and the colada." // Ellen DeGeneres

Dagens citat skulle man kunna säga. Har gått omkring och letat efter något hela dagen. Något att stilla tankarna med. Något att fokusera på och något som får ordet uttråkad att vända på klacken och ge sig av. Hela dagen har jag letat och slutligen fann jag det jag letade efter - balans.

Just nu är det väldigt mycket som händer runt omkring mig - mitt sista år på universitetet tar snart sin början, körkortet som jag slitit med hela sommaren har jag snart i min hand, och sen har vi mitt privatliv som ja... vad ska man säga om det... finns där och ställer till trubbel och oreda helt enkelt.

I min hjärna händer därför väldigt mycket just nu och inte ens under dem senaste dagarna då jag legat hemma i feber har min hjärna slappnat av helt, förutom när jag lyckats somna och sätta alla tankar i viloläge. Idag - eller under kvällen - har jag därför gjort något som jag inte gjort på länge. Jag har laddat om. Jag har vänt blad från alla sorgliga videos på youtube till de videos som tar upp komedi, motivation och rutiner av olika slag. Jag har tagit mig tid för kvällsyoga och jag har lyckats ta mig ut ur huset för en promenad. Allt detta kanske inte låter som mycket i andras öron, men för mig är det mycket - en litet steg tillbaka till stigen jag virrat bort från helt enkelt. Ett steg bort från det jobbiga just nu och tillbaka till den ljusa sidan.

Hoppas ni alla har haft en fin dag. Fångar dagen med allt vad det innebär och bara har det fint! Ta hand om varandra så hörs och ses vi snart!

Likes

Comments

Något som jag glömde berätta för er häromdagen är att jag ÄNTLIGEN har besökt Liseberg! Hann knappt sätta min fot innanför portarna innan jag kände mig som ett barn på julafton - älskade varje sekund!

Har velat åka till Göteborg så, så länge och när föräldrarna såg att jag hade en ledig helg - helt fri från jobb - bokade dem in oss på hotell heden i Göteborg, tillsammans med en liten dagstripp in till självaste Liseberg. Dem själva tillsammans med min bror var även där förra året, men på grund av jobb hade jag inte möjlighet att följa med.

Nu fick jag dock äntligen min chans att följa med and I LOVED IT! Jag kanske är lite för feg för att åka dem allra värsta berg och dalbanorna som t.ex. Helix, men Balder var verkligen riktigt rolig! Är så svag för stämningsmusik i nordisk anda dessutom, så när musiken spelades i väntan på att få åka var förväntningarna på topp!

Bror min poserar som aldrig förr

Utsikten från Pariserhjulet.

Likes

Comments

Hej alla fina själar därute!

Sitter just nu med en varm kopp te, tillsammans med min nya besatthet - tv-serien suits, någon av er som sett den? - och hoppas på att halsen min inte ska bli värre. Det är verkligen tur att jag bara jobbar i 2.5h imorgon så att jag inte behöver slita på rösten mer än nödvändigt. Dock är det inte bara jobb som står på schemat imorgon, utan har också en tjejkväll inplanerad - förhoppningvis med god mat och någon rolig film. Vi har faktiskt inte planerat så mycket haha.

Dem senaste dagarna har allt och ingeting hänt - har börjat prata allt mer med en urgullig kille som trots bristen av kommunikation från just nu, jag ändå hoppas på att få se/ höra mer av så småningom. Jag har också ägnat dem senaste dagarna åt att träffa en av mina allra finaste vänner. Jag tog bussen hem till henne för en gångskull, vilket resulterade vid att vi hamnade på en restaurang för lite lunch - vegetarisk lunch dessutom. SÅ GOTT och verkligen otroligt mättande!

Hoppas ni alla har haft det riktigt härligt dem senaste dagarna - pratat och träffat nära och kära och bara haft det rent allmänt jätte bra! Ta hand om er, så hörs och ses vi snart! Godnatt!

Likes

Comments

Dagens humör: Inte glad, inte ledsen, bara en aningens tom... men ganska pigg endå.

Dagens borde: Lägga mobilen i en byrålåda och låta den ligga där heeela dagen... kanske låta den ligga där hela veckan. Just nu är INTE min mobil bra för mig, då jag bara går omkring och hoppas på att hans namn ska stå på skärmen, trots att vi nu inte pratat på mer än två veckor och antagligen aldrig kommer att prata igen.

Dagens frisyr: Två inbakade flätor på var sida av mitt huvud.

Dagens smink: Har fått jätte dålig hy på sista tiden, så kör på något enkelt idag. Lite BB-cream för att jämna ut hudtonen och så lite puder på det.

Dagens planer: Jobb från 10.30-18.00, efter det ska jag skicka ut en förfrågan till filmfestivalen här i Norrköping och kolla om dem behöver folk. TAGGAD!

Dagens materiella vill ha: Hm, den var svår, men måste nog säga kläder. Är så shopping sugen så det finns inte. Det roliga är dock att jag inte har den allra blekaste om vad för typ av klädesplagg jag vill ha haha.

Det var dagens lista. Ta hand om varandra och kram på er!

Likes

Comments