På all den här tiden har jag idag för första gången pratat engelska med en av tjejerna, det ni. Det var fantastiskt skönt att inte behöva någon vuxen, annan som sitter där och översätter! Det blir ett helt annat samtal! Vi kunde föra ett normalt samtal om livet, intressen och drömmar. Jag uppskattade det och vill tro och hoppas att hon med gjorde det. Hon tyckte om att läsa böcker och hennes favoritämne i skolan är engelska. Ska försöka att finna en bok till henne innan jag åker. Hon brukar inte vara på centret men bor där nu när det är lov. De flesta secondary school är också internat skolor. Av de tjejerna som bor på Niyampinga är det inte många som klarar sina national exams i primary school och kan gå vidare till secondary school. Primary school går man i 6 år och secondary school i 6 år. Det motsvarar grundskolan och gymnasiet för oss. De som senare går vidare och har möjlighet att studera på Universitetet är ännu färre, det är en ekonomisk fråga. Det är så annorlunda från Sverige, västvärlden, vi är så priviligerade att vi inte förstår det. För det är vår verklighet medan de lever i en annan verklighet och överallt runt vår jord finns det en massa parallella liv och verkligheter.

Idag har varit en bra dag, Jag har haft en effektiv och skön plugg eftermiddag på ett utav mina favoritställen i Huye, Inzoze Nziza. Där gör dem sin egen glass med nya smaker varje vecka. Det är sådär charmigt med träbänkar, böcker på borden, meny på griffeltavla och trevlig personal. När jag kom hem tog jag mig i kragen och gick ut och sprang en runda i vårt område som heter Taba. Det är otroligt vackert, många stora villor, grönområde och det är lugn och fridfullt på gatorna. Tycker om att promenera eller ta en joggingtur där. I den här veckan som är vår näst sista, oj Oj OJ är vi hembjudna till två av våra lärare på lunch, Alexandre och Consolee. Det är väldigt fint att få bli hembjuden till sin lärare.

Helgen som gått var min sista i Huye. Vad konstigt det är att säga det, för nästa torsdag åker vi till Kigali och lämnar huset och praktiken tar slut den 21dec. Hur säger man hejdå till tjejerna och våra vänner här? Ja hur säger man hejdå på ett bra sätt överhuvudtaget? Vi ska iallafall ordna något litet extra firande. Jag har räknat på mina fingrar att jag varit iväg de senaste 8 helgerna och rest i Rwanda. Det var rätt beslut att stanna och spendera helgen i Huye. Jag har hunnit ikapp med tankar, njutit av solen och haft en vilosam helg här med Natalie.

​Bild 1. Lukta på vilda rosor i mitten av December 

Bild 2. Natalie och jag, vi har levt nära varandra i snart 4 månader min trogna kompanjon i Rwanda

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Den första advent åker vi på Safari. Jag kan väl säga att julkänslan har svårt att infinna sig här nere men vi gör vårt bästa med lite juldekoration och bak. Söndag morgon vid 04.30 ringde våra alarm. Natten har inte innehållit särskilt mycket sömn för min del, så som det brukar bli när man vet att man ska upp tidigt och behöver sova, att dela sovsal med 10 andra underlättar inte heller. Glad och förväntansfull gick jag upp, åt en snabb och tidig frukost, magen var väl sådär glad för det. Vi hade beställt en taxi dagen innan att hämta oss 05.10 men den hade problem att ta sig ut ur parkeringshuset, så vi promenerade till Papyrus där taxi alltid finns. På vägen mötte vi människor som var på väg hem och fick frågan om vi gick upp tidigt eller kom hem sent. 05.30 skulle vi vara vid UTC där vår safaribil och chaufför väntade. Vi var 7 personer i bilen, två från Nederländerna, en mamma och en dotter, en kille som var tandläkare från Bolivia, en kvinna från Kanada som cyklade Rwanda runt och vi tre studenter från Sverige, en minst sagt internationell bil. Själva resan till parken tog mellan 2 ½ - 3h och jag sov mestadels av tiden. I början höll jag mig vaken och det var en vacker morgon med soluppgång, dagg i gräset och lätt dimma. Vägarna är förvånansvärts raka i öster om man jämför med övriga delar av Rwanda där de slingrar sig och en längre raksträcka är svår att finna.

Vi kom fram till parken runt 8 och fick lite information och en guide med oss. Vi höll oss i de södra delarna av parken. Parken är stor som ni kan se på kartan och de norra delarna går inte att ta sig fram på just nu pga att regnet har förstört vägarna. Dock fick vi information om att de flesta djuren just nu håller till i de södra delarna. De djur vi fick se var Zebror och i parken finns ungefär 2000, 2 Giraffer på långt håll, Bufflar som låg och gottade sig i leran, olika arter av Antiloper, Babian familjer, toppen av flera Flodhästar, hord av Elefanter som blockerade utvägen och olika fågelarter bland annat Havsörn och Egyptiska änder och Tranor. Vi såg tyvärr inga av de 19 lejonen eller 3 Geparderna men de är väldigt sällsynta. Naturen var inte riktigt vad jag förväntade mig, den var vacker och väldigt grön och kullig i vissa delar. Den där savannen som jag föreställt mig kom vi aldrig till då den finns i de norra delarna av parken mot Tanzania. Trots det känner jag mig nöjd med Safarin och det var roligt och häftigt att få se flera av djuren i verkligheten och inte bara på national geographic. Det var också roligt att få göra det i Rwanda även om Tanzania är mest känd för sin safari och savann. Vi åkte tillbaka vid tre tiden efter en incident med elefant horden som var längs med vägen som gjorde att vi fick ta en annan väg ut än den vi tänkt. Elefanterna är stora och när de blir stressade vill man inte vara i deras väg och bilarna fick backa undan. De fanns flera ungar i horden och elefanterna i parken lever i det vilda och är på något sätt inte tama. Dem kan också vara svåra att se i parken så vi hade tur fick vi veta.

Vi var tillbaks i Kigali vid halv sex, bytte om, fräschade upp oss och gick ut och åt fisk spett som avslutning och det smakade ljuvligt. Här i Rwanda är bruschette (fiskspett) av olika slag vanligt, det kan vara av fisk, get eller kyckling. På safarin skulle man ha med sig sin egen matsäck och vi hade handlat innan men tidigt på morgonen och klantiga som vi var glömde både jag och Natalie vår matsäck. Dock kunde man vid receptionen i parken köpa baguetter som tur var. På kvällen var det var rätt skönt att få lägga sig och trots högljudda gäster kunde jag somna efter ett litet tag.

Jag känner mig nöjd med Akagera och hade gärna haft en till dag för att hinna se mer och vara där.

Bilder från Akagera; Har inte hunnit redigera dem, men när jag väl gjort det och funnit mina favoriter kan det hända att fler bilder kommer upp här - håll tillgodo

Likes

Comments

Nu har det gått ytterligare en vecka och lite till. Nu räknas helt plötsligt tiden. Louise har nu flugit hem till Sverige efter tio dagar hos mig. Det har varit bra dagar och vi har hunnit med en hel del. Jag tänkte mest sammanfatta kort att hennes vistelse började och slutade i Kigali och det var en stad som även om hon blev förtjust i. Vi träffade mest folk i Kigali och åt god mat, bara va mer eller mindre. I Huye blev det en hel del vardag där hon fick hänga med i praktik och plugg. Vistelsen i Gisenyi blev inte riktigt som vi hoppats på. För det första regnade det och stormade när vi kom och himlen var alldeles grå, sedan blev Louise sjuk med feber och förkylning. Detta höll i sig men blev mildare både vädret och förkylningen, men den där dagen på stranden som vi sett framemot blev inte av. Det kändes lite komiskt och allt vi kunde göra var att skratta åt det.

Idag har vi varit på en föreläsning om ”Community-based rehabilitation of disaster and refugees ” på Universitetet och det stora campus här i Huye. Det var spännande och roligt att få vara med på och se hur undervisningen går till här. Det var en del med föreläsning och sedan en del med diskussion och tillfälle för frågor. Studenterna som var med var inne på samma år som vi och vi kom fram till att vi tar examen samtidigt. Området var jättestort och reglerat med vakter, alla måste visa sina ID kort förutom vi som åkte in på vår lärares. Det var ett väldigt vackert område, naturskönt och nära. Byggnaderna var gamla, sedan koloniseringen och på den tiden var det en grundskola för vita barn.

På eftermiddagen gjorde vi ett studiebesök på Family Circle Of Love Lab Organisation. En organisation som hjälper kvinnor som varit utsatta för våld och sexuellt våld och ensamstående mammor. Organisationen är nystartad sedan 2 år tillbaks men har redan över 200 kvinnor som kommer dit för att tillsammans dela sina livssituationer. De har självterapi och terapi. Det var så tydligt hur viktigt och stor skillnad det gör att veta att man inte är ensam i sin situation och att det finns hopp. Vi fick ett varmt välkomnande och de var villiga att dela med sig av vad Love Lab betyder för dem.

Rwanda är otroligt vackert just nu eftersom det är en liten regnperiod. Jag tröttnar aldrig på vyn över de gröna kullarna och dalarna med odlingar, bön, majs och risfält. Människor som stirrar och skiner upp som solen när man säger hej och ger ett leende. Man går också otroligt långsamt här jämfört med i Sverige, ingen verkar ha särskilt bråttom och det märks. Det är en speciell doft här nere som också tog sig ett tag att vänja sig vid, nu tänker jag sällan på det. Stökiga busshållsplatser, människor som ska ta selfies med eller utan en och den konstanta värmen. Vänner och fantastiska människor som man träffat här nere, vårat hus, trädgården och mitt rum i Huye… Det och mycket mer kommer jag att sakna.

Likes

Comments

Igår hade vi vårt andra seminarie online om etik. Det var fint att sitta runt köksbordet och knapra Brago kex och diskutera etiska dilemman. Det var också en månad kvar tills praktiken här når sitt slut. Jag tycker inte om  när slutet är ett faktum och jag inte kan göra något åt det. Jag börjar bli sentimental över mycket. Den här tiden har varit bra för mig på många sätt och jag har lärt mig mycket. Det är subjektivt och svårt att förklara exakt vad och hur mycket. Jag känner en stor tacksamhet i att vara en av dem som fått göra min praktik i just Rwanda. Det finns så mycket att lära av andra kulturer och det finns en skönhet och ödmjukhet i detta land. Jag finner en frihet i att veta att jag faktiskt kan åka tillbaks. Jag vill inte riktigt att det ska slut än och jag vill kunna bevara det. 

Det återstår att se hur det blir att återvända till Sverige, till ett land så olikt detta, till kylan och till välfärden men också till nära och kära och den svenska maten! Det blir en kulturkrock åt andra hållet vilket jag försöker förbereda mig på. Det finns mycket som Sverige har som inte Rwanda har än men Rwanda har något som Sverige saknar. Jag känner mig bredare och rikare på perspektiv som jag inte haft innan, jag gillar att vara bred. Jag har aldrig varit särskilt bra på att hantera avslut men hoppas känna mig redo när det väl är dags.  .

Likes

Comments

Jag ska få besök från en av mina äldsta vänner. Vi har känt varandra sen vi var 4 år då hon kom hem med sin familj från Tanzania. På dagis vi möttes och blev vänner. Jag var ivrig i att lära känna henne och gick självsäkert fram och presenterade mig, allt började med ett "hej vad heter du". Vi har upplevt barndomen, tonåren och att bli vuxen tillsammans. Det är inte många jag kan säga det om. Det är en vänskap som funnits med i många år och har sin historia med tokiga upptåg, lekar och teaterföreställningar. Fastän vi är lika olika som hårfärgen har vi hållit ihop och det planerar vi att fortsätta med. Så jag säger: "Murakoza neza Louise!"

Roadtrip: Kigali - Huye - Gisenyi

Likes

Comments

Det känns som att det hänt mycket de senaste dagarna. Jag tänkte försöka att sammanfatta detta lite i form av bild och text. Om vi börjar med minister besöket i torsdagskväll. Det gick så fort, de var där i en och en halvtimme. Gården på Niyampinga var inte sig lik, det var stora partytält uppsatta och stolar i rader. Två tält mittemot varandra och på ena sidan satt alla barn och de som arbetade där och på andra sidan satt besökarna, ministrar och viktiga personer. Vi satt också där fast inte i främsta ledet, hade nog känt mig mer hemma på andra sidan med barnen. Det hela började med en bön över det här mötet och sedan presentation av alla besökarna. Jag kommer ärligt talat inte ihåg alla eller vilken position de hade. Barnen framförde olika saker bl.a. traditionell sång och dans. De var så vackra i sina dräkter och stolta. Även pojkarna från Intaganda presenterade någon rolig poesi berättelse som vi inte förstod. Vår handledare var med och översatte åt oss eftersom allt skedde på Kinyarwanda, det var vi väldigt tacksamma för. Minister of gender and familiy promotion höll ett ganska långt och välformulerat tal om vad de stod för och pratade även till barnen. Hon tryckte på att det här var framtiden och hur viktigt det var att gå i skolan och inte ta droger. Hon tog även upp att barnen behöver få känna sig älskade, de behöver inte bara mat utan kärlek och tackade också för att de fick komma hit och alla dem som arbetade där för deras engagemang. Det hela avslutades med att alla fick takeaway och en läsk och sedan sattes det på musik och alla började dansa, vuxna som barn. Det var en härlig stämning!

Idag har vi varit på studiebesök på SOS barnbyar i Rwanda i en by som heter Nyamugabe som ligger ca 30 min från Huye. Natalie träffade en kvinna från Danmark på en yogaklass som arbetar där och det var så vi fick komma dit. Mycket handlar om kontakter och det knyts ofta och enkelt och det är roligt. Att få se och höra hur de arbetade var intressant och jag tycker om upplägget med att de har mammor som bor med ett antal barn i ett hus som i familjer . De har just nu ett projekt med gruppterapi och ser framsteg i det arbetet och utbildar människor lokalt för att kunna arbeta med det självständigt vilket jag tycker är väldigt bra. De har också skolor för barnen. Utsikten där var helt fantastisk och vilken vacker plats. Det låg högt upp och var ganska svalt med utsikt över tusen kullar. Just nu grönskar hela landet, det är mycket grönare än när vi kom. Det kan bero på regnperioden som inte är så farlig som jag befarat. Däremot har det blivit kallare och jag börjar känna av en förkylning… men kallt kan jag inte påstå att det är. Det känns fel att säga med tanke på hur kallt det är i Sverige nu.

I helgen var jag och Natalie i Kigali. Vi hade en fullspäckad helg kändes det som, vi lämnade vårt hostel på morgonen och kom inte tillbaks förrän på sen eftermiddagen för att lämna saker, byta om och gå ut igen för att äta. På lördagen gick vi på en guidad tur i ett område som heter Niyamirambo också känt för att där bor flest muslimer och moskéerna ligger där. Det var ett center för kvinnor som startades upp där, för att göra dem mer självständiga. Stadsdelen kallas, en plats som aldrig sover och människor arbetar dygnet runt med sina företag sägs det. Området har en intressant historia. Muslimerna var en gång diskriminerade pga sin tro men under folkmordet gömde de och tog sin an många och efter det fick de respekt och många är tacksamma för vad de gjorde. Vi fick se en mjölkbar, i Rwanda är mjölk en del av traditionen, mjölk är t.ex. något man alltid tar med till någon som är sjuk för att det ska stärka en person i sin hälsa. Vi fick se hur de gör Casava en slags grön gryta som görs av en växt som heter Casava, traditionella tyger, frisörsalonger och traditionella frisyrer som symboliserar olika status, muslimernas historia och mer. Vi var en grupp med människor från olika ställen i världen och det var kul att träffas och höra vad dem gjorde och varför de var här. Vår guide var väldigt bra och berättade på ett roligt sätt om stadsdelen. På kvällen av en slump träffade vi våra klasskamrater som gör sin VFU i Uganda på samma restaurang, vi satt och pratade med dem och berättade om hur vi hade det. Alla verkade trivas bra på sina praktikplatser och de flesta kände som oss att tiden går för fort!

På söndagen åkte vi långt iväg och red på hästar uppe på Mount Kigali. Det var en timmes tur och jag hade ont efteråt kan jag säga. Det var en häftig känsla och man kunde se ut över staden. Min häst var dessutom den snälla, Mombasa hette han och pga att det var brist på personal fick jag rida min häst utan ledsagare men det gick bra och jag fick många uppmuntrande blickar av människor runtomkring. Vi åkte också till marknaden Kimironko, åt jättegod mat på Zen Orientale, Sole Luna och fikade på bästa stället Inzora Rooftop med utsikt över staden. Vi bara njöt av hela helgen. Hostelet som vi bodde på låg långt utanför centrum och det var mycket mera liv och människor i den stadsdelen än i turistområdet Kimihurura som vi bott i innan. Det var omväxlande men en go känsla att få bo mer lokalt med människorna här. En helg kan gå fort och vi var väldigt trötta när vi satte oss på bussen till Huye vid sextiden men nöjda.

Det var nog allt.

Ministerbesöket

SOS barnbyar

Helg i Kigali

Likes

Comments

Nu när jag inser att tiden är kort har strukturen fallit mer på plats. Allt som vill hinnas med och helgerna är mer eller mindre uppbokade. Den här helgen bestämde vi oss för att stanna i Huye och det blev en lugn och skön helg, tränat och sett Huye från olika perspektiv. Vi har haft filmkväll och avnjutit svenskt godis som våra kära hemifrån tagit hit från Sverige. På tal om något annat har jag fått en dålig vana av att vakna vid klockan sex på morgonen. Varje morgon oavsett hur sent jag lägger mig eller om vi har sovmorgon. Detta stör mig och jag blir trött på eftermiddagen istället. Vet inte vad jag kan göra åt det för att bryta detta, har ni tips tar jag gärna emot dem. P:S Idag kom Astrid äntligen till oss efter en veckas ofrivillig frånvaro då hon blev bestulen på sina saker. Nu är vi komplett igen och ska fira med ett glas vin ikväll.  

Första seminariet är nu avklarat och startskottet har gått och en rapport ska skrivas i slutet och en problemformulering börjar ta form utifrån all observation och ständiga reflektion. Funderar över processen här och kommer på mig själv att fråga, vad är det jag lär mig och vad är det som förväntas att jag ska lära mig? Jag får höra att jag inte kommer att vara densamma när jag kommer hem, att jag kommer att ha förändrats, hur kan jag inte se nu även om jag kan känna det. Flygbiljetter är bokade till Sverige och datumet som gäller är 3 januari Landvetter.

Hela den här veckan har varit annorlunda på praktiken. När vi kom i måndags var det full rulle, väggar skurades, kvastar bands, saker åkte upp i de tomma hyllorna. Vi fick veta att ”The Minister of Gender and Family” ska göra besök på alla barnhem i Huye. Jag fick känslan av att detta besök är viktigt och alla var engagerade, barn som vuxna och det kändes som en hel renovering av centret. Det ska vara presentabelt och i ordning, traditionell dans och sång ska framföras och idag fick vi vara med och välja tyger till klänningar som de ska ha på sig. Jag får känslan av att de ser framemot besöket och det är en stor händelse. Det kommer dessutom pojkar från ett annat center som Caritas också driver och totalt beräknas det vara minst 120 barn. Jag och Natalie ser framemot morgondagen med spänning, vad kommer att hända. Hur kommer stämningen vara?

Jag har beslutat mig för att fortsätta lära mig språket lite mer för varje dag, vid det här laget önskar jag att jag kommit längre, men försöker att inte ge upp för det eller lägga för stor press på mig själv. Det är trixigt eftersom att de som kan engelska gärna prata engelska med oss och det är smidigt för mig. Det är mest på centret där jag konkret märker av språkbarriären.

* Det här står The minister of gender and family promotion:

The Repubic of Rwanda's Ministry of Gender and Family Promotion (MIGEPROF) works to create stable families, gender equality, and complementarity. They have been partnering with CARE Rwanda's OVC and VW Programs to promote a conducive environment for family stability, gender equality, and child protection towards sustainable development. There mission is to:

  • Guarantee secure environment for all family members
  • Empower women and girls
  • Non-discrimination, complementarity, and gender equality promotion
  • Design and implement positive masculinity
  • Eradicate gender-based violence
  • Reinforce family unity and positive parenting

Blandande bilder från helgen och vardagen: 1. Efter träning, har aldrig sett en kvinna jogga här nere och iakttagen det blev jag. 2. Trädgårdsutsikt på morgonen. 3. På vägen till praktiken 4. Vår ytterdörr 5. Förberedelser inför minister besöket 6. Typisk buffé 7. Saker i hyllorna och organiserat för första gången kan man se vad som finns där 8. Matbutiken i Huye, den enda supermarketen vi vet om 9. Jag med en av flickorna på praktiken

Likes

Comments

De tio dagars ledighet är nu ett minne blott. Det har varit bra dagar och dem har gått fort men också lagom fort. Mamma anlände på torsdagen och hon började med att säga att jag skulle öppna den svarta väskan ”öppna och titta, det finns något till dig”. Att få se henne i mitt Rwanda var en glädjefull och märklig känsla. Hon är här hos mig nu fysiskt närvarande! Det är starkt att ta sig hela vägen ned från Sverige.

Vi började med att spendera första natten i Kigali, dagen därpå lämnade vi huvudstaden för att åka till Huye där jag befinner mig i vardagen och gör min praktik. I Huye gick vi på the national museum och träffade en väldigt schyst guide som hjälpte oss hela vägen till Kibuye sen. Mamma fick en guidad tur i Huye, vi drack god Cappucino på stans bästa kaffeställe Connection sägs det och där träffade vi även min handledare Consolee från Universitetet. Vi besökte min praktikplats på Niyampinga och flickorna slängdes sig runt halsen medan de förvirrat frågade varför min mamma inte såg ut som mig. Vi har haft tempo och hunnit med en del. På söndagen gjorde vi en dagsutflykt till nationalparken i söder Nyungwe som har regnskog. Där gick vi en häftig led med hängbroar i träden och möjligheter att se apor men det fick aldrig vi förutom på vägen dit. Resan dit och hem var mindre behaglig då bilen antagligen läckte bensin och det  kändes som den kunde gå sönder i vilken sekund som helst.

På tisdag morgon åkte vi till Kibuye. Vår trevliga guide Isaac hade ordnat med en ny bil och chaufför som var bättre. På vägen dit låg flera historiska platser som han berättade om, bland annat ställen som fått betydelse från folkmordet 1994. En skola för hjältar där alla blev dödade för att de vägrade skilja sig åt och peka ut vilka som var från vilken stam, ”vi är alla ett folk".. I Kibuye gjorde vi en båttur på Kivisjön och gav en Blueball monkey några bananer. Vi besökte också minnesplatsen Bisesero som specifikt är känd för att folket där slogs för sina liv och var starka. De klarade första angreppet -59 inte de andra -94 då de flesta blev dödade. På platsen finns massgravar och skallar och ben bevarade från offren. Det ligger högt upp på en kulle och har vacker utsikt. Vägen dit var den värsta jag åkt hitills, jag trodde bokstavligt talat att bilen skulle gå sönder så dålig var vägen och vi hade behövt en jeep. Men vi kom fram och bilen klarade sig någorlunda.

Vi stannade två nätter i Kibuye på ett inte färdigt hotell. Det låg fint men det märktes att allt inte var i ordning än. Vi hade lugna kvällar tillsammans då Kibuye är ett utav de lugnaste och vackraste platserna i Rwanda. De ligger beläget i bergen och vägarna slingrar sig. Efter frukosten på torsdag åkte vi till Kigali för att avsluta resandet där. Jag fick träffa en kollega till mamma som hon arbetat med för 13 år sedan, vi besökte the Memorial of the Genocide ett ställe som gör avtryck hos de flesta känslomässigt. Vi åkte till den stora marknaden Kimoronko där vi sydde upp varsitt plagg, det blev väl mer eller mindre lyckat men fina tyger hittade vi. Vi hittade också vår favorit restaurang ett italienskt ställe som heter Sole Luna, där kan man äta mozarella och tomat och vi åt där flera måltider. Förutom det stället har maten inte varit något att hurra för och vi har överlag otur.

På lördagen åt vi avslutande lunch ihop och mamma tog flyget till Sverige. Vi har haft en fin vecka ihop och gjort mycket tillsammans, ”ett minne för livet”. Det har varit uppskattat och jag behövde det och ett break. Hon har bott i huset jag bor i, gått på samma gator och träffat människor jag är med här nere. Jag stannade en extra dag i Kigali till söndagen och träffade vänner innan jag återvände tillbaks till Huye. Det har varit bra vecka som jag är tacksam för på många sätt.

Likes

Comments