View tracker


Fy fan. Vad jag skrattar högt åt samhällskunskap i skolan. Vilket kul ämne som har blivit tråkigt av samhället självt. Apra i suoi occhi. USA är bästa exemplet på det värsta just nu.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

I mitt inlägg om finanskrisen nämnde jag någonting om reporänta. Vad är då denna ränta, som i folkmun kallas styrränta och som infördes så sent som 1994 i Sverige? Ja, just som den kallades (styrränta), så är det en ränta som ska styra. "Styra vad?", kan man fråga sig. Här kommer svaret.


Vad, var och varför

Det är viktigt att först och främst förstå sig på innebörden av ordet, vilket leder oss till första frågan: Vad betyder reporänta? Faktum är att det inte är något latinskt ord som har en "djupare" betydelse. Det är så enkelt som att ordet repo är ett slang lånat från engelskans repurchase agreement, som på svenska betyder "återköpsavtal." Alltså ett avtal om ett köp som går tillbaka (eller i detta fall oftast pengar). I praktiken kan man se detta i form av "repor". en repa är ett köp av värdepapper, där ett avtal om att köper ska gå tillbaka ett antal dagar senare är bestämt. Exempel från dagsläget är att banksystem ofta behöver placera pengar i Riksbanken, varpå de ger ut riksbankscertifikat. Motsats till detta är om banksystemet har ett underskott mot riksbanken; Då genomför Riksbanken en repotransaktion (de köper värdepapper) varje vecka.

Men, var finns denna reporänta? Är det räntan som centralbanker har? Riksbanker? Vanliga banker? Tja, det är faktiskt riksbanken som inför reporänta, och det är först nu vi kan börja förstå varför det i vardagsspråk ofta kallas styrränta. För vad gör riksbanken? Jo, det är riksbanken som lånar ut pengar till banker såsom Nordea, Swedbank, Handelsbanken et cetera. Detta krävs eftersom banker hela tiden måste ha en viss mängd likvida medel (tillgängliga pengar) och inte bara papperspengar (pengar bundna i aktier och fonder). Eftersom man i dagsläget nästan aldrig lånar ut pengar gratis, så kallas räntan som riksbanken tar betalt med just för "reporänta."

Frågan om varför man har reporänta, är för att hålla inflationen i schack. (Vad är inflation? Kommer i ett annat inlägg.) Sverige har som mål att varje år hålla en jämn inflation på 2±1 %. Låt oss nu tänka oss in i några olika scenarion.


Höjd och sänkt reporänta

För att förtydliga "några olika scenarion" så menar jag två; Höjd och sänkt reporänta. Rent teoretiskt är det sagt att en höjd reporänta indikerar en inflation som riskerar att överstiga målet (det vill säga, över 3%), medan en sänkning oftast indikerar att inflationen är under kontroll. Riksbanken använder även reporäntan för att signalera var dagslåneräntan ska ligga på varje vecka.

Scenario 1- HÖJD REPORÄNTA

En höjd reporänta införs när man riskerar en höjning av inflationstrycket eller när en högkonjunktur lurar bakom husknuten. Varför kan detta tänkas hjälpa? Nå, som vi märkt tidigare är banksystemet beroende av en viss mängd likvida medel, och banksystemet lånar alltså pengar från riksbanken för att kunna förse sina egna kunder. Därför blir det logiskt att banksystemets utlåningsränta följer reporäntan. Låt oss nu följa en massa "leder till"- pilar!

Höjd reporänta → Höjd utlåningsränta→ Färre lånar → Färre investeringar → Dämpad konsumtion → Sjunkande börskurser → Allmänna efterfrågetrycket minskar → Inflationen minskar.

Som vi kan läsa av ovanstående, så kyls i princip hela ekonomin av för att undvika en överhettning av högkonjunktur. Vidare kan man spekulera i om en högkonjunktur på detta sätt kan förlängas.

Scenario 2- SÄNKT REPORÄNTA

Precis som i scenario ett så följer banksystemets utlåningsränta reporäntan. Så, låt oss nu än en gång följa en massa "leder till"-pilar!

Sänkt reporänta → Sänkta marknadsräntor → Ökad konsumtion och investering → Ökade tillgångspriser (värdet på tillgångsslag- aktier, obligationer, likvida medel...) → Ökad belåning → Ökad produktion → Höjd allmän prisnivå → Inflationen ökar

En sänkt reporänta fungerar, som vi kan se, som stimulans under lågkonjunktur.


År efter år

När Riksbanken genomför en räntejustering får den inte direkt genomslag i ekonomin. Det tar oftast mellan 1-2 år innan vi bemöter effekterna i vardagen. Med denna fakta är det lättare att förstå att Riksbanken arbetar efter förväntningarna om den framtida inflationen.


Som jag nämnde tidigare infördes inte reporäntan förrän 1994. Det kan därför vara intressant att se ovanstående diagram. Det har alltså varit Riksbankens mål att upprätthålla ett fast penningvärde, som en trygghet i form av ett säkert och effektivt betalningsväsende. Hur upprätthåller man ett fast penningvärde då? Ja, det är precis det vi har gått igenom. När inflationstakten hålls låg och stabil, är värdet på pengarna stabila. Kort kan även nämnas att inflationstakten beräknas som förändring av konsumentprisindex. Men detta återkommer vi om i ett framtida inlägg! Nu kommer lite intressant fakta om hur reporäntan kan påverka vår privatekonomi...


Reporäntan och privatekonomin

Med den kunskap vi har från ovanstående del, är det inte lika svårt att förstå det direkta sambandet som reporäntan har på vår privatekonomi. Jag har hittat fem bra, kort sammanfattande punkter som kort beskriver reporäntans influerande. Scenarion var ett enkelt sätt att få en bra överblick, så jag tycker att vi fortsätter i spåren av scenarion!

Scenario 1- HÖJD REPORÄNTA

  • Höjd reporänta → Dyrare ränta på rörliga bostadslån → Dyrare bostadslån → Mindre pengar i plånboken
  • Höjd reporänta → Dyrare bostadslån → Färre vill låna till bostad → Minskad efterfrågan → Lägre bostadspriser
  • Höjd reporänta → Försiktighet bland investerare → Minskad investering i olika avkastningsformer (aktier, fonder, obligationer...) → Sparande i säkra sparfonder ökar
  • Höjd reporänta → Ökat intresse för valuta → Ökad valutaspekulation → Efterfrågan på valutakursen → Stark krona → Minskad export och ökad import (resekassan går toppen!)


Scenario 2- SÄNKT REPORÄNTA

  • Sänkt reporänta → Minskad låneränta → Mer pengar i plånboken
  • Sänkt reporänta → Minskad sparränta → Mindre sparande
  • Sänkt reporänta → Sänkt ränta på bostadslång → Ökad efterfrågan → Ökade bostadspriser
  • Sänkt reporänta → Mer pengar i plånboken → Billigare produkter och varor på kredit → Ökad investeringar → Ökat penningflöde på marknaden (→ sänkta priser i butikerna) → Ökad privatkonsumtion
  • Sänkt reporänta → Ökat penningflöde på marknaden → Ökade investeringar i avkastningsprojekt (aktier, fonder...) → Ökat värde på avkastningsprojekten
  • Sänkt reporänta → Minskat intresse för valutan → Svag krona → Ökad export minskad import (dyrt med resor!)


Tankar

Reporäntan anpassas efter under- eller överbyggande av konjunkturen samt efter en bild om ekonomisk tillväxt. Det är ett sätt att anpassa sig och jämna ut de ekonomiska hot och kriser som vi kan ställas inför- både på lång och på kort sikt. Tanken är även att Sverige som land ska gynnas på världsmarknaden. Riksbankens användning av reporäntan kan enkelt sägas fungera som en gaspedal inom samhällsekonomi- ett sätt att styra penningmängden på marknaden och därför också styra inflationen.

Intressant tycker jag är den negativa räntan som Riksbanken nu har infört. Hur kan en ränta vara negativ, när vi fortfarande vill se en fullt ärlig ekonomisk tillväxt? Blir det inte lättare att bara låna ut pengar som inte ens existerar? Antingen går jag in djupare om detta i morgon, eller så lämnar jag det lite grann tills vidare.

Intressant nummer 2 är hur styrräntan någonsin kommer att komma upp på samma nivå som vid början av användningen år -94. Detta är, i och för sig, kanske inget ultimat mål, men tanken väcks ju att styrräntan bara sjunkit i de länder som tillämpad den. Om detta enbart beror på att det råder lågkonjunktur så okej. Men. Jag tror personligen att det finns något litet error bakom. Vad just det felet är, vet jag faktiskt inte. Jag går alltså lite på tomgång här.

Trevlig dag.

Likes

Comments

View tracker

Bruttonationalprodukt, eller BNP som det vanligtvis kallas. Vad är det egentligen? Och vad finns det för problem med mätinstrumentet?

BNP- vad är det?

Ett land producerar, som vi vet, varor och tjänster. För att kunna veta hur produktionen i land A står sig, relativt land B, försöker man beräkna värdet på de varor och tjänster som ett land producerar använder man alltså BNP som mätinstrument. Bara namnet i sig, säger oss ganska mycket:

  • Brutto- Ordet brutto betyder utan avdrag, en beräkning av förslitningskostnader uteblir. Med andra ord är det den totala kostnaden. Hela kostnaden.
  • National- Står för den nation där varorna och tjänsterna produceras.
  • Produkt- Står för självaste produkten.

Vad kan detta tänkas betyda? Och varför använder man sig just av BNP, när det verkar tydligt att BNP-instrumentet missar viktig fakta?

Nå, vi använder oss av BNP helt enkelt för att få ett grepp om hur mycket de varor och tjänster som ett land producerar är värda. Därför kan man även säga att bruttonationalprodukten är värdet av de varor och tjänster som en nation producerar under ett år. Många upprepningar, men för full förståelse är det viktigt med omformuleringar, dessutom är ju upprepning kunskapens moder. Men, frågan om varför vi mäter med BNP används står fortfarande vid busshållsplatsen och väntar på svar, eller på bussen. Välj själv. Svaret, å sin sida, är enkelt; BNP är ett globalt mätinstrument och det är helt enkelt lättare att räkna med bruttonationalprodukt än att inte göra det.

BNP per...vadå?

BNP skiljer sig ju markant mellan länderna, vilket vi kan dra logiska slutsatser av eftersom olika länder är olika stora. Det vill säga, ett större land har oftast fler tillgångar och större möjlighet till större produktion. Detta leder såklart till problem när man ska göra jämförelser länder emellan. För att lösa detta anser man att BNP per capita (per person) ger ett bättre jämförelsevärde. Genom en enhetsanalys kan vi snabbt komma fram till formeln för BNP per capita, som är just BNP dividerat med antalet invånare i landet. (BNP per capita= BNP/antalet invånare).

Kan vi se längre än att BNP per capita bara är bra för jämförelser mellan länder, eller kan vi finna ännu en fördel med BNP per capita? Jo, föreställ er detta scenario: Fyra stycken personer bor i ett land, landets BNP är 100 kr per år. Tio år senare har dessa fått barn och antalet invånare har stigit till totalt sex stycken, medan BNP bara ökat till 150 kr. BNP har alltså ökat, men eftersom antalet personer i förhållande till BNP har ökat, så kan man säga att landet har fått en sämre levnadsstandard (eftersom BNP per capita är lägre). Det är ju inte bara produktionen som varierar genom åren, utan även folkmängden, vilket gör BNP till en bristfällig måttstock. Därför är BNP per capita en bättre måttstock för jämförelser mellan länder och tid.


Problemen med BNP

Frågorna cirkulerar runt, runt i huvudet. Hur kan man ens våga nämna ordet levnadsstandard när man talar om BNP? Hur kan man ens använda ett räknesätt som inte räknar om länder har fast växelkurs eller inte? Hur kan man helt enkelt använda sig av ett såpass bristfällande material?

1. Fördelningen mellan människorna är inte lika.
BNP per capita är ett mått på hur värdet av tjänster och varor per år, delas upp på antalet invånare. Alltså är det ett genomsnitt på hur mycket vardera person får och inte hur väl landets tillgångar är fördelade över invånarna. Frågan blir då hur man på bästa sätt kan räkna ut till hur stor del levnadsstandarden skiljer mellan invånarna. Den lösning man använder sig av är att dividera den 99:e percentilen med den 1:a. Det blir en sorts medianräkning som visar hur många gånger mer en höginkomsttagare får per år, jämfört med en låginkomsttagare.

För att tydliggöra detta ytterligare, så såg det för något år sedan ut på detta sätt:
Sverige: 4,6
USA: 9,7
Brasilien: 32

Här blir det extra tydligt att se vilka länder som har störst klasskillnader (såklart inkomstskillnader också).

2. Miljön räknas inte in.
Vi har länge talat om att man inte räknar in miljön i BNP-räkningarna. Vi har så kallade kollektiva varor, såsom rent vatten och ren luft, och värdet på hur mycket man förlorar vid förorenat vatten (eller luft) är extremt svårt att räkna på. För enkelhetens skull räknar man därför inte in miljön i BNP-beräkningarna, varför man även talar om att man missar den "gröna BNP."

3. Allt räknas inte in.
Precis som med miljön i nummer 2), så räknas inte allt in. I Sverige, till exempel, har vi en privat sektor (företagare, handlare, privatpersoner) och en offentlig sektor (stat, kommun, landsting). Det som åstadkommes inom dessa områden räknar med i BNP. Utöver dessa två sektorer, kan man säga att vi har en "reproduktiv" sektor (svartjobb, hemjobb).

Ett exempel är: Att vara hemma med ett sjukt barn och få vårdpeng räknas med i BNP, medan ett barn som stannar hemma från dagis exempelvis inte räknas till BNP, medan ett barn i dagis räknas med i BNP.

Ett annat exempel kan vi se om vi ser över till grannlandet Tyskland. De har varken offentliga dagis eller äldreboenden, och har därför en mindre offentlig sektor. "Jaha", tänker ni. Och det fortsätter. Många som egentligen ingår i den privata sektorn, gör detta utan att betala skatt (svartjobb), vilket alltså inte räknas till BNP.

4. Producerade varor.
Vilka varor är viktiga och nödvändiga? Kort sagt så tar man i dag ingen hänsyn till vad som produceras.

5. Kostnadsläget i landet.
Beroende på vilken kurs man har i landet, varierar även priset på varorna. Till exempel, så är varorna i Norge i snitt dyrare där, än vad de är i Sverige, vilket kan bli problematiskt när man försöker få fram värden som går att jämföra.

Den lösning vi använder oss av för att få så bra värden som möjligt är det så kallade BNP per capita Purchasing Power Parity, närmare (och kortare) känt som BNP per capita PPP. Men vad är detta för trippel-P?
Nå, BNP per capita PPP är en metod som används inom ekonomi just för att kunna jämföra värdet mellan olika länders valutor. Purchasing Power Parity är ett mått för att beräkna vilken växelkurs som krävs för att länder med olika valutor ska ha samma köpkraft. Med andra ord, måttet indikerar den riktiga växelkursen vid jämförelse mellan olika länders inkomster och priser i samma valuta. Måttet är vanligt förekommande just vid de exempel jag har angivit tidigare; Vid internationella jämförelser av exempelvis levnadsstandard.
På svenska kallas det köpkraftsparitet.

Användbart ändå

Har du någon gång hört talas om en kaka, vid namn BNP-kakan? Om inte, så välkomnar jag dig till klubben. BNP-kakan verkar vid en första anblick väldigt lätt att fixa, med endast två ingredienser. Konsumtion och investering. Det blir förvisso lätt att man äter för mycket av en bit, vilket gör det lite svårare att framställa kakan på nytt. Men vänta nu, vad pratar jag egentligen om?

Alla varor och tjänster som produceras under ett år, måste ju på något plan användas till någon sorts konsumtion. Tillverkar vi mjölk måste vi såklart köpa mjölk också. Mer än detta är att det krävs investeringar i mjölkproduktionen för att kunna tillverka. Föreställ er nu detta: Om vi minskar investeringen blir BNP också mindre. "Varför det?", tänker ni nu. Investerar vi mindre så blir BNP mindre, investerar vi mycket så blir BNP större. Investerar vi mycket så får vi mer att äta av sen.

Ett exempel på det senaste nämnda är när Sovjet gjorde detta under 20- och 30-talet. Vad de gjorde under Stalin, var att de satte både konsumtion och investering á minimum. Detta ledde dem till en årlig tillväxt på cirka 10-12% (observera att detta skedde under fruktansvärda förhållanden!).


Vad innebär BNP

En ökning av BNP brukar benämnas som en ekonomisk tillväxt i landet. En hastig befolkningsökning som samtidigt gör stor entré på arbetsmarknaden ökar också BNP, men innebär då såklart lägre BNP per capita.

Som tydas kan i diagrammet ovan, så var Sveriges ekonomiska tillväxt kraftig under flera årtionden. Under 70-talet präglades samhället dessvärre av fler oroligheter, såsom oljekriserna -73 och -79. Vid denna tid skenade inflationen och lönekostnaderna, när kraftiga löneökningar och höjda arbetsgivaravgifter blev allt vanligare. Detta ledde till en dyrare produktion, vilket förklarar tillväxtens inbromsning.

Svenska kronan var svag och förtroendet lågt. Försök till devalvering gjordes utan framgångar, vilket såklart ledde till att den ekonomiska utvecklingen i landet var mycket svag under kommande decennier. Detta visade sig som tydligast under de tre första åren av 90-talet, då vi hade en fallande (negativ) tillväxt. Som kan ses i diagrammet har det därefter sett starkt ut, bortsett från en nedgång i konjunkturcykeln när IT-bubblan sprack i början av 2000-talet och den välkända finanskrisen 2008-2009. Sverige, som ett av länderna som klarat sig bäst genom krisen, återhämtade sig starkt de två följande åren, men som jag var inne och smakade på i mitt inlägg om finanskrisen så står vi aldrig ensamma. Trots vår starka återhämtning, bromsade ekonomin åter in i takt med att den internationella skuldkrisen började manifestera sig.

Utan svar

Som vi kan se i slutet av föregående stycke, kan vi tydligt se vilket sammanband allt har. Lika fantastiskt intressant är det när samband inom kemi och fysik gör sig gällande, matematiken och biologin och... kanske tar jag i nu, men religionen. Samband måste vara bland det vackraste som finns; En sorts logik i ett slumpvis universum. 

Tillbaka till BNP. Det finns otroligt mycket jag hade kunnat förtydliga och fördjupa, men som jag nämnt är jag varken expert eller ​särskilt insatt, bara genuint intresserad. Tyvärr känner jag att mina kunskaper måste bli bredare på andra plan innan jag kan granska bruttonationalprodukten från olika perspektiv. 

Likes

Comments

Eftermiddagen har spenderats tillsammans med ett antal dokument rörande finanskrisen 2008. Tankar har satts i rullning och frågorna ställer sig i led och väntar törstande på svar. Jag hade tänkt skriva lite mer djupgående om detta, men eftersom ämnet är så ofantligt brett och jag i dagsläget egentligen dras mer mot det naturvetenskapliga hållet, tänker jag endast lätt gå in och smaka på området lite och förhoppningsvis få upp ögonen för det.


Finanskris

Oavsett hur översiktligt man ska gå in saker, är det alltid lika viktigt att ha förståelse för vad det är man talar om. Jag kan tänka mig att en stor del av befolkningen har använt ordet "finanskris", utan att tyvärr veta den fulla innebörden av ordet. För att sammanfatta detta så skulle vi kunna dela upp det i tre olika karaktärer.

1) Det nominella värdet på tillgångarna i ett område minskar (nominella värdet= värdet på pappret).
2) Konkurser bland banker och företag.
3) Börsras eller en "bubbla" spricker.

Dessa tre väl karaktäriserade scenarion, leder till sin följd till en finansiell kris med rådande arbetslöshet, utbredande fattigdom samt sociala missförhållanden. Det kan ta sig uttryck i en valutakris, men inbegriper oftast en bankkris.

Orsaker

För att göra det enkelt och ganska strukturerat, numrerar jag orsakerna.

1. Höjd ränta-
Dyrare att låna --> endast risktagare vågar göra investeringar.

2. Orolig finansmarknad-
Svårigheter att göra riskbedömningar. Uppstår vid förutspådda dåliga tider eller helt enkelt av att någon säger att det är finanskris.

3. Värdeminskning-
Tillgångarna < utgifterna och/eller skulderna. Framgår via balansräkningar (en organisations tillgångar och skulder, via redovisning, bokföring et cetera). Detta påverkas av räntor.

4. Bankväsendet stöter på problem-
Kriser i enskilda banker eller i bankväsendet.

Som tydligt kan märkas drar en av dessa nummer vidare till nästa, och det fortsätter därför i en sorts "ond spiral."

Underliggande orsaker

Finanskrisen som rådde år 2008 var den värsta sedan den stora depressionen. Vad betyder detta för oss? Vilka frågor väcker det hos mig? Vad mina tankar direkt dras till, är om vårt samhälle verkligen är så självklart som de flesta tycks tro? Är det meningen att ekonomin ska vara beroende av stora centralbanker, uppbyggda av algoritmer som med en feldecimal kraschar hela systemet? För det var precis det som hände i September 2008, efter Lehman Brothers hade gått i konkurs.

Hur kunde detta komma sig? Redan under 2000-talet hade investmentbanker skapat en ny produkt, CDO, för investerare. Denna produkt kan beskrivas som en förpackning av många olika tillgångar, där det finns högriskförsäkring för huslån och säkerhet av vilka lån som helst. Som vi vet, vill högrisktagare satsa pengar och investera, men de är inte dumma! De vill veta hur risk och lönsamheten vid köp av en viss CDO ser ut. Till detta hade de att tillgå en komplex matematisk formel, vilket såklart ledde till att många undvek köp av dessa CDOs.

Statistikern David X Lee kom fram till en enkel och vacker formel som förvandlade blandade siffror till en sannolikhet. Det blev lättare för folk att räkna ut hur hög risken var vid investering, vilket ledde till att folk började använda denna formel med enkelhet. Fem år sedan gick handeln av CDO upp till tusentals miljarder dollar(!) och beteendet runt köpen av CDOs liknades vid en global flock. Dessvärre visade sig denna formel inte hålla i blåsväder, vilket ledde till en systematisk felvärdering. När ekonomin började dala, fungerade den inte alls. En sorts gaussisk formel där endast ett fåtal saker får klumpa sig.

Men vad var det i denna formel som David X Lee inte hade tagit hänsyn till? Jo, de välkända bostadsbubblorna. När bubblan sprack, sänktes värdena på CDOs något extremt.

Hur kunde detta bli en så pass stor del av samhället? Hur kan den tillåtas vara så stor del av världshandeln? Ett ord som skulle kunna beskriva detta är okunskap. En statistiker kan i dag tydligt se felet i formeln, och jag tror säkerligen att det kunde ses redan år 2000 också. Kanske någon månad efter presentationen, men ändå i god tid att förhindra den finanskris världen fick ställas inför år 2008. Till hur stor del ska en liten andel människors girighet få påverka resten av världen?



Tusen tankar utan svar

Sveriges ekonomi är beroende av en centralbank. Hela vårt system är egentligen uppbyggt runt de centralbanker vi har i vårt samhälle. Hur rätt är detta? Bör ekonomin verkligen vara beroende av något centralt? I dag skulle svaret nästan självklart vara ja. Det jag vill, är däremot att tänka steget längre.

Den offentliga inblandningen i ekonomin började inte framträda förrän efter den stora depressionen. The New Deal eller den nya planekonomin är två exempel på dessa. Först år 1994 införde Sverige reporänta, något som i dag verkar fullkomligt självklart.

Jag finner det väldigt intressant att diskutera det faktum att samhället kan vara uppbyggt på ett annat sätt. Sveriges ekonomi i dag är alltså beroende av hur ekonomin i världen ser ut, världsekonomin i sin tur är beroende på ett ofantligt antal faktorer, som sedan leder till en produkt som förhoppningsvis uppfyller målen om både en stabil marknad och en stabil produktion. Men hur bra går det? Vi har inom loppet av 80 år redan haft minst ett fem-antal finanskriser som vi i Sverige direkt har drabbats av. Hur länge kan detta accepteras? Hur länge kommer det att accepteras? Och framförallt; Vad blir nästa steg?

Jag tror på ett samhälle utöver det vi lever i, i dag. Vad det riktigt är, förmår jag mig inte uttrycka mig om i dagsläget. Kanske kommer det sen, kanske kommer jag aldrig fram till det.


Likes

Comments

God eftermiddag. Det är mig varmt välkommet att äntligen ha ett ställe att skriva på. En plats där alla ord, tankar och idéer kan få flöda fritt. För att detta skulle vara möjligt kräver jag, som det irriterande kontrollfreak jag är, en stilren design som med lätthet kan ändras allteftersom mitt tycke och min smak ändras. Det var mig tacksamt hur lätt det fungerar här på nouw.

Galet mycket om mig, men förtroligt kommer det nog inte bli i framtiden. Bortsett från mina tankar. De kommer alltid att vara en del av mig.


Likes

Comments