View tracker

Spenderar min fjärde dag här i bottrop. Ja vad ska jag säga? Att komma till ett land med ett relativt nytt språk är SVÅRT.
Det får mig att tänka på alla stackars flyktingar som tvingas fly sina hem, blir kastade runt och hamnar i ett främmande land. Med nytt språk , ny kultur.
Nu ligger Tyskland relativt när kultur mässigt med Sverige men det finns ändå några markanta skillnader som jag sakta men säkert kommer lära mig. Jag har även läst tyska i två år, jag har ändå ett hum och språket men är långt ifrån att kunna tala fritt. Tänk då alla människor som kommer till exemplet Sverige, ett land de aldrig kanske har hört talas om. De för förväntas lära sig språket på tre minuter och anamma kulturen på två. Annars är det otacksamma. Fyfan säger jag. Innan man ens öppnar sin käft om nått Sånt ska man nog tänka efter några gånger. Hur skulle man själv klara sig? Förmodligen sämre efter att man lämnat allt man har ofrivilligt dessutom. Förväntningarna som finns på dessa utsatta människor är skrämmande ibland.

Hur många kan ens spanska efter minst fyra år i skolan? Hola, por pavor, puta räknas inte. Nja då var det inte så många va.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 66 readers

Likes

Comments

View tracker

Låt mig måla upp en bild för er. Tänk att ni en gång i tiden har varit med och byggt nått, varit med och skapat något En plats, ett ställe där ni känner er trygga. En plats där ni känner er välkomna, en plats där ni har kunnat dela med er av er själva, berättat era djupaste tankar, omgivet dig av människor som du litar på till hundra procent. En plast där förutsätter att de personer som är där delar tycke av den etik och moral du själv har. Sanning, öppet sinne, varma välkomnade famnar och att alla är lika värda. Vi kan säga att denna plats är en båt. Under dessa år är ni med och bygger upp detta skepp, denna båt som går stadigt. Människor kommer och går, det har varit några mindre stormar men ni har ångat på stadigt ändå. En dag väljer er Styrman att sluta, hoppa på ett nytt skepp mot nya äventyr. Kort därefter slutar er Kapten. Ensam står du kvar med några starka medarbetare. Det kommer en ny Styrman och en ny Kapten. De kan inte sammarbeta så bra, skeppet börjar svaja, läcka in vatten och efter ett tag orkar inte Styrmannen med längre och ger sig iväg. Det har även bilvit motsättningar från arbetarna mot kapten. Då kommer ytterligare en Styrman, som inte har koll på läget. Avsaknaden av kommunikation mellan Styrmannen och Kaptenen är total. Arbetarna är oroliga, men det har iallafall varandra. De gillar inte heller det som händer med er båt. Den båt som en gång varit stabil, ståtlig och vacker. Sakta men säkert sjunker skeppet mer och mer . Ni är tvungna att ger ut på era livbåtar. Två svajig ekor som ni med nöd och näppe klarar er med ute på havet. Kapten och Styrmannen försöker rädda sina egna liv. De har tagit ena livbåten för sig själva. Arbetarna delar systerlig och broderligt på den andra ekan. Det är lite orolig i er båt, precis som det brukar vara när tuffa situationer uppstår. till en början går det bra för arbetarna, de samarbetar, jobbar som ett lag. men efter ett tag börjar det snackas skit om varandra mellan de på båten. Folk börjar gå bakom ryggen på varandra. Det slutar att det blir uppdelningar, två olika läger i båten. ett tag kan dessa två motsättningar trotts allt leva med varandra. men tillslut är det ena lägret så föjävliga och den moral och etik ni en gång delad är helt förändrad. Som bortblåst. det slutar med att er lilla eka går på grund. ni är skeppsbrutna. den stora frågan är nu om ni ska försöka lösa era konflikter, försöka glömma och förlåt dessa människor som bett sig oerhört illa eller försöka gå vidare,tänka egoistisk bara rädda er själva och titta på när de andra sjunker till botten. Låta er en gång stora och vackra båt vara ett minneblått eller första bygga upp den ännu en gång.

Likes

Comments

View tracker

Ligger här i sängen, i min varma trygga säng med somriga blommiga lakan. Det är här jag ofta funderar, dock på miljoner andra platser som jag är på. Men just i detta rum i denna säng snurrar skallen ofta på
högvarv.
Ikväll vandrar mina tankar till att det är många som säger vad du ska göra, hur du ska vara. Tänk alla som pekar med hela handen du bör göra SI och SÅ. Såhär ska du vara för att passa in, så här ska du vara för att accepteras, så här ska du vara för att killar ska vilja ha dig, så här ska du vara för att passa in i samhället, så här ska du göra om det är en bra tjej, så här ska du göra blablabla. Gud nåde dig om du inte följer detta. Då är du konstig, då tar du för mycket plats, då är du helt fel. Det är så mycket ramar, så många fyrkanter du ska passa in.
Så många linjer att rita innan för på. Det fruktansvärda är att man själv tänker likadant, man har så djup inpräntat i skallen denna idealbild om hur man ska vara. Alla har det på något sätt, och om man säger att man inte har det ljuger man så tungan blir blå. Alla har någon slags idealbild om hur människor ska vara, hur man ska bete sig för att passa in. Annars är man dödsdömd.
Men den Bittra sanningen är att ingen fullföljer alla dessa ideal, alla dessa skallade goals. Ingen är perfekt. Ingen kommer någonsin vara det. Även fast det ser ut som det på alla bilder på insta, Facebook och bloggar. Men i slutändan är vi alla simpla människor. Människor som måste ta ut bjälken ur våra egna ögon innan vi pekar på vår broders flisa.

  • 142 readers

Likes

Comments

Jag har spenderat en vecka i Grekland precis, på all in clusive tillsammans med Blackeberg basket där jag coachar. Det är vår "betalning" för året, att få denna resa. Under dessa 7 dagar på Rhodos har jag kommit till insikt, chartersvenkar må vara det värsta som finns. Charter med all in clusive, det var som den svenska vidrighetseliten hade samlats på ett och samma ställe. Halv feta, röd brända (för att det inte fattar att man måste ha solkräm), sönder färgat hår, blekta tatueringar, en cigg i handen (Gärna kring ditt barn) och drickandes av den fira baren dygnet runt. Gärna har du med dig dina småbarn också som du inte har nån koll på för fem öre. Håna även dina barn i tid och otid. En lantlig dialekt är pricken över i.
Det skar i hjärtat att se föräldrar bry sig mer om sin öl än sitt barn, att det var viktigare att ta en shot på midsommar än att veta vad ditt barn är. Jag blir förfärad. Vad är det för fel? hur blir man så och varför? Och framför allt stackars de barn som växer upp med dessa människor, och stackars alla som någonsin vuxit upp med sådana föräldrar. 
Jag tackar alla slags Gudar för att jag aldrig fått tillbringa min tid runt sådana människor i min uppväxt. 
Jag lovar här och nu att jag aldrig kommer bli en sån och jag ska ta mig fan aldrig på en all in clusive resa igen. 

Likes

Comments

Folk som vet allt. Som förminskar andra för att höja sig själv. Stör mig hårt.

  • 181 readers

Likes

Comments

Jag har precis läst ut Elaine Eksvärds bok medan han lever. Den handlar om hennes uppväxt då hon blev sexuellt utnyttjad av sin pappa. Fruktansvärt hemsk bok, men bra och fick mig att öppna ögonen för vad som händer i så många hem bakom stängda dörrar.
För mig är det HELT OBEGRIPLIGT att man får tanken på att göra så mot ett barn. Hur kan man göra så? Bara tanken gör mig rädd, att det finns människor som är så sjuka i huvudet. Kalla kårar. En på tio står det i boken, en av tio barn blir sexuellt utnyttjade. Det är många. I en bra värld är det ingen. Men nu är det 1 av 10 och det är för mig helt sinnessjukt.

Efter denna bok känner jag även enormt stor tacksamhet över att jag har vuxit upp i ett hem som är tryggt. Där min pappa har varit min klippa som räddat mig mot allt ont. En pappa som aldrig i hela sitt liv skulle göra något mot mig. En pappa som skulle offra allt för mig. En pappa som säger ifrån när han ser barn far illa. Som en gång när vi var i Åkermyntan för flera år sedan. Då var det en pappa som slog sin dotter, av någon anledning. Min pappa agerade snabbt som blixten och vrålade så det hördes ända till Vällingby. Han stod upp för barnen. Han sa ifrån, att man FÅR INTE SLÅ BARN. Misshandlaren tittade storögt på pappanoch gick därifrån skamset. Jag är stolt över min pappa, att han är en av dem som vågar.
Han har lärt mig att "ta ingen skit", om nån gör nått som är fel säg ifrån. Tack pappa att du är du. Tack att du lärt mig att jag aldrig ska ta skit, att du alltid sagt till mig att jag är en stark och självständig kvinna. För idag är jag det och det ska jag tacka dig för.

Jag tänker på alla barn och ungdomar där ute som inte har en pappa att lita på. Alla som blir utnyttjade på nått sätt. Låt aldrig någon gör nått mot dig som du inte vill. Stå uppför dig själv. Säg nej. Säg ifrån när du ser någon far illa. Och framför allt ta ingen skit.

  • 229 readers

Likes

Comments

Vaknade av att käften är lika torr som Sahara öknen, huvudet dunkades, sprängdes. Drog mig längd för att resa mig ut sängen. Det är då ödet för dagen bestäms. Lovar mig själv för 10000 gången att aldrig drick alkohol igen. Fan vad det är ovärt.

Det får mig att tänka på vår alkoholnorm vi har. Jag dricker inte ofta, mer sällan. Det är vid någon tillställning när någon fyller år. Knappt då. Annars inte.
Men ofta möts man av att folk säger "va ska inte du inte dricka?" "Men komigen ett glas bara".
Nej jag vill inte. Varför är det sånt hets när det gäller alkohol? Varför accepterar inte folk att man inte vill. Inte så att jag ifrågasätter VARFÖR folk dricker. Jag fattar det är roligt, det ska jag inte sticka under stolen med. Att själva festandet i sig är roligt, musik, dans och mingel. Älskar det. Men jag gillar inte alkohol smaken. Inte kommit till det stadiet i livet att jag tycker det är gott med ett glas vin. Dricker det endast av en anledning för att bli full. Sad but true.
MEN jag vaknar alla dagar i veckan fräsch, pigg och redo för att träna. Känna svetten rinna, känna sig stark vacker och frisk. Inte en som en levande död, precis återkommen från de döda.

Idag kom jag undan bra, bakisdöden dödade mig inte denna gång. Förmodligen inte nästa gång heller. Men det gången är långt in i framtiden.

  • 259 readers

Likes

Comments

Sittandes i Saras lägenhet med en kopp te och försöker få lite kunskap i min hjärna. Kan säga att det går sådär.
Ninja worriers är på i bakgrunden. Jävligt kallt är det också. Känner att nått saknas i livet men kan inte sätta fingret på det. Har nån annan känt så?
Jag menar allt är bra, allt rullar på. Jobbet, träning, vänner och roliga aktivitet står på agendan veckorna fram över. Jag mår bra, jag är för det mesta glad i min vardag som omges av goda kolleger, en trygg familj och underbara vänner. Men på nått sätt känns det som vardagslunken har blivit lite för bekväma. Så bekväm att inget händer fast det ändå gör det. Den har blivit så bekväm att jag börjar störa mig på små saker när det gäller allt. Jag vill ha en drastiskt förändring av något slag. Men vad? Det vet jag inte eftersom allt är bra.
Jag trivs med mig själv, människorna runt omkring mig, med mitt jobb, ja med inprincip allt. Men ändå har jag en känsla av att nått måste hända.
Det får mig att undra, blir vi människor uttråkade av att allt fungerar i livet? Eller är det en viss typ av människor som är så? Att man vill ha något som stormar i livet på nått sätt? Egentligen behöver det inte vara något som stormar, utan bara något nått som jag just inte kan sätta fingret på.

Medans jag sitter och grubblar på mina otroligt meningslösa I-landsproblem och tar du en klunk av mitt lite för kalla te. Inser jag vad som fattas mig. Jag har en saknad av att göra någon annan lycklig med livet förutom mig själv.

  • 317 readers

Likes

Comments

Sitter vid middagsbordet, precis ätit lax zucchinipasta. Mätt pustar jag ut och väntar på det puttrande kvällskaffet. Ljuvligt doftar det.
Jag scrollar genom Facebook. Får upp en artikel om en tjej som slagit en tafsande kille över näsan.
Hon bli dömd för misshandel, han frias. Skrattretande. Artikeln är förvisso från sommaren 2013, men ändå ett väldigt aktuellt ämne.
Han tafsar, hon slår, det får man räkna med om man går och tallar på tjejers rövar utan tillåtelse. Nu till min stora fråga HUR kan denna man ens ha mage att anmäla henne? Alltså allvarligt talat, har han ingen skam i kroppen? Har han ingen som helst staka i sin otroligt omanliga lilla omoraliska kropp? Skämma han inte? Har man trampat över gränsen, tagit på någons kropp utan tillåtelse, så får man tamejfan räkna med att få en smäll. Hur patetisk får man bli? Så fort en tjej visar lite power och sätter ner foten springer man till farbror blå med svansen mellan bena och tårar i ögon. Snäll kan man bli mer patetisk. 
Han blir inte dömd för att man inte kan bevisa att han har antastat henne. Såklart. Men ibland känner jag att ord och vittnesmål kanske räcker? Eller Sverige?
Kan vi inte alla bara komma överens om att vårt rättsystem när det gäller sexualbrott måste åtgärdas. Kan vi göra en drastisk ändring snarast kära politiker och högt uppsatt bestämmande människor. Varför ändras inte lagarna? Varför görs inget åt det?
Tyvärr så tror jag att det är för att vi lever i ett mansdominerande samhälle fortfarande. Jag suckar, skakar på huvudet. Häller upp min kaffe.
Kaffe smakade ljuvlig, lagom starkt, lagom varmt. Jag sitter här tryggt i min soffa. Tänker på alla tjejer som i just i detta nu faktiskt blir utsatta för sexuellt ofredande av alla slag. Hoppas alla gör som Sofie som hon så fint kallades i artikeln. Slå dem hårt i ansiktet så får dem känna att dem lever.  Jag backar henne.

  • 353 readers

Likes

Comments