Header

Gårdagens planer blev inte som vi hade tänkt oss. Efter att ha fixat nödvändigheter som simkort och bankkonto var vi så trötta av jetlag att vi däckade i 4h och vaknade vid 20 på kvällen. Vi bestämde oss nästan direkt för att även strunta i party för att inte ännu en dag skulle spenderas i sängarna. Idag tog vi istället bussen till Bondi i hopp om att slippa gå runt som spöken i fortsättningen. Vi orkade dock inte stanna jättelänge då solen var så stark och vi efter bara ett par timmar började inta en rödare nyans... Brännan får komma successivt så vi slipper gå runt som tomater och Bondi ska vi definitivt besöka flertalet gånger under våra veckor i Sydney,

Likes

Comments

Nu är vi här!!! I tisdags 21.30 svensk tid lyfte vi från Arlanda och torsdag 12.30 lokal tid var vi ÄNTLIGEN på Australiensisk mark efter ca 30h på resande fot. En mellanlandning i Doha, Qatar och sedan även några timmar på flygplatsen i Singapore innan vi fick sätta oss på det sista planet med destination Sydney. Vi tog oss sedan till Hostlet vi bor på med tåg då vi bor precis vid centralstationen och sedan blev det en MYCKET efterlängtad dusch. Efter det en kortare promenad till Hyde park där vi satte oss ner på en bänk och bara försökte ta in att vi faktiskt var framme. Kvällen avslutades med grillkväll uppe på hostlets terass där vi minglade runt med andra backpackers. Idag har vi tagit tag i viktiga grejer som att fixa ett australiensiskt nummer och Olivia och Karin som ska jobba under sin vistelse här har öppnat upp bankkonton. I eftermiddag funderar vi på att kanske ta oss till beachen och ikväll blir det party!


Frukost på flygplatsen i Doha under första mellanlandningen.

När vi mellanlandade i Singapore var vi tvungna att hämta ut våra väskor gå igenom säkerhetskontrollen och checka in dom till sista flygningen så vi passade på att kliva ut och känna på den kvava luften.

Fina Hyde Park och utsikten från terassen där vi antagligen kommer hänga en del under de 2 veckorna vi ska bo här.

Likes

Comments

Har varken klippt av håret eller gjort läpparna, vilket dagens två selfies får en att tro...

En produktiv torsdag som spenderades med min mor och äldsta bror. Lite nödvändig shopping inför resan stod på schemat, typ adapter, GoPro-väska, grenuttag och en liten högtalare. Hade även planerat att gå till en Tele2-butik och fixa mitt abonnemang så jag slipper ha ett så dyrt medan jag är borta, men den i Kista där vi var hade inte öppnat än efter ett rånförsök i tisdags så det blir att fixa det imorgon istället. Nu ikväll är planerna att sätta på en film, men innan dess ska jag göra ett försök att packa ihop de grejer jag ska ha med mig när jag åker som finns här i lägenheten. Imorgon ska jag nämligen hem till mitt riktiga hem och påbörja packningen, kommer bli SÅ svårt att bara packa med det nödvändigaste...

Likes

Comments

Nytt år, nya möjligheter. Den värsta klyschan av dem alla kanske.

Nej den huvudsakliga anledningen till att jag har bestämt mig för att ta upp bloggen igen är inte det faktum att ett nytt år har inletts, utan främst att jag på tisdag nästa vecka beger mig ut på äventyr. Australien är destinationen och jag känner att jag på något sätt vill dokumentera den här resan, hur den nu än kommer att gå. För i nuläget är inte planerna så mycket mer än att landa i Sydney och spendera de 2 första veckorna där, för att sedan bege sig norrut längs landets östkust. Med mig har jag två fina vänner, men huruvida länge vi kommer hänga ihop är inte heller helt säkert då vi reser dit med lite olika förutsättningar. För min del är det en enda lång semester. Mitt visum tillåter mig inte att jobba, och max 3 månader är hur länge jag får stanna i landet. 3 månader känns också som en lagom tid för mig att vara borta.

Och nu till varför jag känner så. Min kära pojkvän sedan drygt 1,5 år tillbaka köpte nämligen en lägenhet här i Stockholm i somras och sedan han flyttade in i slutet på september har jag i stort sett bott hos honom. Officiellt har jag inte bytt adress, men jag tillbringar den mesta av min tid där, såklart. Detta innebar att vi gick från att bo nästan 50 mil ifrån varandra i ett distansförhållande, till att ja, bli sambos. I och med detta har jag så mycket att komma hem till och på 3 månader hinner jag nog uppleva det jag önskar.

Till sist måste jag erkänna att det har kliat i fingrarna mer och mer på senaste tiden. Här om natten när jag inte kunde sova låg jag och skrev en text i mina anteckningar på mobilen bara för att jag verkligen behövde skriva av mig. Tankarna har gått fram och tillbaka, men nu har jag tagit beslutet att göra ett försök igen. Jag saknar ju den här bloggen.


Likes

Comments

Jag har under de senaste månaderna varit nere i en typ av dipp. Anledningarna till det tror jag är flera, men främst är det nog mitt behov av att vara självständig och ha integritet. Jag är en introvert person, alltså att jag samlar energi hos mig själv, inte hos andra. Jag behöver tid för mig själv ibland när jag bara får vara jag utan att någon annan kan tränga sig på. Detta innebär inte att jag tycker sociala sammanhang är jobbiga eller har svårt att umgås med människor, tvärtom. Men emellanåt behöver jag tid för mig själv. Jag vill alltså inget hellre än att flytta hemifrån. Men jag vill också resa, och i och med detta måste jag bo hemma just nu, för att båda drömmarna ska få bli verklighet.

Min dipp har yttrat sig i att jag alltid när jag kommer hem från jobbet, direkt stängt in mig på mitt rum. Det har inte funnits någon ork eller lust att röra sig i resten av huset av anledningen att dessa ytor delas med fyra andra personer. Och missförstå mig inte nu, det är inte min familj det är fel på, det är mig. Jag lever just nu för mina fredagar. Dagen på veckan jag är ledig när resten av familjen inte är det och jag äntligen får hela huset för mig själv och kan slappna av, samla kraft. Men en dag i veckan räcker inte.

Nu går vi mot sommar och ljusare tider och jag har märkt på mig själv att jag sakta men säkert har börjat ta mig upp igen. Jag tvingar mig själv att ta tag i saker när jag kommer hem och det blir bara lättare och lättare. Idag har jag både tränat och övningskört efter jobbet, något jag på flera månader inte orkat med efter en lång dag. Det håller på att vända nu, jag känner det.

Likes

Comments

Igår hände/nästan hände mig det man som ung kvinna i dagens samhälle fruktar kanske allra mest. Denna gång slutade det bra, men det hade lika gärna inte kunnat göra det.

Torsdagkväll och jag slutade jobbet vid 21.30 i Kungsängen. Får skjuts till pendeltåget och ska sedan ta mig hem därifrån med ett byte till buss vid Spånga station. Vanligtvis när jag slutar såhär sent brukar jag ringa mamma eller pappa som i stort sett alltid ställer upp på att hämta mig med bil i Spånga eftersom bussen oftast inte tajmar tåget. Denna kväll var det dock bara 12 minuters väntan så jag bestämmer mig för att ta bussen, för att slippa störa mina föräldrar.

När jag går ut över busstorget i Spånga ser jag två märkbart påverkade män stå nere vid hissen till pendeltågsstationen, den ena med en öl i ena handen och cigg i den andra. Jag kommer fram till min busshållplats och ser då en av männen komma mot mig. Han ställer sluddrande några frågor om vilken buss man ska ta till Vällingby och jag svarar att denna går till Vällingby, men att jag inte vet om den kommer först. Han går därifrån och jag ställer mig liksom lutad med ena axeln mot glaset på busskuren och kollar ner i telefonen. Helt plötligt märker jag hur han ställer sin lutad på andra sidan glaset och stirrar mot mig. Jag rycker till och han börjar skratta och frågar om jag blev skrämd. Sedan kommer han runt till min sida glaset igen och börjar fråga han massor av frågor som vart jag ska och vad jag har gjort. Jag svarar kort och tittar emellanåt ner i telefonen för att visa att jag helst inte vill prata med honom, men dessa signaler verkar han antingen inte uppfatta, eller annars inte bry sig om för han försöker hela tiden fortsätta konversationen. Och tillslut går han över gränsen. Han tittar på mina bröst och frågar "Är dem äkta?". Mitt svar blir något i stil med att mina bröst inte är något han har med att göra och han sluddrar då något jag har svårt att uppfatta och vinglar sedan mot busshållplatsens andra ände, där en kvinna i medelådern står med hörlurar och tittar i sin mobil. Samtidigt har ett tåg inne från stan anlänt och från att det bara varit jag, medelålderskvinnan och de berusade männen på busstorget fylls nu åtminstone busshållplatsen där vi står med ett tiotal personer. Detta gör att jag känner mig lugnare och hoppas att mannen, vars fulla kompis nu också tagit sig till bushållplatsen där jag står, ska låta mig vara ifred.

Ett par minuter går och bussen kommer. Jag ser till att de berusade männen hinner gå på bussen före mig så jag får möjlighet att sätta mig långt ifrån dom. Bussen startar och helt plötsligt märker jag att mannen som tidigare pratat med mig nu har flyttat och satt sig på raden bakom mig. När han upptäcker att jag sett honom börjar frågorna igen. Har undrar bland annat vad jag jobbar med och jag säger att jag inte vill svara, vilket leder till att han börjar ställa andra frågor och uttrycker saker som att jag är snygg osv. han försöker sedan liksom ta på mig genom springan mellan sätena. Jag bestämmer mig då att istället köra tekniken att bara ignorera honom. När detta inte heller fungerar händer det som jag kallar civilkurage. En kvinna i 25-30 års åldern kommer fram till mig, säger högt åt mannen att sluta trakassera unga kvinnor, tar mig sedan i handen och vi sätter oss längre fram i bussen. Den berusade mannen börjar då skrika hotfullt mot kvinnan som då går fram och säger till busschauffören vad som händer som i sin tur larmar någon typ av trygghetscentral SL har. Där ber de henne stänga av bussen och invänta väktare. Vi befinner oss nu tre hållplatser från där jag ska kliva av. Den andra berusade mannen, som är såpass redigt påverkad att han knappt uppfattar situationen eller kan hålla sig på benen, tar sig fram till busschauffören och sluddrar fram att han vill ta en rökpaus samtidigt som han visar upp cigarett. När mannen inte får som han vill, tänder han cigaretten inne i bussen och börjar slå på dörrarna. Chauffören kontaktar trygghetscentralen igen som säger åt henne att öppna dörrarna och mannen tar sig ut. Samtidigt har äcklet som pratat med mig blivit hysterisk och börjar skrika hot mot kvinnan som hjälpt mig och andra personer i bussen, innan även ha kliver av. Busschauffören stänger dörrarna, meddelar trygghetscentralen att de berusade männen lämnat bussen, blir ombedd att fortsätta resan och informerad att insatsen från väktarna är avbruten. 

Kvar satt jag skakande med den fantastiska, modiga kvinnan som räddat mig trakasserier och  kanske även från en potentiell våldtäkt om nu mannen följt med mig av bussen. Och som hon själv uttryckte högt i bussen när männen klivit av; Hur kan ingen annan ens bry sig om vad som händer när de ser en ung kvinna bli trakasserad? ​Det satt 10-15 personer på bussen, bland dem medelålders män. Men ändå är det kvinnan i 25-30 års åldern som har minst att sätta emot ifall han skulle bli våldsam som har modet att göra något. Så om ni ser någon bli utsatt för trakasserier, stör, säg till, våga göra något- det är så viktigt!

Likes

Comments

Vilken bra start det blev... Senaste veckan har varit ganska hektisk och till följd av det glömde jag helt bort att skriva här. Pojkvännen som bor 60 mil bort, i Karlskrona, ringde i torsdags eftermiddag förra veckan och sa att han fått ledigt på fredagen och undrade om han kunde ta flyg upp hit till Stockholm redan samma kväll. Så ett par timmar senare hämtade vi honom på Bromma flygplats och så stannade han här till söndags kväll, så spontant och mysigt!

Sedan stod som sagt en väldigt hektisk jobbvecka på schemat med många sena kvällar. Och nu idag har jag äntligen kunnat landa och slappna av lite. Jag är nämligen ledig på fredagar, då jag ofta jobbar en dag på helgen. Imorgon blir det dock bara ett extra inhopp som vikarie ett par timmar då jag har jobbat kväll i veckan istället. Annars inga planer för helgen i nuläget, men något ska jag nog kunna hitta på.

KRAM

Likes

Comments

Utvalt från instagram sen sist vi hördes.

Hallå! Jag fick sug att börja skriva här igen. Behovet att uttrycka sig i text och bild har kommit ikapp mig och värmen och ljuset gör att inspirationen äntligen är tillbaka.

Det senaste året har varit början på den nya "eran" av mitt liv. Livet efter gymnasiet och ut i arbetslivet. Jag saknar inte skolan alls ännu, så att börja plugga igen får vänta ett tag till. Målet nu är en resa i höst/vinter tillsammans med min bästa vän. Ca 4 månader i Australien väntar. Har sådan skräckblandad förtjusning inför detta. Att verkligen kliva ut ur sin comfort-zone, men samtidigt få stå på egna ben och utvecklas som människa tillsammans med en av det personerna man tycker om allra mest.

Det var lite om vart jag står just nu. Nu kör vi!

Likes

Comments

​ÄLSKAR!  -både låten och budskapet

Likes

Comments

​Tiden bara går och jobbet rullar liksom på. Pendlandet som jag tyckte var så otroligt jobbigt i början har jag börjat vänja mig vid. I helgen är jag i alla fall ledig och ska roadtrippa ner till Karlskrona för att träffa pojkvännen, ska bli så mysigt. Utgång, kräftor och annat kul väntar.

Annars så har ju många börjat skolan denna vecka och jag känner verkligen att det är så himla skönt att det inte är jag, samtidigt som det känns konstigt att jobbet är min nya vardag. Jag trivs, men jag har nog inte riktigt förstått det än. Och alla er som börjat/börjar skolan den här veckan, tiden kommer gå så mycket snabbare än ni tror, speciellt sista året!

Likes

Comments

Instagram@sofiaengberg