Header

Hej hjärtan. Det har varit tyst här ett tag för att jag vet att mina föräldrar läser bloggen och jag vill inte dela mitt liv med dem, men samtidigt så har dem inte makten att styra mina val längre. Det garden haft alldeles för länge och det är slut med det nu.

Den här helgen har varit sprängfylld med händelser, fotografering i lördags tillsammans med en superhärlig tjej som följer mig på instagram som via min story svarade på min sökning efter en fotograf. Jag älskar att ta bilder och är duktig men jag kan inte ta bilder på mig själv. Visst, det funkar med stativ och självutlösaren men det blir inte alls samma sak. Det blir så mycket liv i bilden om någon annan fotar. Jag tog mitt pick och pack och körde ner till Eslöv där vi skulle plåta. Vad vi plåtade får ni se när det är dags att avslöja resultatet. Det kommer att bli riktigt bra för bilderna blev verkligen superfina, och jag kände mig bekväm med Sanna från sekund 1. Det brukar inte bara ett problem men eftersom att vi aldrig träffats innan så kunde det ha varit en del som var i vägen för ett gött samarbete!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Godmorgon mina älskade fina läsare, och annat pack eftersom jag vet precis vilka fler som dagligen snokar. Inte hej till er. Igår var vi alla tre på valpkurs och Kiri var så jävla duktig! Jag hade tänkt stt jag skulle tagit med mig videokameran men det blev aldrig så, vi blev dessutom lite sena för trafiken var det stopp i. Hade jag valsat in där med en kamera allra första gången så hade det inte blivit bra. Nästa gång kanske. Valpkurser var i alla fall otroligt lärorik, och vi fick hemläxa att öva inför nästa onsdagkväll. Basövningar. Skall bli skoj! Har du gått valpkurs och sedan andra kurser tillsammans med din hund? Vad för några och vad är det för något?

Här är vi utanför självs träningshallen. Stället ligger så mysigt med massa åkrar i kring. Jag vill bo såhär alltså.

Likes

Comments

Min psykolog är en jävla gudinna och hon är värd varenda krona (och tydligen mer med tanke på att jag i min icke verklighetsförankrade stasis fått P-Böter flertalet gånger i samband med hennes möten. Pinsamt. Säg ingenting till min sambo, hehe.) som det kostar att ha en privat psykolog när den statliga har köer på flera år och knappt då kan garantera en samtalskontakt. Då blir en illa tvungen att ha en privat. Jag ångrar verkligen inte att min sambo tvångshjälpte mig till henne, nu känner jag mig trygg med henne och hon hon ger mig bra tankeverktyg liksom.

Igår pratade vi mycket om hur jag tappar kontakt med verkligheten genom att föda vidare på tankar som "men Nej, har detta verkligen hänt eller är allt mitt påhitt? Om jag hittat på att pappa slagit mig och att mamma är narcissistisk och manipulerande - hur sjuk är inte jag då?" Tidigare har hon strängt förbjudit mig att läsa igenom bevismaterialen men när jag landar i dessa tankar och vandrar djupare i dem så skall jag göra det, av den anledningen att vardagen och livet blir så jobbigt att hantera o pressen på mig blir så extrem att jag liksom glider ur verkligheten som en skyddsinstinkt. Jag skulle kunna hamna i psykos. Inte den typen av psykos som schizofrena individer får, då de ser och hör saker som inte finns och så, utan snarare då att vardag och verklighet bara totalt är väck. Där jag tappar greppet totalt. Det är en mindre psykos. Men fortfarande en psykos. För att förhindra det, så skall jag kolla bevismaterialen men då, och endast då. Känns klokt ändå, eller? Vi pratade mycket om min kommande utredning för Borderline, nu mera kallad emotionell personlighetsstörning. Det sistnämnda gillar jag inte alls. Det låter så illa, som att de lika gärna kunde lobotomerade mig här på fläcken. Borderline känns mer bekvämt. Vi pratade om hur jag känner för det och att jag behöver få den hjälpen.

Det är väldigt tydligt att jag är deprimerad som en ytterligare tredje grej i hela härvan. Perfekt timing verkligen... dessutom totalt omedicinerad. Om det är kaos? Ja.

Vi pratade om mitt eventuella efternamnsbyte, vilka fördelar det kommer ge i så många lägen verkligen. Det enda negativa är att jag inte vet hur jag ska gå till väga riktigt. Vi pratade om hur jag blixtsnabbt ändrar humör och kan bli tokarg av minsta lilla. Det var så logiskt allting när vi pratat om det. Det faller på plats och då blir det lättare att hantera. Hon förklarade min ilska/irritation som uppblåst ballong, där det liksom är proppat med all skit ifrån mitt liv. Om någon petar med en nål superförsiktigt eller med kraft så exploderar det. Exakt så är de för mig. Uppepå det troligastes borderline som just handlar om hur en inte kan hantera sin känslosvängar. Men okej. Jag måste bestämma hu jag går vidare kring detta med mamma o pappa också.

Likes

Comments

Kan vi bara pausa lite och spana in höstens nya ifrån iDealofSweden? Wow. Dem är så himla fina och hur skulle jag kunna välja endast ett av dem? Den dagen jag klickar hem dessa, så kommer jag ha svårt att välja. I skrivande stund hade jag absolut valt leopard och rosor. Vilket gillar du bäst??

Passa på att fynda medans det finns en giltigt rabattkod 👆🏼

Likes

Comments

Idag tog jag och Kiri en superskön lunchpromenad efter en extra aktiv morgon och förmiddag. Hon har verkligen haft massor av energi idag vilket är så härligt med tanke på att hon troligtvis har en urinvägsinfektion. Vi skall till vetrinären imorgon eftermiddag för att kolla upp det, och få hjälp med att lösa problemet.

Well, jag lade upp en kort liten uppdatering på instagram att vi vart ute på promenad och det var ett gäng kommentarer angående att en inte skall motionera sin valp. Nej, det skall man inte. En promenad för mig är otroligt subjektivt. Dina promenader kanske faller inom referensramen av 5-10km. Promenader för mig som sällan frivilligt gått ut på promenad innan Kiri kom in i bilden, så är det då rakt inga 5km ens. Jag gick ett varv runt kvarteret. Det är också en promenad. Att promenera. Jag förstår att dessa kommentarer är i all välmening men jag känner att om en inte har koll på dessa vesäntliga superbast saker innan en skaffar hund, så bör inte ha någon. Visst, det är massor jag inte kan jag anser att detta är något vem som helst borde veta och förstå. Det är en liten bebis som råkar kunna använda sina ben att stå på, till skillnad från människobebisar. Likt oss, så motionerar vi ju inte våra barn. Suck. Lite bittert blev det, men, nu är det bra igen. Så, om jag skriver att jag vart ute på promenad med Kiri så lugn bara lugn. Än så länge är det inga motionsrundor. Det kommer dröja!

Likes

Comments

En bättre eftermiddag tillbringas såhär, tillsammans med min lilla tjej. Lilla Kiri. Hon sover tätt intill mig på bröstkorgen och det trycket som hennes lilla (stora, hon växer så snabbt!) kropp avger gör mig lugn och ångesten liksom försvinner och sinar när vi ligger såhär. Ingen tv igång, ingen telefon som tar upp min koncentration. Bara jag och hon, tätt i till. Till hon vaknade då, och behövde kissa. Alla små söta stunder med henne tar jag vara på för vips är hon vuxen. Stor, ståtlig och vuxen. Den tiden längtar jag efter men jag vill inte att valptiden skall ta slut heller. Well, hon vaknade och jag åt mellis i form av en hazelnut Nicks, morötter och tomater. Har ni smakat nicks? Oh my. Gott. Himmelsk. Vi googlar inspiration till eventuellt efternamnsbyte, sådär en alltid gör en söndag. Eller?

Nej. Inte alla söndagar en googlar rundor för inspo på efternamn. Jag vill inte heta Janzon mer. Det bränner mig. Det är en del av den icke existerande, illa "fungerande" familj jag förut tillhörde. Min familj består nu av mig, sambo katterna Tex och Zigge samt lille Kiri. Jag vill börja om från start så att säga, att bli ren. Det är också en djupare tanke bakom ett efternamnsbyte men eftersom att jag vet att dem, så kallade mamma och pappa, för att ni ska veta villa jag menar, läser min blogg. Dem skall skita i varför, but they dont. Så, den anledningen kommer jag inte skriva offentligt men nu förstår nog varför. Tack för förståelse för att jag undanhåller den detaljen. Vi får se om jag kör på den tanken eller om jag fortsätter med Janzon. Jag har valt att sluta skriva med Z i alla fall, det är ett steg i rätt riktning. Visst?

Likes

Comments

Vi vet alla att man mår så mycket bättre när man får frisk luft. Att vi mår bättre generellt av frisk lust ä, det vet nog alla och allra bäst mår vi om vi får komma utanför betongdjungelns avgasfyllda gator, ut i skog och natur. Gärna på en klippa nära havet.

Den allra bästa doften jag vet är sv en varm asfalt som blir blöt av regn. Det skall helst ha åskar och blixtrat lite också, då vill jag gärna gå ut. Jag har aldrig riktigt fattat vart det upplevda välmåendet kommer ifrån men NU VET JAG! Det beror på att luften är fyllt med negativa joner och dessa får oss att må bra.

Liksom de allra flesta biologiska aktiva ämnen innehåller luften positivt och negativt laddade joner. Allt levande påverkas av dessa joner. Om balansen är optimal så främjar det hälsan, fortplantning och resistens mot sjukdomar och mycket annat. Det gäller för allt levande – människor, djur och växtlighet.

Ett exempel på hur förändringar i jonladdningar påverkar oss är hur vi reagerar när vädret slår om. Innan ett åskväder brukar man känna att luften är tung och tryckande emot huvudet. Jag får ofta huvudvärk vilket har med saken att göra också. Vissa av oss blir då lite trötta, andra blir helt utmattade, en del drabbas av psykiska och fysiska åkommor. Men efter att ovädret brutit ut och passerat så känns luften ren och frisk. Det blir lättare att andas och man mår bättre igen.

Så, okej, varför skriver jag om fysik och väder, positivt och negativt undrar du nu? Jo, för såhär är det kära vänner. Detta har jag runt min arm dagligen. Jo det är sant, negativa joner bär jag med mig i form av GoodBalance armband. Visst är det både snyggt och smart?

Inte nog med det så har jag en rabattkod till er, om ni också vill känna den där goda balansen och det där välmåendet som efter ett sommarregn, som efter ett ritkigt oväder, som på en klippa en skön dag.

Klicka HÄR och ange koden ENFRISKAREKROPP och få 10% rabatt 〰

Likes

Comments

Jag har tre riktigt tunga och mörka dagar i rad, jag har ifrågasatt min existens, jag har känt att jag skulle göra omvärlden en tjänst med att liksom bara försvinna. Samtidigt som det är detta jag känner så vet jag någonstans längst in i mitt hjärta och min själ att så är det inte. Det löser ingenting med att bara avsluta, det finns ingenting mer själviskt än just det.

Dessa dagar har min låga och kämparglöd brunnit otroligt svagt och jag orkar knappt vara trevlig, eller, nej jag är inte trevlig. Påtvingat har jag varit neutral titt som tätt men det är också allt. Jag har verkligen varit förjävlig mot min sambo och jag fattar inte hur han står ut med mitt dåliga humör och mina "snäsningar" .. visst, det låter värre såhär i skriven text än vad det faktiskt är i verkligheten men när hela ens väsen bara skriker hur mycket just jag suger, hur jävla kass jag är på precis allt, hur ful jag är, hurr äcklad en blir av att titta på mig. Min personlighet är avskyvärd etc etc. Det tar inte slut. När detta sker är det inte lätt att vara trevlig ens. Ni som varit i liknande situation förstår och för er som står gröna i en sådan situation så varken kan jag eller orkar jag förklara närmare. Inte just nu.

Jag har hela veckan velat sätta mig och skriva ihop del två på min djupgående del av vad som skett under min uppväxt, men när jag tänker på alltihop mår jag bara illa. En stor sorg bildas och skapar en hård klump som jag inte bara kan svälja ner. En fysisk klump i halsen bildas. Det är otroligt hur psyket kan skapa fysiska situation och händelser i kroppen. Är det inte lustigt ändå?

Jag blir så ledsen. Samtidigt som jag känner hat, så känner jag saknad och sorg. Där finns också någon olustig lättnad men jag är också otroligt pressad. Kaos alltså . Är det saknaden av att jag vill ha något som "alla andra" har? En fungerande familj? En "mamma, pappa och barn - relation" som är så nära fläckfri det går? Om inte annat fylld med kärlek? Ja. Så är det nog. Sorg och saknar över något jag önskar var annorlunda. En saknad av vad som skulle kunna vara. Inte en saknad av det som varit. Mycket tankar och ångestdämpande medicin flödar i mitt system. Jag hoppas dessa dagar tar slut snart, jag behöver semester från alla känslor och tankar. När fan är det min tur att vara glad då?

"Ja, du har ju Kiri. Är du inte glad för henne?" Var det någon som skrev. Uppenbart en oförstående person och jag hade svårt att inte snäsa av dennes fråga. Jag gjorde inte det utan svarade informerande "jo, det är jag men eftersom att jag är deprimerad (bland annat då..) tar alla stresshormoner och andra negativt påverkande hormoner som styr Hjärnkontoret just nu över och inte minsta lilla gnutta lycka och genuin glädje rent kemiskt, kan komma genom hotsystemet. Det är snarare så att jag förstår att jag borde vara genuin glad. Det kommer. Oxytocin-nivåerna i min kropp ökar för varje dag hon är mig nära." Utbildande och bra svar, tycker jag.

Idag så fick jag mig en utmaning när Kiri skulle leka med nya kompisen Belle. Hennes matte är supertrevlig och jag vill ju liksom vara trevlig och härlig att umgås med, men vem fasen vill tillbringa tid med en (enligt min hjärna) otrevlig, ful, dum, efterbliven etc etc person som ändå inte kunnat passa tiden sist? Jag fick steppa upp mitt game. Andas. Jag berättade för henne att jag kanske inte är skitrolig. Hon förstod och sedan släppte det för en kort stund. Jag kunde fnissa lite. Det har jag inte gjort på flera dagar nu. En valpdate i ett hundhägn satt finare än vad jag trodde. Jag var orolig att jag skulle vara för bortkopplad. Det gick bra och jag är så glad att jag har förstående människor kring mig. Visst, jag kräver inte en förståelse men en acceptans i alla fall.

Likes

Comments

Äntligen äntligen äntligen! Nu hoppas jag verkligen att det är sista gången på ett bra tag jag slipper krångla runt med linser eller glasögon. Det hela började med att jag bytte linsleverantör förra sommaren och beställde hem från lensway. Dum gjort, jag fick hem fel och då för ett helt halvår framåt och jag fick inte skicka tillbaka de oöppnade. Jag satte mig själv på tvären en aning och bestämde mig för att jag inte skall ha nya linser förens det halvåret gått. Det blev dyra linser eftersom att jag inte kunde använda dem. När jag sedan började jobba på en salladsrestaurang här i Helsingborg så kände jag en längtan efter linser igen. Tänkt, sagt och gjort. Dessa linser kändes toppen till en början, väldigt lika de jag tidigare haft och jag upplevde inga problem. Tills en dag då jag vaknade med någon form av ögoninflammationsliknande igenkläggning av ögonlocken. Det låg som en sörja över hela mitt synfält och ingenting hjälpte för att få bort det. Jag besökte optikern igen och fick hem en vätska att droppa innan jag la mig och när jag vaknade. Till saken hör ju också att jag hade linser jag skulle kunna sova med och har i flera dygn.

Huvudvärk, yrsel, illamående, svårt att fokusera, lättirriterad och otroligt hjärntrött blev jag kort efter bytet och undrade hur i hela friden detta var möjligt. Tillbaka till optikern som konstaterade att min syns försämrats 0.25 vilket är mycket på någon månad bara. Optikern jag träffat nu senast, tror att min syn kommer försämras mycket kommande tiden och funderade på att skriva en remiss till ögonläkaren. Hjälp! Tänk så tror debatt jag ska bli blind?

Titt som tätt får jag så ont i ögonen av linser och måste därför variera med glasögon. Dessa har jag haft sedan 2016 i maj så det var dags för en update nu. Min syn förändras snabbt så jag kommer troligtvis behöva skaffa nya igen, om ett år. Närsynthet och astigmatism (brytningsfel) brukar bli värre och värre i tonåren och upp till 25 år ungefär. Håll alla tummar att min superdåliga syn inte blir superdålig delux. Föresten, här kommer mina bågar jag valde mellan. Vilka tror du jag tillslut tog?

Likes

Comments