Header

FEMINISM, FRÅGOR & ÅSIKTER, GENUSMEDVETEN UPPFOSTRAN

ett kort del två i mitt snack om genusmedvetet föräldraskap


Något som genusmedvetna säkerligen hör om och om igen gällande ens tankar om barnkläder och färger på dem, är frågan "Varför är det en så stor sak?". Saken är att det är inte viktigt. Inte alls. På den nivån att kläderna i sig inte är viktiga, helst ska var och en få bära precis vilka blandningar de vill och ingen ska säga något om kläderna. Men det är ju det som inte händer i verkligheten. För i vår verklighet så bemöts våra barn olika på basis av om de är klädda som pojkar eller flickor.

För några veckor sedan hände följande på måndagstorget i staden:

En 50+are sålde barnkläder vid sitt bord, vi närmade oss och tittade.

"Är det till en flicka eller pojke?" frågade säljaren (som alltid!!)

"Spelar ingen roll, vi kollar bara barnkläder och älskar olika färger." svarar jag hövligt.

"Nej men OM det är en pojke så VÄGRAR JAG SÄLJA ROSA. Kalla mej kärringfan eller vad som helst men det kan jag absolut inte ha på mitt samvete!!" och så plockade hon demonstrativt undan alla rosa och röda plagg.

Alltså VA? Vem är denna säljaren som vill bestämma över hur vårt barn ska kläs? Och som dessutom på basis av ett par blå skor(det enda könsstereotypiska plagg han hade på sig vid stunden) kan köna honom och vägra honom en färg? Är det då JAG som gör detta till en stor sak? Det värsta är att egentligen blev jag inte förvånad. En del vill inte sälja mig barnkläder alls så länge jag inte avslöjar Elis kön. Ibland slinker ett "han" ur mig och jag får traktor- och minionmössor kastade på mig istället för den fina regnbågsmössan. Denna möss-försäljare ifrågasatte jag, varför skulle minions vara intressant för en POJKE på ETT ÅR? Svaret? "Alla pojkar ääälskar minions!". Vad är det ens? En film! Har Elis ens sett filmen ännu? NEJ MEN HAN SKA REDAN FÅ HÖRA ATT HAN ÄÄSLKAR DEN PGA SITT KÖN! Är inte detta ett sätt att styra barns intressen så säg?


Lästips!

http://ladydahmer.nu/2017/may/varfor-far-pojkar-ha-klanning-men-inte-flickorna.html


och LYSSNA:

https://soundcloud.com/penntricket/genushaxorna-5

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

FEMINISM, FRÅGOR & ÅSIKTER, GENUSMEDVETEN UPPFOSTRAN

Halleluja! Ett första inlägg på mycket, mycket länge. Det är kanske första i raden av inlägg jag kommer publicera vad gäller mitt genustänk i min uppfostran av Elis, och det jag kan lova är att det är en kort summering av mycket, MYCKET mer långa haranger av tankar jag har inom mig. Min önskan är att fler skulle få upp ögonen för vad det egentligen innebär att vara genusmedveten, och att jag kunde hjälpa ens någon på traven att vidga sitt tankesätt ens lite grann.


I min vardag återkommer jag ofta till att försvara mitt genustänk, min genusmedvetenhet, vad gäller min/vår uppfostran av vår ettåring. Jag älskar att prata om det, förklara hur jag tänker, och hur jag läst på och grubblat, för att genom alla nya insikter kommit längre och längre i mitt tankesätt. För det är just så, att jag vartefter insikterna haglat, lärt mig mer och mer och UTVECKLATS i min genusmedvetenhet. Har man en gång öppnat ögonen så....

Det är inte som att jag fötts för att tänka så här, eller samma dag som jag blev mamma varit så säker på de saker jag är säker på idag. Likaså har jag en lång väg att komma ännu. Men, just nu är det väldigt mycket av samma påståenden och fördomar jag möter i mötet med andra människor, när vi (oundvikligen) kommer in på ämnet genus. Sällan hinner jag mer än nämna begreppet "genusmedveten uppfostran" innan jag bemöts med yttranden som


"Folk får säga vad de vill, men pojkar och flickor ÄR olika!"

eller

"Jag tycker det är fel att säga HEN om ett barn, det är faktiskt en HAN eller HON".


Till att börja med får jag alltid så fint förklara att jag håller med, pojkar och flickor ÄR olika, genusmedvetenhet innebär bara att man inser hur olika barnen behandlas på basis av kön och att man försöker motarbeta dessa olika bemötanden för att ge snippbarn och snoppbarn samma möjligheter att utvecklas individuellt, samt att man försöker komma ifrån det eviga könandet av små(!) barn. Ordet hen är framförallt ett mycket praktiskt ord som används då man inte vet vilket kön någon har, istället för att köna.

Något som verkar få människor att dra andan är när jag pratar om att exempelvis låta Elis bära klänning. Jag har fått korta kommentarer eller ilande tystnad som bemötande, i samband med en blick som jag tolkar som den samma jag hade fått om jag hade medgett att jag slår mitt barn. Jag tänker ofta på att folk verkar tro att man genom genusmedveten uppfostran betraktas som just en barnmisshandlare, och är alltid lika förbryllad över hur någon kan tro att man på något vis skadar sitt barn genom att ge det 100 istället för 50 möjligheter! Okej om jag "tvingar" min ettåring bära klänning, eftersom han inte ber om det själv ännu. "Tvingar" du då din lilla tjejbebis till det också? Hon har ju inte precis bett om att få bära klänning? Eller är det rentav bara ett fint, praktiskt plagg för en blöjbärare? Och hur lär sig ett barn gilla plagg i olika färg och form, är det kanske inte för att sådana plagg redan erbjudits i barnets garderob?

Klädindelningen på H&M's barnavdelning berättar för oss hur vi ska välja våra kläder till barnen. Pojkarna ska från storlek 92 bära tröjor i blått, grönt eller svart med tryck av dinosaurier, döskallar eller starwarstema. Flickorna däremot ska bära rosa, vitt eller grått med tryck av prinsessor, frukt och djur. Men om min kille äälskar meloner och katter då? Ska han bara lära sig leva med att vara född i fel kön? Eller ska han få bära den där kattröjan som han skrattande och gråtande pekar på i butiken? Den som gör honom glad att se på och bära?

Vad händer då när han bär en kattröja till sina älskade tights med svanar på? Han bemöts väl som en tjej eller homosexuell bebis, och vilket är då värst? Att vara tjejig är väl aldrig en bra egenskap (pojkflicka klingar alltid bättre än flickpojke eftersom kvinnliga egenskaper pga patriarkatet alltid är en förolämpning) och är man homosexuell så blir man det på grund av sin klädsel och kommer råka ut för jobbig mobbning redan i förskolan. Om jag som mamma utsätter honom för allt detta betyder väl det att jag inte vill hans bästa?

Eller, kommer det att han bemöts som en liten tjej istället bidra till att han blir bemött på ett mjukare vis av människor i omgivningen, vilket uppmuntrar hans mjuka/empatiska egenskaper? Kanske lär han sig att det är okej att vara söt och att gråta om han faller omkull på torgets asfalt? En annan dag bemöts han i sina jeans som en kille och får höra hur cool och häftig han är. För något jag INTE tvivlar på är att barnen blir bemötta på olika vis beroende på vilket kön de ser ut att vara. Jag själv är ett ypperligt exempel på det, hur jag bemöter (och uppmuntrar) exempelvis min systerdotter när hon bär sin klänning:



"Vad FIN du är!"

(Ytlig egenskap som uppmuntrar tjejen ifråga att söka bekräftelse som fin, vilket lärs ut tidigt i livet för att sedan följa med hela livet.)

medans sonen i häftiga brallor och solkeps får höra:

"Mammas TUFFA kille!"

(Egenskap som förutom litet 'hårdhudhet' hos killar som bidrar till en machokultur var killar /män senare i livet har svårt att prata om sina verkliga känslor etc.)



Bara för att jag är genusmedveten betyder inte att jag gör alla rätt. Det betyder bara att jag försöker förändra mitt inlärda tankemönster, förändra allt det jag en gång lärt mig och hela livet matats med. För det är vad som händer, vi matas hela tiden med dessa intryck om hur killar VS tjejer borde vara, vilka motiv de borde gilla och vilka beteenden som uppmuntras. Det är ingen nyhet. Och om just DU som EN individ uppfattat att du minsann aldrig blivit påverkad åt något håll av samhället betyder det bara att du levt i ren förnekelse, i din tro att du unikt på något vis undkommit något ALLA VI ANDRA drabbats av. Som om du levt ensam på en öde Ö utan vetskap om någon annan människa, någonstans.

I mötet med människor som uppenbarligen inte förstår vad genusmedveten uppfostran innebär ser jag inte personerna som dåliga, elaka eller illamenande. Jag inser att det bara är på grund av okunnighet, ointresse och bekvämlighet som det är lättare att leva i det samhälle så som det ser ut idag. Det är lite jobbigt att vara normbrytare, tro inte annat.

Nu handlar det egentligen mindre om huruvida jag klär min son i klänning eller inte, men mer om huruvida vi kan öppna ögonen för de följder våra barn dras med av denna starkt könande omgivning vi lever i. Hur påverkar det dem? Hur styrs deras livsval, egenskaper och framtida personliga svårigheter/styrkor av de val vi gör idag? Kan vi göra något för att förenkla för dem, och ge dem den mest mångsidiga grund att stå på, vad gäller personliga egenskaper och trygghet i de val de sedan själva gör på basis av sin individualitet? Varför är det så tidigt viktigt att fokusera så mycket på vilket kön barnet har? Jag undrar.


Likes

Comments

VARDAG, KÄNSLOR

Ibland är livet helt jävla underbart. Andra gånger är det som om någon släppt en tank full med koskit (och annat oönskat innehåll) mitt framför dig, rakt på den väg du ämnat ta.

Vi har haft en riktigt kass vecka. Och så sitter jag nu, fredagskvällen till ära, här och undrar hur i helvete man som människa ibland bara orkar luta sig tillbaka och invänta nästa katastrof. För DEN KOMMER. Det tar inte slut. Om jag lärt mig något under mina snart 27 år, så är det att DET INTE TAR SLUT.

Men på något got vis har vi kommit igenom så många sådana faser tidigare, och tagit lärdom av dem, att det ändå inte känns som livets slut. Visst, det finns människor som för varje katastrof skriker ut "Varför alltid JAG!?" och lägger sig tvärt över vardagsrumsgolvet och hoppas någon annan ska reda ut röran. Men sanningen är att vi själva står för 90% av den skit som kommer i vår väg. Eller vi ansvarar åtminsonde för den andelen, resterande 10% är kanske saker vi inte kunnat påverka, så som sjukdom eller olyckor exempelvis.

Sanningen, som förvisso svider, är att det är vi som orsakat denna röra. Det var min fot på gaspedalen när jag blev fast i poliskameran, det var vårt beslut att gå med på en förskyndad utflytt ur lägenheten och det var vårt beslut att köpa huset och riva toaletten som nu knappt hinner återuppbyggas innan inflytt. Att vi är dåliga på att säga ifrån när någon utnyttjar oss/vår dumsnällhet är vårt egna misstag och vi kan inte förvänta oss att någon annan skall säga STOPP i vårt ställe. Det var dock kanske inte Nicklas fel att han nu går på kryckor, så det får stå för de 10 procenten jag pratade om.

Nu sitter någon säkert och skakar på huvudet åt mig, och tycker att jag gnäller över petitesser jämfört med vad någon annan går igenom. Men det är ju som det är med det, man lever ur sin egen synvinkel och det betyder inte att man faktiskt tror att man har det värst. Långt ifrån. Skulle jag faktiskt tro att vi nått botten skulle jag knappast sitta på min soffa en fredagkväll och invänta en till katastrof/petitess. Då skulle jag nog ligga där på vardagsrumsgolvet (om jag hade ett i den situationen) och vänta på Gud.

gammal bild.

Likes

Comments

VARDAG

Älskar de fakto att vi har en separat matsal! Ser fram emot alla middagar och kafferep med exempelvis föräldrabarngruppen som ska avverkas där, utan det minsta problem vid namn utrymmesbrist!

Nu ikväll fick vi ett bud på lägenheten med krav om inflyttning 1 mars. Kan bli bråttom för oss, väldigt bråttom, om vi skulle acceptera priset. Måste sova en natt på det och känna efter om vi klarar det.
Nog för att vi klarat av att flytta över Östersjön på en dag (två gånger!) men Gud Ske lov att vi skulle hinna flytta 5 kilometer på tre veckor!

Nå nej, det finns ju en del viktiga saker i huset som ska vara klart före det är beboeligt, samt att vi nu har en 10-månaders med oss som inte tillåter oss göra så mycket utan hans "hjälp". Vilket jag såklart uppskattar, men det gör det inte desto mer lätt att få saker utförda.

Likes

Comments

INREDNING, VARDAG

Här ovan är bilder på några tapeter jag gillar men antagligen inte kommer välja till vår matsal som nu är på tapeten(-ha!). Det är så svårt när jag gillar så många men ändå inte hittar DEN tapeten som ska upp på väggen just där. Matsalen är för övrigt väldigt vit, med vit helpanel på den största väggen och halvpanel på de två väggar som ska få en ny yta ovanför. Just nu är rummet väldigt randigt, och jag blir alldeles snurrig av att se på det. Randig tapet är alltså helt uteslutet i alla fall. Boråstapeter har en massa bra alternativ meh då blir jag så där snål igen och vill inte betala ~80€ + frakt för en rulle.
Är även orolig för att en mönstrad boråstapet ska krocka med halltapeten som är vild i sig. Björkskog. Vi har en vägg björkskog i hallen. Behålla eller ej? Vet ej...

Blev en hel del mer ytrenovering i huset än vi först planerat, men känns så viktigt att göra det till vårt, i våra färgval och med fräscha ytor. Vi går med pensel och spackel lite överallt. Sakta sakta blir det bra.

Toaletten är riven och ska snart uppbyggas igen, först skall en till fuktgranskning göras efter ett mindre trevligt fynd; gammal fuktskada i golvet.

När våren kommer vill jag vara klar med insidan för då behöver trädgården min odelade uppmärksamhet.

Det om det. Ska städa upp lägenheten för en visning ikväll. Hinner inte mycket vid huset just idag. Nya tag imorgon!

Likes

Comments

Elis 6-12 mån, VARDAG

Längesedan nu, kan inte ens skylla på annat ön passivitet just på SOME-fronten. Livet har öndå pågått hela tiden, i allra högsta grad. Vi har hunnit betala ett hus, påbörja renovering, jobba om vartannat och varit i Stockholm en vända.

Idag ör Elis strax 10 månader och den allra bästa 10-månaders typen man kan få dela vardagen med! Ibland glömmer jag att verkligen TITTA på honom, och om jag gör det så rycker jag riktigt till över hur stor han har blivit på så kort tid! Först nu har har varit på utsidan lika länge som han var på insidan, helt sjukt!

Februari började som det ska, med vab. Inte för att jag nu har någon anställning att vara trogen, men jag har vårdat sjukt barn i alla fall. En släng av falsk krupp hade han också men vi behöver kanske inte prata så mycket om att jag för första gången under småbarnstiden blev hysteriskt rädd och for iväg med Elis till sjukhuset mitt i natten.....

, vi kommer nöta av februari i rasande fart. Om två veckor blir det att åka till Lappland. Innan dess och efter det ska det renoveras en toalett och utföras allmän ytrenovering. Kanske kan vi flytta in i Mars?


Nu har jag suttit uppe farligt länge med tanke på vilka tidiga mornar Elis tycker vi ska ha nu för tiden. Ni vet, synden straffar sig självt...

Likes

Comments

VARDAG, MATERIALISM

Igår hintade jag ju om att något i husväg är på väg att avgöras idag. Och kan du tänka dej, det blev verkligen så, att vi fick oss ett hus! Okej okej, papperen ska ännu skrivas under o.s.v. o.s.v. men låt oss ändå ta ut lite glädje i förväg! Detta betyder då att vi säljer vår lägenhet, även om det tar emot! Valde att försöka sälja privat för att spara några tusen euros som annars hade gått till mäklararvodet, får se om det går vägen. Nå, lägenheten borde i princip sälja sig självt, är nog näst intill det bästa man kan få i den prisklass vi har den ute till.

Snabba tag hos oss, lagom till jul. Men flytten sker nog inte förrän i februari.

Så småningom ska jag förtälja vart vi vänder flyttlasset. Promise.

Likes

Comments

VARDAG, BLOGGVÄRLDEN

Elis sover sin förmiddagsvila. Nicklas är i bowlinghallen och hjälper till med en en tävling. Jag ligger på soffan och tar igen en hel veckas bloggläsning. Kommer fram till att många av "mina" bloggar står rätt tomma just nu. Läser litet arkiv istället. Hur smart som helst; finns så mycket i arkiven att njuta av! Inte minns man allt man läst; och en del skriverier var inte aktuella för en själv när de väl gjordes, men kan uppskattas mycket mer nu i efterhand, tänker särskilt på barnrelaterade inlägg; som jag förut scrollade förbi snabbt som attan.

För övrigt är vi upptagna med husletande. Har OK hos banken och allt. Det svåra är just att hitta ett hus. Rätt hus, på rätt läge. Just nu känns det brännande nära, imorgon avgörs allt. Kanske.

Jag har även jobbat några helger. Ombytande och roligt. Men ack så hjärteskärande att lämna bebisen hemma och åka iväg. Varför är föräldraledigheten såå kort?! Känns som den gick på två veckor och så PUFF! Slut! Over!

Idag vilar vi. Kanske också blir borta från babysimmet. 16 euros i sjön, eftersom man betalar på förhand och ej får tillbaka oavsett varför man är borta. Är en lugn hemmakväll en sändag värt 16 €? Jag tror det, idag.




Likes

Comments

ÖVRIGT

Näe hörni här inne är det dött för tillfället. Har ingen aning om när jag finner inspiration till att aktivt blogga igen men hoppas ni hittar tillbaka hit när den dagen kommer. För så mycket vet jag, den kommer.

Likes

Comments