View tracker

Lillfisen fick en body i merinoull från Polarn och pyret. Den är arvegods som kom i en kass med massor av kläder.

Jag såg den knappt, och tänkte inte mer på den, förrns vi hittade den längst bak i skåpet idag och provade.

Alltså. Merinoull. Vilken grej! (polarn och pyrets merinoull ska dessutom vara OK)

Så mjukt, skönt och varmt! Hur ska vi kunna ha något annat på denna bebis i vinter?

Jag fick såklart hybris och gick in på hemsidan och beställde hem två set till, alltså body + byxor.

Inte dom billigaste kläderna (nej hujedamej), men jag antar dom har någonsorts andrahandsvärde. Annars får jag bara se det som att lillfisen iaf hålls varm i vinter :)


Byxorna är randiga som den första, och helt lila till den andra.

Nu blir de varmt och måjsigt!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Flera år har vi pratat om att ha "sommargrisar". Alltså köpa kultingar på våren och låta dom leva ett fint grisliv, för att sedan slakta på hösten.

Vi har ju förmånen att aldrig behöva köpa kött. Vi äter endast det kött som Mr tar hem. alltså älg, vitsvans, lite rådjur, hare, skogsfåglar, sjöfåglar... Också fisk såsom abborre, sik, gädda, öring och forell.

Vi köper aldrig kött pga den vidriga industrin. Jag klarar inte av att stödja djurplågeri och vidrig hantering. Inte heller vill jag ha kött från andra sidan världen, det är inte hållbart. Det vi äter nu har levt i skogen på sin höjd någon kilometer från vårt hus.

Såklart, alla har inte denna förmån, men vi har, och vi nyttjar den.

Men iaf. Jag har saknat griskött. Det är mums med vilt, men blir lite enehanda i längden.

Så i år slog vi till, och skaffade hem tre st grisar. Nöffe, Rosa och Knorris!

Dessa tre små kultingar har vi sedan kliat bakom öronen, matat med allehanda godis ihopsamlat av bybor, och framförallt, dom har fått bo utomhus med hur mycket bökmöjligheter som helst.

Dom har nöffat och böffat och haft det bra!

Men så senaste helgen var det dags. Rosa, Nöffe och Knorris hade växt sej till tre stora maffiga grisar, muskulösa och starka.
Vi var 6 familjer som stått för ägandeskapet, alla hade en halva var. Detta har underlättat väldigt Även om grisarna har varit på vår gård, och under vår (och Mr´s föräldrar) huvudansvar, så har alla ägare hjälpt till med skötsel och matsamlande. Ett väldigt bra sätt att hålla djur, delat ansvar är delad glädje! :)

Så lördag morgon samlades alla 6 familjer och den stora grisslakten satte fart. Lördagen ägnades åt att skjuta, skålla och hänga upp. På söndagen sedan var det finstyckeri som gällde. Vi tog hjälp av en mycket duktig styckare som förklarade alla delar och framförallt gjorde styckjobbet på ett föredömligt sätt.

Vi trodde innan slakten att en halv gris, det blir nog lite lite kött, vi borde ha haft en hel själva. Men det visade sej att en halv hemmauppfödd Nöffe blir precis hur mycket som helst.

Nu har vi boxen full av kotletter stora som dasslock, stekar och fileér. Och en julskinka som väntar på saltning!
Galet mycket kött!

Lite ledsamt känns det ju förstås. Vi har haft grisarna som husdjur sedan juni, och nu ligger dom i frysen. Men jag är väldigt glad och nöjd över detta. Jag kommer att äta griskött med gott samvete. Jag vet att djuren haft det bra, fått göra det grisar vill göra, fått äta gott och haft fina ytor att leva på.

Jag är också glad att våra barn får växa upp med detta. Att dom från början får sunda tankar om kötthantering och djurhållning. Att dom vet skillnad på glada grisar och industrikött.
Dom grät såklart i lördags när djuren övergick från husdjur till mat, men det är en del av livet. Vill man äta kött tycker jag man ska vara väl insatt i djurets välmående.

Nu ska vi ta tillvara erfarenheter från detta första år som grisägare, utvärdera och fundera. Vi har ju haft en bebis denna sommar, så jag har inte kunnat vara så delaktig som jag önskat, men vartefter han växer kanske vi kan utveckla våra drömmar. Kanske blir det en fortsättning, och kanske en utveckling. Jag är sugen på kalkon också. Allt fågelkött vi äter är väldigt mörkt (skogs och sjöfågel), och jag kan sakna hönskött.

Så vi får se, kanske finns det ett byaintresse för lite kalkoner också!


Likes

Comments

View tracker

Om du ska få besök och vill bjuda på något matigt och gott, är mitt förslag dessa scones.

Du rör ihop smeten på nån liten minut, och mumsigt blir det!

Såhär gör du:

3 bananer
3 ägg
2 msk kokosolja

Mixa detta slätt. Tillsätt sedan:

3 dl mandelmjöl
2 msk kokosflingor
3 msk kokosmjöl
2 tsk salt
2 tsk bakpulver

Rör ihop allting, låt stå någon minut och svälla. Klicka ut på plåt, jag fick 9 st scones utav detta. Grädda sedan på 200 grader ca 30 minuter.

Mums med smör och en ostskiva på!

Men en mättande herbissmoothie till så blir det en fin lunch.

Passar också bra på buffébordet, eller till brunchen!


Likes

Comments

Jag har som ni säkert vet 3 barn. Tre friska, glada och lyckligt lottade barn. Jag älskar dom mer än livet självt, precis så som mödrar gör.

På kvällarna när jag ska sova får jag ofta tvångstankar om att något händer mina barn, speciellt Trean är i fokus i dessa tankar just nu. Tankarna far iväg på allt som kan hända. Att han blir sjuk, att han brinner inne, att han kvävs. Att jag måste lämna bort honom etc. Ni förstår. Det är fruktansvärda tankar och jag får stor ångest varje gång. Att förlora något av mina barn är det värsta scenario som finns i livet.
Jag sitter ofta med honom i famnen och smeker hans huvud, snusar i håret och bara är tacksam över att han finns. Detsamma med hans storasystrar. Så många gånger jag gått upp mitt i natten bara för att se att dom har det bra, att dom andas och att dom verkligen ligger där.

Jag vet inte hur det är att förlora ett barn. Jag vill inte veta. 

Mina föräldrar förlorade sin ena dotter i sjukdom. Ångesten att det ska hända mej också är stor. Min farmor förlorade ett barn i sjukdom. Många andra har gjort det.

Men efter dessa tankar så kommer alltid tacksamheten över att mina barn lever. Dom är friska och inga hot finns på vår himmel. Vi har det bra, vi tillhör den rika procenten i vår värld. Vi blir mätta alla dagar och sjukvården finns här för oss.

Så ser jag bilder på den hemska situationen i Syrien. På barnen som skiljs från sina föräldrar. Jag ser ångesten och paniken i blicken på föräldrar som slits ifrån sina barn, eller vars barn spolas döda upp på en strand. 

Det är så fruktansvärt överjävligt det dom går igenom, jag kan inte närmelsevis förstå deras situation.

Jag önskar vi levde i en mera rättvis värld. Jag vill hjälpa dessa människor, jag vill bidra ett strå till stacken för att ge dom en tro på livet igen.

Så läser jag om kommuner som Vårdö som ger kalla handen mot att ta emot en (EN!!!) flyktinfamilj. Man skyller på pengarna. Jag tänker att dessa rika jävla män vet ingenting om hur det är att förlora sitt barn. Dom vet ingenting om hur det är att ens känna känslan, trots att det är långt ifrån ens egen verklighet.

Dom sitter med pengar på hög och säger nej tack, vi vill inte hjälpa.

Jag fattar inte. Det går inte in. Hur kan vi stå och se på när världen rasar i bitar, och bara tänka på att pengarna ska räcka till att underhålla kommunens tennisbana?

Jag orkar inte, känner mej så maktlös.

Tittar på min lille son som sover i vaggan, den min pappa snickrade till vår förstfödda. Där ligger han, helt ovetandes om vilken svart värld vi lever i. Om hur många barn som är precis så älskade som han, slits i från sin mammas hand, dagligen.

Det är så jävla tufft, livet. Så orättvist och så fullt av människor mörka i själen.

Likes

Comments

Igår bytte jag profilbild på facebook, och det gav mej orsak att bläddra igenom dom tidigare profilbilderna jag haft.

Det slog mej att jag börjar se sliten ut! Haha! Skrynklig och lite gammal? Herregud, 35 år, det rasar!

Nu har jag inga problem alls med åldrandet, det är ju på alla sätt och vis ett trevligare alternativ än att inte åldras (för då finns man ju inte, och jag vill ju finnas!). Men ändå...

Jag har mera gråa hår än båda mina föräldrar tillsammans, och nu börjar jag se rynklig ut dessutom.

Tant börjar bli sliten.

Jag ska visa några av mina profilbilder!

1. Jag skulle på 50års kalas och kände mej tydligen lite wild and crazy i rosa strumpisar. Snygg vardagsstyling med cornflakespaketet i bakgrunden!
2. På rävjakt med lilla lilla Bira. Älskade saknade vovve!
3. Bodypumpsavslutning med tema "gubbe"!
4. Vi har cyklat Travemünde-Köln och är nu framme i eventarenan.

5. Från bröllopet i juni 2011.
6. Här har vi just kommit i mål efter att ha cyklat Rostock-Prag!
7. En bild från min korta modellkarriär. Hehe!
8. Viva la Prag!

​9. Denna bilden togs på BB när Trean var en dag gammal. Jag älskar bilden, den är så känslofylld. Bara av att se på den kan jag känna doften av den lilla bebiskroppen.
10. Gårdagens bild, som fick mej att inse förfallet. Otränad (men jag är på G!), fortfarande övervikt kvar sen graviditeten, skrynklig och oborstad.
Hur jag ser ut alltså! Men jag är lycklig, så ytan får minsann nöja sej med att vara sekundär!

Likes

Comments

​Ja, så står det i mailet ellos skickade ut idag. Och det är onekligen någonting jag ser fram emot, jag älskar vintern!

I flera år nu har jag varit på jakt efter nya vinterkängor. Dom jag har är på sluttampen. Jag har haft dom i 10 år i vinter, och verkligen använt dom hela vintrarna. Dessutom både som "stadsdojjor", och hemma. Välanvända med andra ord.

Dom är dock dom bästa kängor jag någonsin haft, och det är inte lockande alls allt byta ut dom. Allra helst skulle jag vilja ha likadana, men eftersom dom är köpta i Norge så är det inte bara så att köpa nya likadana.

Härliga dojor i äkta sälskinn.

Jag har nog kanske dom 5 senaste åren letat ersättare till dessa, men alltid slutat med att jag behållit som välanvända sälskinnen.

Men i år minsann. Idag kom det en rabattkod till ellos. Handlar man för 150€ för man 50€ rabatt, dessutom fri frakt.. Bäst att slå till! Innan jag hann fundera nått mera hade jag klickat hem ett par sorel. 160€ är ju knasdyrt, men minus 50€ så kändes det mera rimligt. Sliter jag dessutom på dom i tio år så som med dom gamla, så blir dom väl införtjänta!

Får se hur dessa känns. Om dom känns det minsta lilla "fel", så åker dom tillbaka i full fart, och dom slitna sälskinnen tas fram igen.

Men när jag tänker efter, även om jag behåller dessa så behåller jag sälskinnen med. Så trogna dojor kan jag bara inte kasta :)

Likes

Comments

...angående kyrkobesökande, eller inte kyrkobesökande. Just to make it clear!

Jag har ingenting emot kyrkan. Absolut inte julkyrkan. Och verkligen ingenting emot dom som vill gå dit, eller som vill att deras barn ska gå dit även om dom själva inte vill.

Mina kids får gärna gå till kyrkan, men jag skulle inte få spunk även om dom inte gick från dagis. Sak samma liksom.

Jag går själv i julkyrka ibland. Stämningen är ljuvlig och stillsam. Jag njuter av stillheten, tar till mej det jag gillar, resten lyssnar jag inte på. Så som övriga livet funkar. Det som är ointressant låter jag bara passera.
Barnen får komma med om dom vill.
Vi sjunger gärna härliga julsånger hemma, som inte sällan handlar om heliga, gudsliga grejer. Frågar barnen förklarar jag att det är bara en sång, påhittad text, som en saga.

Vi är vigda av en himla prima man, han har även döpt två av våra tre barn. Jag tycker präst är ett respektabelt yrke, men jag delar inte alla åsikter bara därför. Jag är inte religös och tror inte att Gud är något att vända sej till när livet krisar.


Så, nu vet ni det. Nu har jag nött färdigt om julkyrkan!

PS, jag blev citerad i tidningen idag! Haha, vilken linslus jag är, utan att ens försöka!

Sedan tycker jag minsann detta var dagens citat, från samma artikel:

​Denna ödmjukhet måste vara sällsynt. Att vara av en åsikt, men ändå hålla dörrarna öppna för att man kan förändras i tanken, när man får höra fleras syn på saken! Just detta citat kom av Ulf-Peter Westmark, som är ordförande i socialnämnden i Mariehamn.

Trevlig tisdag hörni!

Likes

Comments

...vad mina barn önskar sej i julklapp, enligt deras mor, så kommer svaret här!


​20 favoriter från LINDEX, som enligt mej har träffat alla rätt i form av roliga barnkläder i höst! 

Bara att vänta på tomten nu då!

Likes

Comments

​Godmorgon! Klockan 05.00 idag IGEN tyckte lillSmulan att det var helt okej att vakna. Igår väntade jag ut honom, han somnade om vid 06 och sedan sov vi till halv 10. 
Men idag är det vardag och skoldag, så jag tog tillfället i akt att få en lugn morgon.

​Trean i sittern tittandes med stora ögon på dom tända ljusen, och jag fick sitta ner i tystnaden och reflektera en stund innan resten av gänget vaknade.

Jag blev att fundera på hur mina tankar fungerar, hur dom låter inne i mitt huvud, och hur dom kommer till uttryck. 
Jag har märkt att när jag skriver så skriver jag snabbt, utan att titta bakåt i texten vad det riktigt står, utan att läsa texten med en annan synvinkel. Jag bara skriver mina tankar rakt ner. 

Det kan ju bli hur festligt som helst. Ibland blir det riktigt redigt, ibland blir det saker helt tagna ur sitt sammanhang, eftersom jag i tanken hade tänkt hela vägen ut, men texten blev bara den korta varianten.

Dom i min närhet som känner mej vet såklart om hur jag funkar, och ifrågasätter när jag säger något märkligt, eller skriver något som ser helt märkligt ut. Men sen blir jag ibland att tänka på hur många som mellan varven är inne här och läser, som inte känner mej, och som givetvis inte kan veta att min tanke sträcker sej längre än dom skrivna orden. 
Det är inte undra på at folk blir irriterade, inte fattar vad jag menar etc.

Jag brukar fnissa lite åt det, det kan bli hur knasigt som helst! 

Men ofta får jag också fram min tanke på ett korrekt sätt, men ett skrivet blogginlägg lämnar ju ingenting för reflektioner efteråt. Därför tycker jag det är så himla roligt att det på fb diskuteras vidare om det jag skrivit. Jag blir så glad när man tar sej tid att läsa, kommentera och fundera. Jag lär mej massor varje gång, får nya infallsvinklar på saker.

Sedan älskar jag att diskutera. Jag tycker hela fenomenet av provokation är alldeles underbart (i rimlig mängd såklart), hur det reageras på det ena och det andra. Som att julkyrksbesöket försvinner från Mariehamns dagisar. Det är ju jättefestligt att se hur föräldrar som aldrig själva går i kyrkan alldeles rasar över att deras barn inte får gå i julkyrka på dagistid. Helt utan insikt att man har ett egenansvar i att uppfostra sina barn religiöst, eller för all del ha dom på ett religiöst daghem om man tycker den biten är viktig.

Oh well. Jag fortsätter skriva mina snabba tankar, ibland om ingenting, ibland om något viktigt. Ni är välkomna att följa! :)

Likes

Comments

Igår tjoffade jag ihop en jättegod citronglass. Eller semifreddo som det kanske kan kallas. Iaf, supergott!

Tänkte dela med mej av receptet, som är ett hittepå av vad som fanns i kylen. Men liknande finns hur många som helst en googling bort :)

Såhär gjorde jag:

2 dl grädde
100 gr philadelphiaost
en ask citronkvarg, är det 250 gr?
3 ägg, delade i vitor och gulor
1 dl + 0,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker
En halv burk lemoncurd (godast att laga själv såklart, men jag hade köpesorten)
1 citron

Vispa grädden i en bunk. I en annan vispar du osten, äggulorna, 1 dl socker, vaniljsockret och kvargen. Vispa äggvitorna skillt, tillsätt resten av sockret då du har fin maräng, vispa en stund till.
Blanda allt detta, vitorna sist.

Riv skalet av citronen och pressa all saften, blanda i curden. Fyll sedan en passande form med vartannat glass och varannat swirlar du lemoncurd. Dra lite med en gaffel så det sprider sej lite, och frys in!

Ta fram en liten stund innan servering, och NJUT! Väldigt friskt och mumsigt till efterrätt :)

Och hade jag nu varit en någorlunda duktig bloggare hade jag såklart haft bild på detta, men det missade jag. Men här är en, snodd rakt från nätet :)

Likes

Comments