Hej på dig, du som läser. Hoppas du mår bra.

Här har det varit tyst. Känns som att jag ska gå in i väggen. Eller hamna på psyket. Jag är så trött. Så utmattad. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Vissa dagar önskar jag att jag hade ett annat jobb, ett annat boende, andra vänner och en annan familj.

Börja om på nytt, men det går ju inte. Eller?

Jobbet går väl bra. Men det är som vanligt. Man kämpar och sliter, försöker göra allt för att det ska gå bra för företaget, gå bra för sina kollegor och att kunderna ska ha en bra vistelse. Vad får man för det? Ärligt talat, inget. Så känns det just nu iallafall.

Man sliter som ett djur, man gör ett arbete som det kanske egentligen krävs 2-3 personer för. Medan andra glider runt och pillar sig i naveln och lönen rullar in på kontot. Jag kan inte förstå hur sådana människor kan få jobba kvar? Jo det kan jag. För enligt lag kan man inte avskeda folk till höger och vänster. Men ändå? Om personen i fråga inte gör ett j*<>a skit på jobbet, inte kan någonting och inte lär sig någonting då borde väl någon kunna ingripa? Varför ska vi, vi som alltid gör vårt bästa stå ut med en sådan människa som bara tar energi från en? Jag skäms. Jag skäms över att sådana personer kan med att bara gå runt och låta oss andra slita. Jag skäms över att en chef kan tillåta detta ske dagligen, trots många möten angående problemen, jag skäms när kunderna får hjälp då dom alltid blir skickade till någon annan kollega.

Att behöva gå hos en psykolog pga sitt arbete tycker jag är ett bevis på att saker och ting har gått alldeles för långt. Jag blev tillsagd att byta jobb. Men det handlar inte om jobbet i sig. Det handlar om personer som inte kan ta ansvar, om personer som tillåter andra bli totalt överkörda, personer som har makt, personer som är så fruktansvärt pengakåta, personer som fullständigt skiter i hur sin personal mår.

För självklart är det ju lättast att inte anställa någon ny, lägga ner tid på att lära upp ordentligt etc etc.

Jag vet att min chef bryr sig om oss. Men samtidigt har jag svårt att tro på detta till 100% då allt handlar om hens beslut, och om hens handlingar.

"Enligt arbetstidslagen ska en arbetsgivare lämna besked om förändringar av den ordinarie arbets-tidens förläggning minst två veckor i förväg."

Här har vi ett annat problem. Ovanstående mening med fet text är vad lagen säger. Men den lagen existerar inte där vi jobbar. Tiderna ändras minst 2 gånger/vecka. Vi får inte frågan. Många gånger har jag "kommit försent" till jobbet pga schema ändring skett efter att jag avslutat mitt pass. Många gånger blir man insatt på sina lediga dagar. Lika många gånger blir man förlängd utan att veta. Det är lite av en överraskning varje dag man kommer till jobbet. Och när detta ständigt sker så uppstår det en irritation i gänget. Trots att vi sagt till att det inte går att göra så utan att fråga oss så sker det jämt. Då undrar jag, vad är problemet!?

Hur svårt ska det vara att fråga? Skicka ett sms. Ring! Fråga bara! Visa lite respekt. Det är det enda vi vill. Men nej.

Och facket. Varför i hela fridens namn ska jag lägga pengar på facket varje månad när dom inte gör ett skit? Jag fick till svar "Ah vi kan ju inte göra så mycket." Far åt fanders. Tänkte jag.

Ursäkta mitt ordval nu men allt är ju ett rent jävla skämt.

Jag är inte alls butter.

Likes

Comments

Ännu en ny vecka påbörjad. Måndag. Lite segt. Vädret är inte alls på topp men ändå så försöker man självklart gå in med rätt inställning på jobbet.

Allt flöt på. Allt kändes bra.

Sen, sen blev jag så trött. Man kan inte räkna med att alla kunder ska va trevliga men samtidigt så undrar jag:

- Vad har Jag gjort för att förtjäna Ditt dåliga beteende?

Jag står i kassan. Det kommer en kund. Jag hälsar glatt & ler. Hepp. Får inget tillbaka. Inget. Inte ens en nick eller ett leende. Hepp tänker jag igen & fortsätter scanna in allt. Frågar kunden det vi alltid frågar, om medlemskap osv. Hen säger ingenting & bara skakar på huvudet. Jag säger summan & när allt är klart så tackar jag & säger hej då. Inget tillbaka. Hen bara går.

Då undrar jag. Är hen döv? Är hen stum? Har hen en dålig dag? För i min värld kan jag då banne mig inte förstå hur svårt det ska va & hälsa? Eller bara ge en nick eller ett leende.

En sådan grej kan få mig både ledsen & sur. För eller hur hälsar man väl åtminstone på personen i kassan? Gör inte ni det? Det gör jag. Och jag tycker det är en självklarhet. Kanske inte hälsar jag på ALLA där jag ska handla. Men alltid i kassan. Men det är ju jag..

Det var dagens i-landsproblem :)

Likes

Comments

Hej!

Kul att just du har hittat hit. Du undrar säkert vad det här är för blogg?

Jo, i den här bloggen kommer jag skriva om hur det är att handskas med kunder varje dag. Även hur det är överlag att arbeta hårt & alltid sträva efter nya mål.

Jag tänker inte berätta vem jag är då jag anser att det inte har någon betydelse. Jag är precis som vilken människa som helst. Jag är en person som vaknar varje morgon & går till mitt arbete, som jag tycker väldigt mycket om. Jag strävar alltid efter att bli bättre, lära mig mer, att få känna att jag betyder något, att jag uppskattas på min arbetsplats.

Alla har vi våra dagar då vi vill gå under jorden, byta jobb, skälla ut chefen eller en kollega, t.o.m en kund, men det gör man inte. Man kanske pratar om det med en kollega, med en vän.

Man tror ibland när man byter jobb att det bara finns "ett slags folk" på vissa arbetsplatser. Men så är inte fallet. Det spelar ingen roll vart man jobbar. Så kommer man alltid att möta folk som man ibland kan känna bara vill göra livet surt för en. Sedan finns det dom, som är fantastiska, som gör livet på arbetsplatsen så mycket bättre.

Vissa gånger när man gnäller, så säger folk:
"- Ah men byt jobb då om du inte trivs!?"
Det handlar inte om jobbet. Det handlar om hur folk, verkliga personer beter sig. Det är Vi, allihopa, som påverkar Allas arbeten där ute.

Det är Vi, Vi som till stor del gör hur en persons dag blir.

Likes

Comments