Header
View tracker

I onsdags fyllde Saskia år!

Så när alla kommit hem från diverse jobb och stränder bestämde vi oss för att gå till puben 20 m bort.

Svider i mitt svenska hjärta att delta i selfiestick-session på en restaurang, men kul att få med hela familjen på bild.

Grattis Saskia!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

I fredags efter jobbet mötte jag upp Eva för att fika lite på det turistigaste av ställen vid operan med utsikt mot bron. Det är så skönt att ha moster här när man får lite hemlängtan eller när man bara vill ha lite trygghet <3

I lördags gick jag först till svenska kyrkans julmarknad för att köpa rekorddyra pepparkakor, knäckebröd och julmust. De hade julbord också men det såg ut som det man fick i bamba så det lockade mig inte. Sen tog jag färjan från Circular Quay till Watsons Bay (18 min) och promenerade till Camp Cove för att parkera rumpen på stranden.

Lördagsbeach-känslan.

Fick sällskap av den tyska skaran i huset - Marvin och Saskia. När de skulle hitta mig på stranden skrev Marvin: "you can probably spot me 2 miles away, I'm wearing my neon shorts", så sant som det var sagt.

På lördagskvällen spelade vi kort och drack goon tills vi blev fnissiga och kramiga för att sen ställa in planerna på utgång och hänga hemma på verandan istället. Bra beslut för herr plånbok. Vaknade med tungt huvud på söndags morgon men jag hade redan bestämt vad jag skulle hitta på och ignorerade tröttheten. Gjorde mig i ordning och promenerade till lightrailen och passerade julmarknaden på vår gata.

Tog lightrail och buss till IKEA!! Första advent i ära.

Inbillade mig att jag var i Bäckebol och traskade runt bland julpyntade, svenska rum och NJÖT. Åt vegetariska köttbullar och potatismos och köpte på mig ännu mer svensk mat:

Har numera samlat på mig detta: pepparkakor, julmust, knäckebröd, gräddsåspulver, lösgodis, marabou och lussekatter! PLUS att mamma skickade med en familjekompis vörtbrödskryddor och juleskum till mig <3 Ska väl kanske kunna bli jul här också.

När jag kom tillbaka städade jag mitt och Jennifers rum, tvättade berget av smutstvätt jag samlat på mig, skurade det äckliga köksgolvet och resten av det äckliga köket innan jag slog mig ner i soffan med mina kära tyskar som också ville fira advent! Jag hade självklart köpt fyra ljus på IKEA :)

Erkänn produktiv helg? Nu är det en ny vecka med jobb framför mig... Men det ska vi nog överleva!

Glad advent på er!

Likes

Comments

Jag öppnar de två dörrarna in till vårt hus på 56 John Street. Mitt hår är vindsrufsigt och sminket har runnit iväg lite i svetten som alltid bildas i backarna upp hit. Går igenom korridoren utanför allas sovrum, igenom det lilla vardagsrummet med de två sofforna och TV:n, förbi köket och ut på den lilla altanen. Om det är några som är hemma är det ofta här man hittar dem. Idag är det bara Zil som sitter där. Han har precis avslutat ett samtal med sin pappa i Litauen och nu kopplar han återigen in sin telefon i högtalaren och börjar spela den där housemusiken som jag annars hatar men som jag inte bryr mig om här. Jag frågar om han saknar honom. Pappa alltså. Han svarar att han inte riktigt är en person som saknar. Sen börjar vi helt plötsligt prata om brustna familjerelationer, hur sjukdomen förändrade hans mamma och hur han inte tror på kärlek längre. Jag har fått så oväntat nära relationer med människor i det här huset på så kort tid. Om jag hade gått i samma klass som Zil eller på något annat sätt träffat honom hade vi nog inte varit ovänner men vi hade inte heller varit vänner. Vi är så himla himla olika. Det är det som är så häftigt.

Jag visar honom ljusslingan från IKEA som Eva gav mig när vi sågs tidigare på dagen och han hjälper mig att bygga ihop de olika små delarna. Under tiden hinner Saskia och Carina komma hem. De börjar laga mat i köket intill och Zil med sin ryska brytning börjar liksom en pappa prata allvar med Saskia om jobb och om hur hon måste ändra sin inställning "to be able to fucking survive in this city". Och så håller han för säkert tionde gången sedan jag flyttade hit talet om hur man måste vara positiv och göra skitjobb innan man kan hitta någonting bra. Sen avslutar han med att säga "and that's it". Det gör han alltid, vad han än pratar om.

Jag tar sällskap av Saskia och Carina ner till gymmet och svettas ut alla dåliga energier i 40 minuter innan vi måste skynda hem till huset igen för att inte missa fredagsfilmen. De visar Love Actually idag - en av mina favoriter. Jag springer först ner till Coles för att köpa mango, banan, batterier och iste till Marvin. Springer tillbaka med den tunga matkassen för att hinna till halv nio. Jag hinner.

Marvin förklarar sin kärlek till mig när jag kastar den stora flaskan Lipton Peach på soffan bredvid honom. Jag tar en dusch, klär på mig mitt nattlinne och går ner och gör en mangosmoothie. Zil och hans kompis frågar fyra gånger om jag vill vara med dem och spela kort, men jag vill inte missa filmen. Slår mig ner på soffan och lutar mig mot Marvin och ser när Collin Firth dyker efter den portugisiska kvinnan i den iskalla sjön. Saskia tröttnar ganska snabbt på filmen och går ut till kortspelarna istället men det gör ingenting för snart kommer Jennifer hem och slår sig ner bredvid mig. Man är sällan utan sällskap i det här hemmet. Jennifer andas ut tungt och säger att hon är "homesick" och att hon saknar sin mamma. Jag pussar henne på pannan som hon alltid brukar göra på mig när hon kommer hem. Idag behöver hon det mer än mig. Ibland har vi dåliga dagar och det vet alla om. Ibland saknar man. Alla vet hur det känns. Det är fint.

Marvin kliar min rygg medan jag försöker få i batterierna i ljusslingan. Han säger "this is actually the coolest house, you know? I love living here". Och trots att jag ibland vill strypa folk för att de inte diskar efter sig, eller fyller på nytt toalettpapper och får panik på att hälften av alla som bor här kedjeröker och luktar illa vet jag vad han menar. Jag har hittat mig ett hem här och inte bara det, jag har hittat en familj också.

Likes

Comments

Sitter på en bänk på Martin Place och väntar på att jag ska börja jobba. Min chef hade nämligen skrivit fel på schemat så jag kom 2,5 timmar för tidigt...
Nåväl, det är sol, jag köpte banana bread och nu har jag till och med tid att dela med mig av vad jag åt för fabulös middag igår! YES matbloggen är på fötterna igen!!!

Det här med att göra goda middagar med få ingredienser utan att någonting ruttnar bort i kylen efter 5 dagar är ju inte helt lätt. Men efter att ha ätit wraps och gröt till middag i en vecka kände jag ändå att det var dags för något annat. This is what I did:

Smält en massa smör (typ 50-70 gram) och ett par matskedar olivolja i en stor stekpanna. Häll sedan i småhackad morot, gullök och MYCKET vitlök (jag tog tre stora klyftor) i pannan och stek tills det är mjukt och gosigt.
Sedan är det dags att krydda. Här får man ta lite vad man har, jag äger liksom enbart en krydda (det är dyrt ok?). Jag öste i alla fall på garam masala och en stor matsked med någon indisk tikka masala curry paste. Låt allt puttra i typ 5 min.
Häll på krossade tomater (så mycket du behagar). Nu ska pannan få vara ifred i typ 15-20 min för att smakerna ska få mysa ihop sig lite.
Häll i så mycket röda linser du vill. Jag tog ungefär 1,5 dl. Häll på några dl vatten och låt det koka tills linserna fått önskad konsistens. Salta!

Ät tillsammans med vad du vill. Helst ska man väl ha riktiga naanbröd till men HAHA som om jag skulle ha det liggandes hemma. Indian life hack: stek tortillabröd i en klick smör tills den blir bubbligt och får fin färg.
Jag la grytan i en djup tallrik tillsammans med lite bladsallad, en klick créme fraiche och fusknaanet.

Denna middag blev praisad av alla mina house mates :)

Likes

Comments

Onsdag:

Skriker ut kaffebeställningar till morgontrötta kontorsmänniskor.
Äter för varm gröt till lunch och bränner mig i hela munnen.
Svettas inte fullt lika mycket idag som igår. Men nästan.
Går i ösregn ett kvarter bort för att hämta tillbaka cateringfat. Gick lite vilse. Blev genomblöt. Hittade rätt, de var inte färdiga med maten än och jag fick gå tomhänt tillbaka.
Möter upp Sara och Denise på Frankies Pizza för att ta ett par öl.
Promenerar hem på träningsvärkströtta ben.
Lagar avokadowrap.
Tittar på Big Bang Theory med Marvin och Saskia.
Ser en kackerlacka lika stor som min tumme springa över golvet i mitt rum.
Skriker på Saskia. Saskia dödar kackerlackan efter typ sju slag mot den med en toffel.
Jag överväger starkt att flytta till ett land där sådana varelser inte existerar.

Likes

Comments

I lördags jobbade jag tre timmar på caféet här i Pyrmont men tackade sedan nej till jobbet eftersom det ändå blivit lite bättre på salladsbaren och eftersom att jag nästan har heltid där. Men fick lite extra pengar och en kaffe och bulle (vadå svensk?), som jag åt på det lilla torget till frukost.

Sen kom jag hem till min lilla familj som just började vakna till liv. Betalade lite räkningar, gick en sväng till gymmet och gjorde hårinpackning och njöt av life. Sen ropade Zil på mig att det var dags att gå till Coles och handla. Vi skulle nämligen ha BBQ med huset. Tanken var egentligen att gå ner till en park i närheten eftersom de har gratis elektriska grillar som man kan få använda men vädret var lite nja så vi stannade hemma. Lekte tyska dricklekar och lyssnade på litauisk musik (as usual här) innan vi tog taxi in till stan där typ alla tappade bort varandra :)

I söndags tog jag mig och min bakfylleångest till Bondi för att få lite sol på nosen.

Min mest tumblr-iga bild jag tagit i mitt liv so far.

Så SJUKT mycket folk här på helgerna.

Sen blev det måndag igen och klockan ringde halv sex. Usch.

Likes

Comments

Hej där. Jag hade egentligen tänkt att gå iväg och träna lite men någon annan hade tagit nyckeln så jag får vänta lite. Jag sitter i ena soffan i vårt lilla vardagsrum. Började läsa igenom mina dagboksanteckningar lite, de börjar bli en del nu, har ju skrivit i lite mer än två års tid på den här datorn nu. Det är mest förvirrade texter om killar och om självkänsla. Och mycket drömmar, mycket planering. Sån är jag.

Jag reflekterar över hur långt jag tagit mig när jag läser. Här sitter jag, flera tusen mil hemifrån, i ett hus delat med främlingar, i en ny stad med nytt jobb och utan något socialt säkerhetsnät. För mig är det en stor sak trots att jag inte låter mig själv tänka den tanken - är för rädd för att bli överväldigad. I dagbokstexterna står det mycket om rastlöshet och instängdheten som jag ibland nästan kvävdes av hemma. Inte för att jag vantrivdes eller för att jag inte hade någonting att göra där, utan för att jag i tankarna alltid var någon annanstans. Drömmandes, längtandes.

Jag har alltid haft rätt bra självförtroende. Har alltid klarat mig bra i skolan, presterat bra i fotboll och på jobb. Jag vet att jag klarar av uppgifter bra. Självkänsla däremot. Det är någonting jag kämpar med varje, varje dag. I våras, när jag kommit hem från Asien och var mitt i min lilla livskris när jag stod utan jobb och inte hade en aning om vad jag skulle göra av mig själv och livet, gick jag till en psykolog för att prata om det. Hon sa att det nog var nyttigt för mig att känna på mig själv, att få vara Johanna utan några prestationer. Förstå vilken del av mig som svider.

Kanske var det där jag också förstod att det inte var läge för mig att sätta mig vid skolbänken riktigt än. Det fanns någonting annat som jag behövde jobba på först. Måste prioritera mig själv lite.

Vad tänker du på när du hör ordet "mod"? Jag googlar på innebörden och får upp "förmågan att handla utan fruktan för följder". Håller inte riktigt med. För mig handlar det om att våga göra någonting trots att det skrämmer en. Som att boka en biljett till en ny plats och ta sig dit ensam. För mig är det något av det modigaste jag någonsin gjort. Det är fortfarande skrämmande. Men jag märker att det händer någonting inom mig varje dag jag är här. Här är varje dag en utmaning och varje dag tränar jag den där muskeln som varit så svag innan. Den delen som sved så oerhört i maj börjar nu inte bara göra mindre ont utan även växa.

Att övervinna sina rädslor och våga pusha sig själv till att göra nya saker är den bästa investeringen man kan göra. Är så jävla stolt över mig själv och så himla glad att jag är där jag är idag.

Nu kom gymnyckeln tillbaka, time for some squats.

Likes

Comments

Hörrni, det sker mycket i lilla livet these days. Jag är nyinflyttad i mitt share house som jag alltså delar med 6 andra människor. Det känns fint att bo här! Vi äter våra budgetmiddagar och spelar kort tillsammans ute på vår lilla altan. Vi delar kylskåp och dörrarna till badrummen går inte att låsa men det gör ingenting. Har fått en ny liten familj på två dagar. Jag bor en trappa upp tillsammans med Jennifer, en fransyska som kindpussar mig på båda kinderna när hon kommer hem från jobbet och som alltid ler. Igår när hon kom hem kom hon ut till oss på baksidan och utbrast: "Johanna, did you make christmas in the room??". Hon syftade på min lilla ljusslinga jag köpte på väg hem från jobbet. Kan liksom inte bo någonstans utan en ljusslinga you know.

Mitt hus :)

Gym och pool ingår i hyran och från spinningmaskinen kan man se havet. Det ni.

Här har det varit jul i flera veckor redan.

Jaha, jobbmässigt då? Pjuh, risken att bli för långrandig är alldeles för stor när det kommer till detta men sammanfattningsvis kan jag väl säga att jag jobbar kvar på salladsbaren och tänker nog fortsätta göra det ett tag. I onsdags hade jag mental breakdown inför både min manager och supervisor när jag försökte förklara att jag kände mig alldeles för pressad och nertryckt i min roll på jobbet. Jag har gjort mitt allra bästa och som den prestationsprinsessan jag redan är blir det sjukt tufft för mig att ta enbart negativ kritik och aldrig någonting positivt. Kände mig så sjukt mesig men med allting annat som är nytt och påfrestande här blev det bara en sjukt ångestfylld och jobbig grej att hantera. De övertalade mig dock båda två att ge jobbet en andra chans innan jag slutade och det har verkligen gett resultat. Så fint att människor faktiskt kan ta åt sig på ett bra sätt och försöka förbättra situationen.

Imorn ska jag dock till ett café här i Pyrmont där jag provjobbade ett par timmar igår för att göra ytterligare några timmar i lite mer "påfrestande" miljö. Jag har nog redan bestämt mig för att inte ta det jobbet eftersom det känns bättre på salladsbaren, men det är ju lite extrapengar i alla fall :)

Den informationen får räcka för tillfället!

PUSS

Att åka till stranden dirr efter jobbet = life.

Likes

Comments

Igår fick jag äran att följa med Mikes seglargäng ut på båttur genom Sydney Harbour. Vi gick för segel en bit ut genom hamnen tills vi kom fram till en liten vik där vi la till vid en bom och åt dödsgod mat och badade! Det var heeeeelt underbart att få vara på en båt igen och att se Sydney från det perspektivet. Förmodligen min bästa dag här hittills!

Likes

Comments