Header

Hur länge man än är borta är alltid slutet lika kort. 6 månader är över i samma sekund jag sätter min fot på Landvetters golv. Föreställer mig att det är såhär det känns att vakna från en trans - ena stunden så uppslukad av upplevelser och andra stunden tillbaka i verkligheten. Som om ingenting någonsin hänt.

Jag tittar ut genom fönstren på flygplatsen och ser träden på andra sidan landningsbanan. De är bruna, gråa, svenska. Jag kan se kylan utan att känna den. Sverige är som jag lämnade det, den där dagen i mitten av oktober. Färglöst, kallt men bekant. Det finns ett tydligt pirr i min mage. Jag är nervös av någon outgrundlig anledning. Har ju inte träffat min familj på ett halvår så det kanske inte är så konstigt att min kropp bubblar över av känslor.

Jag väntar rastlöst på min väska vid rullbandet. Kom igen då, kom nu så att jag får gå ut. Bara en vägg mellan mig och min mamma nu. Tillslut ser jag den röda väskan komma och jag går med skakiga ben ut till terminalen. Tar några sekunder innan jag ser min mamma bland alla människor. Lång, lång kram och vi skrattar åt varandras tårar. Utanför terminalen står min bror och min hund. Vi kramas också länge. Tar igen för alla månader utan kramar.

Det finns så mycket jag vill skriva. Det är så mycket jag känner när jag tänker tillbaka på alla dessa månader. Vad jag upplevt. Alla människor jag träffat. Hur mycket jag växt. Det blev så mycket mer än bara en resa. Mycket mer än vad jag var beredd på kanske. Jag är så jävla, jävla, jävla stolt över mig själv för att jag vågade putta mig själv över den där kanten som tog mig till ett flygplan mot andra sidan jorden.

Mina månader i Sydney ser jag inte ens tillbaka på nu som en del av resan. Det var hemma. Jag var hemma där. Jag fick en familj jag kom mycket närmre än jag någonsin räknat med. Vi firade jul ihop, tittade på dålig australiensisk TV tillsammans, knödde ner oss runt altanbordet och åt middag med varandra. Vi gjorde bort oss på fyllor orsakade av äcklig goon och längtade hem tillsammans. Jagade stora spindlar och skrek vid åsynen av kackerlackor. Åkte till stranden, gick till mataffären. Oroade och brydde oss om varandra. När jag tänker tillbaka på min tid på John Street är det bara kärlek <3

Sydney. Får en klump i magen när jag tänker på hur oändligt långt bort de där skyskraporna, stränderna, parkerna och caféerna är från mig nu. Konstigt att tänka på att någon annan står och blandar sallader på mitt jobb just i detta nu. Någon annan som får åka upp med catering till 32 våningen och bli helt golvad av utsikten varje gång. Jobbigt att inte längre kunna ta bussen ut till en av alla hundra stränder efter jobbet bara för att få lite sol och för att få titta på nr surfarna jagade vågor.

Tack moster för att du fick mig att känna mig trygg i allt läskigt som var i att komma till en helt okänd stad så långt hemifrån. Du var mitt säkerhetsnät som gjorde att jag vågade mer. Tack för att du och Mike tog mig med på utflykter och skämde bort mig med egen säng och mat och skjutsar och allt sånt där som jag inte riktigt vet hur jag ska kunna ge tillbaka för. Det har varit så himla kul att få lära känna dig på ett sätt jag aldrig tidigare kunnat göra. Du går numera under namnet extramamma och inte längre moster.

Att ge sig iväg själv och lita på att sina egna vingar kommer att bära en är svinläskigt. Man är så utelämnad för sina egna känslor. Jag hade aldrig tidigare upplevt ensamhet innan jag hade mina dippar när jag var helt själv på en främmande plats bland en massa främmande människor. Det är som att man skalar bort ett lager av sig själv och det gör en både sårbar och mer öppen. Och det är kanske just det som är så häftigt och så givande - att man blir så öppen. Jag såg möten med främlingar på ett nytt sätt, som en ny chans till att kanske hitta en kompis eller i alla fall bara få ett samtal. Jag gick liksom inte förbi folk på samma sätt som jag gör hemma, jag såg på folk annorlunda. Och jag vet inte om det gör mig mer utåtriktad. Jag skulle snarare säga att jag bara varit mindre frånstötande än vad jag kanske varit av ren vana hemma i Sverige. Jag ska försöka ta med mig den öppenheten hem

Jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta den här bloggen. Det har varit en berg-och dalbana att resa med mig själv men jag tror att jag har fått en närmre relation med mig. Och jag har blivit så inspirerad och peppad av alla andra själar jag träffat på vägen som dem liksom jag på nåt sätt känt att de brutit sig loss från någonting där hemma för att åka iväg och följa sitt eget hjärta. Man får en fin gemenskap med andra resenärer, där vart man kommer ifrån, vilken ålder man är i eller hur mycket pengar man har inte spelar någon roll alls.

Sluta aldrig pusha dig själv. Sluta aldrig vara nyfiken. Sluta aldrig upplev.

Tänk att jag gjorde det.




Bon Voyage.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Efter att tillslut ha fått stiga av evighetsbussen och därefter lyckats guida taxichauffören rätt (ja, i den här staden är man liksom lika delaktig som chauffören i att man kör rätt) kunde jag checka in på mitt jättemysiga hostel som hette Good One Hostel. Sista incheckningen innan hemfärd, gulp.

Nästa dag blev minst sagt en rivstart på mina tre shoppingdagar i huvudstaden. Eftersom det var söndag kände jag mig skyldig att åka till en helgmarknad, och varför inte då åka till den största? Ska det va så ska det va liksom. Chatuchak weekend market ligger vid en av skytrainets slutstationer, Mo Chit, och är en KAOS-stor marknad där man kan hitta A.L.L.T. Det kan faktiskt ha varit den bästa marknaden jag någonsin varit på faktiskt. Det var väldigt lite av det där vanliga turisttramset (elefantbyxor, linnen med öl-motiv och saronger) utan mer fokus på hantverk, vintage och smådesigners. Och mat såklart. Jag shoppade hejdlöst mycket grejer, både till mig och till presenter. Till mig själv hittade jag två par skor, en ring, ett par örhängen, två t-shirts, ett par solbrillor, en ryggsäck och en topp. Hehe.. Till mitt försvar har jag inte riktigt shoppat på typ ett år, så det var ändå befogat tycker jag.

Här är mia nya örhängen :) Efter marknaden spenderade jag ett par timmar i något shoppingcenter innan jag var helt slut och åkte tillbaka till mitt hostel efter att ha käkat en snabb middag vid någon liten utomhuskonsert.

Dag nummer två i Bangkok är inte en dag som gick till historien direkt och detta är den enda bild jag har från den haha. Kort sagt gick jag runt i en massa affärer hela dagen och spenderade ännu mer pengar på kläder och smycken. På eftermiddagen tog jag en taxi till Khao San Road för att kolla i ännu mer butiker och äta svinbillig mat och denna drömgoda kokosnötsglassen. Väl tillbaka på mitt hostel skypade jag med släkten som var hemma på påskmiddag hos oss och sen tittade jag på film.

Och så var den sista dagen kommen. Mitt plan hem till Sverige gick inte förrän klockan elva samma kväll så jag hade en hel dag att döda tills dess. Bestämde mig för att kolla in Chinatown.

Hamnade på någon slags wholesale marknad där tydligen många köper in grejer till sina affärer. Alltså behövde man ofta köpa mycket av en grej. Men jag hittade lite grejer ändå. Till exempel fem par strumpor för 20 kr (exciting shit right?) och tio stycken lösögonfransar för 5 kr allt som allt. Ibland är verkligen priserna skrattretande. Det fanns också MÄNGDER av läskig och illaluktande mat. Som det ju brukar.

Sen gick jag i lite fler (luftkonditionerade) affärer och bestämde mig sen för att jag hade fått nog av shoppingen och köpte en biobiljett. Första gången jag någonsin varit på bio själv haha, men det var ganska nice faktiskt. Köpte popcorn och valde en premiumstol som var nääästan lika skön som tandläkarstolen (som för alltid kommer vara världens skönaste stol i min mening). Jag såg på Beauty and the beast som inte var så bra som jag hade hoppats.

Några timmar senare var jag incheckad - helt utan överviktigt bagage - och redo att åka hem.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

Likes

Comments

Och så var det dags att börja round things up så att säga. Båten från Koh Tao gick vid nio-tiden imorse och nu sitter jag på världens långsammaste buss i förhoppning att anlända till Bangkok innan milleniumskiftet. Inte ens ett enda påskägg såhär på självaste påskafton har jag :( utbudet av snacks vid stoppet vi gjorde för några timmar sen var inte litet dock, herre min ge vad konstiga saker man kan lägga händerna på i det här landet. Nöjde mig med en flaska vatten, kreativ som man ju är.

Mina sista dagar på ön blev väldigt roliga och väldigt blöta. I torsdags firades ju det thailändska nyåret in med nationellt vattenkrig och Koh Tao var inget undantag. Jag låg först på stranden och solade lite och blev bara lite blygsamt attackerad och sedan lite nyårsdekorerad av några thailändare. När jag sedan skulle ta vägen genom huvudkorsningen för att köpa biljetter till Bangkok insåg jag att det där var helt fel plats att vara på med en väska packad med mobil, plånbok och bok. Här stod det folk uppradade längs med gatan beväpnade till tänderna med hinkar, slangar och vattengevär. Jag gjorde mig nog till ett stören offer än önskat när jag bestämde mig för att springa snabbt genom folkmassan. Det blev ju förstås extra kul för vattenarmén att sikta på mig och jag var inte torr på en enda millimeter av min kropp när jag ursäktande steg in i reseaffären. Lika attackerad blev jag förstås på vägen tillbaka. Väl hemma blev jag revanchsugen och beväpnade mig med en stor vattenflaska och begav mig ut igen. Det slutade med att jag deltog i kriget i ett par timmar och fick till och med lov att alliera mig med ett gäng killar som hade ett bättre vapen än min flaska över som jag fick låna. Alltså jag blev verkligen som ett barn igen, så himla roligt och så sjukt att ALLA är engagerade. I alla taxiflak som körde förbi var folk utrustade med olika vattenvapnen och till och med när jag satt och åt lunch gick det förbi folk som riktade in träffsäkra vattenstrålar mot gästerna. Nu är min mobil helt vattenskadad från spektaklet men det får det väl vara värt. Helt klart en av de roligaste och galnaste dagarna so far.

Nu sitter jag som sagt på bussen och är på väg att spendera mina sista tre dagar på dessa 6 månader (!!!!) i storstan för att fylla upp väskan till maxvikt och äta så många pad thai jag kan innan det är dags att boarda. Mer update därifrån!

Just det! Vill tipsa om några poddar jag lyssnat på det senaste. Har verkligen plöjt igenom konstiga genrer i desperat brist när jag legat på stranden haha (kom till sin spets när jag en dag en dag lyssnade på tre avsnitt av en podd om datorspel). Två nya favoriter jag lyssnat igenom den senaste veckan har varit respodden och my dad wrote a porno (obs lyssna ej på denna bland folk, jag har verkligen suttit och fnissat halva den här bussresan, folk tror väl jag har nåt knäpp). Heta tips i alla fall.

Likes

Comments

Det är en rätt nice känsla den där sista veckan innan det är dags att åka hem och man känner att man kan vara lite mer generös mot sig själv. Så jag bestämde mig för att skämma bort mig med ett fint hotellrum för mina sista tre nätter på Koh Tao, tycker jag får vara värd det. Har egen balkong, en stoooor skön säng och AC <3 tack Johanna.

Idag är det thailändskt nyår! Det firas över hela landet med vattenkrig, alltså hur kul!!? Igår när jag gick hem från min lilla solo-barturné blev jag vattenattackerad av tre olika personer varav två av dem var thailändska gubbar på typ 70 år haha. Alla är beväpnade med stora vattengevär och idag går man tydligen inte säker någonstans. På ställen som Chiang Mai (där vattenkriget är störst och kändast i landet) pågår kriget i upp till en vecka men här på ön är det tydligen bara idag man får vara extra busig.

Idag måste jag boka resan tillbaka till Bangkok så att jag kommer från den här ön också hehe. Ville ta en nattbuss på lördag men det verkar som att det inte finns som ett alternativ så det verkar luta mot en seg dag spenderad på bussen istället. Aja.

Nu lockar stranden! Herrå

Likes

Comments

Herregud. Nu har jag gjort mitt nattdyk och har härmed levlat upp mig till advanced diver!! *insert supermario mushroom sound*.

Det var sååå läskigt att dyka i mörker men väldigt coolt också! Vid ett tillfälle stannade vi upp och släckte våra lampor för att kunna se plankton som lyste när man rörde runt med handen. Är väldigt glad att jag inte simmade vilse eller blev uppäten av valfritt havsmonster.

Fasen vad roligt det är att dyka ändå, önskar att jag kunde fortsätta på hemma men det är ju en ganska stor skillnad på vatten och vilka skills som krävs för det hehe. Och pris.

Imorn blir en dykfri dag med stenhårt pressande på stranden. Har ju en bränna att jobba upp innan jag kommer hem ;)

Likes

Comments

Nämen tjena!!! Jag är tillbaka på the one and only Koh Tao, en av mina favoritplatser på jorden kanske. Så sjukt att vara tillbaka här!! Utan Julia?? Mitt sista stopp innan Bangkok och hemfärd blir det i alla fall! Stannar nästan en hel vecka här för att jag är så trött på att förflytta mig nu haha men även för att jag ska dyka en hel del!

Det första jag gjorde när jag kom hit häromdagen var att (efter att ha tagit ett dopp i det blå förstås) boka in mig för att ta mitt advanced adventurer cert! Så nu har jag redan hunnit göra fyra av fem dyk som ingår i kursen. Skillnaden mellan AA och open water är att denna kurs bara består av praktik och ingen tråkig teoribok<33 man ska göra fem moment som man kan få välja bland själv. Mina fem är: navigering, bouyancy (kommer ej ihåg det svenska ordet för detta, men det handlar om sin balans och kontroll i vattnet), deep dive på 30 meter, vrakdykning och nattdyk! Såå kul!

Igår klarade jag av navigering och bouyancy control och var bara näästan på väg att simma vilse men det löste sig :)) idag har vi gjort deep och vrak vilket var riktigt nice! Jag dök ju vid vrak i Malaysia men då fick vi inte lov att simma in i dem då jag bara hade open water men nu fick vi simma in genom dörrar och kika in i rum!

Just nu chillar jag bara efter lunchen jag precis klämde i mig och eftermiddagen ska fortsätta i samma tempo. Nattdyket ikväll är inte förrän vid sextiden så fram tills dess händer absolut ingenting som inte innefattar sol, hav och strand nu när jag får bestämma.

Ciao ciao från en snart mkt mkt avancerad person

Likes

Comments

Vilken konstig dag. Vaknade upp efter en natts orolig sömn. Det blev en märklig kväll att försöka somna efter. Först beskedet om terrordåd i Sverige och därefter en sting av oro för alla långt där borta. Är någon i Stockholm? Var till och med tvungen att fråga min familj. Sen följde jag livesändningar och nyhetsuppdateringar tills jag inte orkade höra mer om det mörker som igår svepte över lilla Sverige. Försökte sova men det var svårt. Vilken obehaglig värld vi lever i.

Så idag har mitt huvud varit någon annanstans. När jag har åkt runt på min moppe med vinden i håret och när jag solat på stranden med det turkosa havet framför mig har jag längtat till min familj. Det var alldeles för längesen jag fick krama dem nu och idag känns det extra mycket. Känt mig väldigt ensam och väldigt långt bort idag.

Låter bilderna berätta om min dag som ändå varit fin. Bara lite ensam.

Likes

Comments

Alltså jag är typ helt sentimental idag, vet inte vad som sker. Jag har anlänt till Koh Phangan, solen har letat sig fram och prognosen lovar att den är här för att stanna nu. När jag kom fram med båten betalade jag 50 bath för att bli körd till mitt hostel. På en moppe. Jag ba eeeh a motorbike?? With my bag?? Och han ba no problem, no problem. Nähenä bara att hoppa på då.

Jag gjorde mig till hemma i mitt rum för de närmsta i alla fall två nätterna och gick för att hyra en moppe. Sen gav jag mig iväg på vägarna. Gud vad jag saknade Julia och gud vad jag önskar att vi hade åkt till den här ön istället för Koh Samui förra året för det är så mysigt och fint här!! Satte i lurar i öronen och cruisade fram längs med stranden och log med tänderna som en annan idiot. Detta är det Thailand jag älskar - det enkla ö-livet. Fan vad fantastiskt det är. Känns så himla fint att få avsluta min långa, långa resa här. Det är liksom knappt 11 dagar kvar tills jag åker hem nu och det är en sån sjuk blandning av känslor som försöker få plats i min kropp. Längtar hem jättemycket men dessa platser får mig också att bara vilja stanna här förevigt.

Jag har bestämt mig för att uppgradera mitt dykarcert på Koh Tao till ett advanced förresten! Är så pepp för att få bege mig ner under ytan igen att det inte är klokt! Vi hörs väl kanske därifrån då.

Lev väl.

Likes

Comments

Så. Åter på Koh Samui efter ett års uppbrott. Inte mycket har förändrats, det regnar och det är stökig trafik. Ett par saker är dock annorlunda - jag spydde inte på båten hit, jag bor på en annan strand än sist (inte för att det spelar så stor roll när regnet ändå bara öser ner) och jag bor på ett ganska sjaskigt hostel och inte i en megafräsch bungalow som jag och Julia tronade över för ett år sen. Well well. Det är ju tråkigt att vädret inte vill ge med sig men jag har starka förhoppningar om att detta bara är Koh Samuis vanliga sätt att välkomna mig och att det kommer ändras inom en snaaar framtid.

Nu vill jag istället berätta om min sista dag i Chiang Mai och resan söderut som inte riktigt gick enligt planerna.

I tisdags blev jag upphämtad på mitt hostel vid åtta på morgonen för att åka till Doi Inthanon National Park. Vi åkte runt i en av MÅNGA minibussar genom parken och hade sex stopp: först ett vattenfall, sen Thailands högsta punkt, därefter stopp vid två pagodor som symboliserade en kung och en drottning, sen lunch, vidare mot en tribe för att sedan avsluta vid ännu ett vattenfall. Det var kul att få se nationalparken men själva turen i sig var väldigt, väldigt kommersiell liksom mycket är i det här landet. Vid varje stopp vi gjorde var det vi och minst tio andra turbussar.

Okej, så över till gårdagen. Mitt flyg från Chiang Mai skulle gå 07:10 med Air Asia och efter ett snack om tidig utcheckning osv blev jag strikt förbjuden av min hostelmamma till att ge mig ut så tidigt på gatorna för att hitta en taxi helt själv. ”Very, very dangerous, you lonely girl, very dangerous. My son take you”. Sagt och gjort. Klockan fem på onsdagsmorgonen mötte jag hennes son vid entrén och han körde mig till flygplatsen. Tack bästa, bästa Hug bed & breakfast <33 Helt klart det vänligaste och bästa hostelet jag någonsin bott på.

Trots väldigt tidig morgon var det full fart på flygplatsen. Kön till incheckningsdisken slingrade sig lång, lång och det tog mig säkert 40 minuter innan jag kom fram. ”Where are you flying, miss?”. Jag svarar att jag ska till Surat Thani och får en konstig blick i utbyte. ”First flight to Surat Thani at one”. Jag ger henne mina bokningsuppgifter och inser i samma stund att det står fri 05. Inte onsdag. Hon bekräftar det samtidigt som mitt huvud kopplar det - fel månad. Fan fan fan. Idiot.

Jag går till Air Asias försäljningsdisk och ber om hjälp. Det enda hon kan göra är att erbjuda mig att köpa en mycket dyrare biljett för endast flyg och inte förbindelser till Koh Samui samma dag eller så får jag vänta tills fredag för att då kunna köpa samma paket. Inga pengar tillbaka, inget avdrag eller någonting. Tack för förståelsen AA <3

Går över till Thai Lion och lyckas få ett betydligt billigare flyg klockan ett. Jag får helt enkelt hoppas på att färjan till öarna inte är full. Checka in och lämna bagage kan jag inte göra förrän två timmar innan avfärd så utan mat i magen bestämmer jag mig för att sätta mig och äta en superdyr (thailändska mått) frukost och försöka döda tid genom att titta på serier. Funkar ganska bra men när klockan är halv ett och vi boardar flyget känner jag mig reda otroligt rastlös och trött.

Jag kommer helskinnad fram till Surat Thani och lyckas utan problem köpa shuttle + båtbiljett. Så efter en låååång dag av väntan och resor kommer jag äntligen fram till ett regnigt och blött Koh Samui. Planerna här är väldigt få. Jag åker förhoppningsvis till Koh Phangan imorn för att spendera två eller tre nätter där innan jag siktar in mig på älskade bästa Koh Tao. Idag blir helt tillägnad åt chillmode deluxe med kanske en film eller två på hostelet med havsutsikt. Kan stå ut med det dårå.

Likes

Comments