Ett problem - vill uppdatera denna lille blogg. Så att ni har något att läsa den här konstiga sommaren. För ni har väl inget bättre för er? Host host. Men jag vill ju skriva något härligt. Jag vill inte nå ut som någon tråkig och grå person som bara klagar. Så ur ska jag göra det här? Blogga om min vardag med en kronisk sjukdom utan att bli grå och torr?

Ja ni, jag vet inte. Humor funkar ju alltid. Men man vill ju komma på något härligt. Något som får mig att sticka ut. Det är ju tråkigt att vara som alla andra. Men idag kommer jag inte på något.

Men, ni är ju en handfull människor som av något anledning återkommer hit. För att, jag vet inte? Läsa mina otroligt roliga inlägg? Tänker att ni vill ha en liten uppdatering. Det har varit rätt bra dagar sen sist jag skrev. Huvudvärken är kvar men jag har bara fått kramp-ont två gånger. Jag sover lika mycket men har känt mig rätt pigg faktiskt!!! - trots en mindre härlig ögoninflammation haha. Ögonen var så pass illa att jag var tvungen att sjukanmäla mig igår. Ska inte glida iväg på annat, men det har ju på ett sätt med sjukdomen att göra - nästa vecka har jag semester och då åkter jag hem till sundsvall i en vecka!!! Hur hänger det ihop med sjukdomen tänker ni? - Jo, jag får komma hem och kramas med människor jag tycker om. Jag slipper oroa mig över att ramla ihop, för om jag ramlar ihop kommer jag ha människor omkring mig. Där är jag inte ensam i en lägenhet, där ingen skulle märka om jag ramlade och slog huvudet i bordskanten och blöder ihjäl. Okej lol det är inget jag oroar mig för, men det tillför ju lite spänning till den här lille bloggen.

Hoppas att ni inte har slutat läsa eller somnat så här långt in. Nu ska jag lägga mig i soffan och äta en glass, puss!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Helvete hurrni. Vad jag lämnar ut mig själv. Filmer på när jag gråter. Inspelningar där jag snackar in i en fånig dator. Men det är något härligt med det. Mer sånt. Varför ska man inte dela sina innersta hemligheter? Vad spelar det för roll? Bryr sig någon där ute? Jag bryr mig. Jag bryr mig om att folk ska må bra. Man får väl göra vad fan man vill. Göra det man mår bra av. Göra det man behöver göra för att leva. Herregud. Livet hurrni. Lev!!!!

  • 67 readers

Likes

Comments

Bakgrundsljudet passar in ganska bra. Behöver kramar, behöver att en jävla läkare ser mig och förstår. Herregud vad arg jag blir på all okunskap. Jag är så arg att jag inte bryr mig om nånting. Jag tänker vara öppen och jag tänker vara mig själv. Här kommer en film som spelades in för fem minuter sen. Det blir inte ärligare än såhär. Låt en människa få må dåligt!!!!!!!!

  • 74 readers

Likes

Comments

När är det okej att åka in till akuten? Vissa åker nog in för minsta lilla. Och andra biter ihop. Vad som är rätt eller fel är väl svårt att säga. Jag personligen har väldigt svårt att känna att jag har rätt att "ta någons tid" på akuten. Varför ska jag ta hjälp när det finns andra som har det värre. Det finns ju alltid någon som har det värre. Det är det enda jag tänker. Vilket leder till att jag inte söker hjälp.

Nu ligger jag i sängen efter att ha sovit nästan 4 timmar i soffan. Jag somnade vid 17 och sen vaknade jag vid 21.30 och tog mig till sängen. Huvudet gör så ont. Det har nog aldrig gjort så ont. Men jag söker inte hjälp, varför? Kanske för att jag aldrig blivit trodd på i vården. Kanske för att varje gång jag åker hem från sjukhuset mår jag ännu sämre. Jag är rädd för ångesten. För ibland är den värre än smärtan. Kanske för att jag inte har mage till att tro att jag förtjänar hjälp. Kanske är allt en enda ond cirkel.

Idag började den extrema huvudvärken på bussen påväg hem från jobbet. Cykelturen från busshållsplatsen hem har aldrig varit så jobbig. Huvudet snurrar och allt gör ont. När jag kommer hem går jag vinglande till soffan och lägger mig där. Pratar en stund med mamma i telefon och tar några tuggor raggmunk med lingonsylt och sväljer ner det med lingondricka, två alvedon 665mg och en muskelavslappnande. Sen somnar jag. Jag somnar för att det gör ont. För att kroppen skriker av trötthet. Sen vaknar jag, några timmar senare och går mot sängen. Nu ligger jag här. Och rummet snurrar. Det är ansträngande att skriva och nu gör huvudet så ont att jag inte ens kan blunda. Jag vill åka in till akuten. För jag är orolig. Men en dum röst i mitt huvud säger att jag inte förtjänar hjälp. Och ingen skulle ju ändå inte tro mig.

Det här är en kväll, mitt i livet. En helt vanlig kväll med lite annorlunda nyanser. Säg inte till mig vad jag ska göra. Döm mig inte. Jag gör allt jag kan.

  • 76 readers

Likes

Comments

En fantastisk film om endometrios av Felicia Sundberg.

  • 114 readers

Likes

Comments

Jag vaknade på morgonen, tog en macka i farten och sprang till bussen. Förra sommaren bodde jag i Stockholm i Nacka och jobbade på Stikkinikki på Nybrogatan. På förmiddagen var det halvtaskigt väder, så det gjorde inte så mycket att jag skulle jobba.

13 augusti var dagen som Veronica Maggio skulle spela på Stadion, och jag var sååå sugen på att gå. Helt plötsligt plingade det till i mobilen och det kom upp en notis om att de hade släppt mer biljetter till kvällens spelning. Snabbt som tusan loggade jag in och köpte en biljett. Nu var jag taggad och att jag stod på jobbet fastän att solen sken, gjorde inte så mycket. Jag räknade ned timmarna tills jag skulle sluta och när jag väl stämplade ut från mitt pass skyndade jag mig hem till nacka och hoppade in i duschen. Jag mikrade en färdig matlåda och slevade i mig maten och sen sprang jag till bussen in mot stan igen. Jag hoppade av bussen vid slussen och gick upp mot Mosebacke där jag mötte upp två kompisar för en öl innan konserten.

Efter en härlig öl i solen tog vi tunnelbanan till stadion och ställde oss i kön i väntan på Maggio. Väl inne på arenan köper vi oss varsin superfin Maggio-affisch som vi håller hårt i händerna. Tillslut kommer hon ut på scenen och hela publiken började skrika av glädje. Stämningen varvmakalös och luften var full med adrenalin och glädje.

Sen händer det, det som inte får hända just då. Endometriosen. Jag står i ett hav fullt av människor och känner mig ensammast i världen. Jag hör inte längre musiken. Jag hör ingenting. Synen försvinner mer och mer när smärtan ökar. Det gör ont. Så jävla ont. Sen kommer smällen. Det blixtrar till i magen och allt svartnar, jag faller bakåt och Anna med sina snabba reflexer tar emot mig medans jag fortfarande är på benen. Efter det är allting svart. Jag minns ingenting utom smärtan och känslan av att mina ben blöttes ned av något. Det kändes som att jag hade svalt en handgranat.

Jag vet inte om det tog en eller 20 minuter tills vi var ute från publikhavet, där jag kunde sätta mig ner och andas. Det kändes som en evighet, ett annat universum utan tid. Jag var helt borta, men tillslut kopplade det att vi var på konserten. Det enda jag kunde tänka på var att jag hade tappat affischen som jag hade hållit så hårt i, och att Anna och Sara var tvungna att lämna sina platser för att följa med mig. Konserten gick mot sitt slut och jag tog bussen ut till Nacka igen. Vinglandes från bussen minns jag hur jag ringde till mamma och sa att någonting var fel. Jag var inte närvarande i min kropp och ögonen hängde inte med. Vägen som vanligtvis tar 10minuter tog nästan en timme. Än idag förstår jag inte hur jag tog mig hem. När jag kom hem gick jag på toaletten och då såg allt blod. Det såg ut som flera liter.


Dum som man är åkte jag som vanligt till jobbet morgonen efter. Lika snurrig och yr fortfarande. Men jag bet ihop, som jag alltid gör. Sen gick det inte mer. Jag smsade Anna som kom snabbt som blixten och satt med mig bakom kassan. Hennes underbara pojkvän gick och köpte mat så att jag kunde få i mig något. Tillslut ringde jag 1177 och berättade vad som hade hänt och sa att något var väldigt fel. Jag stannade på jobbet och stängde igen butiken och åkte till gynakuten på Södersjukhuset och VÄRLDENS SNÄLLASTE Anna följde med mig dit. Sen kom VÄRLDENS SNÄLLASTE Alexandra dit också. Efter en snabb undersökning tog de mitt blodtryck flera gånger i timmen. De såg oroliga ut men sa ingenting. Vi satt där i 5-6 timmar och sen sa en sköterska åt mig att åka hem och sova och sen åka tillbaka på morgonen, så vi gjorde det. Jag sov några timmar hos Alexandra och sen åkte vi tillbaka. Nu var det nytt pass på sjukhuset så alla sköterskor jag hade pratat med hade åkt hem. Jag fick berätta allt igen. Efter ultraljud och gynundersökning skickade de hem mig och sa att jag skulle äta alvedon och vila, trots mitt låga blodtryck och att proverna visade på en infektion. De lyssnade inte när jag sa att jag hade endometrios utan de bara hånade mig. De var säkra på att jag hade svimmar för att jag var full på en konsert. Men man blir inte full av en öl och man svimmar inte i ett luftigt publikhav utan anledning. Och allt blod som täckte mina ben kallade de för en mellanblödning. För er som inte vet vad en mellamblödning är så är det att det kan komma lite blod trots att man inte har mens. Det blir lite droppar i trosorna. En kvinnlig sjuksköterska och en hårdhänt manlig läkare som grävde runt med en ultraljudsstav utan att hitta något, påstod att ingenting var fel. För det är lättast att säga så. Och vem bryr sig om en ung tjej i dagens samhälle? 


Jag kom hem vid 13, och då spontanbokade jag ett tåg hem till Sundsvall. Jag klarade inte mer. Tågresan och timmarna runtomkring är dimmiga. Jag ville bara hem. Min kropp var inte okej utan mitt huvud fortsatte snurra i tre dygn. Eftersom att jag inte hade fått något svar på vad som var fel, var jag orolig. Jag bokade en läkartid i Sundsvall och det visade det sig att jag hade haft en blodfylld cysta som sprängdes. Den smärtan sägs vara värre än att föda barn, och det kan jag verkligen tänka mig. Den 20e augusti gick flyttlasset till Örebro. Jag var fortfarande lite borta då, men jag bet ihop och behövde en ny start.

Jag har aldrig sett så mycket blod och jag har aldrig klankat ner på mig själv så.


LITA ALLTID PÅ ER SJÄLVA. LÅT INGEN FÅ ER ATT TRO ATT NI HAR FEL ELLER ATT NI ÖVERDRIVER. Jag tror på er.


Likes

Comments


En av få väldigt bra artiklar.Läs den!!! För att komma till artikeln, tryck på bilden.

Likes

Comments

Det är något härligt med att sitta på sängen och spela in ljudfiler med halvtaskig kvalitet. Det är inte lika härligt att höra sin röst sen när man lyssnar igenom inspelningen dock, haha. *Höjer ljudet på musiken så jag inte hör mig själv*.

Iallafall - nu finns det två små filer att lyssna på. Jag fick feeling och pratar om lite allt möjligt. Det är helt förståeligt om ni inte orkar lyssna igenom allt lol. Jag babblar på och tar lite pauser emellanåt. Spelade in det här för ungefär 30 minuter sedan, utan manus eller något liknande, därav lite flummighet och så vidare, men det är väl kanske det som gör det mysigt.

En grej till, jag är ju inte på något vis utbildad inom detta mer än 10 år av erfarenhet och googlingar. Jag har bra koll, men jag är ingen läkare haha. Kan vara bra att komma ihåg det, puss!


Likes

Comments

Vad har jag gett mig in på, haha. För någon timme sedan gjorde jag en story på instagram, där jag på skoj skrev att jag skulle starta en blogg, Endometriostjejen. - Och nu sitter jag här med bloggen. Det är jag i ett nötskal. Får jag en idé så ska det hända på en gång, och då är det ingenting som stoppar mig. Varken huvudvärk eller era fördomar, lol.

Det här kanske inte är en sån dum idé. Om jag kan nå ut till människor och lära dom om endometrios, så har jag lyckats. Jag tror att det är det som är grunden till att forskare börjar forska om något. - Det måste startas en diskussion om ämnet. Som det ser ut idag, har alldeles för få personer koll på den här sjukdomen, och om jag kan göra något så enkelt som att blogga om saken, så tänker jag göra det.

Här kommer jag skiva om allt från mina erfarenheter av läkarbesök till mina dagliga symtom och varför det är så viktigt att prata om det här. Eftersom ett av symptomen är Vasovagal, som gör att man inte får tillräckligt med blod till hjärnan vilket orsakar bland annat yrsel och tillfällig synsvårighet, så kommer jag emellanåt att göra ljudinspelningar. Ber om ursäkt redan nu för dålig ljudkvalitet höhö.

Hoppas att ni inte blir alltför uttråkade utan stannar kvar. PUSS!



Likes

Comments