Innan jag började läsa denna bok hade jag en ganska dålig inställning till den. Jag tyckte att den verkade intressant men fortfarande var jag för lat för att börja läsa. Men jag tror att det var bra att jag inte hade så höga förväntningar för då blev jag istället positivt överraskad när den väl visade sig vara en förvånansvärt bra bok.

Boken var väldigt lättläst bortsett från att händelserna kastades runt lite och man visste inte i vilken tidpunkt de olika händelserna ägde rum. Som både Tilde och Hilda skrivit var den även uppdelad i tre delar som får den lite mer strukturerad för att de olika delarna, skulle man kunna säga, utspelar sig på olika platser. I del ett handlar det mest om byn Guerreo, i del två i familjen Domingos hus och i del tre i fängelset. Det blir till exempel lättare att hitta det du letar efter om du vill gå tillbaka och läsa något speciellt.

Återigen, eftersom boken var skriven i jag-form blev den betydligt mer intressant. Det var som om jag själv upplevde det som berättades, man kunde nästan leva sig in i “rollen” själv. Jag skulle också vilja säga att boken har bra miljöbeskrivningar som gör att du kan se bilder framför dig när du läser.

Jag rekommenderar verkligen denna boken!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

I texten “Män som hatar kvinnor” framgår det väldigt tydligt att Lisbeth Salander inte är särskilt omtyckt av de andra på företaget. Den största anledningen till detta verkar vara att hon arbetar på sitt egna sätt. Hon bestämmer sina egna arbetstider och har en attityd som varken lockar till sig vänner eller förtroende.

Han stärktes i sin övertygelse om att Lisbeth Salander led av någon allvarlig störning, men han upptäckte också att bakom hennes truliga framtoning dolde sig en intelligent människa.” s.49

Jag tycker “situationen” påminner om Ladydis mamma. Man var ganska snabb på att döma henne efter att man fick reda på att hon gång på gång stal grejer ifrån andra. Då visste man inte riktigt varför hon betedde sig på detta vis, men i slutet av boken när Ladydi ringer henne ifrån fängelset tolkar jag det som att hon gjort sig beredd på att något skulle hända. Något som jag tycker stärker denna uppfattning är när hon säger: “Jag tänker sälja allt. Tack gode Gud att jag har varit tjuv hela livet, nu kan jag sälja alltihop.” Efter hon sa detta till Ladydi börjar man fundera på ifall man hade dömt mamman lite för fort. Vi visste ju inte varför hon stal, men sedan betedde hon ju sig inte särskilt bra, hon var ganska rapp i käften och inte en så bra förebild för sin dotter, eftersom hon hade problem med drickandet och även fast Ladydi inte verkar tagit efter sin mammas vanor hade det ju kunnat bli så att även hon börja stjäla.

Om vi ska bortse från hennes alkoholproblem och hur hon hatar på allt, är det ändå okej att hon var tjuv då? Var hon smart? Kan man se det som något positivt för att hon nu kan betala sin dotters borg? Jag tycker absolut inte det är okej att stjäla men jag tror det är för att vi lever i ett helt annat samhälle. I Sverige lever inte människor i lika tuffa förhållanden. Men kan man se annorlunda på detta när man tänker på Ladydis och hennes mammas situation? Mamman verkar ändå ha stulit för en god sak.


Likes

Comments

Som Tilde berättade i sitt fjärde inlägg, hamnar Ladydi i fängelset efter att Mike nämner henne som hans medbrottsling på två mord, en man och en liten flicka. Hon får höra av sin mamma över ett telefonsamtal att Mike nämnt Ladydi därför att de vill att hon vittnar. Alltså genom henne skulle Mike kunna bli frikänd och slippa hamna i fängelse eller få något straff.

När man läser om Ladydis tid i fängelset börjar man fundera själv över hur det skulle kännas att vara i samma situation. Hur länge kommer man vara där? Kommer jag att få mat? Kommer jag någonsin komma härifrån?

Vad man får läsa i boken så är ju inte Ladydi ens skyldig för något brott. Dock tog hon ju emot heroinet Mike bad henne ta hand om när han släppte av henne hos familjen Domingo. Men vad hon åker fast för är ju för att de tror hon är skyldig till mord.

Jag tänker, borde inte Ladydi vara arg och bära på en ganska stor ilska, jag menar om hon är oskyldig och inte har gjort något brott så borde hon inte sitta inne. Men det kanske beror på att mamman säger på telefon att hon kommer komma om två dagar, som gör att Ladydi inte oroar sig det minsta. Är det för att Ladydi känner på sig att mamman kommer lösa det hela och ta henne ifrån fängelset?

Del tre av boken, då Ladydi är i fängelset, fick mig att tänka på tv-serien “Orange is the new black”. Eftersom att huvudpersonen, Piper Chapman, i serien hamnar på ett kvinnligt fängelse och det gör även Ladydi. Men skillnaden är att i boken så finns det ett manligt fängelse mitt över, alltså finns det inga män i närheten av det kvinnliga fängelset i serien. I både boken och filmen behöver fångarna tjäna in pengar eller få pengar av exempelvis släktingar för att kunna få köpa tillhörigheter som toalettpapper, tandborste och skor. Det enda Ladydi fick var en mjukiströja och mjukisbyxor, med färgen beige och det symboliserade att de väntade på rättegång. Medan kvinnorna med blått hade fått sina domar.


Likes

Comments

Hur känns det egentligen att leva ett liv där du ständigt måste vara beredd på att gömma dig från allt och alla? Liksom låtsas som att du inte existerar. När man läser boken “En bön för de stulna” är det många frågor som dyker upp i ens huvud. Jag tror detta beror på deras livsstil på andra sidan Atlanten, i Guerrero, skiljer sig från den man är van vid här i Sverige.

I byn, Guerrero, som Ladydi är uppväxt i finns det hålor vid hemmen som flickorna måste gömma sig i för att inte bli tagna av knarkligorna. Rätt som det är kan de dyka upp, man vet aldrig när. Flickorna som har blivit tagna av knarkligor har aldrig återvänt igen eller hört av sig via brev till familjen. Därför gömmer de sig direkt i hålorna när de kan skymta eller höra en jeep komma körandes.

“Gropen var för liten. Pappa hade grävt den när jag var sex år gammal. Jag var tvungen att ligga på sidan och ha benen uppdragna mot bröstet som skeletten i forntida gravar jag hade sett på tv. Jag såg ljusskärvor kika in på mig genom palmtaket. Jag hörde motorljud som kom närmare.” s.74.

Om jag hade varit i Ladydis situation vid detta tillfälle hade jag varit mycket rädd. Man vet ju inte om man skulle bli påkommen och tagen av knarkligan om de hade fått en skymt av en där i gropen. Eftersom den är liten så behöver man nog ligga blixtstilla för att de inte ska se en. För som det skrivs i boken är gropen till för en sexåring och inte en sextonåring som hon är nu. Så jag kan bara tänka mig hur liten gropen är, det hade nog inte alls varit bekvämt att försöka rymma sig i ett så trångt utrymme.

Om man bortser från denna boken finns ju även andra mer kända historier där man har behövt gömma sig från omvärlden. Ett exempel är Anne Frank som fick gömma sig från nazisterna under andra världskriget, eftersom att judarna togs till koncentrationslägren. Anne Frank fick gömma sig från att inte bli tagen, och detta påminner om boken En bön för de stulna för där gömmer sig Ladydi och de andra flickorna från knarkligorna.

Jag tycker de bådas historier är väldigt hemska. Ingen ska behöva gå igenom något sådant, speciellt inte barn!


Likes

Comments

Jag har nu läst ut en bön för de stulna. Jag måste erkänna att jag den var mycket bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Boken tar med oss på en resa som inte är lik den världen vi lever i. Jag tycker att dessa kvinnor ifrån byn är alla väldigt olika och de har alla en historia att berätta, det är det som gör det så intressant. För mig gillade jag även boken för att den är baserad på riktiga kvinnors liv. Jag kan inte relatera till deras livsstil men jag tycker det är intressant att läsa om hur de lever och vilken fara de yngre flickorna är i. Eller så fort de kliver ut dörren så sätter de sitt liv på lina eftersom de bor i en djungel och det finns dödliga djur överallt.

Bokens slut tycker jag är ett fint slut. Ladydi ger en ring till sin mamma och berättar sedan att hon väntar barn. Det blir en fint litet slut med i alla fall lite lycka. Det har ju inte varit så mycket lycka igenom boken så det var härligt.

En annan sak man även får reda på är att en av personerna som Ladydi när "känna" i fängelset har växt upp som henne och hon blev bortförd precis som Paula blev. Hon heter Aurora och hon berättar att hon var på samma ranch som Paula var vid sitt bortförande. Man får även reda på att Paula fick barn med MCclane och att Mike mördade båda två. Aurora berättar även mer saker om Paula för resten av "gänget" som består av Georgia, Luna och Violet.

Mina känslor har varit lite upp och ner under bokens gång. Vissa lägen har man blivit arg och förbannad. Ett exempel när jag blev det var när Ladydis mamma sköt Maria. Det har även funnits moment när det har varit känslosamt. Som när Paula hade fått gift överallt över sig och tjejerna var tvungna att hjälpa till att tvätta av det.

För övrigt så tycker jag att boken är välstrukturerad. Den delas in i tre delar för att markera de stora händelserna. Del ett handlar om Ladydis liv generellt och har mycket information om både hennes familj och alla runt omkring i byn. Det är många allmänna händelser i del ett. Del två är när Ladydi kommer till nya hem och träffar Jacaranda och Julio. Där får man veta om hennes nya liv i det stora lyxiga huset. Del tre handlar bara om hennes fängelse tid. För mig är alla delar lika intressanta och jag tror inte jag kan välja en favorit. Jag tycker att vissa kapitel kunde vara lite för långa ibland, vissa var nästan tjugo sidor långa. Men det hände inte så ofta så annars tycker jag det också är bra uppbyggt.

Detta är en jättebra bok och jag skulle rekommendera denna till alla som gillar riktiga baserade händelser. Jag fäste mig direkt för denna bok och tycker verkligen att den var värd att läsa

Likes

Comments

Kapitel 16 - 23

Nu är det mindre än 50 sidor kvar av boken och nu tycker jag att den börjar bli rejält spännande om hur den kommer att sluta.

Ladydi har hamnat i en situation som gör att hon har skickats till ett kvinnofängelse. Hon har anklagats för att ett mord på en liten tjej tillsammans med Mike. Under dessa kapitel vet man inte inte vad som händer med Mike. Så här uttalar sig Ladydi sig om Mike, "Om Mike lever så är han död". Vilket jag tror menas med att även fast han lever mu så kommer inte det betyda något för han kommer ändå dö för det han har gjort. I kvinnofängelset är man inte precis populär om man har dödat en liten flicka. Då kan man ju tänka sig hur det är i ett fängelse med bara män.

Detta kvinnofängelse är väldigt olikt från Sveriges fängelse. Ett exempel är att barn får bo med sina mammor tills de är 6 år gamla. Eller att man får gifta sig och ha samlag i fängelset är också tillåtet. Inget av detta skulle någonsin kunna hända i Sverige. Det ända som skulle vara möjligt är att en kvinna är gravid när hon sänds till fängelset, föder sitt barn men sedan tas barnet hand om eller ges till pappan och han får ansvaret över barnet. Jag tycker det är bra att vi inte tillåter detta i svenska fängelser eftersom det skulle inte vara säkert för barnet och det kan göra så att barnet får problem senare i livet om det bor halvtid på ett fängelse. Barn ska inte växa upp i fängelse. Det ända som jag tycker är okej är om man vill gifta sig, det har faktiskt även godkänt ett par gånger.

Även fast Ladydi bara är 16 år tycker jag hon hanterar situationen väldigt bra. Hon visar att hon är en stark kvinna.

Likes

Comments

Jag har nu läst 16 kapitel av boken och tycker att den bara blir mer intressantare ju mer man läser!

Ladydi har nu kommit till sitt nya hem där hon ska jobba. Hon blir snabbt kär i trädgårdsmästaren som även jobbar i huset. Han heter Julio och är en man i tjugoårs åldern. Han har ett väldigt dåligt förflutet. Han berättar för Ladydi att han har dödat ett gränsvakt. Innan det hade han jobbat vid gränsen av USA men återvände till Mexiko efter incidenten.

När Ladydi flyttat in så pratar han inte med henne alls men han hade inget emot att hon gick med honom nästan överallt och han visste att Ladydi var förtjust i honom. Men efter en stund så blir de involverade med varandra.

Jag tycker att han inte är bra för någon som Ladydi. Han har dödat en annan människa och i min åsikt så tycker jag att han utnyttjar henne. De har ett väldigt konstigt förhållande. Men det är lite så att om Ladydi ger sig själv till honom så tar han med henne på saker och behandlar henne speciellt. Jag tycker även att det är fel av Julio att involvera sig med en för liten tjej. För mig är deras förhållande inte lämpligt.

Likes

Comments

Enligt mig har denna bok en bra struktur. Den delas in i lagom många kapitel, en del längre än de andra. När man läser långa kapitel kan man lätt tröttna lite, i alla fall jag. Det kan ibland bli långtråkigt och man börjar tänka på annat, men det är inget i problem i denna bok. Kapitlen är olika långa men man tröttnar absolut inte, och det var en anledning till att man alltid ville läsa vidare.

Boken delas också in i tre olika delar. Det som avslutar delarna är när en större händelse har ägt rum. Ett exempel är när poliserna kommer och hämtar Ladydi i lyxvillan. Denna del avslutas när hon precis har anlänt till flygplatsen i Mexiko City, och blir filmad och får frågor av reportrar. Hon tittar in i en kamera och där slutar andra delen av boken. I nästa del är hon inte längre på samma plats och det har gått en tid från att hon var på flygplatsen. Jag tyckte det var bra att författaren delade in boken i tre delar. Om hon inte hade gjort det skulle det förmodligen bli lite tråkigt innehåll mellan slutet av den ena delen och början av den andra, eftersom det inte hände något spännande just då.

Inledningen av boken börjar mitt i handlingen. Den första meningen är "Nu gör vi dig ful, sa mamma"(s.9). Om man inte hade läst mycket om boken innan man började läsa skulle det nog vara svårt att förstå, men nu, efter att jag har läst ut hela boken, förstår jag direkt vad det gäller. Till en början får man bara hänga med i handlingen, men efter ett tag vet man mycket om vad som hände innan inledningen. Som jag förklarade i tidigare inlägg blev det lite krångligt ibland eftersom man inte visste riktigt när och var i historien man var.

Jag tyckte att avslutningen av boken var väldigt bra eftersom det slutade lyckligt. Ett tag trodde jag att Ladydis mamma inte skulle hjälpa henne, så jag blev väldigt glad när Maria och Ladydis mamma kom till Mexiko City och hämtade henne. Jag blev lite chockad när Ladydi berättade att hon var gravid. Hennes mamma ville att det skulle bli en pojke och det kan jag faktiskt hålla med om. Efter att ha läst om hur jobbigt kvinnorna har det i sin egna by förstår jag precis vad hon menar. Hon vill inte att hennes barnbarn ska få leva i rädsla, som alla kvinnorna i byn gör.

En annan anledning till att jag tyckte att det var en bra avslutning var att Maria inte var sur eller ledsen på Ladydi. De var bästa vänner, men också systrar, och det betyder mycket att ha en sådan vän, som alltid skulle ställa upp för en.

Det här var mitt sista blogginlägg, och det jag kan säga om boken är att den är riktigt bra. Jag fastnade direkt för den, och handlingen var bra till slutet. Jag skulle verkligen rekommendera denna bok.

Likes

Comments

Efter att jag nu har läst ut boken kan jag säga att det var en riktigt bra bok. Jag gillade att det kändes så verkligt och det var väldigt intressant. Jag tycker om att läsa om saker som har hänt och händer runt om i världen och man får då mer förståelse och man känner sig verkligen lycklig som bor i ett bra land som Sverige. En annan sak som jag gillade med boken var karaktärerna. De är alla olika och tänker olika men ändå är de bra vänner och kommer oftast överens. Personen jag gillade mest var Ladydi. Hon var ju huvudpersonen och man fick veta mycket om henne. Jag tyckte att hon var en intressant person och det var roligt att följa henne genom både bra och dåliga tider. Hon var aldrig negativ och ville alltid andra personer väl. Enligt mig gjorde det henne till en människa man skulle vilja ha som vän, och kunna prata med.

Det som fick mig att vilja fortsätta läsa var att det alltid hände något, och ibland väldigt oväntat. De händelserna som förvånade mig mest var när Ladydis mamma sköt Maria. Jag hade inte alls väntat mig det och efter att det hände ville man bara läsa vidare och se hur det skulle gå med henne. Den andra händelsen som förvånade mig var när Ladydi greps. Jag hade inte ens en tanke på att Mike kunde ha gjort något så illa, som att döda en människa, medan han skjutsade henne till huset i Acapulco. Här vände handlingen helt och nu var hon inte längre kvar i det lyxiga huset. Jag blev väldigt orolig för vad som skulle hända med Ladydi efter detta men till slut fick hon ett lyckligt slut, och jag som läsare blev glad när jag läste de sista sidorna.

Språket i denna bok är vardagligt. Författaren skriver på ett sätt så att alla skulle kunna läsa boken och det leder till att det också blir lättare att läsa, och att man inte behöver tänka efter lika mycket, som om man skulle läsa en bok med svåra ord och mer text. Ett tecken på att det är ett vardagligt språk är att hon ibland använder sig av svordomar. Svordomarna förekommer när personerna i boken pratar med varandra, det är för det mesta Ladydis mamma som svär. Svordomar används för att förstärka det man säger, alltså kan man använda sig av det både när man vill berätta något som är bra men också dåligt, men eftersom hennes mamma ofta är negativ använder hon t.ex. svordomarna när hon berättar om något som är dåligt. Ett exempel är "Vem lämnade dörrjäveln öppen?" (s.97). I denna situation använder hon svordomen när hon menar att det är dåligt, alltså att hon stör sig på att dörren är öppen.


Likes

Comments

I kapitel 13-15 får man vara med om Ladydis första tid på det nya jobbet i ett hus som ägs av en rik familj, vid namn Domingo. Detta är en stor omväxling för Ladydi, jämfört med vad hon är van vid eller rättare sagt hur hon bor hemma i Guerrero.

Den största skillnaden skulle jag nog säga är att detta är en stor vit välbyggd villa tillskillnad från Ladydis skjul i djungeln. Här är golv gjorda av marmor och det är utsikt över havet, medans golven i hennes egna hem är gjorda av lera och man är omringad av en massa träd och växter. En annan stor skillnad är att det inte finns några djur eller insekter som spindlar, myror och farliga skorpioner inomhus, vilket hon får leva med dagligen.

Huset ligger i en del av Acapulco med fastigheter som folk. på senare år, hade börjat köpa upp och renovera. Det är väldigt fräscht och modernt, med vita lädersoffor och matchande prydnadskuddar, glasbord med bronsstatyer på, marmor- och klinkergolv, en glasdörr som leder ut till trädgården med en stor pool i form av en sköldpadda (?) och en hel del rosor och andra blommor och träd. På tomten, bort över en stig, finns även varsina sovrum åt tjänstefolket. Deras sovrum är dock inte i närheten av ägarnas som har en stor dubbelsäng och innanför rummet ett stort badrum med en jacuzzi och en massagebänk.

Ladydi beskriver att det inte finns något personligt i huset, som en kavaj på en stolrygg, förutom i sonens sovrum som är det enda rummet som hon tyckte såg bebott ut. Därför att där låg leksaker över hela golvet och en stor hög med gosedjur på sängen som är formad som en val.

I Deras tv-rum har de en tv som täcker hela väggen så det liknar en biosalong, två soffor, tre fåtöljer och två saccosäckar. Att de gillar att se på film kan man förstå eftersom en av väggarna är täckt från golv till tak med dvd-filmer.



Likes

Comments