View tracker

jag har startat en ny blogg, det blir som ett nytt och fräscht kapitel. den här bloggen känns alldeles för ostrukturerad och bara allmänt förvirrande. 

nouw.com/lin

hoppas ni vill följa med!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

nu jäklar!!!! jag har bestämt mig! allt eller inget! inget fuskande, kompromissande, inga fler lögner eller halvhjärtade försök. nu får det vara slut på allt det där. jag mådde skit, jag mår fortfarande skit för att vara ärlig. men jag tänker inte låta mig styras av sjukdomens regler längre. anorexin ska D Ö !!!

jag är rädd. vettskrämd rent ut sagt. vad kommer att hända? kommer jag göda mig till en stor boll som kommer att rulla nerför gatorna? ja inte vet jag men jag kommer ju aldrig veta heller om jag inte testat.

och jag hoppas och ber att det ska hålla nu. att min vilja ska vara stark nog. att det ska gå hela vägen den här gången. det måste det!! this is my all or nothing.

Likes

Comments

View tracker

blandade känslor, det här med att vara i stockholm så mycket nu för tiden. jag gillar stockholm, det är en fantastiskt vacker stad, men det handlar väl mest om anledningen till varför jag så ofta är här.

nåja, idag blev vi lite sena (som vanligt i denna familjen) så fick slänga i mig melliset precis utanför scä-byggnaden vilket kändes lite sådär.

mamma och pappa är stressade och försöker boka in möten hit och dit och vill få in mig på dagvården för de tycker inte det fungerar hemma. och jag som tycker jag kämpar på rätt bra med maten. äter mest hela tiden känns det som och det gör mig trött. 

ikväll åts det iallafall en supergod sallad till middag tillsammans med syster som också kom förbi en sväng. det fick mig verkligen på bättre humör. 

jag borde seriöst hitta på mer saker att underhålla mig själv med på vardagarna, annars tror jag att jag blir galen. jag önskar lite att vi kunde flytta till stockholm för här finns fler saker att göra samt att många vänner bor här (+ många av er!!). men just nu vet jag inte riktigt, känner mig lite slut i huvudet och tankarna går trögt. 

jag tror inte det här inlägget blev så sammanhängande heller. märks det att jag är trött eller?

Likes

Comments

​några bilder jag tog på min lilla plutt. kanske är det dags att plocka fram systemkameran igen och börja leka lite. jag älskade verkligen att fotografera när jag var mindre. jag sparade ihop till min första egna systemkamera när jag var 10-11 år och köpte mängder av fototidningar för tips. jag älskade att experimentera och testa mig fram, lära mig allt om bländartal, vinklar, iso, skärpedjup och så vidare. kanske kan jag bli bra på det igen. 

Likes

Comments

när en hittar gamla bilder på dator och bara känner "jaha" och jag vet inte ens vad jag ska tänka. men fy vad jag saknar mitt långa tjocka hår. 

Likes

Comments

​höstig morgongröt med pumpa. 

alltså, jag blir så arg. arg på den här sjukdomen, att den ska hålla på och förstöra i folks liv. det gör så ont i mig att se så många fina människor slita med de här hemska tankarna och ångesten dygnet runt. jag är så arg på att anorexia (och andra ätstörningar) lurar, gör en så blind. men mest arg blir jag på mig själv, för att jag låter den förstöra så mycket genom de val som jag tar. genom att lämna lite på tallriken en dag, något som kan verka som en helt oskyldig handling i stunden, ger jag bara mer energi åt det sjuka. jag blir så arg på att allt känns så svårt, och jag orkar knappt längre kämpa emot. för det är en ständig kamp, att gå emot sjukdomen, och min motivation och energi håller på att ta slut. 

men jag är så arg, för jag tänker inte låta anorexin vinna. jag kan inte ge den den glädjen. 

jag vill tro på att jag ska kunna ta mig ur det här, och att ni där ute som lider av ätstörningar också ska bli fria en dag! vi kan inte ge mer glädje till sjukdomen, låta det sjuka förstöra mer. 

Likes

Comments

​efter en lång dag sitter jag nu och vilar i soffan tillsammans med mamma och tittar på djävulsdansen. sätt på svt1! kram

Likes

Comments

​lunch ute med en kompis!! nej för nu har jag bestämt mig för att utmana mig och en del jag och min behandlare kom fram till var att jag ska ut och socialisera mig mer. även om det är så mycket tankar och ångest innan mår jag ändå oftast mycket bättre efteråt. 

Likes

Comments

jag önskar att jag hade lättare för att uttrycka mig verbalt. för jag har så mycket jag vill säga, så mycket jag önskar att få ut. eller jag tror det iallfall. men när jag väl är där, när jag väl får ordet, när ögonen vilar på mig, då är det som att min hjärna blir en blank canvas. jag stirrar in i den, letar desperat efter orden, tankarna, känslorna, vad som helst. de fanns ju där alldeles nyss? men allt jag får är den där tomheten. och jag fortsätter att leva med mina tankar för mig själv.

Likes

Comments

​det känns som att jag har fastnat. inget har riktigt gått som det ska och jag slösar bort ännu en vecka. min samtalsperson försöker verkligen hjälpa mig men om jag inte berättar vad det faktiskt är jag behöver hjälp med, hur ska hon då kunna hjälpa? jag blir så ledsen. jag önskar bara hon kunde skälla ut mig eller något. något som kan få mig att ta mig ur denna fas. "för sjuk för vidare samtalsterapi/dagvård, inte sjuk nog för mer ingående vård." så här står jag, mellan de alternativen vården erbjuder, och det är upp till mig. jag måste upp till nästa nivå på egen hand. men jag har fastnat i ett tankemönster jag inte vet hur jag ska bryta. 

kan någon bara skrika på mig, skälla ut mig, säga till mig vilken himla fegis/tönt/bebis jag är. talk some sense into me. jag vet ju att jag måste göra en förändring, och att det är upp till mig, men jag vet inte hur! 

Likes

Comments