View tracker

För sex dagar sen fyllde världens bästa människa 8 månader. Det här går alldeles för fort. Var han inte nyss bara några dagar gammal? Primus är helt klar den gladaste pricken jag känner. Han ler för ingenting. Dock vill han såklart vara nära sin kära lilla mamma, och utforskar gärna världen i hennes mysiga famn 😊 han utvecklas helt galet snabbt just nu. Mycket celldelning som sker i den lilla taniga kroppen. Nu kan han i princip sitta helt stabilt och har börjat underhålla sig med att gunga fram och tillbaka på rumpan. Han älskar att stå med raka ben när man håller i honom, så pass mycket att det ibland känns som en omöjlighet att sätta ner honom igen. Benen vill liksom inte böjas. När han ligger på magen kan han röra sig runt i cirklar utan problem och börjar nog snart testa på det här med att krypa. Något annat nytt är att han dessutom tittar efter lampan när jag frågar var den är. Annars är allt ganska mycket som vanligt. Han gillar fortfarande att åka vagn, andra barn och att äta smoothies (klemisar) och blir helt hypad så fort han får syn på en sådan. En rolig grej är att han ofta i sömnen hamnar utanför kudden och på morgonen ligger vertikalt i sängen med fötterna mot mig. Väldigt ofta vaknar jag av att han sparkar extremt intensivt på mig och gör massa glädjetjut samtidigt 😂💕

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Nu var det längesen jag skrev något här i bloggen. Bilder kommer ju upp lite då och då, men jag brukar ofta få idéen om att ladda upp något på bloggen på kvällen när jag ligger i sängen och är trött som ett as.

För att komma med lite uppdatering, så kan jag säga att P i princip kan sitta helt utan stöd nu (från och med när han var 7 mån och 1 vecka). Vi brukar lägga kuddar bakom ryggen bara för säkerhets skull ifall han skulle få för sig att dunsa bakåt. Hans humör är för det mesta på tipp topp. Kommentarer som att "han är så snäll" kommer från alla håll. Väldigt stor skillnad från de första månaderna då det var skrik flera timmar om dagen. Nu kan han i stort sett vakna på morgonen eller i vagnen ute och bara ligga nöjd med öppna ögon. Något som jag har tänkt på är att han ler jättemycket med ögonen. Ofta när han sitter på golvet och leker brukar han se efter var jag befinner mig, sedan ger han mig världens största flin, för att sedan fokusera på sina leksaker igen. Detta kan pågå säkert 10 gånger per minut. Han vill nog bara försäkra sig om att jag är där.

En annan ny sak är att han har blivit lite mer misstänksam mot nya människor. Om en ny person är för närgången direkt kan han reagera i stor gråt, men om man tar det försiktigt och i lugn takt brukar han mest vara nyfiken

Likes

Comments

Denna veckan har varit lite annorlunda. Istället för att sitta och stoheja med Primus på golvet har jag suttit i skolan och haft grupparbete varje dag från morgon till eftermiddag. P har fått ha kvalitetstid med pappsen istället, vilket har gått kanonbra. Känns faktiskt riktigt skönt att göra något annat några dagar. Nästa vecka är jag tillbaka i mammalivet som vanligt igen och pluggar resterande studier på distans.

Ikväll var det säsongens sista isträning, så då fick P följa med i vanlig ordning. Han blev särskilt fascinerad av ishockeyn. Haha, han kunde inte slita blicken från alla killar som körde runt på isen och gapade stort med munnen. En del dregel på det ja

Likes

Comments