Hej! Så kul att folk hittar hit :) Om det är något tema som ni vill att jag ska skriva om, så får ni fritt kommentera det hit. Jag kör lite samma stil nu som med fotbollen. Jag hittade faktiskt min gamla kamera härom veckan och ska försöka få lite bilder hit till bloggen också.

När jag började studera i Vasa kollade jag motionsutbudet som skolan upprätthåller. Längst ner på listan hittade jag futsal och blev genast glad, lite förvånad faktiskt över att det fanns med. Jag hade inte spelat futsal sedan högstadiet och skrev in i kalendern när och var futsalen skulle vara.

Futsaln spelas i en gymnastiksal i en skola. När jag kom till första tillfället tittade jag mig runt omkring som en liten kille, som undrar vart man har hamnat. Omklädningsrummet var tomt när jag kom dit och jag började fundera om jag hade gått fel. Bakom mig kom en annan in i omklädningsrummet och jag frågade honom om futsaln var på det här stället och den här tiden. Han svarade kort jo och all undran om jag hade gått fel försvann.

Jag kände ingen annan av de som spelade när jag första gången gick dit. Jag hade heller inte spelat futsal sedan högstadiet fören nu på uni. Det störde mig inte alls. Futsal är för mig lika roligt som fotboll och efter första halvtimmen kändes det inte alls tråkigt att man var yngst och kortast samt att man inte kände någon från förut.

Det gick så tokigt att jag var tvungen att gå på kryckor i två veckor efter första futsalpasset. Idag känns det lite skrattretande, för att idag spelar jag futsal två gånger i veckan utan problem. Men det var bara att fötterna var inte vana vid det hårda trägolvet. Mina fötter var vana vid det mjuka gräset från fotbollen. Fötterna anpassade sig ganska snabbt och inte hade jag några större problem efter den här tidiga incidenten.

I futsal är tempot mycket snabbare än i fotbollen. Spelet ändrar snabbt riktning, främst för att planen är så liten och spelet far fram och tillbaka. I fotbollen ändrar riktningen inte lika snabbt. Det betyder också att man måste ha mer uthållig i futsal än i fotbollen, just på grund av snabbare tempo i futsaln. Det märks i slutet av varje pass, haha!

Under första läsåret tänkte jag om jag skulle sluta helt med futsalen. Jag hade inte motivation och riktade blicken mot andra idrotter. De andra idrotterna i motionsutbudet intresserad dock inte särskilt mycket. Jag funderade ett par veckor på om jag skulle byta futsalen mot handboll. Men jag kände att jag inte kunde välja handboll istället för futsal och har sedan dess inte tänkt tanken att sluta delta i futsalen.

Såhär två år i efterhand så har futsalen varit det roligaste med hela studietiden. Studierna kan ibland vara jobbiga och tråkiga. Då kändes det skönt att gå och lira. Efterhand börjar man känna de andra som spelar och feelisen blir allt bättre. Det som gör det extra kul är att det är ett härligt gäng som jag spelar med. Stämningen på futsaln är alltid god och det är kul att både killar och tjejer är med och spelar.

Allt har dock sin tid och plats. I år tänker jag nog delta i futsaln så mycket som möjligt men nästa år har jag ingen aning om hur jag tänker göra. Jag vet inte var jag kommer att bo och var jag kommer att gå i skola nästa år. Men det ids jag inte tänka på nu. Det är nästa års problem.

Sköt om er!

John

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej! Mitt namn är John Eriksson och det här är mitt debutinlägg. Jag kommer att skriva lite om fotboll, vad sporten betyder för mig och lite om hur det själv var att spela. Hoppas ni blir nöjda!

För mig var fotbollen den första inkörsporten till en gemenskap som bestod av personer som var intresserade av samma sak som jag. Jag gick på tvåan, 8 år gammal, när jag började spela fotboll. I skolan utgjorde klassen, som jag var en del av en gemenskap, men i fotbollen hade alla ändå samma intresse. I klassen på lågstadiet hade alla inte samma intresse som jag.

Fotbollen gav mig förståelse för hur man arbetar i ett lag. Det är inte alltid en själv som är den viktigaste, utan att det är laget som måste prestera som helhet. I fotboll är det viktigt att laget som helhet presterar bra, även om en eller flera individer presterar sämre nu som då. Fotbollen har hjälpt mig mycket i situationer där man ska jobba i grupp. Genom fotbollen lärde jag mig lagarbete, teamwork, vilket jag har haft stor nytta av senare i livet.

I tonåren blev min passion för fotbollen allt större. Jag tränade fler gånger än det finns dagar i veckan, vilket jag inte alls hade något emot. Min ambitionsnivå steg ju äldre jag blev och jag ville bli en av de bästa. År 2009 blev jag uttagen till västra Nylands distriktslag. Ett distriktslag består av de 25 bästa i en åldersklass och distrikten, som alla är olika stora, är en del av ett län. Jag blev otroligt glad när jag fick veta att jag hade blivit accepterad av tränarna, att jag fick vara med och träna med de andra som hade blivit uttagna. Det var sådana här utmärkelser jag tränade för vecka ut och vecka in. Vidare från distriktslaget kom jag inte men jag är ändå glad att jag fick mäta mig mot de övriga 24 i min åldersklass som hade blivit uttagna från samma distrikt.

För mig var det många år som fotbollen var precis hela min värld. Skolan kändes som en sekundär faktor i livet och vänner hann man träffa i skolan, under rasten eller om de gick på samma kurs. Annars blev det mer sällan. Att det blev träningar så ofta som det blev störde mig inte då. Jag kände själv att jag hela tiden utvecklades spelmässigt, vilket jag gladde mig över. Jag kände mig dock fast i mina egna tankar när jag tränade så ofta som jag gjorde. När jag inte träffade andra än mina lagkamrater blev min vardag ganska enformig och jag hade svårt att ta del av mina skolkamraters vardag och vad de hade varit med om, vilket jag tyckte att kändes ganska tråkigt. De jag umgicks med i skolan var inte med i fotbollen.

Jag slutade fotbollen i gymnasiet, 18 år gammal. Mitt intresse för sporten dalade ganska snabbt. Största orsaken var nog att det aldrig blev tid över för något annat. Det kändes som att alla andra hade roligare än vad jag hade och fotbollen blev en börda, inte något som jag brann för att spendera min tid på. Jag märkte själv att jag ville spendera tid med andra människor än med mina lagkamrater. Efter många om och men blev det ett ganska enkelt val att sluta med fotbollen.

Den första tiden efter att jag hade slutat fotbollen kändes ganska svår. Jag fattade inte riktigt själv att jag hade slutat. Fotbollen hade varit en del av mitt liv i mer än hälften av min livstid och nu gick jag över till en period där fotbollen inte betydde så mycket. Den första tiden spelade jag inte ens fotboll med kompisarna på fritiden, Jag hade helt enkelt inte motivation.

Idag, nästan fyra år senare, har jag två somrar spelat i två andra klubbar och många gånger funderat på att fortsätta spela året om. Men jag tror att det aldrig kommer att hända, utan allt har sin tid och sin plats. Fotboll är kul och jag är mycket nöjd över att jag spelade så länge som jag gjorde, men jag kommer nog inte att börja spela igen på samma vis som jag gjorde när jag var tonåring.

Ha det gött! :)

John

Likes

Comments