Den 29 april år 2016 trillade det in ett mail i min inkorg. Vad jag inte visste då, var att mailet skulle vända upp och ner på min tillvaro och leda till en helt ny bekantskap, och i sinom tid en stark, växande vänskapsrelation.

Det har snart gått två år sedan jag öppnade ett mail av en för mig främmande person. Jag fick en enkel fråga och ett namn. Av ren nyfikenhet kunde jag inte låta bli att söka upp personen i fråga, och det hela var bara starten på en magisk vänskap. Det var där och då, som vi hittade varandra på sociala medier. Alltifrån Twitter till Facebook och Snapchat, och idag går det inte en dag utan att vi pratar. Vad exakt vi pratar om? Allt mellan himmel och jord. Kärlek, drömmar, mat, planer inför framtiden. Allt. i dagens läge kan jag faktiskt inte tänka mig ett liv utan henne vid min sida, även om hon bor 22 mil bort. Hon har under den här tiden påverkat mig, satt sina spår och även om vi bara har träffats ett par gånger så har vi redan nu lyckats skapa sjuka minnen. Vi har gjort alltifrån att ha en tjejkväll i Gävle, till at dricka cider på ett soligt avenyn och åka på galna bortamatcher för att stötta vårt älskade IFK Göteborg. Hon har på så fruktansvärt kort tid lyckas fylla ett visst tomrum i mitt hjärta. Missförstå mig inte - jag har underbara vänner, en fin pojkvän och inte minst en obeskrivlig familj och släkt. Men den här donnan, ifrån Sveriges vackraste stad, har gett mig det jag länge sökt efter - någon att dela kärleken till Blåvitt med, någon som är lika galen till mig och framförallt - ett solklart jävla skäl till att besöka Göteborg året om!

Anledningen till varför jag skriver detta inlägget är för att jag vill hylla en vän. Jag vill precis som alltid annars, att personer i min omgivning ska få en tydlig förståelse i vilken påverkan dom har på mitt liv, och hur fantastiska dom alla är på sina olika sätt. Så idag är det Jannike's tur. Som tidigare nämnt så kom Jannike, eller Hallonet som jag brukar kalla henne för, som en stormvind och vände upp och ner på mitt liv. Men bara till det positiva, för aldrig tidigare har jag mött en människa som är så galet lik mig själv - men ändå så olik. Hon älskar mat, hennes hatkärlek till fotbollen, hennes intresse för foto, det finns mycket som för oss samman. Vi delar åsikter, men kan ibland ändå ha diskussioner om alltifrån fotboll till livets stora frågor. När vi ses blir det aldrig en tyst eller lugn stund, och vi kommer alltid på galna idéer inför framtiden. Vi ska göra fler minnesvärda bortaresor i Sverige, vi skall åka på en sjuk roadtrip till Italien och lagom till nästa jul väntar en hel mysdag med julmarknad, lussebullsbak, film och god mat. Och inte minst så ska vi snart fira in 2018 tillsammans på ett galet sätt som bara vi kan! Vi är som två systrar som funnit varandra, och jag tror att om någon utomstående skulle läsa våra konversationer eller se våra snapchats så hade vi blivit inlåsta på närmsta mentalsjukhus. Men jag älskar det. För Hallonet gör mig alltid glad, och hon ger mig hopp om framtiden och om livet. Vi är ibland också som ett gift gammalt par, och vi är den typen av vänner som inte knackar på dörren först - utan bara kliver in och känner sig som hemma hos varandra. Jag ser framemot att få träffa hennes familj för första gången, för jag tror att dom är lika galna och härliga som henne. Hon är en av de absolut finaste och mest fantastiska individerna som jag har i mitt liv. @seagullcrying, om du läser detta så hoppas jag att detta inte är någon nyhet för dig, och framförallt så hoppas jag att du tar åt dig av varje ord. För du är värd all kärlek och lycka som finns i denna värld.

Du är fanimej en av mina absolut bästa vänner, så tack för att du är du!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Men jag kommer ihåg alla dagar med dig.

Allsvenskan 2017, denna fruktansvärt miserabla fotbollssäsong är över och hamnar i facket över säsonger som aldrig mer bör upplevas. För min del, sett ur en fotografs perspektiv, så har fotbollssäsongen varit enormt givande. Men det är bara ur ett sådant perspektiv som man kan hitta positiva aspekter på det som IFK Göteborg levererat under 30 matcher. För avsaknaden av sportsliga framgångar har varit enorm, och inte minst påfrestande. Men trots detta nederlag och en dyster elfteplacering i den allsvenska tabellen så har jag som enskild individ nått de tre målen jag satte upp innan premiärmatchen mot Malmö FF på Ullevi i början på april. Notera dock att målen jag satt gäller såväl Superettan som Allsvenskan då jag verkar i de båda ligorna som fotograf, men med olika lag i fokus. När jag delade med mig av målen på mina sociala medier så kändes det orimligt, men nu när jag sammanfattar säsongen så kan jag inget annat än medge en viss stolthet. Första målet var att jag under säsongen skulle besöka FEM nya arenor. Det blev sju stycken:
- Studenternas IP
- Stadsparksvallen
- Jämtkraft Arena
- Östgötaporten
- Berhn Arena
- Vångavallen
- Gavlevallen

På Ullevi/Friends Arena gjorde jag även en liten debut som fotograf kan man säga. Jag har besökt båda arenorna tidigare, men aldrig i syfte av att bevaka en fotbollsmatch genom kameralinsen. Nästa mål var att jag under Allsvenskan 2017 skulle se hela 15matcher, detta trots att jag har 22mil i enkel resa till hemmamatcherna. Resultatet slutade på 16 allsvenska matcher och en cupmatch (Mot Landvetter IS). I Superettan lyckades jag hinna med 12 matcher. Så det blev fler matcher än vad jag någonsin hade räknat med. Mitt absolut sista mål handlade om att lyckas få bättre supporterbilder och sätta mer känsla på sporten. Vilket egentligen är något som andra får bedöma om jag lyckades med, men jag själv är väldigt nöjd med vad jag åstadkommit. I övrigt så är jag enormt tacksam för allt som fotbollen och fotograferandet ger mig. Oförglömliga minnen, vänner för livet och oersättliga erfarenheter. Årets bästa resor har varit till Stockholm (AIK borta), Malmö och Borås. Medan årets sämsta resor har gått till Örebro och Norrköping, även om jag då fick besöka två nya arenor.

Men, kort och gott kan fotbollssäsongen 2017 med IFK Göteborg i fokus sammanfattas såhär:
10 404 (!)km i resor, 17 matcher på plats, x-antal förluster och oavgjorda resultat och ytterst få, men dock så fantastiska glädjemoment. Tack för i år, kamrater & följare!

Likes

Comments

Tro det eller ej, men idag ringde min alarmklocka redan 03.30. Jag klev upp, tog en något längre och väldigt varm dusch och nu tittar jag på ett avsnitt av Grey's Anatomy innan det är dags för avfärd. Jag ska nämligen köra min kära far till Köpenhamns flygplats, varpå han ska flyga till Madrid, Spanien i jobbsyfte. Himla trevligt! Jag är väldigt trött, så att om jag säger att duschen gjorde mig piggare så ljuger jag. Men tacksamt nog så jobbar jag inte i eftermiddag, utan kan lägga mig igen så fort jag kommer hem. Annars idag ska jag bara göra små åtaganden i form av tvätt, städ, handla inför helgen med mera. Min torsdag är inte mycket roligare än så..

Sen sist har det inte hänt så fruktansvärt mycket i mitt liv. Jag jobbar, nästintill varje dag, och när jag inte har jobbat så har det varit fotboll på schemat. I lördags hade Blåvitt bortamatch på Örjans vall, och i måndags tog Helsingborgs IF emot IFK Värnamo på Olympia. Båda matcherna resulterade i bortasegrar med 2-1, på gott och ont. Blåvitt säkrade det allsvenska kontraktet, medan HIFs kvalchanser försvann. Med endast tre matcher kvar kan vi snart avveckla fotbollssäsongen 2017 och låta den gå till arkivet över säsonger som aldrig mer bör upplevas.

Likes

Comments

Ja, tro det eller ej, men i mån av tid ska jag försöka kicka igång bloggen på nytt!

Efter min praktikperiod i Brynäs IF och mitt lilla äventyr i Gävle så dog bloggämnena ut en aning, och livet var i stort sätt händelselöst veckorna efter examen. Vilket såklart bidrog till att bloggen sakteligen prioriterades bort, men de senaste månaderna har dock varit väldigt roliga och det har hänt otroligt mycket som jag aldrig ens hade räknat med. Jag har fått jobb, två stycken faktiskt. Vilket känns otroligt skönt med tanke på att jag under en längre tid har fått jobba i uppförsbacke med allt jag tagit på mig. Så varje måndag och onsdag (på förmiddagen) arbetar jag som ett fruktbud här i Helsingborg, vilket i det stora hela innebär att jag kör ut och levererar fruktkorgar åt företagskunder i Helsingborg med omnejd. Ett ganska simpelt och bra tillfälligt arbete.. Och övrig tid arbetar jag på en biluthyrningsfirma, hittills trivs jag väldigt bra med båda jobben och arbetspassen krockar aldrig. På biluthyrningsfirman har jag dessutom, efter bara ett par dagar, fått ett väldigt stort förtroende av såväl chef som kollegor, vilket för min del känns otroligt. Utöver två nya jobb så har kameran få gå varm under sommaren. Det har varit en hel del fotboll, såväl lillbrorsans matcher som Superettan och Allsvenskan. Jag fick också äran att fotografera två helt fantastiska och minnesvärda bröllop åt två underbara brudpar. Första bröllopet ägde rum här i Helsingborg, vigseln var i Mariakyrkan och därefter ägnade vi oss åt porträttfotografering i Kärnanparken och vid en specifik utkiksplats över staden.. Emma och Greger var väldigt avslappnade och otroligt lätta att fotografera. Bröllop nummer två hölls ute i Tågarp på ett område som heter Hedengårdens Stenlada. Det var min kära farbror och hans fru Charlotte som gifte sig. Det var en väldigt vacker och kort utomhusvigsel och porträttfotograferingen hade vi i samma omgivning, med fokus på just ett lantligt tema. Jag själv blev väldigt nöjd med resultatet med tanke på hur lite erfarenhet jag har som just bröllopsfotograf. Jag tänkte att vi i framtiden kunde gå in lite mer på fotograferingarna i detalj och att ni som läsare då även får chansen att ställa frågor, om det är av intresse. I sådana fall kan ni redan nu droppa frågor i kommentarsfältet, skriva till mig via min facebooksida (https://www.facebook.com/EmzaansFoto/) eller skicka ett mail till emelie_hubner@hotmail.com. Under sommaren har det även blivit en del spontana fotograferingar på stranden och i övriga miljöer, något som jag planerar att fortsätta med nu när hösten är här och bjuder på fantastiska färger.

Så vad händer just nu då? Jo, igår fick jag äran att fotografera min andra landslagsmatch på räkning av FotbollsSkåne, igår handlade det om EM-kvalmatchen mellan Sverige - Malta (U21). Vädret var en ren katastrof och Helsingborg bjöd på 93minuter av rent regn och kyla. Lite tråkigt, men fotograferingen gick bra och Sverige plockade hem en relativt enkel 3-0 seger. Första gånger jag fotograferade det svenska U21-landslaget var i somras i samband med en träningslandskamp mot Danmark på Olympia. Vädret var lite trevligare vid just det tillfället, men som fotograf får man ju verkligen vara förbered på alla former av väder och vind. Framöver nu så väntar ett par avslutande matcher i både Allsvenskan och Superettan (listar kommande matcher i slutet av inlägget), en härlig mini-weekend i Stockholm med min underbara vän @seagullcrying, tjejkväll hemma hos bästa @VictoriaJongard, en nätverksträff för kvinnliga SHL-supportrar i Jönköping och Kinnarps arena i mitten på november, min älskade mors födelsedag och tills sist men inte minst - en underbar semestervecka med familjen på Playa Del Inglés i december. Med andra ord har årets sista månader väldigt mycket kul att bjuda på.

Kommande matcher:
14/10, Halmstad BK - IFK Göteborg
22/10, IFK Göteborg - Östersunds FK (eventuellt).
30/10, AIK - IFK Göteborg
4/11, Helsingborgs IF - Östers IF
5/11, IFK Göteborg - GIF Sundsvall

Likes

Comments

Manchester United - Crystal Palace, gott sällskap och mat. I Göteborg. En bättre söndag kan man väl knappast ha? Och som pricken över i:et leder Man U med 2-0 efter bara 19 spelade minuter. Fan så fint!

Likes

Comments

Igår var det äntligen dags. Dagen jag väntat på i två år. Examen.
Bekräftelsen på att det hårda jobb man lagt ner och de motgångar man under åren stött på har varit värt det. En bekräftelse på att man är ett steg närmre den där stora drömmen som man pratade om på ansökningsintervjun till utbildningen. Det var även igår som jag först insåg vilken personlig utveckling jag gjort och vad det faktiskt är jag har upplevt. När jag först sökte utbildningen var jag oerhört blyg, och rädd. Rädd för att stå i ett klassrum framför en grupp människor jag inte kände och prata. Det var en konstant oro av att göra bort sig. Men igår när tonerna av Bruce Springsteens "Hungry Heart" spelades upp var det min tur att för en kort stund stå i rampljuset, jag klev upp på scenen, tog emot mitt diplom och höll ett väldigt kort tal. Det var ett fåtal meningar, men jag vågade. Jag gjorde det jag aldrig trodde att jag skulle klara av, någonsin. För en del individer kanske det är en bagatell, en liten meningslös sak, men för mig var det ännu en bekräftelse på vad de två senaste åren har givit mig.

När utbildningen inleddes under hösten 2015 så hade jag tappat bort mig själv, alla drömmar jag tidigare haft hade suddats ut. Jag visste inte riktigt vem Emelie Hübner var, jag visste inte vad jag ville eller vad jag stod för. Månaderna därpå kom depressionen smygandes och det har varit två minst sagt tuffa år utanför studierna. Men när jag fick äran att göra praktik i Brynäs IF under våren så väcktes ett hopp och en motivation inom mig. Jag vågade drömma igen, och när jag för en vecka sedan klev ut från kansliet en sista gång så insåg jag att jag hade hittat mig själv igen. Jag hade hittat den där lilla glöden som så länge varit borta och jag började få en förståelse för vad jag ville göra med mitt liv, var jag vill vara om fem - tio år. Men utöver kunskapen, erfarenheten och den personliga utvecklingen så har utbildningen även gett mig vänner för livet och oförglömliga minnen. Team15 har bestått av många olika personligheter från Sveriges alla kanter, men det har varit en helt fantastisk klass. En del individer har man kommit närmre än andra, men varje person är speciell och fin på sitt sätt. Vi är alla unika och egna, men ändå har jag upplevt en sammanhållning som för min del inte fanns på varken högstadiet eller gymnasiet. Jag försökte igår att hålla emot känslorna när det var dags för ett avsked, när festnatten för min del tog slut, för det finns så mycket som man skulle vilja återuppleva men som nu bara är ett minne blott. Men innan vi officiellt lämnar examensdagen och studierna bakom oss, vill jag rikta ett jättestort tack till Team15 och våra fantastiska lärare på Caddie Sport&Business. Det ni har gett mig är ovärderligt och jag kommer alltid bära med mig den inspiration och glädje som ni bidragit till. Jag vill även tacka för allt stöd som en del av er gett mig när dagarna har varit som tuffast, ni vet vilka ni är - så ta åt er. Utan er hade det här aldrig gått. Jag vill givetvis även rikta ett stort tack till mina närmsta vänner och min underbara familj som dag ut och dag in stöttar mig, och alltid tror på mig och mina drömmar. Det har varit en otrolig resa och att få dela den med alla i min närhet har varit obeskrivligt, så tack!

Så hur var egentligen gårdagen? Den var magisk. Ceremoni, finmiddag på Sillen & Makrillen tillsammans med klassen och lärarna följt av en lagom lång festkväll. Idag vaknade jag upp med en bakfylla, men satte ändå igång med både städning och tvätt. Nu inom loppet av ett par minuter kommer bästa vännen, @Mickaaaa hit. Vi ska grilla och senare ikväll ska vi nog bege oss ner till stranden för en liten fotorunda! Under morgondagen åker jag och familjen till Göteborg för Man United-träffen och på måndag börjar jobbsökandet. Det är med andra ord en oslagbar helg!

Likes

Comments

Nu har jag snart varit hemma i mitt vackra Helsingborg i en veckas tid, och inte en lugn stund har jag haft. När jag kom hem i fredags så umgicks jag en stund med familjen och senare på kvällen träffade jag Madde. En barndomsvän som jag inte träffat eller knappt ens pratat med på flera år. Vi käkade lite kvällsmat och sen pratade vi skit fram till klockan fyra på morgonen, helt galet! Dagen därpå var det dags för Helsingborgs IF - IK Frej. Det var mitt första på besök på Olympia sen i höstas och wow vad fin arenan har blivit. Därefter har de senaste dagarna kantats av stress och frustration på grund av de sista uppgifterna i skolan. Men idag gjorde jag min absolut sista presentation och igår lämnade jag in LIA-rapporten om min tid hos Brynäs IF. Det känns lite som när man skulle ta studenten faktiskt, minus flaket och allt stök. Det är faktiskt lite svårt att greppa att jag imorgon vid den här tiden är nyutexaminerad sportmarknadsförare. Vem trodde det för tre år sedan?

Igår efter flera timmars plugg tog jag mig även ner till stranden för att möta upp en klasskamrat och ta en välbehövlig kvällspromenad i solnedgången. Idag efter presentationen skulle jag egentligen åka till Göteborg med två goda vänner men matchen mellan Blåvitt - AIK blev inställd på grund av matchfixing och hot mot spelare. Så otroligt tråkigt, men jag förstår SVFF:s beslut. Jag fick plötsligt planera om min dag och tog en spontan fika med Anna, min klasskamrat, och snart ska jag bege mig iväg till ett soligt Olympia för att bevaka matchen mellan HIF - Norrby. Man får ju passa på att njuta av det fantastiska vädret som västkusten bjuder på!

Imorgon är det som sagt examen, på lördag kommer @Mickaaaa ner till Skåne och på söndag ska jag och familjen på Man United-träff i Göteborg. Med andra ord väntar en helt fantastisk helg!

Likes

Comments

Hockeysäsongen är över sedan nästan tre veckor tillbaka.
Vi förlorade guldet, men vi vann de otroliga framgångarna och har gjort en helt fantastisk resa från premiärmatchen mot Frölunda i september fram till en sjunde avgörande finalmatch i slutet av april inför ett fullsatt Kinnarps Arena mot just nu Sveriges bästa hockeylag, HV71. Anledningen till varför jag säger vi, är för att jag dels som praktikant varit med och fått uppleva de makalösa matcherna som spelats genom hela slutspelet och dels för att jag som Brynässupporter har följt laget under hela grundserien och slutspelet. Under de 11 veckorna som jag har fått bo i Gävle, se Brynäs IF inifrån och följa utvecklingen i föreningen så har mitt hjärta och min passion för Brynäs bara växt. Jag har med tiden insett att det är så mycket mer än bara en sport, och så mycket mer än bara ishockey. Brynäs IF har gett mig 11 veckor som jag alltid kommer bära med mig, oförglömliga minnen i såväl med- som motgång och inte minst så har Brynäs gett mig vänner för livet.

Idag, fredagen den 12 maj. På Brynäs IFs 105:e födelsedag, gjorde jag min sista praktikdag. Det var vemodigt när jag för sista gången packade ihop mina grejer, släckte lampan inne på kontoret och lämnade över nyckeln. Det gjorde faktiskt lite ont i hjärtat, för jag vet vad det är jag lämnar bakom mig. Jag vet att det jag under dessa fantastiska veckorna har upplevt på Gavlerinken Arena, kommer jag aldrig få uppleva igen. Närheten som jag nu så länge har känt till Brynäs IF kommer sakteligen att försvinna ju mer dagarna tickar på och ju större avståndet blir. Alla de timmar jag spenderat på Gavlerinken har betytt otroligt mycket, och varje match har varit en upplevelse i klass för sig själv. När säsongen 2017/2018 inleds i Gavlerinken så kommer jag inte att vara där.

För ganska exakt en vecka sedan klev Thomas Bulan Berglund, Brynäs IF:s numera föredetta tränare in på mitt kontor. Han tog mig i handen och sa ”Vi har ju inte arbetat så mycket ihop, men tack och lycka till i framtiden. Kör hårt”. Jag tackade och önskade honom lycka till för de utmaningar som nu väntar Thomas Bulan Berglund i Luleå HF. Men det var först när han lämnade kontoret som jag kunde greppa det som just hänt, en av många personer som jag ser upp till hade precis gett mig lyckönskningar innan han klev ut igenom dörren från Brynäs IF:s kansli för troligtvis sista gången. Just det där ögonblicket kommer jag alltid bära med mig och Thomas Bulan Berglund kommer likt Brynäs IF alltid ha en enorm plats i mitt hjärta. Tanken slog mig även där och då att jag en vecka senare skulle få göra samma sak, kliva ut igenom glasdörren till kansliet för sista gången. Men nu är det gjort, och samtidigt som jag skriver detta så sitter jag i bilen på väg hem till Helsingborg igen. Det ska givetvis bli helt underbart att få träffa alla som man under de senaste månaderna saknat otroligt mycket, men det är samtidigt tufft att säga adjö till dem helt fantastiska människorna som jag fått äran att lära känna under dessa elva veckorna. Det som jag fått uppleva här i Gävle och inte minst i Gavlerinken Arena skulle jag inte byta ut mot någonting i hela världen, för som jag sa tidigare så kommer jag alltid att bära med mig det här äventyret och den resan som jag gjort. För när jag satt här, en söndag för ungefär elva veckor sedan, så skrev jag till mina nära vänner att jag inte skulle klara av det här. Jag ringde till min far och bad honom komma och hämta mig redan dagen därpå, jag ville bara hem. Men idag, när det är dags att lämna Gävle på riktigt så kan jag inget annat än att känna en otrolig stolthet och glädje över att faktiskt stannade kvar. Att jag trotsade mina känslor och bara körde på. Givetvis har jag mina nära och kära att tacka för allt stöd jag fått, och för att så pass många människor tror på mig där ute, när jag själv inte gör det.

I slutändan så vill jag rikta ett enormt tack till varenda en av er som jag stött på under dessa månader. Tacka för att ni gett mig en helt ny bild av såväl Gävle som Brynäs IF. Jag har sett sidor som jag aldrig trodde fanns och mött individer som numera har en enormt stor plats i mitt hjärta. Jag har fått möjligheten till att utvecklas på så många sätt, jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle våga. Att jag bara under de första veckorna som praktikant tog steget och våga intervjua spelare som jag så länge sett upp till och avgudat, eller att jag från ingenstans vågade sitta ner och intervjua Thomas Bulan Berglund i över en halvtimme när ingen annan hade tid eller ville. Jag har under min praktik hos Brynäs getts möjligheten att bearbeta mitt annars blyga självförtroende, och jag är verkligen enormt tacksam för allting som Brynäs IF gett mig. Inte bara under dessa elva veckorna, utan även innan dess. Jag lämnar Gävle bakom mig, men det kommer alltid att vara en stor del av den jag idag är och jag kommer bara att ta med mig positiva erfarenheter härifrån. Positiva erfarenheter och nya vänner för livet.

Och till Elin och Kari på kansliet, som under denna perioden varit mina handledare och lärt mig allt det som jag i framtiden kommer att bygga vidare på - ni är fantastiska och jag har aldrig känt mig mer välkommen på en arbetsplats som jag gjort hos er. Jag hoppas att vi stöter på varandra framöver, och inte minst ute i yrkeslivet. Läser ni det här så kan ni ju även hälsa till resten av gänget och tacka för tiden jag haft hos er, den är ovärderlig och ni är en organisation inom Brynäs IF som består av underbara människor.

Linda och Josephine, Brynäs IF:s matchkommunikatörer och nu även två av mina vänner, jag har sagt det till er förr och jag säger det igen - ni är två av de finaste människorna jag arbetat ihop med. Det har varit otroligt roligt att få lära känna er och inte minst lära av hur ni arbetar med Brynäs IF och vilket fantastiskt engagemang ni lägger ner hos föreningen. Snälla, sluta aldrig!

Therese, jag kommer sakna våra spontana fikastunder, bortaresor och långa samtal om allt mellan himmel och jord. Men glöm aldrig bort att jag tror på dig och det ska bli otroligt roligt att få följa ditt arbete i Brynäs Support Gävle även framöver. Du har haft en står inverkan på mig och kommer alltid att vara en av mina inspirationskällor till att aldrig ge upp. Du är en grymt underbar människa och vi ses i Malmö i september när hockeysäsongen drar igång igen!

Det kan hända att jag just nu har råkat glömma bort någon bland alla de känslor som idag finns inom mig, men om jag har glömt bort dig som läser detta nu, så ta åt dig även du. För varje individ som jag mött på min resa har påverkat mig på ett eller annat sätt. Så tack, till er allihop och framförallt till Brynäs IF.

Väl mött!

Likes

Comments

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN!
Idag släpptes spelschemat för hockeysäsongen 2017/2018 och ingen är gladare än jag. Nu kan jag äntligen börja planera in vilka bortamatcher som ska ses och framförallt - om jag kan åka upp till Gävle och se någon hemmamatch. Jag börjar redan känna av saknaden, men försöker njuta av de dygnet jag har kvar i staden och de fåtalet timmar jag har kvar på kansliet. Men imorgon kommer ett lite längre inlägg att dyka upp här på bloggen om just tiden i Brynäs IF med mera, så håll utkik.

I övrigt har det varit en ganska lugn dag, jag har jobbat på och slutfört alla projekt som jag haft i Brynäs under dessa elva veckorna. Efter praktiken kom min far och hämtade upp mig, och nu sitter vi i lägenheten här i Gävle. Jag ska packa det sista under kvällen, vi ska äta middag och sen även titta på Manchester United - Celta Vigo! Imorgon åker jag in till kansliet ganska tidigt för att ta vara på sista tiden med alla fantastiska människor och vid 10-tiden blir det avtackningsfika. Därefter påbörjar vi resan hem till Helsingborg, och min spontana tanke är att fredagen kommer bli väldigt känslosam och psykiskt påfrestande...

Likes

Comments