View tracker

Eftersom jag ÀndÄ ligger hemma i influensan och tycker allmÀnt synd om mig sjÀlv, kan jag ju passa pÄ att skriva lite hÀr:)

Jag ska inte sĂ€ga att det inte var med hjĂ€rtat i halsgropen nĂ€r man första gĂ„ngen slĂ€ppte ihop honom med en redan sĂ„ tajt flock, detta va Ă€ndĂ„ nĂ„got nytt för Roz, Ă€ven han de senaste tvĂ„ Ă„ren har gĂ„tt ihop med andra hĂ€star. SĂ„ va detta Ă€ndĂ„ nĂ„got helt nytt, att fĂ„ komma in i en flock blandat med stora hĂ€star som ponnys, valacker och ston. Ibörjan var det ganska jobbigt, och det Ă€r vĂ€l typiskt för oss mĂ€nniskor att oroa sig, eftersom i sĂ„na hĂ€r lĂ€gen sĂ„ e man ganska maktlös, och vi mĂ€nniskor Ă€lskar ju att ha kontroll pĂ„ saker och ting, visst Ă€r kontroll bra ibland , men ibland mĂ„ste man vĂ„ga lita pĂ„ att saker och ting löser sig utan att man behöver lĂ€gga sig i allt för mycket. Problemet jag hade var att jag gick in i hans energi och Ă„ngest, istĂ€llet för att lita pĂ„ att han fixar detta sjĂ€lv, han va tvungen att ta tag i sig sjĂ€lv och hitta sig sjĂ€lv pĂ„ nytt.

Det Ă€r hĂ€r flocken kommer in och gör ett fantastiskt jobb, de hjĂ€lper varandra att lĂ€ka pĂ„ ett sĂ€tt som vi mĂ€nniskor aldrig kan hjĂ€lpa dem med. Vi kan hjĂ€lpa till med mycket, men inte allt, hĂ€star behöver varandra för att bli hela.

I samband med ihopslĂ€ppet och att komma in i en ny flock och att hitta sig sjĂ€lv, sĂ„ blir han halt, och just dĂ„ va han vĂ€ldigt skör, han tyckte sjĂ€lv att det var vĂ€ldigt synd om honom, och han fick en sort Ă„ngest kan man sĂ€ga, att bli dĂ„lig nĂ€r han inte riktigt Ă€n hade funnit sin plats hos sina nya vĂ€nner. Vi ringde ut distrikt veterinĂ€ren, vi förmodade att det kunde vara en hovböld, men de hittar tyvĂ€rr ingen pĂ„ plats, sĂ„ det vill att vi ska Ă„ka ivĂ€g för att kunna kolla mer noggrant, ifall det Ă€r nĂ„got annat. Roz hade vĂ€ldigt ont plus sĂ€kert en del Ă„ngest, för sĂ„ hĂ€r Ă€r verkligheten för mĂ„nga hĂ€star tyvĂ€rr, de lever men en stor prestations Ă„ngest för vi mĂ€nniskor sĂ€tter sĂ„ stora krav pĂ„ vĂ„ra fina hĂ€star. Funkar de inte lĂ€ngre som de ska dĂ„ Ă€r de helt plötsligt inget vĂ€rda lĂ€ngre, det Ă€r allt för lĂ€tt att ta bort hĂ€star idag. En hĂ€st kan bli utdömd för att den aldrig kanske mer kan bli riden ellr tĂ€vlas, men vem sĂ€ger att dem inte kan leva ett vĂ€rdigt liv Ă€ndĂ„? vem har sagt att han/hon inte vill leva lĂ€ngre bara för att den inte funkar för just det Ă€nda mĂ„let vi vill? Sen sĂ„klart finns det fall dĂ€r en avliving Ă€r det Ă€nda rĂ€tta ocksĂ„ sĂ„klart. Roz vet idag att han fĂ„r leva oavsett om jag aldrig skulle kunna rida han igen.

Alla fall vi Ă„ker ivĂ€g till Åsa (hallands djurklinik) det visar sig att det Ă€ndĂ„ va en hovöld och trycket över bröstet slĂ€pper och man andas ut, för en hovböld Ă€r ju trots allt en bra nyhet, det lĂ€ker ju med tiden. SĂ„ tillbaka igen till stallet, vi fixar en liten hage under tak inne pĂ„ lösdriften sĂ„ han Ă€ndĂ„ kan fĂ„ vara en del av flocken , och kĂ€nna en trygghet ihop med dem vid sin sida.

det blir nĂ„gra vĂ€nder tillbaka till veterinĂ€ren för Ă„terbesök osv, men tyvĂ€rr kommer symtomen tillbaka och det visar sig att de nog inte fick ut allt förra gĂ„ngen sĂ„ det va ju bara ivĂ€g igen. Och det va ju sĂ„klart en del kvar, men nu höll vi tummarna att det va sista gĂ„ngen, och det va det förutom Ă„terbesök för att kolla sĂ„ hoven sĂ„g fin ut osv. Men med allt negativt kommer alltid nĂ„got posetivt jag fick lĂ€ra mig köra transport, hade inte sĂ„ mycket val eftersom det blev nĂ„gra besök fram och tillbaka:) och Roz Ă€r super duktig i transporten sĂ„ det va ju inga som helst problem.

Roz har haft en del hovbölder sen dess men inga som vi har behövt Äka ivÀg för pga att vi haft stor hjÀlp av malins kunskap som har gÄrden. Och sÄn skillnad pÄ roz nÀr han fÄtt hovböld de senaste gÄngerna, det Àr som jaja jag kommer inte dö det ör lungt det gör bara lite ont, inte som för tvÄ Är sen dÄ han nÀstan fick panik för att han hade ont. Han Àr sÄ mycket lugnare i sig sjÀlv och tryggare idag Àn han var dÄ. Han har hittat en del av sig sjÀlv igen, och detta mycket tack vare flocken, Sen tror jag sjÀlvklart att vi har puschat honom till att vÄga mer och vÄga tro pÄ sig sjÀlv. För jag vet att vi har en otrolig stark koppling oss i mellan. Sen har jag en del kvar som jag mÄste jobba med mig sjÀlv ocksÄ. Min dröm Àr att vi ska kunna flyga fram genom skogen i fullgallop utan att kÀnna nÄgon som helst rÀdsla ellr Ängest, att tÀnk om det hÀnder ellr att jag inte fÄr stopp ellr sÄ, det sitter i huvudet pÄ mig och jag mÄste vÄga slÀppa pÄ det hitta lugnet i mig sjÀlv, för en enda negativ tanke kan förstöra sÄ mycket, sÄ jag ska försöka tÀnka sÄ hÀr istÀllet. Gud va kul vi ska ha du och jag, vilket bra team vi Àr, vi kan klara allt tillsammas om vi bara vill.

Och jag vet att en dag Ă€r vi dĂ€r flygandes fram han och jag, utan stress och Ă„ngest, utan i bara ren glĂ€dje och lycka❀



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Efter att köpt rozaro va tanken att stÄ kvar hos J..... men vi valde att tillslut att flytta och gÄ vidare efter nÄgra mÄnder, detta mest pga av vi kÀnde att det blev för lÄng vÀg att köra och Àven för att vi skulle kÀnna att han faktiskt va vÄran, Àven för hans skull att han verkligen skulle kÀnna att vi va hans ocksÄ.

Flytten gick frÄn kungÀlv ut till sÀve och mycket nÀrmare oss. Vi kÀnde att detta var den Ànda rÀtta att göra och allt gick kanske lite vÀl snabbt, men allt har vÀl sin mening. förhoppningarna pÄ det nya stallet va stora och det lÀt sÄ bra frÄn början. Hagarna tyckte vi ok, inte för smÄ, detta va första gÄngen han fick gÄ ihop med ett sto, hade hade bara gÄtt ihop med valacker innan hos J... och innan han kom till J..... hade han inte ens gÄtt ihop med nÄgra hÀstar mycket pga att han förmodligen va hingst vÀldigt lÀnge, va jag vet sÄ va han fortfarande hingst vid 8 Ärs Älder. Hans första kompis hos J.....blev en bedÄrande liten shettis. Nog om det, han fick gÄ ihop med fina hjÀrter som ni ser pÄ bilden hÀr ovan, det va bara hennes Àgare som ville ha sin hÀst ihop men nÄgon sÄ vi hade inte sÄ mycket val. För jag anser att ingen hÀst ska behöva stÄ sjÀlv i en hage.

Denna tid va bÄde negativ och positiv, det positiva va att jag fick kontakt med Malin genom en kompis, som kom ut till mig och rozaro, först och frÀmst för jag ville lÀra mig mer att jobba frÄn marken, hon kollade över rozaro och började sÄ smÄningom behandla honom med akupunktur, för det visade att han hade ganska mycket knutor och dÄlig muskulatur i ryggen, dÀrmed blev det att jag va tvungen att sÀlja vÄran sadel som vi precis hade köpt och som vi trodde passa sÄklart, men allt blev sÄ tydligt nÀr malin visade oss och att vi Àven sjÀlva fick kÀnna. Ibland behöver man nÄgons annans ögon och kunskap för att se.

Vi valde hÀr Àven att ta av han skorna och börja om helt frÄn början kan man sÀga, detta blev en nystart. Jag valde att inte rida han pÄ nÀstan 1 Är istÀllet byggde jag upp honom frÄn marken, och med malin som kom och behandlade och verkade hans hovar med jÀmna mellan rum, akupunktur Àr inget som bara hjÀlper med en gÄng utan man mÄste ge det tid. jag fick Àven vissa instruktioner hur jag skulle massera och stretcha honom mellan besöken.

Och sen fĂ„r jag inte glömma den hjĂ€lp vi fick frĂ„n liselotte som jobbar som djurkomunikatör och Ă€ven som medium, genom denna hjĂ€lp och information som roz gav henne, kunde vi hjĂ€lpa han pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt att fĂ„ lĂ€ka och bli hel igen. den info som vi fick utan att hon Ă€ns hade trĂ€ffat honom stĂ€mde sĂ„ bra. och det hon sagt har stĂ€mt in sen ocksĂ„. Vo tog kontakt med liselotte precis efter han blivit vĂ„ran, dels för att vi kĂ€nde vissa saker sjĂ€lva och kanske behövde nĂ„gon annan som bekrĂ€ftade det vi kanske hade anat eller kĂ€nt.

Jag vet att vissa kanske tycker det Àr humbug osv, och visst alla har rÀtt att tro pÄ va de vill. Men nÀr nÄtt stÀmmer in sÄ bra , hur kan man inte tro?

Alla fall tillbaka till behandlingar och lektioner, man mÀrkte ganska snabbt skillnad pÄ hela han och denna tid va en ganska viktig tid för mig och roz, vi fick tid till att helt lÀra kÀnna varandra pÄ ett annat sÀtt.

I stallet mÀrkte vi ganska snabbt att detta inte kÀndes helt rÀtt, hagarna pÄ hösten och vintern va katastrof bara en Ànda lervÀlling, och vi ville ju att roz skulle fÄ det bÀsta, ville ge han det bÀsta i vÀrlden. Vi ville ju att han skulle fÄ gÄ mer ute och med fler hÀstar, jag pratade lite med malin om situationen och vi fick möjligheten att flytta rozaro till hennes lösdrift, sÄ vi sa upp boxplatsen i sÀve efter bara nÄgra fÄ mÄnader och flyttade roz ganska snabbt efter. Och det va det bÀsta beslutet vi kunde ta.

HÀr fick han en möjlighet att fÄ massa kompisar fri tillgÄng pÄ hö och att fÄ slippa stÄ pÄ box 12-14 timmar om dagen. detta att stÄ inne pÄ box och en liten hage att gÄ ut i Àr mÄnga hÀstars vardag, och det gör ont i mitt hjÀrta varje gÄng jag ser hÀstar i smÄ fyrkanter en och en brevid varandra, hÀngades med huvudet. och fÄr endast mat 3-4 gÄnger per dag:( vet vi inte bÀttre ? att hÀsthÄllnig inte har Àndrats mer under alla dessa Är Àr ganska hemskt och tragiskt. Jag har sjÀlv vart dÀr, jag har hÄllt pÄ med hÀstar sen jag va 7 Är gammal, och har haft hÀst pÄ box i spilta, man blir blind, men att sin hÀst sjÀlv i en hage Àr inget jag nÄgonsin tyckt Àr ok, om inte hÀsten sÄ klart Àr sjuk/dÄlig.

För visst kan det va mysigt att stoppa in hÀsten i en varm och mysig box nÀr det Àr dÄligt vÀder, men det man kanske inte tÀnker pÄ sÄ ofta Àr ju de alla dessa timmar de stÄr inne utan man och att kunna röra sig. Och sen en sak som jag Àn idag fÄr jobba pÄ Àr att inte förmÀnskliga dem, det Àr ju sÄ himla lÀtt att göra ! Man Àr ju mÀnniska, vi vill ha de pÄ ett visst sÀtt Àven om det kanske inte alltid gynnar den andra parten, utan bara vÄrt ego i slutÀndan.

eftersom jag svÀvade ut lite pÄ andra banor:) sÄ avslutar jag hÀr för denna gÄng.

FortsÀttnig följer......t

HÀr Àr min fina mamma och rozaro i sÀve :)

Likes

Comments

View tracker

Idag var det min mockdag igen, varje onsdag mockar jag ute i lösdriften. Och att hänga med alla dessa fina hästar är helt fantastisk, även om att köra tunga kärror med skit kanske inte är det mest trevliga man kan göra:) men samtidigt får man ju lite träning på köpet!  sen efter mockningen så hängde jag lite med roz i padocken lekte lite lösgörande från marken. Efter det blev det en ridtur på Malins fina riverdance och Malin själv red på Falcur. Just såna här dagar är jag glad att jag inte har ett 8-17 jobb. för att få komma ut i skogen så här mitt på dagen är ute helt magiskt finns inget bättre.  Nu blir det att gå ut och rasta de andra fyrbenta zivago och max:) ha en fortsatt trevlig eftermiddag alla 💖

Likes

Comments

NÀr vÀl rozaro blev lugnare och tryggare började han sÄ smÄningom att gÄ med pÄ lite lektioner med specifika ryttare. Jag red lektion en dag i veckan och hade alltid rozaro, och sÄ hyrde jag honom en dag i veckan ocksÄ sÄ tvÄ dagar i veckan hade jag honom fast jag va dÀr ute mer. Han gick inte med pÄ sÄ mÄnga lektioner pga av att han inte passa ihop med vem som helst, och det visade han ganska tydligt, sen som jag vet nu handlade det nog mycket om att han hade spÀnningar i nacke och rygg och detta gjorde sÄklart gjorde han inte mer lÀtt ridningen.

Detta va inget vi tÀnkte sÄ mycket pÄ just dÄ, sen handlar det sjÀlvklart om dÄliga minnen frÄn innan , hur han blivit riden och inriden frÄn första allra början. Allt har en betydelse och tÀnk va fel det kan bli om det inte blir rÀtt frÄn början. TyvÀrr allt för ofta inom hÀstvÀrlden sÄ handlar det om makt och att man ska bryta ner för att fÄ hÀsten dit man vill, och att man som mÀnniska mÄste visa vem som bestÀmmer, istÀllet för att kanske hitta en annan vÀg. kÀrlek och förstÄelse, ge och ta! som i vilket förhÄllande som helst.

J..... kallade oss för roz familj lÄngt innan vi köpte honom, och det nog för att hon sÄg att vi gillade honom och han oss. Jag fick lÀra kÀnna han i ca 2 Är innan J... tillslut tog beslutet att frÄga om vi fortafarande ville köpa honom, för nÄgra mÄnader innan sÄ frÄga vi henne om hon kunde tÀnka sig att sÀlja honom, men just dÄ va hon nog inte redo att slÀppa honom. och jag blev sÄklart vÀldigt ledsen för detta va ju min drömhÀst, vÄra drömhÀst. KÀndes som mitt hjÀrta gick i tusen bitar och jag visste inte riktigt va jag skulle göra just dÄ.

Men jag stannade kvar hos honom för jag Àlska honom för mycket, och kunde inte med och lÀmna just dÄ. jag sÄg att ju mer han gick pÄ lektion med olika ryttare ju mer och mer försvann han in i sig sjÀlv, tÀnk dig en robot, han va liksom inte riktigt med. Jag sÄg sÄ tydligt skiftningarna i hans ögon, hur de ena sekund va med och andra helt borta. Jag har aldrig trÀffat en hÀst innan som visat sÄ tydligt hur han mÄdde. Detta va inget de flesta kanske la mÀrke till, jag och specilelt min mamma e vÀldigt kÀnslig och öppen för andras kÀnslor osv. Det man kanske sÄg va att han hade kommit lÄngt och blivit mycket bÀttre och ja det hade han sÄklart gjort ocksÄ. Men sen att se det dÀr som finns under ytan eÀr inte alltid lÀtt att se för alla.

Alla fall sÄ kom dagen det va dÄ johanna frÄgade mig om vi fortfarande va intresserade av att köpa honom, jag som satt kanske inte i den bÀsta ekonomiska situtaionen just dÄ men med hjÀlp av min förÀldrar sÄ blev han vÄran tillslut. Och jag À sÄ tacksam mot J.... som litade pÄ oss att vi kunde ge honom ett bra hem, en slutdestination i livet. Jag hoppas hon vet det<3

Jag Àr sÄ tacksam för min förÀldrar som alltid Àr dÀr och stÀller upp, utan er hade inte detta vart möjligt! Tack <3

Nu började vÄran riktiga resa ihop

Och hÀrfrifrÄn hÀnder en massa grejer

fortsÀttning följer...........


Likes

Comments

lĂ€ngtar sĂ„ till sommaren nu:) sĂ„ jag bjuder pĂ„ det hĂ€r hĂ€rliga klippet pĂ„ rozaro frĂ„n förra sommaren. 

man kan ju inte annat Ă€n att bli lycklig nĂ€r man fĂ„r ett sĂ„nt hĂ€r vĂ€lkomnande :) 

Likes

Comments

I början av förra Äret sÄ kan man sÀga att jag gick in i vÀggen, jag mÄdde inge vidare och jag blev sjukskriven i lite mer Àn tvÄ mÄnader sen började jag jobba 25% ett tag och sen mer och mer. Under denna period mÄlade jag ganska mycket, det va hÀsten, hunden och mycket mÄlning som gjorde att jag mÄdde mycket bÀttre, jag fann ro i att sitta och mÄla, att bara fÄ försvinna in e en anna vÀrld bara för en stund. Just under dessa stunder sÄ hade jag inte tid att fokusera pÄ min Ängest och jag mÄdde lite bÀttre.

Detta var en slags terapi för mig, jag Àngande ocksÄ tid för att försöka meditera och fokusera pÄ min andning. Alla lÀker vi pÄ olika sÀtt, men tror det Àr viktigt att under svÄra perioder i livet att man fokuserar pÄ det man tycker Àr roligt och blir glad av, och att man slÀpper pÄ alla mÄsten i livet för en stund och njuter av vad som finns just hÀr och nu! för om vi tÀnker efter sÄ har vi nog alla nÄgot som vi brinner för och Àlskar mer Àn nÄgot annat, för vad Àr egentligen mer viktigare?

viktigt Àr att man Àlskar sig sjÀlv och förstÄr att man Àr bra precis som man Àr!

jag Àr tacksam för att jag har en underbar familj, sambo och fina vÀnner som har stöttat mig nÀr jag mÄtt dÄligt, sen att jag har fantastiska individer som rozaro och alla andra hÀstar i hans flock som finns dÀr utan att döma, de Àlskar dig oavsett hur du mÄr eller kÀnner dig.

Och fina underbar Zivago, min lilla knasboll till hund, och max mina förÀldrars hund. Under den period som jag mÄdde psykist dÄligt sÄ va zivago vÀldigt nÀra mig vÀldigt ofta han lÄg gÀrna precis intill mig nÀr vi skulle sova, de Àr sÄ mycket mer medvetna om situationen Àn va man ibland kan förstÄ.

hade det inte varit för alla dessa sÄ hade jag nog inte kommit tillbaka sÄ fort som jag ÀndÄ gjort.

Ett Är senare och jag mÄr mycket bÀttre och Ängesten Àr inte sÄ ofta pÄ besök lÀngre och det Àr vÀldigt skönt! för ush och fy för Ängest.

sÄ hÀr kommer lite mer bilder av det jag mÄlat :) njut!

och glöm inte att konst ligger i betraktarens öga ;)


Min fina mamma och roz<3

denna blev en present till min mammas vÀnnina:)

jag bara Àlskar denna tavla :)

denna mÄlade jag specifikt till en person.

denna tavla blev en present till en av mina systrar

denna va den första tavlan jag mÄla nÀr jag mÄdde som sÀmst, denna gav jag till min fina mamma.

denna fick jag inte ge bort för min sambo:) han sjÀlv ville ha den, sÄ den fick hÀnga kvar hÀr hemma:)

Likes

Comments

zivago som Ă€r en blandning mellan tax och jĂ€mthund jag ni hör ju :) mycket jakt och fruktansvĂ€rd enveten indvid men samtidigt vĂ€rldens goaste hund. Han Ă€r nu 6 Ă„r och fylller 7 i oktober.  hĂ€r ser ni att bĂ€dda och busa i sĂ€ngen Ă€r hysterisk kul tycker lilleman som vi ocksĂ„ kallar honom:)

Likes

Comments

Jag tÀnker mig att jag fortsÀtter frÄn dÀr jag sluta i mitt förra inlÀgg, det var nÄgot med honom som fÀngslade mig ganska snabbt kanske va det att jag kÀnde att han behövde nÄgon som sÄg han för den han var och inte den han borde vara. Jag fick Àran att börja sköta om honom nÄgra dagar i veckan för att vÀnja han att hÀnder och borstar inte alltid behöver va nÄgot negativt utan nÄgot posetivt istÀllet! vad han vart med om, hans resa frÄn portugal till sverige och tillbaka igen, sen Äter igen hamna i sverige. detta kan jag bara tÀnka mig att det Àr en ganska jobbig resa, att aldrig riktigt veta vart man hör hemma.

Vart och nÀr filmen spelades in och under vilka omstÀndigheter vet jag inte riktigt, men jag har hört att han inte vart den mest lÀttridna hÀsten under denna period. Joakim NÀtterqvist som spelade huvudrollen i Arn filmerna har jag hört att han va ganska förtjust i just rozaro, ni som sett filmerna vet ocksÄ att han Àr inte den Ànda hÀsten i filmen, men han Àr nog den hÀsten som fÄtt mest uppmÀrksamhet efter filmen.

Hade vart kul att fÄ höra frÄn joakim om hans tid med rozaro i första filmen. det jag vet Àr bara va jag hört frÄn andra, exempelvis att han förmodligen blivit drogad pÄ nÄgot sÀtt under inspelning just för att man skulle kunna fÄ han lite lugnare. Jag som kÀnner honom och ni andra som har trÀffat honom vet hur han har varit, han har haft nerverna pÄ utsidan och vart svÄr riden, detta behöver inte betyda att han egentligen Àr det, utan att omstÀndigheterna i hans liv gjorde honom sÄ. Han en vÀldigt kÀnslig och medveten individ med ett stort hjÀrta.

Jag och roz som jag kallar honom började lÀra kÀnna varandra genom att jag började borsta honom och han fick lÀra kÀnna mig frÄn marken först, nÄgot jag inte tror han var van vid, mycket idag ska gÄ fort och ofta stÄr mest sjÀlva ridningen i centrum och man glömmer av att man faktist hÄller pÄ med, det Àr ju faktiskt en levande varelse med egna kÀnslor och egen vilja och istÀllet för att lyssna och se Àr det lÀttare att bara köra pÄ som vanligt. och sÄ förlorar man det allra viktigsta tilliten mellan hÀst och mÀnniska.

Oj kÀnns som jag svÀvar bort lite andra sidospÄr men men tillbaka till dÀr vi va. Rozaro blev köpt av J.... hon fick nys om honom pÄ nÄgot sÀtt och kunde inte lÄta bli att ta hem honom till sin gÄrd/ verksamhet, och vem hade kunnat motstÄ? oavsett hur svÄr han Àn va, sÄ Àr det fakttiskt inte det vanligaste att hitta en lustiano sÄ mörk som han Àr med en bra utbildnings nivÄ, de Àr sÀllsynta. Jag Àr sÄ tacksam att han hamna dÀr annars hade han aldrig vart vÄran idag!

J.... tÀnkte pÄ att han kan kanske kan bli en fin dressyrhÀst till henne sjÀlv och att ha i verksamheten, sen om det inte funkar sÄ fÄr han stanna dÀr ÀndÄ.

Hon ville verkligen inte att han skulle behöva flytta igen.

Jag fick alla fall Àran att va den första som fick rida han pÄ lektion, lite som en prov tur för att se hur det gick och hur han va, allt började förvÄnanasvÀrt lugnt han va som en dröm, tÀnk att lilla jag fick Àra att rida denna fina hÀst, det var nÄgot alldels speciellt. Sen hÀnde en sak och jag tror det var sÄ att en annan hÀst som va med pÄ lektionen kom upp lite för nÀra han i bak ock skrÀmde honom, dÀr började vÄran skentur runt runt runt i padocken, och sÄ klart tappade jag ena stigbygeln som dÄ dunkade han i sidan och det gjorde ju inte det hela bÀttre sÄklar, men nÀr jag vÀl fick lugnat ner honom till en lugnare gallop och tÀnkte nu va det slut, drog han igen och jag kunde inget mer Àn att hÀnga med, för att ta tag i tyglarna mer hade bara gjort honom mer Ànslig dÄ han Àr vÀldig kÀnslig i munnen, sÄ det var bara att hÄlla sig lugn och vÀnta ut det tills han hade lugnat ner sig. sen nÀr vi vÀl skrittade av ÀndÄ ganska lugnt efter vad som precis hade hÀnt sÄ sa jag till J..... att jag ÀndÄ inte blev avskrÀckt utan att jag gÀrna rider han igen. Om det inte innerst inne hade kÀnnt rÀtt sÄ hade jag aldrig kanske satt mig upp pÄ honom igen utan istÀllet kanske blivit rÀdd och tagit avstÄnd, men det kÀndes bara att detta Àr rÀtt och han och jag hade nÄgot som va vÀrt att satsa pÄ.

Och tur va vÀl det:) annars hade jag ju missat en av mina största kÀrlek i livet! förtutom min sambo sÄklart ;)

Denna hÀndelse gjorde ocksÄ att han inte gick med pÄ lektioner pÄ ett tag och jag fick den Àran att fÄ mer tid med honom sjÀlv och vi fick en chans att lÀra kÀnna varandra bÀttre.

Detta Àr va jag orkar skriva idag :) ha en fin kvÀll alla fina dÀrute <3


Likes

Comments

Efter att jag haft ett kort uppehÄll med hÀstar sÄ bestÀmde jag mig för att börja rida igen, en gÄng hÀst tjej alltid hÀst tjej eller va Àr det man brukar sÀga? :) att Äter igen sÀtta sig pÄ ridskola igen Àr och va inte min grej, men vi hitta ett litet mindre stÀlle ute i KungÀlv som precis skulle starta en liten mindre verksamhet med enbart lusitano och Pre ( iberiska hÀstar) ursprungligen frÄn Portugal/ spaninen. Detta tÀnkte vi att vi va tvungna att prova:) detta va nog för 6 Är sen om jag inte minns helt fel. Alla fall vi Äkte dit och vi föll direkt. Det va hÀr jag sÄg honom för första gÄngen, en vacker svart/ mörkbrun lusitano, ganska skygg och osÀker stod han intryckt mot vÀggen i boxen. Fina vackra hÀst, vad har du varit med om i ditt liv. Jag Àr glad att hon som har stallet dÀr han stod köpte honom och gav han en chans till ett annat liv. Min och hans resa ihop börjar hÀr! FortsÀttning följer

Likes

Comments