View tracker

I've been thinking for hours on end about small, but at the same time gigantic thoughts. What is life? What does it mean? Where does it lead us? What is the point of it? I usually start asking myself these questions after i have hit a milestone, or just when i'm laying in my room at night trying to sleep. Some of you might relate to this, that if we find something overwhelming we just tend to suppress it and leave it be. That's what I've been doing when these thoughts crossed my mind. I just suppress, suppress and suppress. I don't want to suppress anymore... i'm not going to accept that these questions are to deep for me to swim around in. 

What is life? Such a easy question to ask but the more you think about the answer to it, the harder it gets. Life has such a strong meaning to it, in the short version it's a word for the existence of people and animals... People came up with this word, a word that leads to questions that are still unsolved. Some believe that some form of god gave us life, that we are made from a  higher power.While some believe that at some point billions and billions of years ago chemistry (how atoms interact and make organisms) made the first reproducing creatures. That the origin of life somehow started by atoms interacting to form molecules, that started to interact to form things and "life". We know that everything is made out of molecules, so that's a interesting theory... but it unfortunately only leads to more questions. If this is the case then why did the atoms start to form things, why interact with other atoms, why then and where does the atoms come from? I'm not going to come up with my own theory, It's just that i find it unsettling not to have an answer, to such a innocent and fairly simple question to ask. The only thing i'm trying to say is that i really can't grasp on it, i mean no one 100% has so far. Even people that believe in a god does not really know outside of our knowledge, that's what believing means... to not 100% know but to think it's a certain way, to have faith.

But okey, we don't know how life started so... how do we know it isn't something bigger to it than what we think it means? Also what is the point of life, what are we supposed to do?

I see a cycle, we tend to put up these milestones... almost like small steps that give our life a meaning, we try and come up with reasons to keep on going kinda. An example so that you understand what i'm saying, lets say you're a kid. A kid who just feel like everything is so unfair, the adults get to make MY choices and i have to go to school... you usually say that ​you can't wait until you're older so you can do whatever you want!Then when you're finally grown up you find a new thing to focus on, maybe that dream job or ​that perfect apartment with a breathtaking view or maybe you just simply want to find that perfect person to settle down with. And after that? Kids, promotion, moving to a fancy house, traveling all over the world or get that "gym" body you're fantasizing about having. I believe the goals, the things we want are the thing that gives our life meaning. Without any goals or wants what's left? You may say there are people who lie in the "present" who do not think about the future. But they do to an extent. For example if i decide to live in the present from here on out then that itself is a goal... right? 

Life is a word that can be viewed in so many different ways and that can be discussed for days on end without leading to somewhere. I don't know when or if we will ever be able to answer all of the questions about life, although i think it should be discussed. It shouldn't be this overwhelming thought that we can't talk about because we suppress it. Life is us, it's everything so why don't take some time to discuss what this everything means to you? How do you view it and how does others view it? There's only one way to find out and that is by thinking and discussing with someone about it. It is your life so i can't force you, but what does that really mean... what does your life mean to you? 


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Leo och pappa kollar på sport under en vanlig dag hemma <3 <3

Pappa på sjukhuset efter första operationen, han försökte göra alla glada.

​Varje dag går jag runt och tänker på att jag inte har en pappa längre. Oftast gör det mig ledsen men ibland så skojar jag bara runt om det och skakar av tankarna. För jag vet att om jag skulle tillåta mig själv att få ha dessa tankar, skulle jag bryta ihop. När jag för två dagar sen gick och åkte skidor borta i gävle tyckte några från de yngre klasserna som satt bakom mig, att det skulle vara kul att sparka på sätet som jag satt på. Jag sa till dom att sluta men hade inte energi att bråka eller säga till en lärare. Jag hade nämligen varit vaken hela natten och gråtit och varit orolig. Varför jag var ledsen var för att jag hade aldrigt åkt skidor utan min pappa tidigare och det kändes som en dotter och far sak till mig. Killarna bakom sätet visste ju såklart inte detta och forsatte irritera mig då jag inte gav dem den respons dom ville få  av mig.  Hela resan var jag tyst och stirrade ut genom fönstret, magen vreds ju närmare vi kom och jag var riktigt orolig. När vi gick av bussen så slutade de irritera mig och började dra sin väg upp för backarna. Jag själv stannade på andra sidan av berget och hade tillslut väldigt roligt. När dagen väl slutade och alla satte sig i bussen igen bestämde jag mig för att sitta längre fram i bussen men killarna bara följde efter och satte sig bakom mig. De sparkade lite på sätet men inte lika mycket som förut, jag bestämde mig därför att det inte skulle skada att vila lite, resan var ju lixom 3,5 timmar lång. Men så vaknar jag hastigt av att något har rört mitt ansikte och det känns väldigt konstigt. Känslan är ovan så jag kunde därför inte först veta vad det var som hade hänt. Killarna bakom mig skrattar och vissa säger att ena killen gått för långt, dock kommer de andra killarna senare säga till han att göra det igen. Så jag kollar ut genom fönstret fortfarande ovetandes om vad de gjorde, sen hör jag killarna säga att han inte vågar göra det igen och känner hur killens hand slår till min högra sida av huvudet, helt chokad sitter jag där och undrar bara vad jag har gjort för att förtjäna att bli slagen. Tårar bildas men jag håller in dem så gott om möjligt, trycker ihop mig mot fönstret och försöker göra mig osynlig. Jag ville bara inte att en lärarna skulle märka något.  När jag kom hem så tänker jag på när jag var yngre och hur jag brukade springa in till pappas famn, berätta allt som hänt under dagen. Men idag var han inte där, magen vreds åter igen och jag gick och la mig.  Det var första gången jag märkte hur mycket jag håller in och hur mycket jag verkligen saknar dig pappa. Du var min klippa och min vän, ibland undrar jag hur jag inte ska falla till bitar utan dig. Jag älskar dig <3 <3 <3


Likes

Comments

View tracker

Bilder från volontär arbete i Los Angeles hos Dream Center där jag och konfa gruppen spenderade våra påsklovsdagar på det bästa sättet! Genom att ge mat, drika och filtar till hemlösa, städa gatorna, dela ut mat till folk som har ont om pengar och lyssna på folks tragiska historier. Bilden i mitten på vänster rad är från volontär arbete på migrationsverket i märsta <3.

Det mesta volontär arbetet gör jag med mina vänner från kyrkan, plus minus några andra vänner och bekanta. Kyrkan är de som har fixat det här underbara volontär arbetet som vi gör nästan varje söndag efter gudstjänsten. Vi går t.ex till Migrationsverket där vi delar ut fika, gosedjur och ibland varmare vinter jackor. Vi leker fotboll, pingis eller pysslar med barnen och tonåringarna. Lyssnar på de vuxnas historier och försöker hjälpa i alla olika sätt. Även fast vi inte alltid förstår varandra brukar vi lämna Migrationsverket med barn som ler och vuxna som är tacksamma över att ha fått någon att prata med. Det var dock ett tag sedan jag följde med Väsby volontär (som det heter) när vi gått till Migrationsverket. Men volontär arbete är något jag tycker är så viktigt och så kul! Människor överallt ifrån samlas och hjälper de som behöver en hand. De personerna som ständigt står mer händerna utsträckta och kan inget annat än att bara be att någon nån dag ska sträcka ut en hand till en medmänniska. Det bästa med att hjälpa till i olika volontär arbeten är människorna man möter, historierna man får höra och känslan av att man gör skillnad. Många tror att ungdomar inte riktigt har kommit ut ur sin "allt i världen handlar om mig" bubbla men det är fel! Alla kan hjälpa till! En gång i månaden eller varje dag, det spelar ingen roll! Ungdomar får ständigt höra att de är för unga eller att vi inte skulle förstå men det är något som tusentals av ungdomar varje dag visar motsatsen till. Ungdomar gör skillnad, vi är bra med barn, de flesta barn trivs mer med ungdomar än vuxna då vi inte ser lika stora och läskiga ut. Vi visar också mycket respekt och förståelse till de vuxna, som är super tacksamma över att få se sina barn le och skratta efter veckor på flykt då barnen ständigt gråtit eller varit knäppt tysta. 

Volontär arbete är för alla, oavsett ålder, vart du kommer ifrån eller religion. Alla kan klaga och se problemet men bara vissa agerar och försöker hjälpa. Vi är alla människor i sluten av dan, varför inte skippa en förmiddag på en lördag med partnern och eventuella barn och istället för att sitta hemma och skaka på huvudet när du ser hur många som drabbas av krig på tv:n ta med familjen till olika volontär arbeten för alla åldrar och hjälpa folk!

Det är okej om det inta alltid funkar men jag rekommenderar dig som aldrig jobbat volontärt att testa ut det några gånger. Om du sen fortfarande tycker att en dag hemma framför tv:n är något du hellre gör med din tid än volonär arbeten så är det helt okej!

Likes

Comments

My sister's and brother's kids^^


I love you, even though i don't know who you are, what you look like, what your name is or where you're from. I love you even though i'm only fifteen years of age. Why? Why do i love you? It's simple, you're my child and i'm your mom, what other reason do i need to love you? My heart is filled with love, the love i'll always have for you. I love my kid(s) unconditionally. My first gasp for air in the world i took for my children, so i one day could se them take their first breath.

I will dedicate my time for you, to make sure you're safe. I will raise you so that one day you can decide your future, i'm not making the choice for you. That's what i believe a mother's job is. To make sure her children are safe during their first part of life, and help them become what they want to be. To always support and love them, no matter their age or whether or not they live at home. I do not care if you don't end up a millionaire the only thing i care about is that you will have the choices and paths you need so you can decide where you want to go. 

My job as a mother never ends. My door always stays open in case your dream shatters. My shoulder will always be there if you need a hug or someone to cry against. My ears are always there to hear your words if you need to talk, even if you need someone to yell at. I won't judge you, nor blame you if you in the middle of hunting a dream decides to stop and go a different path. I would give you my last bit of cash if they would help you. I will never ask for something in return, execpt from you, living your own life. When the day comes and i die i want you to know that i tried my best to always make sure you would be okey without me, that you would be ready to live without me. That's my job. I love you and i forever will!


Likes

Comments