Vissa perioder i livet är tuffa, mitt har varit en resa mellan liv och död. Jag fick en diagnos för snart 3 år sedan som förändrat hela mitt liv. Det känns på något sätt som att vara nyfödd, som en helt ny människa, både fysiskt och psykiskt. Jag tränar hårt för att förbättra smärtorna i kroppen, samtidigt som jag stärker upp min kropp, för att få en chans om jag någon gång skulle få ett återfall. Min vision är att om kroppen är stark fysiskt så har jag en bättre chans att faktiskt överleva.

Jag vet inte om det är ett försvar, en handling från dödsångesten, jag vill inte dö, jag vill leva. Jag kommer nog alltid leva i den rädslan, att bli sjuk igen. Risken finns, samtidigt som jag faktiskt kanske får vara just den personen som får överleva. Läkaren sa, den största risken för återfall är inom 5 år, efter de minskar risken för varje år. Jag blir aldrig friskförklarad men jag räknar mig själv som "frisk"

Frisk med alla biverkningar, vilket kanske egentligen gör mig svag, fysiskt. Antihormonerna sitter på varenda led i kroppen, de smärtar men träningen ger mig smärtlindring. Träningen ger huvudet ett break i allt, att bara få fokusera på en enda sak. Slå tillbaka, jag vägrar att låta det definiera mig som person. Jag ska alltid slåss för mig själv!

Det finns inga garantier om vad som komma skall men de vi har, är här och Nu.

Don´t you ever come back!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

God morgon måndag.

Hade såklart svårt att sova igår bara för att jag skrev det inlägget, bara för att man säger det högt så är det verkligen så det blir :) Well.. I morse ville jag bara ligga kvar i sängen, aldrig gå upp men jag tog mig i kragen och satte mig vid mitt sminkbord, fixade håret och sminkade mig och nu sitter jag på jobbet. Efter jobbet ska jag hem, fixa lite hemma och sen ska jag träna, behöver ett rejält benpass idag. BURN baby BURN!

Framtiden för tillfället är lite skakig, kommer berätta mer om det längre fram men kan inte riktigt yttra mig ännu. Dock så vill jag gärna skriva om att det är tufft att komma tillbaka till en normal vardag. I will get there och jag är redo på riktigt och nu måste jag göra det som är bäst för mig...

Jag hoppas ni får en fantastisk måndag och vecka, sprid kärlek, kramas mycket och lev livet här och nu, det kommer inte i repris, sååå kör baaara köööör :D

Likes

Comments

Haft en underbar helg, lugn och skön. Dock väldigt, väldigt trött på morgonen både igår och idag. Har fortfarande biverkningar efter cellgifterna, smärtor i mina händer, i perioder är de hemska på nätterna så igår natt blev sömnen störd vilket gör att jag inte känner mig utvilad på morgonen. Inatt var de bättre så hoppas natten ska bli okej med. Vet inte varför jag är så trött, kroppen är tung och de känns som något pågår inuti.

Har känt på kvällarna de senaste att det har varit tungt att andas. Det kan vara ångest, jag vet inte men känns inte så. Har alltid svårt att somna när jag har det och det har inte varit ett problem. Tankarna är många just nu, dom är på framtiden. Vad jag vill, vart jag ska, hur jag ska tänka och göra framåt. Det finns saker som går att kontrollera men det är inte alltid enkelt att veta vad det är man vill göra. Jag vet att det löser sig, det för det alltid... Önska att jag kunde sätta mig på ett plan, få känna värmen på näsan och bara få låta solen värma hela mig. Det hade varit behövligt med en paus i vardagen, i snart 6 månader har jag kämpat efter min operation och just nu hade jag verkligen behövt ett break...

Well... Dreaming is free! God natt världen.

Likes

Comments

Ni vet den där känslan när man får ett genombrott, en slags befrielse, ni vet som om man äntligen har slagit sig fri. Igår var första dagen på väldigt länge där glädjen fick blomma upp. Denna veckan har varit tung, det har ni säkert märkt i mina inlägg men idag..... Idag är jag min mugg!

Det är nu tiden är här, det är nu tiden är min. Jag kan släppa och avsluta saker som jag inte längre behöver eller vill ha i mitt liv. Det är dags att fånga dagen, har inte orkat med meditationen nu i två dagar men har ändå lyssnat när jag lagt mig för att sova och kunnat somna av det.

Idag är det fredag och denna helgen ska jag bara slappa och ha en harmonisk och härlig helg med en person som betyder otroligt mycket för mig. MYYYYYYS!


Ha en underbar dag people och glöm inte, du är värd bra saker och det är okej att klappa sig själv på axeln. Du är värdefull, du är fin och unik på ditt egna sätt.

Kjaaaaam!

Längtar efter sol och värme, bilden är från Thailand förra året!

Likes

Comments

Kvällen var tuff igår och självklart är det så vissa dagar, konstigt vore de annars? Ibland känns det som att man hela tiden springer i motvind, försöker verkligen vara positiv men ibland förstår jag inte mig själv och den känslan är verkligen konstig? Om inte jag känner mig själv, hur ska andra kunna göra det då? Jag kämpar med mig själv varenda dag och det är en kamp jag aldrig kommer att ge upp.

Jag skrev tidigare om min operation som jag gjorde i mars, den skadade verkligen min kropp och jag har känt att jag är tillbaka på ruta 1 igen fysiskt. I morse när jag vaknade kände jag febern som steg och den gör det fortfarande dagligen men jag skippar tempen. Inte för att fly utan för att skippa fokusera på den, vad gör den för mig som är positivt? Tar jag inte den så ser jag heller inte siffrorna som står på den, flykt? Jag fokuserar på min framtid, jag lever här och nu, jag ordnar saker runtomkring mig för att skapa en bra miljö och harmoni. Igår skulle jag vila från gymmet men jag stod där och körde en pw på bandet i 40 minuter, I just had too....

Nu ska jag strax stänga av jobbdatorn, åka hem till en av mina vänner och umgås.

Livet är i ständig utveckling, vissa saker kan man förutspå andra inte. Jag är min egen chaufför och jag sitter vid ratten, tar besluten som är bra för mig och min framtid. Vissa dagar är bättre än andra och jag är tacksam, tacksam för det som jag faktiskt klarar av även om jag vill mer. Day by day, tiden är det viktigaste jag har, jag ger mig själv den och låter mig känna det som jag känner, släpper ut det som vill ut.


Ha en underbar torsdag. 


Hiss SELFIE ;D

Likes

Comments

Precis lagt mig i sängen, ögonen är trötta men hjärnan spinner. Jag är verkligen så glad och tacksam över livet och jag försöker vända det nu. Jag går på katastrof tänk hela tiden men har fått insikten och nu kan förändringen starta. Ibland är det bara svårt att sortera, vad är vad? Jag vill inget hellre än att leva här och nu, varje dag försöker jag höja mig själv genom att känna mig stolt över det jag gör.

Varför har jag blivit så kritisk? Är det pga min uppväxt, allt som hänt på vägen? Stora frågor, inga svar, det finns inga... Det bara är som det är.. Sätter på lugn musik, låter känslorna välla ur mig, försöker få huvudet att vila från all oljud, som tåg som rasar förbi, konstant. Mycket intryck, en massa nya funderingar, känslor... Blottad? Wow... Detta inlägget är väl genomtänkt... Livet är inte rosenrött, livet är varken svart eller vitt. Känslor kommer, känslor går, tankar återkommer ständigt.

Tar mitt förvirrade huvud och borrar in det i kudden, fosterställning, acceptans, rädsla....


I morgon är en annan dag.


Sometimes I just need this......

Likes

Comments

Skolbänken nästa 😎

Jag har ett mål, ett mål som jag en dag vill uppnå. En dröm som jag vill förverkliga på sikt, lång sikt.

Ha en bra dag!

Likes

Comments

Jag tänkte berätta om min operation jag gjorde i mars detta året. När jag fick veta att jag hade bröstcancer i december 2014 ville man ta bort hela mitt högra bröst. Det var såklart tufft som fan samtidigt som det som växte därinne var en tumör som hela tiden ökade. Om det kommer döda mig, ta BORT det. Jag var 29 år när jag gick igenom den operationen och det gick bra.


I mars detta året så gjorde jag en rekonstruktion, för att ni inte ska spy så ska jag berätta det med lite finare ord. Dom tog min mage och flyttade upp en våning :)

Jag kände verkligen att ÄNTLIGEN ska jag få bli hel igen, äntligen ska jag känna mig modig nog att kunna duscha på gymmet eller i simhallen. Jag har inte hamnat där riktigt än men jag vet att det kommer tillbaka igen, en dag.

Det som hände mig var att jag åkte på en massa komplikationer. Jag fick infektioner i olika slag, såren växte inte igen utan det kom hela tiden ut vätska. Jag gjorde operationen Diep Lambå på Sahlgrenska, en av deras större operationer. Jag kan säga att när jag vaknade på uppvaket efteråt så grät och skrek jag, smärtan var verkligen total. Eftersom operationen är väldigt omfattande och riskabel så ligger man första dygnet på intensiven pga propprisk m.m.m....

Väl uppe på avdelningen så är man fortsatt övervakad varje halvtimme i 2 dygn till. Som jag skrev så är det en riskabel operation som kan innefatta mycket komplikationer. Jag opererades på måndagen och började vakna till liv igen till helgen. Det krävdes stora mängder morfin för att jag skulle klara av det. Hade min egna morfinpump som jag kunde trycka på var 6 minut för att få smärtlindring.

Jag åkte in och ut på sjukhus t.om i början av Juni, jag tror jag gjorde 11 stycken CT för att min kropp visade på att något var fel. Fick göra olika undersökningar för att dom misstänkte pankreatit, infektioner, propp i både lungor/hjärta och buk. Jag kan säga såhär... Sen i Mars har livet varit fruktansvärt tungt fysiskt och självklart psykiskt men nu börjar det äntligen kännas mycket bättre. Är under utredning hos min bröstkirurg då jag får feber till och från, sen också att kroppen fortfarande är väldigt sliten.

Jag har dock börjat vakna till liv igen och jag börjar komma tillbaka till mig själv igen. Jag börjar se ljuset i tunneln, jag har kommit igång med träningen igen. Operationen gav mig självklart stora ärr, vilket har varit tufft med träningen för att vara säker på att jag inte skadar mig men nu känns de bra. Även om febertopparna kommer dagligen så känner jag att jag inte orkar bry mig. Det får vara så, det enda jag kan göra är att försöka stärka upp kroppen både mentalt och fysiskt.


Jag kollar på dom ibland, för att påminna mig själv om att det faktiskt blir bättre och bättre för varje dag som går. Jag gjorde operationen för att få känna mig hel och det börjar jag att göra nu när jag har kunnat sluta med all smärtlindring som jag haft i många månader.

Ett steg tillbaka till Livet - Check!

Likes

Comments

Eftersom jag ska iväg nu efter jobbet fick meditationen idag bli på min arbetsplats. Jag var rätt missnöjd med gårdagens meditation eftersom telefonen ringde och dörrklockan plinga. Idag la jag mig i massagestolen på jobbet och satte på en mental avslappning på storytel.


Det kändes bra idag, inga störningsmoment och jag slappnade av. Fusk med en massagestol kanske men oavsett så kunde jag känna lugnet en stund. Denna avslappningen var väldigt bra att lyssna på!

I made it.

Likes

Comments

Igår vällde känslorna ur mig, ångesten tog över och jag kände mig deppig. Jag kan inte svara på varför de blir så ibland men kanske är just för att jag blir mer medveten av min närvaro nu när jag ska meditera. Det är ju precis det som de ska göra så är nog helt normalt. Dock skrämmer känslorna mig men jag tänker också att det är okej samtidigt som det blir svårt att sortera vad som är vad.

Idag känns det iaf bättre, väldigt trött men ändå helt okej. Idag ska jag jobba sen blir det trix och fix med livet för att ordna med sånt som är as tråkigt men som måste göras.

Sitter och väntar just nu på Sahlgrenska, konstig känsla när det inte är jag själv jag är här för samtidigt skönt att få vara här för en av mina närmaste. Att få känna sig behövd och också få känna att jag får betyda mycket för andra som låter mig finnas här.

Ha en underbar tisdag och ta hand om varandra!

Likes

Comments