Jisses vad tiden bara rusar iväg. Och speciellt nu när mannen har semester och därav den dåliga uppdateringen här på bloggen. Kan börja med att tala om att i tisdags så blev Ebba äntligen av med gipset..

Sista bilden på Ebba och hennes gips, så detta var precis innan vi skulle åka. Hon var väldigt nervös och rädd för hur det skulle kännas. Men sköterskan inne på ortopeden var hur bra som helst och gick igenom varje steg med Ebba. Om vad dom skulle göra och hur det kunde kännas. Och det gick kanon...vips så var gipset av och sedan kom läkaren in för att känna och klämma lite på benet. Dom ville även se så hon kunde stå upp på foten vilket hon med kunde. Den senaste 1½ veckan innan har hon ju gått runt här hemma med gipset utan stöd. Nästan sprungit emellanåt, vilket var kanon sa läkaren. Idag är det torsdag och Ebba kan gå igen utan stöd. Första dan vi tog gipset så behövde hon stödet igen för det blev lite vingligt. Men nu haltar hon runt här utan stöd. Benet svullnar lite då och då, men det har vi fått förklaringen att det kan vara överansträngning och då ska hon upp med benet i högläge.

Dan efter vi tog gipset alltså igår så satt Ebba och Albin ute och ritade lite på uppfarten.

Idag har vi även haft min pappa här alltså barnens morfar. Vi har spelat in mördarfilmer haha. När jag var liten så spelade pappa, mamma, min bror och en kompis till min bror in massa mördarfilmer och mina barn fick se dom och efter det velat spela in egna med morfar. Ja jisses säger jag. Jag var med i en scen och jag kunde inte sluta skratta. Fast jag skulle inte skratta, jag skulle vara allvarlig. Får se om pappa lägger upp de på youtube för då ska jag länka den hit.

Wilma hon var polishund haha.

Hoppas ni har det bra, för det har vi i värmen.

massa kramar på er alla

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hej på er alla
Har inte hunnit uppdatera bloggen varken idag eller innan idag. Igår var vi nämligen på Ängelholms hembygsdpark och strosade runt och kollade på djur. Min pappa följde med oss också. Det var inte jätte mycket folk så vi tog det ganska lugnt. Efter det så bestämde vi oss för att åka till McDonalds för att äta. Det var så dyrt att äta i parken. Vi fick även ett tips innan vi åkte av min brors tjej. Hon tipsade om en godis affär som skulle ligga vid McDonalds. Så efter vi ätit så var vi ju bara tvungna att gå dit. Godisråtta som jag är haha. Vilken affär säger jag bara. Jisses med godis. Och billigt med. Vi va i himmelriket..haha. När vi kom hem tog vi en kopp kaffe hemma hos mamma och pappa så den dagen bara sprang iväg.

Idag har det mest blivit pyssel hemma med städ och sånt. Men jag fixade även på altanen och jag skulle gärna vilja höra vad ni tycker om detta med myggnätsgardinerna jag satt upp..så här blev det...

Vad tycker ni? Jag ska sy om dom lite så dom hänger ända ner till golvet med.

Hoppas ni mår bra och har det toppen..
kram på er

Likes

Comments

Idag har det bara varit en dag i lugnets tecken. Vi sov länge och njöt över att inte stressa upp utan tog det bara lugnt. Min pappa kom och tog med sig vår hund Wilma och äldsta sonen på promenad. Vi andra har städat lite och tvättat. Vi börjar även så smått komma in i rutiner mer Ebba. Hur vi gör vid alla moment med toa besök, duschning, trappan m.m. Så det känns väldigt skönt. Ebba har ju inte så jätte ont längre heller så hon vågar mer och mer. En nära vän till mig berättade att när hon var liten och bröt benet så lärde hon sig själv att ta sig ner för trappan genom att kasa ett steg i taget på rumpan. Detta ville Ebba prova häromdan och hon kom både upp och ner för trappan. Så det går framåt här. Allt tar bara lite längre tid i varje moment. Hon vågar även sätta ner foten nu när hon går med sitt beta stöd. Men i morgon vill hon testa kryckorna så det ska vi göra och se hur det går. Så sakta men säkert går det framåt. Vi har passerat halva tiden med så nu är det bara 2 veckor kvar. Man undrar hur hon kommer känna när hon tagit av gipset då hon är så rädd för allt nu hur kommer det
vara sen???

kram på er alla

Idag blev det även autograf skrivning på gipset. Men vi har några autografer kvar innan det är färdigt ..

Likes

Comments

Efter en natt med mycket vaket och en tidig morgon med Albin  (5:20 på morgonen) så bestämde vi oss för en liten utflykt till Boarp som ligger i Båstad. Vi åkte till lågprisladan i Boarp. Massa saker och till billigt pris. Mina föräldrar åkte med också och vi började med en fika först så vi var laddade för shopping. Morfar, mannen och barnen var typ färdiga på en kvart och jag och mamma gick och strosade länge och kollade på allt möjligt. Hittade massa saker som jag inte ens vet om vi behöver haha. Men det var en mysig dag men nu är jag sååå trött efter den tidiga morgonen och sen iväg flera timmar. Hoppas ni haft en bra dag.

kram på er

Lite av allt som köptes 😊

Likes

Comments

Vissa saker går man starkare ur och denna händelsen med dottern har fört mig och mannen ännu närmre än vad vi varit förut. Vi har alltid varit nära men måste säga att vi är ännu närmre varandra nu.
Vi träffades i ganska ung ålder, mannen han var 16 och jag 17. Det var en sådan hemma fest här i dalen där vi bor men jag hade spanat in han ett tag innan. Men på festen gjorde jag första movet haha. Sen efter det så visste några av hans kompisar att jag gillade honom och sen var vi hos en gemensam kompis och kollade på film och sen sa jag att jag var tvungen att gå hem då det inte var långt hemifrån oss. Då va det en kompis till mannen som sa att nä du ska inte gå Björn kan köra dig. Han hade epa på den tiden. hihi. Så det gjorde han och sen satt vi och pratade i typ 2 Tim i epan och sen när jag skulle gå in så böjde han sig fram och kysste mig. Sen fortsatte vi bara hålla på så ett tag utan att vi var tillsammans. Den 8 augusti 2002 så var det en fotbollsmatch här i dalen och då satt vi där ett stort kompisgäng och jag satt i Björns knä och en kompis till mig frågade Björn om vi var tillsammans och då svarade han jag vet inte och så frågade hon mig samma sak och jag sa med jag vet inte. Hon sa då att nu bestämmer jag att ni är tillsammans och sen den dagen har vi varit tillsammans. Ett år senare den 8 augusti 2003 förlovade vi oss bara 18 och 17 år gamla. 5 år senare föddes äldsta sonen och jag var bara 21 och Björn 20 år. 3 år efter det föddes dottern. 8:e augusti 2014 gifte vi oss då vi båda vill ha varandra livet ut och älskar varandra så otroligt mycket. Lite mer en 1 år efter det den 21:e augusti 2015 föddes yngste sonen.

Och nu sitter vi här och har varit tillsammans i 15 år i år och kärleken är starkare än någonsin just nu. Vi har gått igenom så mycket ihop med både roliga och härliga saker men även svåra och jobbiga. Jag älskar honom mer än någonsin och han kommer för alltid vara min.

Jag älskar dig Björn nu och för alltid ❤

Bilder från Robin är bebis fram till nu

Likes

Comments

Igår kollade vi på filmen Bad moms och den satte huvudet på spiken genom hela filmen. Dom gjorde såklart en överdriven version av hur verkligheten är. I dagens samhälle så känns det som man måste vara perfekt i alla lägen annars är man en så fruktansvärt dålig mamma. Man ska träna, äta hälsosamt, får inte ge barnen godis eller läsk, dom ska ha 1000 aktiviteter, dom måste bete sig som änglar 24 Tim om dygnet, man får absolut inte äta skräpmat, man måste vara 100% aktiv i barnens liv och allt som hör till med föräldramöten osv. Man får helt enkelt inte göra några fel för då är man ingen bra förälder. Och jag tillhör tydligen kategorin dålig mamma enligt vissa.  Mina barn gör massor med fel och det är meningen enligt mig för dom är barn och dom håller på att lära sig vad som är rätt och fel. Det är egentligen en livslång lektion att lära sig allt om vad som är rätt och fel. Men jag försöker allt jag kan för att lära mina barn hur man beter sig. Man får tydligen inte heller försvara sina barn och då har jag aldrig sagt att jag försvarar deras beteende utan har dom gjort fel så får dom banne mig veta det. Men man kan försvara sina barn utan att försvara deras handlingar.Det tror jag alla i grund och botten gör. Att någon sen som inte känner mig talar om för mig hur jag är det kan göra mig så vansinnig. Då känner jag bara ehhh ursäkta?? Att prata lite löst med mig med några gånger gör verkligen inte heller att man känner mig. Så att någon som inte känner mig talar om för MIG hur jag är det gör mig galen. Det är så fruktansvärt lätt att kritisera andra människor men inte lika lätt att se hur man själv beter sig. Och jag gör massor av fel som mamma det är jag fullt  medveten om. Jag tror ingen gör rätt egentligen för vad är rätt och vad är fel? Jag är även fullt medveten om att mina barn gör massor av fel och om man inte gör dessa fel så lär man sig heller inget. Det är av felen vi lär oss göra rätt. Men ha fan inga förutfattade meningar om oss och kom fan inte och tala om vem jag är för det vet jag nog bäst själv!!.

Blev lite argt inlägg idag men mycket känslor som ligger och pyr så det var skönt att få ur mig.

kram på er

Likes

Comments


VARNING FÖR STARKA BILDER!!!!!


Ja nu har det gått en vecka sedan olyckan och jag börjar finna ett annat lugn. Så nu kan jag nog ta och berätta vad som hänt. Det var förra måndagen och vi hade haft en toppen dag, Robin hade varit på läger och jag, Ebba och Albin hade varit hemma och haft mys då det var första dagen på sommarlovet. Mannen kom hem och vi bestämde oss för att åka ner och ta ett dopp i sjön. Vi var där kanske 1 timme och badade och hade skoj. Vi åkte hem och duschade för att sedan äta kvällsmat. Efter kvällsmaten så gick jag ut för att röka och barnen följde med för att hoppa studsmatta.

Bara så ni vet detta är så fruktansvärt att gå igenom detta i huvudet igen. Tårarna rinner redan.

Men iallafall, jag stod där i några sekunder och tittar på barnen som hoppar och Ebba skulle då landa på knäna tänkte hon. Robin gjorde ett hopp samtidigt så därför hamnade Ebba fel och fick benet på något sätt under sig. Både jag och Robin hör ett knak ljud och sen en halv sekund efter det Ebbas gallskrik som jag aldrig kommer glömma. Det gick rakt igenom ryggmärgen på mig. Jag rusar fram och ser Ebba i ögonen att detta inte var bra. Det var precis som om hon öppnade upp ögonen och släppte in mig för att visa smärtan. Kan inte förklara det men hon fick speciella ögon. Det var smärta och skräck i ögonen. Jag skriker på mannen som kommer utrusande och tar henne och bär in henne. Vi tittar på foten och ser att vi måste till akuten nu. Jag hinner knappt tänka nått innan mannen slängt sig i bilen med Ebba. Jag letade upp Robin som står och storgråter för att han tyckte det var hans fel. Tog nog 20 min att lugna honom och försöka förklara att det inte var hans fel utan det var en olycka. Samtidigt har jag Albin i famnen som också skriker men det gör han alltid när någon slår sig. Grannen ropar med att dom kan ta barnen om jag ville med. Men kunde förklara att Albin kan vi inte lämna bort då han inte klarar av nya människor och Björn hade redan åkt.

Efter det ringde jag mamma och storgrät så hon fick lugna mig då hon inte hörde vad jag sa. Vid detta läge var jag typ hysterisk och nära panik. Men hon lyckades lugna mig efter många om och men. Uppe på akuten fick Ebba ganska snabbt morfin men sedan var det lång vänte tid. Men innan kvällen var slut så hade hon fått ett tillfälligt gips och lite Alvedon. Jag själv sov ingenting den natten. Låg vaken hela natten och va ledsen. På tisdagen så sövdes hon för att rätta till frakturen hon hade och det gick bra och sen nytt gips på det. Dom fick sova en natt till på lasarettet. Men vi var och hälsade på henne och mannen på eftermiddagen. Men då va hon som ett spöke och var alldeles matt. Dom sa att man kunde bli det efter en narkos. Efter jag fick träffa henne och krama och pussa henne lite så kändes det lite bättre. Hade varken ätit eller sovit på ett dygn så kroppen började sägs ifrån lite. Vi köpte med mat hem och jag kunde peta i mig lite men inte speciellt mycket. Kunde heller inte sova den natten fast jag var helt slut.

På onsdagen fick dom äntligen komma hem och det var så skönt att få hem henne igen. Jag tror aldrig jag och Ebba har pussats och kramats så mycket någonsin som då. Både Ebba och jag hade längtat efter varandra.

Nu har det gått en vecka och hon börjar sakta men säkert blivit bättre i benet. På 2 dagar nu så har hon inte behövt någon Alvedon och hon börjar så smått att känna efter hur det känns med benet i olika lägen.
Jag har mått så dåligt över detta och jag känner sådan skuld till att jag inte kunde skydda henne från detta. Känns som det är min roll som mamma att skydda henne från allt ont. Jag känner mig som en misslyckad mamma.....

VARNING FÖR STARKA BILDER!!!!!!!

Vi börjar nu se den normala Ebba igen. Hon rullar runt här och hittar på små bus och har blivit sitt vanliga tokiga jag igen och det är så härligt att se.

Älskar dig så Ebba...min underbara älskade knasiga och tokiga dotter...

Likes

Comments

Förlåt min älskade dotter för att jag lät det hända dig. Jag är ju mamma till dig, jag ska ju skydda dig från allt ont och så inget händer dig. Jag känner mig som en misslyckad mamma som inte klarat av det. Jag har varken sovit eller ätit av oro för dig. Hade jag kunnat ta din smärta så hade jag gjort det 1000 ggr om. Hade jag kunnat spola tillbaka tiden hade jag gjort det 1000 ggr om med. Jag har aldrig gråtit så mycket i mitt liv som jag gjort dessa 2 dagar. Tårarna rinner bara jag tänker på dig. Jag tänker på dig hela tiden. Jag känner sådan skuld. Det är mitt fel det här. Det skulle aldrig fått hända. Förlåt mig min älskade underbara dotter.....Förlåt....

Likes

Comments

Ofta är det så för många att insidan slåss med utsidan. Både utseendemässigt och hur andra ser på en. Jag säger ofta att man ska få vara som man själv vill och ingen ska någonsin säga nått annat. Man ska älska sig för den man är. Jag själv slåss ofta med dom tankarna. Jag försöker acceptera den jag är men ofta är det svårt. När man inte tycker om vad man ser när man tittar i spegeln är det svårt att älska sig själv. Ibland gör jag det och ibland tycker jag att jag är äcklig. Jag vet att det är svårt att ha en kropp som man hade när man var ung och innan man varit gravid 3 gånger men jag vill så väldigt mycket ha den där kroppen igen. Jag tror mitt dåliga självförtroende kommer från först och främst min skoltid då jag blev mobbad för hur jag såg ut och min längd. Ibland kallades jag dvärgen och ibland kallades jag en alien. Jag fick höra daligen att jag var kort. Så det är klart det sätter spår. När man även sen blev utmobbad från ett jobb så sätter det också djupa spår även fast det inte handlade om hur jag såg ut. Det handlade bara om att jag var jag och mig skulle man trycka så långt ner man bara kan. Så jag har mycket som gör att jag står där och tittar i speglen och blir äcklad av vad jag ser. Men en låt som har börjat peppa mig på sista tiden är denna...

Jag tok älskar denna låt. Den får mig att må så mycket bättre...


hoppas ni gillar den med

kram på er

Likes

Comments

Idag passade jag och Albin på att baka bullar medans barnen var i skolan och det regnade ute. Albin hjälpte till med allt, är dock lite rädd det kom aningens mycket socker i en av omgångar bullar då Albin hjälpte till att hälla socker...

Efter man bakat så får man givetvis provsmaka och Albin gav tummen upp... Eftersom han även ville ha fler så tar jag det som gott betyg.

Kram på er

Likes

Comments