Header

Idag blev det en tur över med färjan från Skarfabakki till Videy Island. Underbart väder, fina vandringsleder, god matsäck och intressanta ruiner. Vad mer kan jag begära? Jag gick runt hela ön och besteg duktigt alla höjder. Fin utsikt över Mount Esja och Snaefellsnes.

//Emmy

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Tack fina Josefine Tuvesson, för att du följde med och fotograferade oss! Du lyckades fånga glädjen som både vi och hästarna kände ute på stubben! Som Sandra sa, något att titta tillbaka på i vinter när sommaren känns långt långt borta. Och för mig finns det inget bättre än att dundra fram i galopp över en stubbåker. Att känna hur hästen lägger i en ännu högre växel när man hejar på den med rösten.

Delad glädje är dubbel glädje och här vet jag inte vem som hade roligast, häst eller ryttare. Särskilt när Jonta fick komma ut en sväng efter de här små pållarna! Där kan vi snacka om att explodera fram över åkern i pur glädje. Och ändå så lyhörd och fin, svårt att tro att den damen är arton år... ;)

Men Finna var också otroligt fin! Det är kul att hon har blivit så stark i tölten och med lite draghjälp kommer hon igång ordentligt i galoppen också. Det vill säga när tävlingsinstinkten sätter igång! Hör hon någon komma närmare bakifrån så lägger hon i en ännu högre växel (när jag trodde hon redan gick för fullt).

Jag är också stolt över mig själv, som utmanade min gamla rädsla - att tappa kontrollen om hästen skulle dra iväg. Och att ta galopp där ute på Jonta, som kändes lite som en explosiv bomb var inget självklart beslut. Men jag är otroligt glad att jag vågade (även om det krävdes några volter ibland för att stanna/minska tempot).

Här kommer det lite fina foton på Finna och Fighter <3

//Emmy :)

Fotograf: Josefine Tuvesson

Likes

Comments

Jag sitter på tåget upp till förträffen i Stockholm. På fredagmorgon landar jag i Keflavik redo för nästa äventyr. Det är äntligen dags. Dags för scoutlägret Mootet med 5627 scouter från 95 olika länder. Jag har med mig kameran och det här kommer bli ett minne för livet! Vi ses om sexton dagar igen.

Likes

Comments

Det var ett tag sen jag bloggade nu. Ibland bara flyter allting på med jobb, stallet och kompisar. Tiden räcker inte alltid till. Men jag hade en fantastisk helg i Göteborg tillsammans med Jonna för två helger sen. Den där perfekta pausen i vardagen med lite storstadspuls (även om vi båda enades om att det var skönt att se öppna fält igen, när vi var hemma).

Jonna sprang Göteborgsvarvet, vilket inte jag gjorde. Jag var däremot en duktig hejaklack. Som visserligen gick vilse och missade målgången ;) Vi hade i alla fall en fantastisk helg, med utgång på kvällen med goda drinkar och skumma människor. Här kommer lite bilder från Göteborg.

//Emmy :)

Likes

Comments

Nästan i alla fall. Flygbiljetten är bokad och i slutet av Augusti bär det av till Eldhestar igen! :) Och innan dess ska jag dit en vända i slutet av Juli, för att delta i scoutlägret Mootet. 😊

Likes

Comments

Det var ett tag sen jag bloggade nu. Allting har bara flutit på med jobb och jag har inte heller ridit så mycket. Ridskolan känns inte så kul längre nu när Toy inte är där och därför har det inte blivit så mycket lektionsridning där på sistone. Men nu händer det grejor i vårvädret!

Jag har fått rida Jossans fina Fabbe några gånger. En så otroligt känslig och lyhörd häst. Jag har också ridit ett par gånger på en söt Islänning vid namn Fina. Ägaren som har fyra hästar ville ha lite ridsällskap och än så länge känns det riktigt bra! En islänning på tio år, en 18 årig Frieser/Nordsvensk korsning, en lite yngre Frieserkorsning och en högdräktig shettis. En underbar blandning av hästar! Det kändes lite som när Fjolka och Tusjka var unga och vi galopperade fram i naturen! :)

Fotograf: Josefine Tuvesson

Likes

Comments

Jag hoppas att just ni som inte är hästintresserade stannar upp och läser det här. För vi som är insatta och brinner för hästsporten, vi har redan reagerat. För många av er andra så är det här någonting som kommer dra förbi och ni kanske tycker vi överreagerar. Jag talar självklart om Jerringpriset.

I år gick Jerringpriset till hoppryttaren Peder Fredriksson. Peder tog silver i OS och han var den enda ryttaren, som var felfri genom hela OS. Vilket för oss som är inbitna hästmänniskor är en enorm bedrift. En bedrift som bara har genomförts en gång tidigare, år 1928. MEN jag tänker inte sitta här och säga att Peder är en mer värdig vinnare än någon annan - för olika sporter går inte att jämföra på ett rättvist sätt. Jag tänker inte sjunka till den låga nivå, som har pågått efter Idrottsgalan. Där Anna Friberg på expressen skrev "det känns bara som ett dåligt skämt" och även pratade om en röstkupp. (För det är tydligen helt ofattbart att Peder skulle kunna vinna på hederlig väg).

Det jag undrar är varför kommer den här diskussionen just nu? Varför var det just nu som Jacob Hård kände att han behövde sitta i SVT Opinion och argumentera för att döpa om Jerringpriset till ett popularitetspris? Hade det blivit så om Stenson eller Sjöström vunnit? Hur kommer det sig att det alltid blir en sådan här uppståndelse när vi i hästsporten tar plats? Vi har 2012 då Rolf Göran Bengtsson vann Jerringpriset. Av sportjournalisen Lasse Arnell blev han kallad "Hästskötare Bengtsson". Arnell undrade också "Rolf-Göran Bengtsson - vem fan är det?" och hävdade att det var hästen som förtjänade priset. (Något han senare fick äta upp när han själv testade på att rida).

Peder fick liknande kommentarer av boxaren Mikaela Laurén - "Jag vet inte ens vem den där ryttaren är". Hon kallade hans vinst en skandal och hästfolket för en sekt. Men det är inte våra elitryttares fel att teve och tidningar inte tar sig besväret att rapportera och hålla sig uppdaterade. Hästsverige vet vem Peder Fredriksson är även om inte ni andra gör det. Vilket märktes tydligt i SVT Opinion där programledaren, som ska vara påläst om ämnet, helt hade missat att Rolf-Göran Bengtsson vann det största man kan vinna inom hästsporten förra året - The Global Champion Tour.

Det är inte heller våra elitryttares fel att ridsporten inte är något värd i Sverige. Här är det en "tjejsport", som inte är värd att rapportera om trots att det är en av våra största sporter. Vem har inte fått höra en kommentar i stil med "När du skaffar pojkvän kommer du sluta med hästar". Vem skulle få för sig att säga detsamma till en kille som spelar fotboll? Hästen är inte ett substitut för vår eventuella framtida pojkvän punkt slut.

Och snälla ni, sitt inte och säg att det är hästen som gör hela jobbet. Det är ett djur på flera hundra kilo med en egen vilja. Vi hade inte klarat oss utan hästarna, och Peder tackar sin All-In i tacktalet, men den gör inte jobbet själv. Testa själva så kan jag lova er att ni ändrar åsikt. Arnell var inte så kaxig när han väl var uppe på hästryggen. Kan vi inte istället ge Peder den respekt han förtjänar, för ridning är ingen lätt sport och beundra det otroliga samspelet mellan häst och ryttare.

För vi i hästvärlden är trötta på att bli undanknuffade till ett litet hörn. Vi är redo att ta den plats som vi förtjänar precis som alla andra sporter. Ni kan försöka stoppa oss, men precis som Peder säger i sitt tacktal angående vinsten "Det visar hur handlingskraftig ridsportsverige är. Vi är vana att arbeta riktigt hårt för att få det vi vill ha". Och det vi vill ha nu, det är den respekt vi förtjänar.

/Emmy

Likes

Comments

Det är inte lätt att säga hejdå till en häst. Oavsett om det är på grund av sjukdom, ålder eller att man går in i ett nytt skede i livet. En del hästar kommer in i ens liv av en lycklig slump och stannar där i flera år. Som Fjolka och Tusjka gjorde för mig, för lite mer än åtta år sedan. Andra hästar som Pascal kommer in i ens liv för två terminer och det är redan förutbestämt att det är tiden man får tillsammans. Det finns också hästar som Toy. Helt plötsligt var han hästen jag önskade varje lektion. Jag vet inte när det hände, men helt plötsligt var det bara så.

Oavsett så är det aldrig kul när det tar slut. Fast jag visste det med Pascal innan, så var det inte lätt. När jag efter slutexaminationen insåg att det här var sista gången så kändes det som ett slag mot magen. Jag klarade knappt av att hälsa på honom innan jag åkte till Island. Och den hårdaste smällen av dem alla, Tusjka. Hon försvann så oväntat och plötsligt. Och finaste Fjolkan, som inte är någon ungdom längre. Det är inte lätt att tvingas inse att tiden när vi galopperade barbacka och rejsade över åkrarna är förbi. Men jag tänker njuta av tiden vi har kvar oavsett om det rör sig om månader eller (förhoppningsvis) år.

Men jag tror att varje avslut leder till en ny början, även om vi inte kan se det just då. Det gäller bara att vara öppen för möjligheterna och leva i nuet. Njuta av det som är just nu, här idag. Tillsammans med Fjolka går det två nya bushästar, Fliss och Ville, som redan sprider mycket glädje. Och jag hemkommen från Island har varit och testat ett fullblod vid namn Lejonkungen två gånger. Inget är helt bestämt ännu, men kanske ska jag få rida honom två tre gånger i veckan. Det är en otroligt fin häst, som jag kan lära mig mycket på. Jag saknar Pascal, men nu får jag chansen att träffa en ny häst.

//Emmy


Likes

Comments

Förra veckan åkte jag upp till Uppsala, för att hälsa på Moa som studerar där uppe. Det blev allt från mysiga filmkvällar, shopping och galna restaurangbesök till ett besök i kyrkan där kantorn spelade lite skräckfilmsaktig musik. Inte alls creepy så där på kvällen..

Det blev också ett par turer ner till Stockholm som bjöd på god mat, shopping och underbart väder. Och Skansen såklart. Jag har inte varit där sen jag var liten, men det var riktigt mysigt. Eller ja, alla djuren och kräldjuren (särskilt kräldjuren) kanske inte hamnar just i "mysiga kategorin".. Jag rörde faktiskt en chilensk fågelspindel i klapp och kram hörnan ;) Det krävdes mycket mod, men jag gjorde det och jag tror jag själv blev mest förvånad över min bedrift ;)

I skymningen så såg vi både två vargar, en järv och flera lodjur, som vågat sig fram. Och vi ska inte glömma den frustande galopperande Bisonoxen eller de söta sälarna. Och söta men lite läskiga apor, i alla fall när de visar sig vara lösa ovanför ens huvud.

Här kommer lite bilder och innan jag tackar för mig, så måste jag bara säga - grattis Peder till Jerringpriset!

//Emmy :)

Likes

Comments

Det var många fina hästar på Island, men ingen kan ta Fjolkas plats i mitt hjärta. Igår var första gången jag träffade henne sen jag kom hem. Som jag saknat den lilla damen plus att jag fick stifta bekantskap med två nya små buspållar - Ville och Fliss.

Det var jobbigare än jag trodde att det skulle vara att åka dit utan att mötas av Tusjka i hagen. Fastän de har gått ett tag sen hon gick bort så hör hon alltid ihop med Fjolka i mitt huvud. Och jag tror det blev mer verkligt när jag gick in till Fjolka och Tusjka inte var där helt enkelt. Det är tur att inget tröstar så bra som tre kelsjuka små pållar, som vill ha uppmärksamhet ;)

Det är konstigt att vara hemma igen och inte rida flera timmar varje dag. Men jag var och provred en häst i söndags, så kanske får jag rida lite mer än jag gör just nu. Det var en 17 årig fullblodsvalack där ägaren behövde hjälp två tre gånger i veckan. Jag ska ut dit igen i mellandagarna så får vi se hur det går!

//Emmy

Likes

Comments