Header
View tracker

Ännu en oförglömlig upplevelse här på Island. Jökulsárlón var otroligt vackert och det blev en lång men händelserik dag. Kvart över åtta blev jag upphämtad av bussen och den första biten kunde vi njuta av soluppgången, som gick upp tillsammans med både Eyafjallajökull och Hekla i fjärran. Vi stannade också till vid vattenfallet Skogarfoss och där gick det att skymta en regnbåge. Och vid Islands största lavafält.

Lunchpausen intog jag under en klarblå himmel med både mäktiga glaciärer och berg i fjärran. Jag kände att jag gjorde en god insats när jag övertalade mitt japanska sällskap att det inte alls var för kallt att sitta ute. Jag menar hallå, hur ofta har vi sådant här väder i november månad på Island. Och mackorna smakar godare ute i det fria, så det så ;)

Väl framme vid Jökulsárlón så fick jag än en gång uppleva en av Islands mest magnifika platser. Det blev både en båttur ut i lagunen och en vacker promenad (med mycket fotograferande såklart).

Som avslut besökte vi vattenfallet Seljalandsfoss i mörkret på vägen hem. Jag har varit där förut, men med en stjärnklar himmel. Jag säger bara wow. Synd att det var lite svårt att fånga på bild, men jag gjorde ett försök i alla fall.

Imorgon ska jag lära mig isländska, får se hur det går ;)

//Emmy :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Åka jeep är häftigt i sig. Att göra det uppe i höglandet med bra sällskap och strålande väder (medan det spöregnade i Reykjavik och på gården..) - det är en otrolig upplevelse! Naturen var lika magnifik som vanligt och som jag sa efter Kjölur - höglandet är något alldeles särskilt!

Det var nästan en privattur, jag och en person till. Och så guiden då såklart. En skojfrisk snubbe, som gasade in i vattensamlingarna samtidigt som han skrek "film film!" Jag tänker inte kalla det vattenpölar, för det var rejält med vatten över hela vägen på sina ställen. Och vattnet stänkte över hela jeepen. Vi mötte en del galna turister, som körde där på egen hand i en vanlig bil. Eller några och några, snarare samma bil tre gånger ;) För det gick ganska långsamt fram för dem. Och de ska tilläggas att de såg ganska nervösa ut ;)

I Landmannalaugar badade vi en naturlig varm å, som man säger - ta alltid med badkläder vart du än ska på Island. Du vet aldrig var du hittar en varm källa. Jag vill tillbaka hit nästa år på sommaren och hika! De turerna är över för säsongen tyvärr. Men jeep det var inte dumt det heller! Vi kunde dessutom köra upp riktigt nära vulkanen Hekla, det var mäktigt. Men blåsigt. Varje gång vi vill ur bilen för att fotografera så fick vi vänta tills jeepen var parkerad rätt, annars kunde dörrarna flyga av i blåsten...

Här kommer "lite bilder". Och den böjda skylten, den ser ut som den gör för att folk kör in i den på vintern när den täcks av snö...

//Emmy :)


Likes

Comments

View tracker

så känner jag mig ganska slut i huvudet, men inte fysiskt konstigt nog. Lite skillnad mot i början när jag var helt slut i både rygg, mage och ben efter varje dag. Men det var en härlig dag, ingen storm som igår. Lyckligtvis så var jag ledig igår. Det spöregnade och blåste full storm hela dagen. Min plan var först att åka till The Glacier lagun, men den blev inställd. Så jag låg faktiskt och läste uppkrupen i en soffa hela dagen.

Idag blev det andra grejer. Jag hämtade flocken i kolmörker, blåst och ösregn. Nu när det är så "få" hästar hemma så gör vi det en och en. Många av hästarna har åkt på semester så nu har vi runt hundratrettio hästar hemma på gården. Perfekt sätt att lära känna en ny häst, tycker ni inte? Rida ut ensam en kolmörk morgon när vinden viner och regnet piskar en i ansiktet. Gerpla var en riktig trevlig liten dam och bekväm dessutom.

Efter det så guidade jag The hotspring tour. Ganska kallt och en stor grupp, men kul att guida på Titur och allt flöt på smidigt. Efter lunch blev det ännu en tur på två och en halv timme fast ner till stranddynorna den här gången med en betydligt mindre grupp. Blev händelserikt då sista hästen snubblade och det var tydligen livsfarligt så alla mina gästers hästar far iväg i galopp... Men ingen ramlade av och de kunde istället skratta åt det komiska i det hela.

Väl tillbaka från den turen så var det bara att byta häst till fina Maoni och hinna ikapp en entimmarstur. En stor skolgrupp från USA. Det blev en lång och ganska intensiv dag, men jag trivs riktigt bra. Och det kan inte bli för mycket ridning!

//Emmy :)

Likes

Comments

Och lämna det här härliga gänget? Alla nya vänner jag har fått. Gemenskapen på kvällarna. Mysiga roadtrips och galna nätter på nattklubbar. Alla skratt vi delar över krävande och tokiga gäster. Jag ska inte hem än på ett tag och tur är väl det. Jag kommer alltid bära med mig minnena av sommarkvällarna där vi sjöng och dansade runt elden. Filmkvällarna med krånglande internet. Ridturerna i den fantastiska isländska naturen. Långturen genom höglandet.

Den här resan är något av det bästa jag har gjort.

//Emmy

Likes

Comments

I måndags så blev det ännu en wow upplevelse i form av magnifik natur. Den här gången blev det en roadtrip till vackra Snaefellsnes tillsammans med Meja, Johannes och Abi. Vi hade riktigt kul och det blev många fina bilder. Köra runt med egen bil, det är verkligen det bästa sättet att resa här på Island (förutom det uppenbara då - från hästryggen). Ska ni hit så hyr hellre bil och skippa bussresorna!

Några av platserna vi stannade på var kyrkan Budir, vattenfallet Kirkjufellsfoss och en naturlig varm källa. Det var verkligen bara ett hål rätt ner i marken. Så det var tur att det inte var så välkännt för det rymdes precis fem stycken där i. Trångt men mysigt! ;) Vädret var dessutom helt otroligt. Efter förra veckan började jag fundera på om det skulle bli mer sol...

I alla fall så kommer det här lite bilder från vackra Snaefellsnes. Utan filter och redigering, även om man kunde tro annat ;)

//Emmy :)

Likes

Comments

Man lever bara en gång. Och nej det var inte kul att gå upp och jobba efter tre timmars sömn. Men att dansa hela natten på baren Frón i Selfoss - det var inte dumt alls!

Om det är sånt ös i Sellfoss, hur är det då i Reykjavik en lördagnatt? Det hoppas jag ta reda på innan jag åker hem ;)

När jag kom hem vid halv fyra så var det norrsken på himlen! Så vackert! Men nu är jag trött. Imorgon blir det Snaefellsnes med Meja. Hyra bil och ut och uppleva mer av Islands magnifika natur. Jag uppdaterar er med bilder därifrån sen! Tills vidare så kommer här lite bilder från igår med mig, Wibke och Benedikte.

//Emmy :)

Likes

Comments

Jag har äntligen fått tillgång till lite bilder från Best of, som jag var guide på för några veckor sen. Det är en fyrdagarstur där vi kommer tillbaka till anläggningen varje kväll. Maradalur, hästarnas dal var utan tvekan höjdpunkten. Men att rida med utsikt över sjön Thingvellir, på stranden och uppe i Reykjadalur är inte dumt det heller. Så här kommer det lite vackra bilder. Titta och njut!

//Emmy :)

Likes

Comments

På sex dagar red jag 240 km. Jag red fjorton olika hästar. Jag reste med en flock lösa hästar. Jag tog mig fram genom höglandet . Jag såg magnifik natur. Red genom natur, som är onåbar utan häst. Det här var en resa för livet. Något av det bästa jag har upplevt.

Vi var arton gäster och fyra guider. Men tro inte att vi reste med bara 22 hästar. Nej 59 stycken hästar. De som inte reds sprang lösa med oss, oftast där de skulle. Vi red två till tre olika hästar varje dag och aldrig samma häst två gånger. Det var bara inför sista dagen, som vi fick önska en häst. Hästarna var otroligt fina. Mina favoriter var Vidur, Rhodir och Staoli (med reservationer för felstavningar). Vidur var en fux, som hade riktig Power i tölten. Rhodir var också en fux, men mer snabb och mjuk. Staoli var en häftig häst, även om han bara travade när underlaget blev stenigt. Så mycket energi och otroligt behaglig tölt.

Naturen var magisk. Att rida uppe i höglandet var något av det häftigaste jag varit med om. Det går inte att beskriva på ett rättvist sätt, kargt och stenigt. Föreställ er att ni befinner er i Sagan om ringen. Frodo uppe i vakttornet tillsammans med Merri, Pippin och Sam. Det är nog det närmaste jag kommer. Höglandet behöver helt enkelt upplevas in real life.

Två av dagarna fanns det inte änns någon plats där Dagmar, kocken, kunde möta upp oss med lunch. Vi var inte tillgängliga för bilar. Annars hade vi det riktigt lyxigt. Inte tal om någon macka nerpackad och halvt mosad i en sadelväska. Nej kocken mötte upp oss med matvagnen på lämpligt ställe. Andra dagen så hade hon dukat upp plättar, färdiga smörgåsar, varm tomatsoppa, kakor, torkad frukt, nötter och schoklad. Och det bara fortsatte på det viset så klaga det kan man inte.

Boendet under veckan går inte heller att klaga på. Två nätter spenderade vi i mer vandrahemsliknande boende och så tre nätter i enkla men mysiga stugor. Jag föredrog de mysiga stugorna. Min favorit var Fremstaver, som vi övernattade i andra natten. Den hade ingen elektricitet så min resedagbok skrev jag i ljuset från stearinljus. Litet kök, våningsängar och sovloft. Faktiskt två vattentoaletter utanför stugan. (Stort plus, vattentoaletter på alla boendena).

Men alla stugorna hade sin charm. I Arbudir köpte jag en underbar handstickad isländsk tröja med hästmönster. Hveravellir var trångt, men hade en naturlig hot pot att bada i precis utanför. Och det blev mer gemenskap i de små stugorna. Vi sjöng tillsammans, lyssnade på huvudguiden Nonnis olika berättelser. Dansade linedance. I Hveravellir tog Nonni med oss till en naturlig grotta där han berättade historien om en laglös, som användt sig av den.

Jag hade en helt underbar långtur och jag tycker verkligen att alla borde ta chansen och uppleva en långtur på Island. Det var inte billigt, men det var värt det. Och det var så välplanerat. Gästerna anländer kvällen innan och lär känna varandra över en middag på hotellet. Därefter gavs det en powerpointpresentation. Beskrivning av turen och landskapet. Säkerhetsregler.

Dagen därpå fick vi en kort introduktion innan vi fick prova våra hästar i paddocken med tipps av guiderna. Efter en lätt lunch på hotellet började själva turen. Jag tyckte också att det var kul att vi inte bara splittrades efter sista ridetappen. Istället ingick det en till övernattning inne i Reykjavik och vi åt på restaurang tillsammans under kvällen.

Under den här turen skapade jag  minnen, som jag kommer bära med mig för resten av mitt liv. Här kommer "lite" bilder. Titta och njut ;)

/Emmy

Likes

Comments

Det här är inte lätt att skriva, men jag vill göra det. Dels för att det på något sätt blir mitt sätt att säga farväl, här från Island. Men först och främst för att hon var en av de finaste hästarna jag har träffat. Hon kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta och mitt i all sorgen så känner jag mig tacksam. Tacksam för att jag har fått chansen att möta en så fin häst och för alla underbara minnen som hon har gett mig.

Tårarna rinner nerför mina kinder när jag sitter här och skriver det här och tänker tillbaka. Hon var den första hästen, som jag vågade galoppera barbacka på. Det var utanför Gunilla och Mickes. Jag kommer ihåg att Gunilla tyckte jag var galen, men jag ramlade inte av. Hon hade en så mjuk galopp, perfekt för ändamålet. Snabb var hon också. Ibland när hon drog på i tölt eller galopp så hade inte Fjolka en chans att hänga med.

För något år sedan så galopperade jag och Sandra ute på stubbåkern utanför Malins. Vilken energi och det gick undan kan jag säga. Och ändå, inga problem med att stanna för det var hon. På henne vågade jag gasa på, för hon hade min tillit. Och första året på gymnasiet så åkte jag och Amanda ut där varje vecka och red i höstmörkret. Trots att det var kolmörkt på vägen hem så gick hon så lugnt och tryggt varje gång. Och vi hade tävling i vem som kunde sitta längst i damsadel barbacka. Med den manken och lite spetsiga ryggen så var det som att sitta uppe på en smal kant och balansera.

Jag minns en vinter när jag red barbacka på henne. Då kände hon doften av sockerbetorna under snön och klev rätt ut i åkern med mig. Problemet var att det fanns ett snötäckt dike så hon stod helt plötsligt med snö upp till magen. Hon såg så förvånad ut och vi kiknade av skratt allihop.

Hon var en riktig skogsmaskin, som tog sig fram överallt. Utan att sakta ner... Jag tror det var i våras jag och Malin gav oss ut på en halvt igenvuxen skogsstig där det låg träd, grenar överallt och vissa var ganska högt över marken. Jag red barbacka på Tusjka och hon var helt galen. Hon sänkte inte tempot utan bara plöjde igenom alltihop i riktig snabb skritt. (Med mig hängandes runt halsen). Och den damen skulle föreställa vara 24 år gammal?!

Men förr eller senare så kommer åldern ikapp tyvärr. Igårkväll så fick jag veta att Tusjka hade hittats död ute på sommarbetet. Hon var pigg in i det sista och jag känner att jag inte var beredd på det här. Det var henne och Fjolka jag lärde mig rida på. Elva år gammal för åtta år sedan mötte jag henne för första gången. Hon har skänkt mig så otroligt mycket glädje under de här åtta åren och oavsett hur många hästar jag träffar eller skaffar i framtiden så kommer hon alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Det känns så overkligt och tufft att tänka att jag aldrig mer kommer gå fram till henne och lägga min kind mot hennes hals. Aldrig mer dra in hennes speciella Tusjkadoft eller uppleva hennes magiska tölt. Ingenting varar för evigt, men jag vet att alla våra stunder tillsammans väger upp för smärtan jag känner nu.

Tack för de här åren vi hade tillsammans, jag älskar dig så mycket. Fina lilla Tusjkan, nu springer du på Trappalandas evigt gröna ängar. <3

Likes

Comments

Det blev en weekendresa med Nordjobb förra helgen och vi har besökt platser, som bokstavligen talat tar andan ur en. Kan det bli vackrare än så här? Anledningen till att jag alltid har velat besöka Island är naturen. Jag har alltid hört att den ska vara otrolig och efter den här helgen så säger jag bara: "alla borde komma hit och uppleva det här någon gång i sitt liv".

Lördagen började med en tur till Njals museum. Jag hade faktiskt ett svagt minne från litteraturhistorien i skolan. De berömda isländska sagorna. Det var intressant och vi passade på att spexa till det lite med utklädnad ;)

Efter en snabb lunch så blev det för min del ett kärt återbesök med vattenfallet Skogarfoss. den här gången hade jag dessutom kommit ihåg att ladda systemkameran så det blev lite bättre kvalitet på bilderna. Vi hade dessutom tid att gå hela vägen upp - där fick jag dagens motion! ;)

Nästa stopp var Reynisfjara. Den svarta lavasanden och de mäktiga vågorna. Otroligt vackert och det gör sig bra på bild. Dock så får man se upp. Det är många som har drunknat där, eftersom vågorna och strömmarna är så otroligt starka...

Nästa stopp var boendet, som var någon slags ungdomsgård tror jag. Ganska mysigt faktiskt och förutom diverse kortspel och lekar så blev det riktig bergsbestigning (kändes det som i alla fall). Till middag fick vi riktig traditionell isländsk hemmagjord lammsoppa.

​Dag två började med, svimma inte nu, havregrynsgröt. Ja jag Emmy Thorfalk åt frivilligt havregrynsgröt till frukost - till och med två portioner. Visserligen var den lite sötare än vanlig med äppelmos och äppel i men ändå ;)

Första stoppet för dagen var Fjardargljufur. En sagolik plats, som tog andan ur en (både med sin skönhet och sina branta stup).

Efter det så stannade vi till på Islands största lavafält, ja faktiskt världens största lavafält. Det blev lite häftiga bilder där också innan det blev en lunchpaus. Ännu ett kärt återseende för min del då vi åt vid foten till glaciären Solheimajökull. Som sista stopp besökte vi vattenfallet Seljalandsfoss.

​Det var en underbar helg, med magnifik natur och nya härliga kompisar från norden. Många skåningar faktiskt ;) Ni ska veta att jag har kämpat för att ladda upp de här bilderna! Tekniken vill inte alltid som jag ;)

//Emmy :)

Likes

Comments