Header

Nästan i alla fall. Flygbiljetten är bokad och i slutet av Augusti bär det av till Eldhestar igen! :) Och innan dess ska jag dit en vända i slutet av Juli, för att delta i scoutlägret Mootet. 😊

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det var ett tag sen jag bloggade nu. Allting har bara flutit på med jobb och jag har inte heller ridit så mycket. Ridskolan känns inte så kul längre nu när Toy inte är där och därför har det inte blivit så mycket lektionsridning där på sistone. Men nu händer det grejor i vårvädret!

Jag har fått rida Jossans fina Fabbe några gånger. En så otroligt känslig och lyhörd häst. Jag har också ridit ett par gånger på en söt Islänning vid namn Fina. Ägaren som har fyra hästar ville ha lite ridsällskap och än så länge känns det riktigt bra! En islänning på tio år, en 18 årig Frieser/Nordsvensk korsning, en lite yngre Frieserkorsning och en högdräktig shettis. En underbar blandning av hästar! Det kändes lite som när Fjolka och Tusjka var unga och vi galopperade fram i naturen! :)

Fotograf: Josefine Tuvesson

Likes

Comments

Jag hoppas att just ni som inte är hästintresserade stannar upp och läser det här. För vi som är insatta och brinner för hästsporten, vi har redan reagerat. För många av er andra så är det här någonting som kommer dra förbi och ni kanske tycker vi överreagerar. Jag talar självklart om Jerringpriset.

I år gick Jerringpriset till hoppryttaren Peder Fredriksson. Peder tog silver i OS och han var den enda ryttaren, som var felfri genom hela OS. Vilket för oss som är inbitna hästmänniskor är en enorm bedrift. En bedrift som bara har genomförts en gång tidigare, år 1928. MEN jag tänker inte sitta här och säga att Peder är en mer värdig vinnare än någon annan - för olika sporter går inte att jämföra på ett rättvist sätt. Jag tänker inte sjunka till den låga nivå, som har pågått efter Idrottsgalan. Där Anna Friberg på expressen skrev "det känns bara som ett dåligt skämt" och även pratade om en röstkupp. (För det är tydligen helt ofattbart att Peder skulle kunna vinna på hederlig väg).

Det jag undrar är varför kommer den här diskussionen just nu? Varför var det just nu som Jacob Hård kände att han behövde sitta i SVT Opinion och argumentera för att döpa om Jerringpriset till ett popularitetspris? Hade det blivit så om Stenson eller Sjöström vunnit? Hur kommer det sig att det alltid blir en sådan här uppståndelse när vi i hästsporten tar plats? Vi har 2012 då Rolf Göran Bengtsson vann Jerringpriset. Av sportjournalisen Lasse Arnell blev han kallad "Hästskötare Bengtsson". Arnell undrade också "Rolf-Göran Bengtsson - vem fan är det?" och hävdade att det var hästen som förtjänade priset. (Något han senare fick äta upp när han själv testade på att rida).

Peder fick liknande kommentarer av boxaren Mikaela Laurén - "Jag vet inte ens vem den där ryttaren är". Hon kallade hans vinst en skandal och hästfolket för en sekt. Men det är inte våra elitryttares fel att teve och tidningar inte tar sig besväret att rapportera och hålla sig uppdaterade. Hästsverige vet vem Peder Fredriksson är även om inte ni andra gör det. Vilket märktes tydligt i SVT Opinion där programledaren, som ska vara påläst om ämnet, helt hade missat att Rolf-Göran Bengtsson vann det största man kan vinna inom hästsporten förra året - The Global Champion Tour.

Det är inte heller våra elitryttares fel att ridsporten inte är något värd i Sverige. Här är det en "tjejsport", som inte är värd att rapportera om trots att det är en av våra största sporter. Vem har inte fått höra en kommentar i stil med "När du skaffar pojkvän kommer du sluta med hästar". Vem skulle få för sig att säga detsamma till en kille som spelar fotboll? Hästen är inte ett substitut för vår eventuella framtida pojkvän punkt slut.

Och snälla ni, sitt inte och säg att det är hästen som gör hela jobbet. Det är ett djur på flera hundra kilo med en egen vilja. Vi hade inte klarat oss utan hästarna, och Peder tackar sin All-In i tacktalet, men den gör inte jobbet själv. Testa själva så kan jag lova er att ni ändrar åsikt. Arnell var inte så kaxig när han väl var uppe på hästryggen. Kan vi inte istället ge Peder den respekt han förtjänar, för ridning är ingen lätt sport och beundra det otroliga samspelet mellan häst och ryttare.

För vi i hästvärlden är trötta på att bli undanknuffade till ett litet hörn. Vi är redo att ta den plats som vi förtjänar precis som alla andra sporter. Ni kan försöka stoppa oss, men precis som Peder säger i sitt tacktal angående vinsten "Det visar hur handlingskraftig ridsportsverige är. Vi är vana att arbeta riktigt hårt för att få det vi vill ha". Och det vi vill ha nu, det är den respekt vi förtjänar.

/Emmy

Likes

Comments

Det är inte lätt att säga hejdå till en häst. Oavsett om det är på grund av sjukdom, ålder eller att man går in i ett nytt skede i livet. En del hästar kommer in i ens liv av en lycklig slump och stannar där i flera år. Som Fjolka och Tusjka gjorde för mig, för lite mer än åtta år sedan. Andra hästar som Pascal kommer in i ens liv för två terminer och det är redan förutbestämt att det är tiden man får tillsammans. Det finns också hästar som Toy. Helt plötsligt var han hästen jag önskade varje lektion. Jag vet inte när det hände, men helt plötsligt var det bara så.

Oavsett så är det aldrig kul när det tar slut. Fast jag visste det med Pascal innan, så var det inte lätt. När jag efter slutexaminationen insåg att det här var sista gången så kändes det som ett slag mot magen. Jag klarade knappt av att hälsa på honom innan jag åkte till Island. Och den hårdaste smällen av dem alla, Tusjka. Hon försvann så oväntat och plötsligt. Och finaste Fjolkan, som inte är någon ungdom längre. Det är inte lätt att tvingas inse att tiden när vi galopperade barbacka och rejsade över åkrarna är förbi. Men jag tänker njuta av tiden vi har kvar oavsett om det rör sig om månader eller (förhoppningsvis) år.

Men jag tror att varje avslut leder till en ny början, även om vi inte kan se det just då. Det gäller bara att vara öppen för möjligheterna och leva i nuet. Njuta av det som är just nu, här idag. Tillsammans med Fjolka går det två nya bushästar, Fliss och Ville, som redan sprider mycket glädje. Och jag hemkommen från Island har varit och testat ett fullblod vid namn Lejonkungen två gånger. Inget är helt bestämt ännu, men kanske ska jag få rida honom två tre gånger i veckan. Det är en otroligt fin häst, som jag kan lära mig mycket på. Jag saknar Pascal, men nu får jag chansen att träffa en ny häst.

//Emmy


Likes

Comments

Förra veckan åkte jag upp till Uppsala, för att hälsa på Moa som studerar där uppe. Det blev allt från mysiga filmkvällar, shopping och galna restaurangbesök till ett besök i kyrkan där kantorn spelade lite skräckfilmsaktig musik. Inte alls creepy så där på kvällen..

Det blev också ett par turer ner till Stockholm som bjöd på god mat, shopping och underbart väder. Och Skansen såklart. Jag har inte varit där sen jag var liten, men det var riktigt mysigt. Eller ja, alla djuren och kräldjuren (särskilt kräldjuren) kanske inte hamnar just i "mysiga kategorin".. Jag rörde faktiskt en chilensk fågelspindel i klapp och kram hörnan ;) Det krävdes mycket mod, men jag gjorde det och jag tror jag själv blev mest förvånad över min bedrift ;)

I skymningen så såg vi både två vargar, en järv och flera lodjur, som vågat sig fram. Och vi ska inte glömma den frustande galopperande Bisonoxen eller de söta sälarna. Och söta men lite läskiga apor, i alla fall när de visar sig vara lösa ovanför ens huvud.

Här kommer lite bilder och innan jag tackar för mig, så måste jag bara säga - grattis Peder till Jerringpriset!

//Emmy :)

Likes

Comments

Det var många fina hästar på Island, men ingen kan ta Fjolkas plats i mitt hjärta. Igår var första gången jag träffade henne sen jag kom hem. Som jag saknat den lilla damen plus att jag fick stifta bekantskap med två nya små buspållar - Ville och Fliss.

Det var jobbigare än jag trodde att det skulle vara att åka dit utan att mötas av Tusjka i hagen. Fastän de har gått ett tag sen hon gick bort så hör hon alltid ihop med Fjolka i mitt huvud. Och jag tror det blev mer verkligt när jag gick in till Fjolka och Tusjka inte var där helt enkelt. Det är tur att inget tröstar så bra som tre kelsjuka små pållar, som vill ha uppmärksamhet ;)

Det är konstigt att vara hemma igen och inte rida flera timmar varje dag. Men jag var och provred en häst i söndags, så kanske får jag rida lite mer än jag gör just nu. Det var en 17 årig fullblodsvalack där ägaren behövde hjälp två tre gånger i veckan. Jag ska ut dit igen i mellandagarna så får vi se hur det går!

//Emmy

Likes

Comments

Ännu en oförglömlig upplevelse här på Island. Jökulsárlón var otroligt vackert och det blev en lång men händelserik dag. Kvart över åtta blev jag upphämtad av bussen och den första biten kunde vi njuta av soluppgången, som gick upp tillsammans med både Eyafjallajökull och Hekla i fjärran. Vi stannade också till vid vattenfallet Skogarfoss och där gick det att skymta en regnbåge. Och vid Islands största lavafält.

Lunchpausen intog jag under en klarblå himmel med både mäktiga glaciärer och berg i fjärran. Jag kände att jag gjorde en god insats när jag övertalade mitt japanska sällskap att det inte alls var för kallt att sitta ute. Jag menar hallå, hur ofta har vi sådant här väder i november månad på Island. Och mackorna smakar godare ute i det fria, så det så ;)

Väl framme vid Jökulsárlón så fick jag än en gång uppleva en av Islands mest magnifika platser. Det blev både en båttur ut i lagunen och en vacker promenad (med mycket fotograferande såklart).

Som avslut besökte vi vattenfallet Seljalandsfoss i mörkret på vägen hem. Jag har varit där förut, men med en stjärnklar himmel. Jag säger bara wow. Synd att det var lite svårt att fånga på bild, men jag gjorde ett försök i alla fall.

Imorgon ska jag lära mig isländska, får se hur det går ;)

//Emmy :)

Likes

Comments

Åka jeep är häftigt i sig. Att göra det uppe i höglandet med bra sällskap och strålande väder (medan det spöregnade i Reykjavik och på gården..) - det är en otrolig upplevelse! Naturen var lika magnifik som vanligt och som jag sa efter Kjölur - höglandet är något alldeles särskilt!

Det var nästan en privattur, jag och en person till. Och så guiden då såklart. En skojfrisk snubbe, som gasade in i vattensamlingarna samtidigt som han skrek "film film!" Jag tänker inte kalla det vattenpölar, för det var rejält med vatten över hela vägen på sina ställen. Och vattnet stänkte över hela jeepen. Vi mötte en del galna turister, som körde där på egen hand i en vanlig bil. Eller några och några, snarare samma bil tre gånger ;) För det gick ganska långsamt fram för dem. Och de ska tilläggas att de såg ganska nervösa ut ;)

I Landmannalaugar badade vi en naturlig varm å, som man säger - ta alltid med badkläder vart du än ska på Island. Du vet aldrig var du hittar en varm källa. Jag vill tillbaka hit nästa år på sommaren och hika! De turerna är över för säsongen tyvärr. Men jeep det var inte dumt det heller! Vi kunde dessutom köra upp riktigt nära vulkanen Hekla, det var mäktigt. Men blåsigt. Varje gång vi vill ur bilen för att fotografera så fick vi vänta tills jeepen var parkerad rätt, annars kunde dörrarna flyga av i blåsten...

Här kommer "lite bilder". Och den böjda skylten, den ser ut som den gör för att folk kör in i den på vintern när den täcks av snö...

//Emmy :)


Likes

Comments

så känner jag mig ganska slut i huvudet, men inte fysiskt konstigt nog. Lite skillnad mot i början när jag var helt slut i både rygg, mage och ben efter varje dag. Men det var en härlig dag, ingen storm som igår. Lyckligtvis så var jag ledig igår. Det spöregnade och blåste full storm hela dagen. Min plan var först att åka till The Glacier lagun, men den blev inställd. Så jag låg faktiskt och läste uppkrupen i en soffa hela dagen.

Idag blev det andra grejer. Jag hämtade flocken i kolmörker, blåst och ösregn. Nu när det är så "få" hästar hemma så gör vi det en och en. Många av hästarna har åkt på semester så nu har vi runt hundratrettio hästar hemma på gården. Perfekt sätt att lära känna en ny häst, tycker ni inte? Rida ut ensam en kolmörk morgon när vinden viner och regnet piskar en i ansiktet. Gerpla var en riktig trevlig liten dam och bekväm dessutom.

Efter det så guidade jag The hotspring tour. Ganska kallt och en stor grupp, men kul att guida på Titur och allt flöt på smidigt. Efter lunch blev det ännu en tur på två och en halv timme fast ner till stranddynorna den här gången med en betydligt mindre grupp. Blev händelserikt då sista hästen snubblade och det var tydligen livsfarligt så alla mina gästers hästar far iväg i galopp... Men ingen ramlade av och de kunde istället skratta åt det komiska i det hela.

Väl tillbaka från den turen så var det bara att byta häst till fina Maoni och hinna ikapp en entimmarstur. En stor skolgrupp från USA. Det blev en lång och ganska intensiv dag, men jag trivs riktigt bra. Och det kan inte bli för mycket ridning!

//Emmy :)

Likes

Comments

Och lämna det här härliga gänget? Alla nya vänner jag har fått. Gemenskapen på kvällarna. Mysiga roadtrips och galna nätter på nattklubbar. Alla skratt vi delar över krävande och tokiga gäster. Jag ska inte hem än på ett tag och tur är väl det. Jag kommer alltid bära med mig minnena av sommarkvällarna där vi sjöng och dansade runt elden. Filmkvällarna med krånglande internet. Ridturerna i den fantastiska isländska naturen. Långturen genom höglandet.

Den här resan är något av det bästa jag har gjort.

//Emmy

Likes

Comments