Elsie 0-6 månader
Elsie har hunnit bli tre månader! Tiden har verkligen sprungit iväg den sista tiden, vi har ju dessutom flyttat! Men mer om det i ett annat inlägg, nu ska jag berätta om Elsies utveckling 😃


  • Runt tre månader var det som att vi fick en helt ny bebis, från att ganska ofta skrika till att mestadels skratta eller prata (idag började hon däremot bli lite mer kinkig igen och vi tror att hon börjar komma in i utvecklingsfas 4)
  • Hon sover i sin säng hela natten! De flesta nätterna vaknar hon för mat 1-2 gånger, istället för att ha kvar henne i vår säng efter första amningen så lägger vi tillbaka henne i sin säng och vi alla sover mycket bättre.
  • Hon är mycket mer självständig än förut, hon kan ligga i sitt babygym en lång stund och prata med sina leksaker och som nämnt så sover hon själv, detta är en stor vändning och det betyder att jag i lugn och ro kan äta både frukost, lunch och middag, UTAN att ha bebis liggandes vid bröstet samtidigt.
  • Helt plötsligt en dag så tog hon bort amningsnappen och började äta utan den - vilken stor skillnad det blev! Tidigare kunde hon ligga och äta i en timme, pausa en halvtimme för att sedan äta en timme igen, som ni förstår blev det inte mycket tid över till annat än amning och det var ju faktiskt himla krångligt om vi var iväg att sätta på amningsnappen och sedan vara fast en lång stund. Nu äter hon på 10-15 minuter ungefär varannan timme, det är guld! Mätt och nöjd bebis och en mycket nöjd mamma.
  • Hon har rullat runt från mage till rygg och rygg till mage några gånger, att rulla från rygg till mage och sen inte komma tillbaka är inte en hit ska jag tala om 😉
  • Hon vill stoppa allt i munnen, hennes händer är där nonstop och det händer att hon klöks och även spyr ibland, är det inte sina egna händer så är det den personens som håller henne eller någon leksak.
  • Hon älskar att titta på sig själv i spegeln, leka titt-ut och att kolla på sin mamma och pappa om vi t.ex. städar eller lagar mat.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Elsie 0-6 månader, Vardag

Jag är ju bortskämd med att min Jonathan oftast jobbar kväll på vardagar, vilket innebär att jag är hemma själv med Elsie väldigt sällan! På helger och vardagskvällar träffar vi nästan alltid någon. Idag däremot jobbar J 9-18 och den första frågan jag ställde mig när jag och Elsie vaknade vid 8 var, jaha vad ska vi göra idag då? Det har varit suuupermysigt faktiskt och Elsie har varit glad hela morgonen. Vid 11 började hon bli lite trött och i vanliga fall brukar vi gå ut med vagnen på förmiddagen, men idag ÖSREGNAR det, så jag var faktiskt inte alls sugen. Då blev det helt plötsligt en utmaning att få Elsie att somna inomhus utan vagnen.

Det tog ett tag men till min förvåning så somnade utan problem. Inget gråt eller gnäll och nu sover hon så gott i soffan. Jag la bara ner henne och först låg hon och tittade upp i luften i kanske en halvtimme, sen bara blundade hon och somnade.

Det är väl nu jag egentligen också borde passa på att vila. Men vi flyttar ju nästa fredag! Så jag har fixat med adressändring och allt sånt där skittråkigt man måste göra.. För övrigt är jag proffs på att skjuta upp saker, vilket inte går ihop bra med mitt kontrollbehov. Blir så stressad när jag inte gör saker i tid eller har 100% koll på läget. Jag kan få ont i magen väldigt snabbt av sådan stress. Nu har det dessutom varit alldeles för mycket att hålla koll på och komma ihåg för min förvirrade amnings-/nyfödd-/sömnbristhjärna. Skriv en kom ihåg-lista kanske ni tänker, ja men då ska jag först komma ihåg att göra det också 😉 Nu känns det iallafall väldigt skönt att några saker är fixade inför flytten.

Finns det något finare och sötare än bebisar som sover?

Likes

Comments

Förlossningen med Elsie

Elsie är född tisdagen 11/7-17 klockan 21.07. Redan på fredagskvällen innan så förstod vi att nu är det snart dags, jag hade mycket mer sammandragningar än tidigare som sedan fortsatte hela lördagen. På förmiddagen på lördagen tog jag ett långt bad och det var verkligen avslappnande och skönt. Sammandragningarna fortsatte men det var ingenting som kändes eller gjorde ont. Natten till söndagen började värkarna kännas lite mer, ungefär varje halvtimme kom dem och jag vaknade varenda gång. Vi förstod ju att det ännu inte var riktigt på gång eftersom värkarna inte var täta, det var mest frustrerande för jag ville bara sova. Det hände inget mer och värkarna började avta på kvällen.

Natten till måndagen började det likadant, onda värkar ungefär varje halvtimme och jag fick ingen sömn denna natten heller. Nu hade jag inte sovit sen natten till lördag och jag var så himla trött. Vi ringde in till förlossningen och vi fick åka in för en kontroll. Jag hade öppnats en centimeter och fick en sovdos så jag skulle få sova några timmar.

På kvällen på måndagen var det lugnare igen, men nu hade jag iallafall fått lite energi efter att fått sova några timmar. Vi gick ut på en ganska lång promenad och köpte energidricka och kakor att ta med till förlossningen när det väl var dags. Jag gick och la mig och sov flera timmar utan att vakna av några värkar, men vid 02.00 vaknade jag och äntligen var det på gång på riktigt!

Jag kämpade på med värkarna här hemma till 12 på tisdagen. Jonathan ville verkligen att vi skulle åka in och jag sa hela morgonen "vi väntar lite till, jag vill inte riskera att vi ska bli hemskickade". Till slut gick jag med på att åka in till förlossningen för jag kände att det var nog dags att få lite smärtlindring.

När vi kom in till förlossningen runt lunchtid var jag öppen ca 4 cm och vi fick stanna! Jag började att ta en dusch och satt där i nästan en timme, det var skönt men svårt vid varje värk, jag var rädd att jag skulle dra ner hela duschen från väggen 😂 Efter duschen testade jag lustgasen, vi började med lägsta effekt men det hjälpte ändå för jag tyckte det var mycket lättare att koncentrera mig på andningen med den. Jag skickade iväg Jonathan för att köpa en vattenflaska som var lättare att dricka ur och under tiden så ringde jag och pratade FaceTime med mamma, så vid denna tiden hade jag inte speciellt ont direkt.

Efter ett tag tog barnmorskan hål på hinnorna och herregud vad mycket vatten det kom, magen kändes helt mjuk och tom och jag kunde knappt tro att det var någon bebis där inne för magen blev så mycket mindre. Efter hand fick jag trappa upp lustgasen och till slut kände jag att jag ville nog ha lite mer smärtlindring. Eftersom jag tog blodförtunnande sprutor behövdes ett blodvärde tas för att se att blodet inte var för tunt för att ge mig EDA (ryggmärgsbedövning), allt såg bra ut och vi väntade bara på att en läkare skulle komma. Efter någon timme kom läkaren och han ville inte alls ge mig någon EDA, tyvärr tyckte han inte att proverna var tillräckligt bra. Nu hade jag ganska ont av värkarna och var rätt så väck av lustgasen, jag förstod ändå att jag inte skulle få någon bedövning och detta var såklart jobbigt för en liten stund, men jag var mitt i en förlossning och det fanns knappast någon återvändo, det var bara att finna sig i stunden.

Efter detta har jag ingen tidsuppfattning alls. Jag fick morfin och värmekuddar för att lindra smärtan. Till slut var det dags att börja krysta. Jag låg på rygg i "gynställning" och efter 36 minuter kom lilla Elsie ut, 48 cm lång och 3655 gram.

Min förlossning är den bästa upplevelsen av hela graviditeten. Det var så mycket enklare att hantera smärtan under förlossningen då jag visste att belöningen var så nära. All smärta under graviditeten var mycket jobbigare, det kändes inte som att det fanns något slut på illamåendet, foglossningen och smärtan av blodproppen, det kändes så långt borta att jag någonsin skulle kunna gå igen utan kryckor och att bara ligga i en sjukhussäng eller hemma i soffan var så jäkla jobbigt.

Det enda negativa med förlossningen var situationen när jag blev förberedd på att få EDA men blev sedan nekad av doktorn, jag önskar att det hade funnits en bättre plan över hur jag skulle göra med mina sprutor när förlossningen närmade sig så hade det inte behövt bli så, eller att jag blivit förberedd innan förlossningen på att jag inte skulle få någon ryggmärgsbedövning.

Jag tror också att min förlossningsupplevelse var så bra på grund av det stödet jag fick av Jonathan, undersköterskan och barnmorskan. Det kändes verkligen som att jag och Jonathan gjorde förlossningen tillsammans.

Likes

Comments

Det finns en tjej här hemma med världens bästa morgonhumör (det är då inte jag😜), men det är så härligt för hennes skratt smittar ju av sig och vi alla blir lite piggare.

Visst smittar glädjen av sig?

Likes

Comments

Igår var jag och Elsie och fotograferades i en studio i Hörby här i Skåne. Fotografen Agnieszka på PhotoArt Studio var så himla duktig och det märktes tydligt att hon var van vid att jobba med barn! Jag rekommenderar er verkligen att boka fotografering hos henne, hennes portfolio är fylld med helt underbara bilder. Klicka här för att komma till hemsidan för att kika in portfolion. Agnieszka är verkligen duktig på både nyföddfotografering och barnfotografering!

Elsie fotograferades både själv och tillsammans med mig. Jag är inte van vid att fotograferas men Agnieszka var som sagt väldigt duktig och vägledde mig.

Detta är min favoritbild av mig och Elsie tillsammans

Inlägget är i samarbete med PhotoArt Studio

Likes

Comments

Elsie 0-6 månader, Vardag

Idag har jag varit ifrån Elsie för andra gången (frivilligt) då jag skulle göra mina naglar, första gången var jag också och gjorde mina naglar. Det är så skönt att hon tar flaska och känner lika stor trygghet med sin pappa som med mig! Jag tror knappt hon märkte att jag var iväg då det var så kort tid och hon ju var med sin pappa hela tiden. Jag däremot höll på att somna i stolen och ville bara hem till min familj hela tiden, förra gången gick det lättare för då var det liksom lite spännande då det var första gången..

Imorgon ska jag och Elsie göra något himla roligt, vi ska nämligen bli fotograferade tillsammans! Här kan ni kika in fotografens portfolio. Självklart kommer resultatet upp här sen!

Likes

Comments

Elsie 0-6 månader

Tänk att vår lilla tjej redan är två månader, tiden går ju alldeles för fort!! Dagarna bara flyger förbi och just nu känns det som att tiden inte räcker till för allt.

  • Elsie väger nu 4940 gram
  • Några nätter i rad har hon nu sovit från ca 21-22 till 04, varit vaken 1-1,5 timme för att sen sova till 7.30, då sover hon först i sin egen säng och när hon vaknar första gången lyfter vi över nästet och lägger det mellan oss
  • Hon har hittat sin högra hand och försöker ofta trycka in hela handen i munnen, detta resulterar i mycket slem. Vänster hand har hon inte upptäckt ännu
  • Hon är van vid att träffa våra familjer och verkar känna sig trygg med dem, personer som hon inte känner igen tycker hon inte om
  • Hon har börjat "prata" med sin pappa väldigt mycket, medan hon inte pratar så mycket med mig (antingen förstår hon inte småländska eller så vill hon helt enkelt missa en chans att få mamma att ta fram tuttarna 😜)
  • Hon behöver nu ha storlek 3 i blöjor, stora tjejen!
  • Hon älskar sin babysitter

Likes

Comments

Elsie 0-6 månader
Här ger jag Elsie mat på en restaurang när vi firade min födelsedag

Å ena sidan är det tjat om att man ska amma, å andra sidan ska man inte amma var som helst. Är det så? När jag var gravid med Elsie ville jag gärna amma, jag ville inte hem från BB förrän vi såg att det funkade. Jag var medveten om fördelarna men också förberedd på att det kunde vara krångligt, göra ont, inte fungera och så vidare men jag ville gärna försöka. Något jag aldrig funderade över var hur det skulle vara att mata mitt barn utanför hemmet.

Jag har insett att jag haft en himla tur hittills. Jag har fått en enda kommentar när jag har ammat utomhus och det var "visst är det skönt att ha maten med sig vart man än går". Jag har däremot förstått att det inte är självklart för alla att amma var som helst, när som helst. Jag har aldrig varit engagerad eller läst mycket kring amning men har kommit över en och annan debattartikel, något inlägg om att någon blivit tillsagd att inte amma här eller där. Nu är jag själv mamma och har såklart börjat fundera lite kring det här. För mig är det självklart att ge mitt barn mat när det är hungrigt, även när hon bara vill snutta för tröst och närhet. Alltid och vart som helst, jag tar alla gånger hellre fram bröstet för mat till mitt barn än att hon ska skrika och vara missnöjd. Om jag täcker mig och Elsie med filtar - då är det för att jag inte vill att någon av oss ska bli för kalla. Om jag går iväg för att mata Elsie - då är det för att hon behöver lugn och ro.

Jag vill också poängtera att vi alla är olika och det kanske inte känns så självklart för alla att mata sitt barn bland människor man inte känner, eller för den delen omkring någon överhuvudtaget. Då är det också okej. Men om du vill så tveka inte. Ditt barn behöver mat, tröst, närhet och kärlek - om någon har något emot det borde den personen gå därifrån istället.

Vad är era erfarenheter kring att amma offentligt? Positiva eller negativa? Tycker ni det borde vara skillnad på att flaskmata eller amma sitt barn offentligt?

Likes

Comments

Hej 🌸 Jonathan jobbade sin första lördag idag efter föräldraledighet och semester, tyvärr glömde jag bort detta inatt och bad honom om hjälp, han borde ju såklart få sova när han ska jobba tidigt!

Jag var iallafall lite nervös över hur det skulle gå på förmiddagen då jag och Elsie skulle iväg klockan 12, jag är en riktig tidsoptimist och med bebis kan jag ju verkligen inte påverka hur länge hon vill äta o.s.v. Men det gick hur bra som helst, vi har nämligen köpt en babysitter som hon älskar! Så jag kunde duscha, föna håret samt locka det och sminka mig utan problem! Som jag nämnt förut vill Elsie inte ligga ner ensam på dagen, hennes babygym funkar max 5 minuter och då måste någon sitta bredvid så det är så skönt att hon gillar sin nya babysitter 💗

PS! Denna gosiga elefant finns på IKEA igen 😉😃

Likes

Comments

Förlossningen med Elsie

Här kan ni läsa första delen där jag berättar vad som hände ett par dagar efter min förlossning med Elsie.

... Ambulanspersonalen tar mig direkt till gynakuten där de undersöker mig och konstaterar att det är stygnen från förlossningen som har gått upp, jag blir sydd igen och detta är fruktansvärt jobbigt för mig. Bedövningssprutorna är det värsta i smärta jag kan komma ihåg, jag tyckte det var fruktansvärt. Dessutom visste jag inte var J och Elsie var, om de hade kommit till sjukhuset ännu och det kändes som att jag hade övergett Elsie. Ingenting som hänt förut eller skulle hända senare var värre än känslan av att jag inte visste hur Elsie mådde, var hon hungrig? Otröstlig? Saknade hon sin mamma?

De fick stopp på blödningen och vi fick sova kvar över natten, jag fick totalt 4 påsar blod och efter ännu en undersökning där allt såg bra ut så fick vi åka hem på måndag eftermiddag.

Senare på kvällen gick jag på toa och insåg att jag hade börjat blöda igen. Så det var bara att åka in till gynakuten igen för undersökning. Då insåg man att det var ingen idé att sy mer, för ju fler stick de gjorde desto mer skulle jag blöda. Vi blev inlagda igen och jag fick blodstillande läkemedel i dropp men jag fortsatte att blöda hela natten och det blev bara värre och värre, precis som på söndagen. Tidigt på morgonen låg jag i sängen och började må väldigt dåligt igen, precis som här hemma. Varje gång jag har svimmat så har jag börjat må jätteilla och jag har behövt spy, likadant denna gången så jag vänder mig över sängkanten och då får jag också tag i larmknappen. Sen blir allt svart ett tag igen. När jag vaknar till är det fullt med folk i vårt rum och jag ligger och skakar något fruktansvärt. Strax därefter blir jag körd till operation.

De försökte få stopp på blödningen med hjälp av någon ballong och tamponad, men när gynekologen som genomfört ingreppet kommer för att undersöka mig när jag ligger på uppvaket, inser han att ingreppet inte har fungerat då det fortsätter att blöda.

Jag har väldigt ont och får mycket smärtstillande som endast hjälper en kort stund, det tar otroligt mycket på mina krafter att ständigt ha så ont som jag hade. Mitt blodvärde hade dessutom sjunkit rejält under natten och låg som lägst på 65.

Eftersom ingreppet inte hade fungerat behövde något mer göras för de var tvugna att få stopp på min blödning. På eftermiddagen blir jag därför körd till operation nummer 2. De berättar för mig att de ska gå in genom ljumsken och sätta stopp för två artärer till livmodern. Detta kunde de göra när jag var vaken men jag orkade inte med minsta lilla smärta mer, därför fick de söva mig igen.

När jag vaknar från denna operation ligger jag på IVA, det står massa personer runt om mig och jag hör pipande maskiner. Jag försöker prata men får inte fram något ljud då jag har slangar i halsen, då berättar de för mig att jag får hjälp att andas av en respirator. Natten till onsdagen fick jag ligga kvar på IVA där de hade koll på hur jag mådde hela tiden, jag hade mycket ont och saknade Elsie och Jonathan. Vid lunchtid på onsdagen fick jag sen komma tillbaka till gyn och hela lilla familjen fick vara kvar tills på lördagen.

Detta var vad som hände ett par dagar efter Elsie var född och anledningen till att vi var inlagda på sjukhuset så många dagar. Om det är något ni undrar över så är det bara att fråga 😊


Likes

Comments